Journaliststudent

Jag är världens lyckligaste just i detta nu! Jag har kommit in på journalist! Det är helt ofattbart och jag har nog fortfarande inte insett vad det innebär! Att en punkt på en lista jag skrev i årskurs åtta nu går att checka av! För så många år är det nu som jag haft siktet inställt på att bli journalist! 7 år, det är en tredje del av mitt liv. Det är väldigt, väldigt lång tid. Jag tror inte att ord kan beskriva den här känslan, inte än, men jag kanske kan efter tre år på journalistprogrammet kanske jag kan! Glädjetårarna bara rinner och har gjort det enda sedan Kerstin ringde mig och förvånat frågade om jag sökt till journalist vid ett tiden!
Det här är en sån stor grej för mig att det går ut sms till både höger och vänster, mamma och pappa rings! Det är helt underbart.

Förlåt gdk09 och commit - jag tycker fortfarande om er!

Tjuvstartat

Nu är nollningen tjuvstartad! Vi var många Committare som igår grillade tillsammans på förrådet (studentboende i Sundsvall). (Betydligt fler än som är med på denhär bilden, de sitter bara utanför den.) Därefter gick vi till kåren, som inte riktigt var förberedda på vår anstormning. Men kvällen var grymt lyckad i alla fall! Vilket känns väldigt skönt. Sen dök mina två saknade upp också och jag blev alldeles varm inombords. Trodde inta att jag hade saknat dem så mycket, men så var det visst.
Nu har jag precis ätit frukost, av oförklarlig anledning (läs sympati) blev jag kvar på kårhuset och städade toaletter (av alla sysslor) så jag var inte hemma förrän klockan var fyra! Helt galet, speciellt med tanke på att jag var sovatrött redan vid ett. Det var en lugn kväll för min del. Gled runt och pratade med alla och såg till att folk hade det bra. Vilket det efter vad jag kunde utläsa de också hade. I kväll kör vi igen, det blir ungefär samma koncept som igår. Vi träffas på förrådet och sedan kårhuset. Skillnaden ligger i att fyra barer har öppet och serverar efter internationella teman, Mexico, Ibiza, Frankrike och Skottland. Det är Committ som anordnar så det kommer bli kanon. Själv hade jag tänkt leka vimmelfotograf. Jag måste ju se till att det händer saker i facebookgruppen så vi kan använda den som pålitlig informationsspridare. Med andra ord se till att det händer saker där så folk håller koll på den och på så sätt upptäcker vad vi vill förmedla!
Nä, nu ska jag gå och handla för om mindre än tre timmar börjar nollningen igen!

No..no..no..nollning

Jag kan ge er ett ord Nollning. Hela min lilla värld kretsar kring just det ordet, allting ska vara perfekt och genomtänkt. Återigen har en hel dag gått åt till förberedelser och möten. Jag har nog mer koll än vad jag själv tror, det känns bara så snurrigt allting just nu. Men nu har jag tagit mig ett varmt bad och ska snart krypa till kojs. Imorgon ska jag vakna pigg, utan huvudvärk. Jag lärde mig Caps igår, det gick som det gick. Jag tror man fick bonuspoäng om man sänkte de två stackars nybörjarna till Committare, jag och Andy. Men kul hade jag hela kvällen. Det blev i princip bara kväll, för vi började festligheterna redan vid sex tiden och vid två vara jag i sängs. Då hade jag dessutom hunnit med lite efterfest på förrådet.
Idag har vi (Andy och Micke) tryckt den stora flaggan medan jag och Emmelie har fixat med Generalsband, Committs svarta guld, nollehäftet, gästboken och säkert massor som jag glömmer rabbla upp här. Mycket har vi fått gjort, men tid har det också tagit.
Idag kom dessutom min nya mus, t-bord och extra minneskorten till kameran. Hellre flera små än ett gigantiskt, så numera har jag tre 2 gigare. En som ligger som reserv i kameraväskan, en som sitter i kortläsaren och en i kameran. Jag är rätt bra på att glömma att sätta tillbaka kortet i kameran efter jag stoppat in det i datorn. Läs min Italienresa.
Minneskorten har jag inte hunnit testa och inte heller t-bordet, men musen trivs jag bra med. Jag ska bara komma underfund med var ringfingret passar bäst. Men som vanligt lär man ju anpassa sig, vi människor är ändå rätt bra på det, oftast.
Nu ska jag leta mig mot sängen och försöka tänka på något annat än nollningen. Jag borde kanske kika lite i böckerna till förpackningsdesignkursen. Jag har i princip gett upp hoppet om att sju journalister går upp i rök till min förmån, men man vet aldrig...

Äntligen hemma

Nu är jag tillbaka i Sundsvall för en lång tid framöver! Helt underbart!
Exakt just nu väntar jag på Generalsbesök. Grabbarna måste uppdateras, flaggor ska färdigställas, nya ska påbörjas, tipsrundor och andra lekar ska preppas, musik ordnas och ja listan är lång.
Har dessutom kommit hem från ett extremt roligt och givande möte med de ansvariga för vårt skolschema. (Meningen ska läsas med ironi.) Lite bättre blir det nog för oss, men som sagt inte mycket att göra. Bara att hedra de faddrar som jag vet kommer att göra en grymt bra jobb.
Nä, nu måste jag plocka undan lunchen så vi får plats till allt som ska göras!
Någon mer kort rad här ska jag nog lyckas tränga in i mitt överfulla schema.

Början är nära

Återigen är hösten ljuset, imorgon bär det av mot Sundsvall igen! Det finns nog inte ord för hur mycket jag längtar att få flytta tillbaka. Inga andra krav än sina egna, skolan och möjligvis Gustavs. Det ska bli skönt att få komma tillbaka, nästan så att jag kan skriva komma tillbaka till livet igen. Men riktigt så illa är det faktiskt inte. Efter jobbet, slutar 18.00, kommer Gustav och hämtar hem, därefter ska bilen packas och Tux bältas. Sen, sen, sen!!

De två sista dagarna har varit rätt roliga, jag har nämligen, efter en hel sommars småtjatande fått lära mig skurmaskinen. Förstår ni glädjen i att det faktiskt får vara rent efter att du städat. Tidigare har det varit skurmoppen som gällt, vilket till skillnad från maskinen inte gör det torrt efteråt. Är det blött på golvet lossnar kundernas skosmuts vilket gör att det är smutsigare än det var innan du började. Idag körde jag den bara i någon timme, behöver jag säga att golvet på lagret aldrig blivit moppat, i alla fall att dömma på hur skitigt det var. Nu är det nästan ursprungsfärgen igen...
I övrigt händer det faktiskt inte så mycket. Om jag inte ska nämna att jag äntligen fått lite kvalitétstid med bror min. Två kvällar i rad har vi suttit upp till två-tre-tiden och via datorn försökt ta livet av varandra. Därefter har det fikaklubbats. Ikväll hade vi avslutningsfika med extra gott och nu sitter han och spammar min msn med konstiga gubbar som han laddar ner. Men som jag inte kan se eftersom jag inte ids ladda ner det. Så det känns nästan som om man är jättepoppis när msn blippar stup i kvarten. Nästan som när man bara fick sitta begränsade timmar och ville hinna prata med alla under de få timmar man fick ha datorn. Oj vad msnrutor man hade då, tio var nästan lite. Nu är man glad om man har Gustav uppe... Jag tror det kallas facebook. På tal om det, heter jag numera Committ-General Rebecka Lindberg. Låter ju inte lite påmigt.
Nollningsgruppen växer också sakta men säkert och lite disskutioner är det där i alla fall... Det blir förhoppningsvis när nollning väl drar igång. Vilket den gör nu på fredag, fram till dess har jag planerat alla dagar för att förbereda, möten här, möten där, fixa både ditten och datten. Det är nog inte så mycket kvar egentligen, men det känns ändå så. Ibland har man ingen koll alls och nästa stund vet man allting..
Det blir bra i slutänden, jag ska sluta oroa mig.

Nollning, nollning och kanske lite mer nollning

Nu är nollningen i full rullning! 43 medlemmar i Nollegruppen på facebook, ni vet väl vad det heter... Det som inte finns på facebook finns inte.. Med andra ord finns inte Gustav, med undantag för någon enstaka bild här och där. Han är nog bara en lycklig fantasie jag har, fast en som jag mår bra av. Sidospår. Hur som, flera stycken har skrivit och presenterats sig och små diskussioner råder. Sen verkar lokal lösa sig till black and white sittningen också, som om inte det vore nog så har jag äntligen hört av skolans överhuvuden och är kallad till möte på måndag. Nedrans att jag jobbar, men jag ska försöka flytta det till tisdag. Så där håller vi tummen att det går att trolla. Nu åter till fb, där han man ju, som de flesta känner till, en profilbild. Min visar Tux, vilket inte är helt optimalt nu när nollorna ska få ett ansikte på sina Generaler, faddrar och klasskompisar. Så vad gör man, ju försöker fixa en ny bild. Först ber jag mamma ta en bild, rätt okej bilder om det funnits någon som helst skärpa i dem, någonstans. Okej, pappa kommer hem några timmar senare, han är åtminstone hållit på en del med systemkamera.. Hittar en ganska spännande vägg att fota emot, givetvis i trappan så man får halvligga och se allmänt dum ut. Men det handlade ju bara om ett ansiktsporträtt. Men tror ni inte kameran har en stark, stark blixt som behövs. Så klart. Om ni någonsin har tagit ett kort på mig så vet ni att jag allt som oftast ser drogad ut eftersom mina ögon okontrollerat stänger sig.. Vilket resulterade i att pappa gav upp och jag fick enbart en bra bild. Dock inte bra för enda målet! Men en kärleksfull bild på mig och Tux är det allt! Han är bra söt min lilla vän!
Nu ska jag sy vidare på åvven, benet är fortfarande upp sprättat. Jag har fått låna mammas gamla symaskin, för min egen sa bestämt i från sig jobbet genom att demostrativt krångla på alla sätt och vis. Säkert inte nöjd med de billiga (och inte allt för bra) symaskinsnålarna jag köpte idag. På tal om köp och nollning, äntligen har jag hittat fejkpercingar i lämplig storlek! Helt grymt! Sittningarna here I come and I'll be dress for success!

Nollningspyssel

God morgon världen! Idag är jag ledig igen, vilket jag också var i helgen. Första helgen jag var ledig på fyra veckor... Tur att helger ger extra pengar. Den här helgen tillbringades i alla fall i mitt älskade Sundsvall med älsklingen. Tråkigt nog var han sjuk, Gustav blir aldrig sjuk, inte då han ska jobba i alla fall. Men hans kropp kanske slappnar när han är ledig och då känner han av det? Hur som, blev det inger Himlabad som tanken var och mycket annat blev det inte heller. Men jag har i alla fall, med viss hjälp av Gustav, tryckt och sytt åtta Committflaggor... Sytt färdigt alla bokstäverna till åvven och börjat med black and white sittningens klänning. Jag gjorde också ett riktigt kap, ett par slitna inlines för 30 kronor! Inte få skit. Gustav tyckte jag såg vinglig ut medan jag tyckte det var roligt. Nöta lite däck på streetsurfern hann jag också göra. David kom nämligen på besök söndag kväll till måndag kväll. Det är så att vi har en cykel för lite om vi är tre och jag är den enda som kan hantera streetsurfern någorlunda. Fort gick det nerför skönsbergsbacken, men mindre fort uppför då jag tolkade efter Gustavs cykel.
I övrigt så har jag bestämt mig för att behålla kameran, så pengar är flyttade till David och jag är lycklig. Nu ska jag bara in med pengarna på banken. Presentpengar från diverse olika håll (lista kommer senare) som legat till sig under många år i väntan på något jag verkligen vill ha.
Helgen bjöd också på lite Ewwe och Nelly! Otroligt skönt att få träffa dem igen och fylla upp mitt beroende av dem. Nelly har till och med lärt sig säga Bäcka nu, men enligt Ewwe var det länge sen, det är bara jag som inte fått höra det. Drake var också söndagens ord. Jag gissar på att det var drakfestivalens fel.. Hur söt som helst hur som!

Nä, nu ska jag sy vidare på klänningen, det saknas ett rosa höftband! Därefter väntar åvven och fika med Mate! Hoppas solen skiner på er med!

Good news

Imorgon ska jag visa min nyfunna vän sitt nya hem. Systemkameran blir nämligen kvar hos mig, med 99 procent säkerhet. Första meningen förtäljer också att det bär av till Sundsvall imorgon, jätte skönt. Första helgen jag är ledig på en månads tid.. Förutom ännu mer förberedelser inför nollningen, inklusive ett generalsmöte med Committs, Embolis och och Mytecs generaler, så ska ja njuta av Gustav.. Det ser ut som om han blir kvar på bonderiet längre än väntat. Något som inte glädjer mig, det enda som är bra är att det är ett jobb han trivs med... Det är väl tur att jag kommer att ha fullt upp den första månaden, först med nollningen och sen ta igen allt skolarbete jag säkerligen kommer att missa på grund av nollningen.. I övrigt sker inte så mycket, jag har jobbat idag. Slösat bort kvällen framför datorn, jag hade en fin tanke om en springtur ett tag.. Men ja, datorn är en riktig tidsslukare. Jag har också hunnit med två E och ett K till mitt bennamn (på kåråverålen), R:et är sedan länge klart..

Jag och David hade en mysig kväll nere vid älven. Elden sprakade, fiskar plaskade i vattnet och dimman låg tät. Den grillade korven smakade gott, samtalen var givande och några bilder på elden blev det...
Nu blir det sömn så jag orkar med mina fem timmars jobb imorgon och sedan färden till Sundsvall samt mötet!

Tanken som räknas?

Så många gånger jag tänkt skriva en rad, så många inlägg som formats i mitt huvud men utan att ta virtuell form här.. Jag har helt enkelt haft annat för mig. Förutom de timmar som tillbringas på macken har jag träffat Ann, Ewwe, Gustav och David den senaste vecka. Den sistnämnde ser jag åter redan i kväll. Jag har också gjort ett sånghäfte till suring (surströmmingsfest) som mamma ordnar i år. Det blev si sådär, på tok för lite tid, för när jag ska göra illustrationer (till framsidan) så tar det tid. Nåväl är det utskrivet nu och mamma ska sy ihop dem till häfte ikväll..
Men vad jag framför allt har ägnat mig är fotografering och studerande av bruksanvisningen till Davids spegelreflexkamera, eller systemkamera om man så vill. Helt underbart! Jag har utan tvekan blivit nyförälskad.. Inom kort kommer jag att införskaffa mig en egen kamera, kanske Davids, det återstår att se!
Det här påminner inte om skolan då man fick en kamera satt i näven och inte lyckades lära sig något. Vi borde haft bruksanvisning på de kamerorna, då hade min förtjusning kanske väckts tidigare.. Men vad säger man, bättre sent än aldrig..

Dessutom har en hel del saker rubbats i planeringen för nollningen, åt fel håll. Smäckat schema som lätt till fadderavhopp och oroliga faddrar, Sus som ställer in festival och svar som man inte får. Men nollningen ska ändå bli tidernas bästa. Så det så.

Inget är nytt under solen

Jag kan inte riktigt förstå det här med att ge gamla saker nya namn och lyfta fram det som århundradets nyhet? Minns ni för några år sedan då powernapp kom, något som tidigare kort och gott kallades för en tupplur eller sova middag. Sen kom powerwalk och uttrycket rask promenad fick lägga sig i graven. Ifjol var amigurumi något helt nytt och "alla" höll på med det.. Mig veterligen betyder amigurumi virkade eller stickade djur, vilket i sig är långt i från nytt. Jag kan acceptera att det i sig är en ny trend, för det var det också. Men att ge djuren ett japanskt samlingsnamn och säga att det är nytt. Någon måtta på påhitten får det väl ändå vara..
Jag undrar vad som kommer här näst. Snart döps väl mellanmål eller skriva om till något nytt hippt....

Fri som en fågel

Imorgon bär det av till stugan på bilden, sommarstället på Fågelharn, även känt under namnet Gnarp.. Jag och underbara Ann ska spendera några dagar där ute tillsammans. Ska bli otroligt skönt att komma i väg ett tag! Framför allt att inte vara bunden av några tider överhuvudtaget, möjligtvis av loppisarnas öppentider. Men det må så vara med den saken.
I helgen har jag jobbat, andra helgen i rad, har bytt med Emma. I helgen var också andra helgen i rad som jag kom hem vid fyra tiden en av nätterna. Fast den här gången var jag mer nykter, för att inte säga helt vid tidpunkten för hemkomsten. I fredags var det laxfestival och på något vis är det obligatoriskt, trots att det sällan är bra. Det är mycket folk ute då och ofta välbekant folk. Till en början vandra jag runt på egen hand och lyssnade på min ljudbok, sagan om ringen. Jag hade ingen direkt plan på att betala in mig. Vilket jag ändå senare gjorde när Pattis, Henke och David dök upp och önskade in på området. Vi satt i slänten och tittade på uppträdandena, vår lilla ljudexpert och dragspelarproffs David klagade på ljud och Henke på fotoblixtar som han döpte om lamporna till... Senare på kvällen gav de upp och tog en taxi. Jag var inte särskilt sugen på att redan fara hem, så ett samtal till Cheri senare var det vi som vandrade omkring och lyssnade på musik. Efter det hamnade jag på efterfest hemma hos henne och Adam. Hon och jag satt i fönstret och pratade med hon drack sin drink.
Igår var det återvändarkväll och då jag betalat för båda dagarna, en tjuga till för två kvällar, så kändes det som om man skulle ner då med. Jag och Cheri gick omkring spiknyktra bägge två och konstaterade att kvällens musik var riktig skit.. Till sist hamnade vi under en filt på Valvet där det fanns bättre musik och skönare sittplatsen. Kvällen slutade ändå som rätt ung och jag var hemma runt ett, eller om det var två.
Nu är det snart dags för den här kvällen att ta slut den med, för halv åtta går min buss till Lugnvik, Gustav och bilen imorgon. Sen bär det som sagt av till stugan!
Några dagars ledighet - here we come!

P.S Det vore schyst med lite sol och varmt hav med! D.S