Städningen gick smärtfritt fram, med undantag att gravitationen hade bestämt sig för att jävlas med mig.Jag hade tagit in vackre vasstrån, såddann som alltid finns i sagor (se bilden)..
De var hårda och fina när jag tog dem. Hur skulle jag kunna veta att de förökar sig på samma sätt som maskrosor?!
Ni kan gissa om det pågick en jakt med dammsugaren efter dennes avkomma! De hade till och med hittat sig bort till Gustavs dator och hans luftintag. Här kan vi tillägga att hans dator står längst bort i andra sidan av rummet.. Jag tror jag ska ha hans dator när jag ska dammsuga nästa gång, jag menar den går ju faktiskt på hjul så!
Men det är inte det enda problemet jag har haft med gravitationen idag. När jag fyllde år, eller det var julafton kanske, hur som helst fick jag en fin kudde av min lillasyster. Hon hade broderat mitt stjärntecken, fiskarna, på framsidan. Men istället för att fylla den med bomull var den full med sådana kulor som finns i sackosäckar. Fast fler gånger mindre, så klart..
Jätte fin och jätte mysig, just därför fick den följa med i flytten. Men den hade fått ett litet hål och börjat läka kulor! Inte så populärt.. Så jag tyckte att det verkade som en jätte bra idé att tömma ur kudden, vända den ut och in och sy en extra sömn. Dessutom sydde jag, av ett gammalt lakan en "innekudde". Jag hade då inte räknat med hur elektriskt laddade kulorna skulle bli när jag stoppade dem i plastpåsen. Inte heller hade jag räknat med att ungefär hälften skulle hamna utanför påsen. Vilket har inneburit flera timmars kuljakt...
Antagligen har jag inte lyckats fånga in alla, men det är en förlust man får räkna med. Jag menar, hade jag inte lagat kudden hade den ju läkt ut fler än vad som nu har rymt..
Men vad gäller mitt humör och min optimism har gravitationen dragit väldigt mycket. Jag känner mig lika optimistisk som en fågel i en alldeles för lite bur.
Politiker som huller om buller lovar ut en förbättrad situation på arbetsmarknaden, det är inte så man blir överlycklig när man ser att de oroar sig över "Fru Gårman".. Det måste väl finnas större problem här i världen?!
Vid två tiden var jag inne på stan och träffade Natta. Vi gick och kollade i lite affärer, men jag har tappat all lust till vad shopping heter. Hela tiden stannade vi och hälsade på någon hon kände. Någon var bekant med hennes föräldrar, någon kompis till hennes syskon. Jag missunnar inte henne från att känna folk. Men för varje en som hon hälsade på kände jag mer och mer ensam. Jag kan gå flera timmar på stan utan att jag känner igen någon. Eller ja, jag känner aldrig igen någon och ingen känner igen mig...
Fast det finns någon jag känner igen, kaninerna på djuraffären. Min lilla favorit var kvar även idag.. Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen för det. De verkar ju ha det bra, de har stor yta att vistas på, massa mat och de ser allmänt välmående ut. Men var gång jag ser den lilla kraken vill jag bara mer och mer ta med honom/henne hem till mig. Men det kommer aldrig inträffa, så jag hoppas att lillen får komma till någon som har mycket tid och kärlek över!
När stadsturen var slut hade jag sällskap hem med Gustav. Han blev inte så glad över mitt kuddprojekt, men hjälpte mig ändå snällt att plocka i hop kulorna.. (Se den lilla bilden.)
Sen var det Gustavs tur att laga middag, det blev hamburgare och pommes. Inte helt fel till en hungrig mage..
Vi hade även tvättstugan idag, då vi ändå är "bundna" till lägenheten passade vi på att se en film.. 21, en film om kortspel kort sagt.. Kommer att skriva mer om den senare..
Dags för sängen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar