Festival och konstig dag på DB

Nu är det bara timmar kvar innan det bär av. Borlänge. Peace and Love.

Behöver jag ens säga att det kommer bli jätteroligt och att jag längtar.

Om fem minuter ska jag ner till tvättstugan och hämta den sista tvätten och sen fort som bara den ner i säng. Det är något jag lärde mig när jag var liten, när man sover går tiden snabbt. Men också att när man vill somna så att tiden ska gå snabbt (se julafton och födelsedag) då är det som svårast att somna. Fast jag är nog tillräckligt trött för att somna ändå.

Jag har haft en intressant dag på DB i dag. Först var jag utelåst från redaktionen i 40 minuter. Efter många samtal hit och dit, ett till Norge. Kom en person som inte ens var inblandad i ringandet och släppte in mig.

Sen var det bara han och jag där. Jag hade knappt någon aning om vad jag skulle göra. Eller ja, instruktioner hade jag fått. Leta nyheter, få fram något om midsommarfirandet.

Jag är långt ifrån stolt över min insats i dag. Det är inte helt enkelt att jobba helg, ringa polisen, läsa dygnslistor, lyssna på polisradion, scanna av övrig media, ringa jourhavande förundersökningsledare på samma gång. Speciellt inte när Medelpad verkar vara ett av få län där det gått lugnt till under helgen.

Den fina medielogiken. Det är rätt hemskt, jag blev glad när det skedde en bilolycka så jag fick göra något konkret. Glad är kanske fel ord. Men det är så det är i jakten på nyheter. Dåliga händelser är bra nyheter.

Som tur var så var det ingen allvarlig olycka även om bilarna var ordentligt tillknycklade.

Efter den tur hade jag återigen svårt att komma in i huset. Min blipgrunk suger. Den funkar dagtid då dörrar är öppna och huset kryllar av folk, men inte när man behöver den som bäst. Jag är inte lika stolt över den längre.

Det måste jag kolla upp så det inte blir en repris nästa gång jag ska jobba helg.

Nu har de fem minutrarna gått och tvätten borde vara torr.

Över och ut på sådär en veckas tid!

Det går bra nu

Det går så bra nu. Livet är helt underbart.
1. Jag har jobbat på DB i dag.
2. På fredag ska fira midsommar ute i vackra sommarstugan.
3. På söndag kommer Ante hit och på måndag bär det av Borlänge och Peace and Love.
4. Efter Peace and Love ska jag jobba på DB igen...

Grymaste sommaren

Jag måste ta ett ordentligt snack med den där solen. Det känns som om vårt förhållande inte riktigt fungerar längre. Jag får inte den tid och uppmärksamhet jag kräver. När jag vaknade tjuvkikade solen på mig, men så fort jag ville träffas gömde han sig bakom de där mörka molnen. Han verkar inte förstå hur viktigt det är för mig att vi tillbringar tid tillsammans. Vi måste bygga upp gemensamma referensramar för att förhållandet ska kunna bestå.

Jag har bestämt ny tid med solen på fredag och lördag, men är inte så säker på att han är med på noterna.

I morgon är det jag som inte har tid. För det står DB i min kalender och då är jag tillräckligt lycklig utan solen. DB på onsdag, torsdag och söndag. Jag var dessutom där för drygt en timme sen. Kråkade två papper och fick min nyckelplopp! Inte så lite häftigt!

Söndag verkar bli en läskig dag. Om jag förstod nyhetschefen rätt kommer jag i princip att vara ensam då. Fjärilarna kommer att kittla fint i magen på lördag. Det ska nog gå fint, men nog känns det läskigt alltid. Tur att jag får värma upp i morgon och på torsdag.

Midsommar ser ut att bli ute i sommarstugan, men det är inte helt spikat än. Men det känns som lagom långt bort och lagom avancerat. Vi måste väl få använda det svenskaste ordet på den svenskaste högtiden. Lagom är bäst, fast ändå lagom.

Då solen väljer att skina med sin frånvaro i dag så antar jag att jag inte har någon ursäkt att inte städa och se lite glee. Men det vore roligare att städa om det inte låg en nermonterad cykel över halva golvet i hobbyrummet. Jag kan inte sätta ihop den själv för det är kedja, bromsar, växlar och hela köret... Sånt kan inte jag. Det kommer bara bli fel och Gustav kommer svära åt mig. För helt garanterat kommer jag förstöra något...

Back to business...

By the way. Nästa vecka blev just fullbokad. Jag sa ju att jag skulle ha den bästa sommaren ever. Det går inte utan en vecka i tält. Nu snackar vi inte scoutläger, utan Peace and Love. Ante bjöd just med mig! Det kommer att bli grymast! Dags att tömma alla minneskort till kameran!!

Hjärtekatterna har öppnat ögonen

Äntligen, äntligen. Äntligen så är hjärtekatterna klara. De är varken fina eller roliga att virka. Men det är för en bra sak. Först tyckte Emmelie att jag skulle virka en, sen Ann och för några dagar sen Matilda. Mitt i allt ville Hinds (kårmupp) ha en, för att han är ett hjärtebarn. Så den vänstra heter Emmelie, för hon var först och den katten gjorde jag först, den i mitten är Matilda och den ska Hinds få och den högra är... ..trumvirvel.. Ann.
(Ja, deras hjärtan är mjuka och fluffiga. Älska fluff.)
Nu ska de två yttersta packas ner och skickas i väg till Göteborg och den i mitten stannar här och väntar på någon kåraktivitet.. Och jag har äntligen fått börja sticka något så somrigt som strumpor! Svartvita strumpor med en fläta bak. Flätstickning är roligt!
I morgon har jag en date med solen, hoppas han kommer. Det gjorde han inte i dag. I stället dateade jag Glee. Kurt är fortfarande bäst! Men snart är avsnitten slut, då finns det inget alternativ än att se om dem!
Jag ska dessutom ner på DB (Dagbladet) en sväng i morgon och få nyckel och förhoppningsvis även ett schema.
Men nu är det sängdags.

Kramfors Stadsfest

Tack Living Cover för att ni gjorde Stadsfesten värd att besök. Äntligen har de återuppstått! Bättre coverband får man leta efter. De lyckas göra låtarna till sina egna på ett sätt som få lyckas med. De är lika roliga att fota som att lyssna på. Det finns 170 bilder till som jag ska ta och gå igenom till veckan, så fler lär dyka upp.
Men nu är det dags för frukost för att sedan hitta till macken och spendera åtta timmar där.

Pyssel

För att bryta ett mönster måste man göra det gång på gång tills det inte existerar längre. Nu håller jag på fall in i inlägg-i-huvudet-grejen igen.

Jag skulle vilja påstå att det är Glee som tar upp min tid. Gustav har lyckats väcka mitt intresse kring en tv-serie. Eller ska jag skylla på Kurt kanske. Coolare kille får man leta. Jag skulle vilja att hela serien bara handlade om honom, helst några filmer också när de ändå är igång.
Resten av tiden har gått till paketinslagning och paketskapning. Lillebror är inte så liten längre, han är hela 20 år! Var har tiden tagit vägen?
Hur som, han bor fortfarande hemhemma. Så lite flytta hemifrån saker var på sin plats, bra knivar, ordentlig stekpanna, bunkar, tygkasse, skärbrädor och en toaborste, bland annat.
Det är skärbrädorna som det är scania-fågeln och audio-ringarna på och tygkasse som det också är fågeln på som tagit tid. Men fint blev det.
Annars så virkar jag på de där hjärtekatterna. Blä. Har fortfarande inte ändrat åsikt om dem, men smaken är som baken..
Jag är som ni kanske redan räknat ut tillbaka i Sollefteå. Ska jobba på macken i helgen och i morgon är det stadsfesten i Kramfors. Tycker för övrigt att det borde heta Gatufesten i Kramfors och Stadsfesten i Sundsvall. Kramfors är med gata än stad och vice versa.
På tal om det. För exakt fem år sen var första gången jag träffade Gustav "på riktigt".
Vi lär ju ha gått förbi varandra i korridoren tidigare och han var med i skoltidningsenkäten jag och Rellan gjorde om otrohet. Det är det första minnet jag har av honom, han lurade Hoppe å Millan att fylla i den med. Det var jättebra för det var då det började gå tungt för oss.
Men stadsfesten är första gången vi umgicks på riktigt. Gemensamma vänner is the shit. Sen att det tog en hel sommar att övertyga honom att jag skulle ha honom är en annan historia. Det är bästa sommaren jag haft. Men i år ska jag göra mitt bästa för att slå den.
Hur jag ens fick upp intresset för honom då är egentligen ett under. För stora militärshorts, en enfärgad tråkig tröja, röd färg på händer och armar så han liknade en slaktare, vit färg i håret och träskor på fötterna. Charmigt värre.
Eftersom jag inte har någon bild från den festen så blir det den första bilden som finns på oss tillsammans. Visst har jag en vacker rygg och skärpan är underbar...

Ond spiral

Jag tycker inte om dåligt väder, regn och gråa moln. De får mig ineffektiv och nedstämd. Metropatisk. Det är skönt när det finns ord för saker och företeelser. Så man slipper hitta på egna. Sätta ihop ord som inte borde sitta ihop eller helt enkelt kalla dem gronk, kojs och grejs.

Det märks ganska bra här när det är dåligt väder. Jag formar inlägg efter inlägg, men bara i mitt huvud. Mina fingrar får inte förmedla tankarna vidare. Rätt som det är så upplever jag något nytt och ytterligare ett inlägg tar form. Men bara i mitt huvud.

Det är därför jag inte skrivit ett ord om min korkade idé att försöka ta back-märket, hur fin balkongen är, hur svårt det är att hitta ek-siluetten eller om dagens tripp till Gnarp. 

Det är fortfarande dåligt väder, men det känns ändå okej nu. Det är inte så tyst är som det har varit i hela två dagar. Det hörs några klickljud och det knastrande ljudet från en skrollande mus. Det är inte jag som klickar och skrollar. Jag knapprar frenetiskt på tangentbordet. För hårt, som vanligt. Det är jag som nöter bort bokstäverna och får gropar i tangenterna. Speciellt stackars a, s och e. Fråga mig inte varför.

De senaste två dagarna har jag suttit framför datorn med en virkning. Filten är klar, den blev ganska stor, 120 x 180 cm. En hjärtekatt är ihopsydd. En annan saknar armar och ben, men garnet räcker inte. Så jag har börjat på en tredje. Jag har sett 15 eller 16 Glee-avsnitt. Utan text. Jag förstår nästan allt de säger.

Men som sagt har jag också varit till Gnarp en sväng. Idag. Med mamma och Tux. Gnarp är inte så roligt när det är dåligt väder. Vi gick en ganska lång, skön promenad, hälsade på grannen och åt. Sen åkte vi hem igen. 

Jag har också hunnit en sväng till gymmet. Det känns konstigt att vara där utan Gustav. Nästan som om jag var utelämnad och blottad. Jag vet inte varför. Men det var konstigt. Han var på middag med jobbet.

I går var min "storebror" här. Han kom sent, så vi fikade och pratade innan det var dags att sova. Snabb visit, men trevligt.

På tal om sova. Ge mig sol i morgon, tack.

Aldrig mer nycklar på bordet

Jag brukar inte vara skrockfull. Jag är inte skrockfull. Jag tror att skrock har kommit till av en anledning. Går man under en stege kan den ramla ner, krossar man en spegel kan man få glas i foten (kanske till och med sju år senare?), det är dumt att spilla salt, det var väl rätt dyrt en gång i tiden? Men den där svarta katten har jag aldrig förstått, fast det är ju bra att se sig om i trafiken så man inte kör på dem..

Hur som, nycklar på bordet var det ja. När jag går ut (och festar) brukar jag bara ta med mig ett minimalt antal nycklar. Så även i lördags, backtagning (vi tar det i ett annat inlägg). Följaktligen hade jag inte mina hemnycklar på samma knippa som min bilnyckel. 

I dag regnar det och Gustav var inte alls pepp på att cykla till jobbet så jag fick köra honom. Kommer hem igen, parkerar och går mot dörren, men inser att jag inte har mina nycklar. Jag kommer inte in. Jag går runt huset och klättrar upp på balkongen (ja, den är vacker nu, men det blir också ett annat inlägg) med förhoppningen att dörren ska stå på glänt så den ska gå att pillra upp. Inte då. Självklart klättrar jag upp på det enda stället fåglarna skitit.

Mobilen låg också på tryggt avstånd inne i lägenheten. Toppen.

Det är bara att sätta sig i bilen och utmana morgontrafiken igen. Men när jag kommer fram har jag lite tur. En kvinna står och röker utanför och hon släpper in mig. Jag får Gustavs nycklar och han förklarade att han drog igen balkongdörren helt innan vi for. Oväntat. Jag klarar inte riktigt av att stänga den.

När jag kommer hem är klockan halv nio. Nio har Tux tid hos tandklipparen (veterinären). Jag ställer bilen utanför dörren och 13 minuter senare har jag packat ihop allt. Tro på den att det sitter en gul lapp på rutan.

Det måste vara de dyraste minutrarna i mitt liv. 800 kronor för 13 minuter.

OM jag inte glömt mina nycklar på bordet hade historien varit en helt annan.

Jag vaknade och klev upp med Gustav fast att jag inte hade den minsta lilla lust med det. Ute var det grått och regnet öste ner. Så jag fick köra Gustav till jobbet så han slapp bli blöt. 

När jag kom hem hann jag i god tid packa alla grejer och kanske till och med slå på datorn. 

Sen var det dags för veterinären där allt gick bra. Men det lilla undantaget att det inte går att göra något åt att Tux övertänder börjat växa omlott. Det är bara att fortsätta klippa. 

Sen for jag hem och här är jag nu.

Så, lägg aldrig nycklarna på bordet!

Om sanningen ska fram...

Äntligen är jag tillbaka i Sundsvall. Jag trivs riktigt riktigt bra här. Så bra att jag skulle kunna tänka mig att bo här även efter skolan. Men jag antar att man får lov att bo där det finns jobb. Hoppas det inte blir söderut.
Nu är det dags att erkänna. Jag har klippt mig, blivit klippt. Det är kort, riktigt kort. Det är inte jag. Men snart växer det ut igen.
Jag gillar luggen och mitt uppe på huvudet. Men inte längden, eller längden, korten. Det är på tok för kort för att jag ska känna mig bekväm. Det blev något missförstånd, jag ville ha kort vid ansiktet, längre i mitten (vid öronen) och lite kortare bak (page-liknande) och väldigt uppklippt. Så att det inte skulle vara bena och det skulle gå att "busa till det". Hm. Jaja, det växer snart ut igen.
- Det är en sån frisyr som tjejer som vill vara pojke har.
Tack älskling, nu känns det genast mycket bättre. I bland är han bara för söt...
Tur för honom att jag saknat honom på tok för mycket för att bli sur.
Jag som hade tänkt överraska honom med en ny fräsch frisyr, inte chocka honom. Jaja, jag slipper i alla fall borsta håret och det går ju åt mindre schampoo och balsam.
Däremot blir det väldigt varmt med plattången. (Hm, jag som tänkte avsluta hårethistorien med något positivt, det gick ju sådär. Men det är inte så illa ändå.)

Snart är det dags för mig att gå till tvättstugan. Hurra. Jag tror halva min garderob och hela Gustavs ligger i smutskorgarna. (Observera att Gustavs garderob är ungefär hälften så liten som min, om inte ännu mindre.) I eftermiddag, efter Gustavs jobb, blir det Birsta och en halv miljon tråkiga affärer. Äntligen ska balkongen bli sommarfin. Har inte Ikea fått in möblerna får de skylla sig själv. Det finns på fler ställen.

Händelserika dagar

I går var en händelserik dag, precis som i dag. Men kronologisk ordning brukar vara vettigt. Förmiddagen spenderas i solen och sedan blev det en liten tur in till stan. Jag gjorde inga direkta fynd och lillasyster var inte alls särskild sugen på en shoppingtur, inte ens då jag mutade med glass. (Hon hade slutat skolan och skulle åka hem med mig.) Väl hemma ville kusin titta på grannens killingar. Vilket var mycket gosigt. Urgulliga. Det resulterade även i en hel del bilder. De hade också får och lamm, men de var inte riktigt lika bildsköna.

Nej, fel av mig. Jag var inte lika duktig på att fota dem. De var vackra, men lite skygga.

Jag har bestämt mig att jag och kameran ska bli bästa vänner och uträtta stordåd i sommar, så det här är en ganska bra början. Jag tömde även nyss alla tre minneskorten. Det var bilder sen höstens nollning på dem!!

På kväll blev det lastbilsåkning. Det är ett riktigt skönt sätt att umgås. Brorsan kör och jag sitter bredvid och virkar. Jag fick vara med om en pålastning ute i skogen och en avlastning i Ortviken. Det är ganska spännande med pålastning. Hela ekipaget skakar när stockarna åker på. Annars skumpar det rätt mycket i hytten också, men man sitter högt och bekvämt.

Det kändes lite surt att åka tillbaka till Sollefteå när vi var så nära min säng som Gustav låg och sov i. Men macken behöver mig i morgon så det var inte mycket att välja på. 

Även den här dagen började i solen. Låg och virkade i någon timme innan jag fick för mig att tvätta bilen och gräva i mammas trädgårdsland. Så nu tänker jag komma hem och äta majrovar till hösten. Sen blev det ytterligare en sväng på stan. Behövde mer garn till min mormorsrutorfilt. Den börjar bli färdig nu.

På fredag ska balkongen fixas och då vore det kul om även filten var klar.

På kvällen var jag och kikade på syster och hennes fotbollslag. De vann. Sen till dagens riktiga höjdpunkt, åkturen med bubblan. Jag älskar bubblan. Finare bil får man leta efter. Visst, lite småskavanker har den, men vad gör väl det. Bubblan är sommar för mig!

Attans...

Typiskt, typiskt, typiskt.
I morse väntade ytterligare ett jobb-sms på mig. Ett från Dagbladet. Ni anar inte hur gärna jag velat tacka ja till att jobba i dag. Varför sitter jag i Sollefteå 13 mil bort. Varför.
Det värsta är väl att det finns ett svar på den frågan och ett ganska bra svar med. För att jag skulle jobba där i helgen och att min kusin är här så jag ville umgås med henne och för att macken gav mig jobb på torsdag med.
Åh. Hade jag fått smset i går kväll finns det en överhängande risk att jag satt mig i bilen och kört ner för en dag.
På bilden ser ni de nya DB-lokalerna. Fräscha, vitt och grönt och än så länge aningen kliniskt. Men det ordnar sig säkert till nästa gång jag ska dit!
Jag och Gustav, eller mest jag, som planerat att pricka av saker från inköpslistan till balkongen på onsdag. Men det funkar ju inte nu..
Det får bli på fredag istället och då får Ikea skylla sig själv om de inte fått in möblerna. Det finns vita med soffa på fler ställen. Sen är det fejkgräs som ska inhandlas och min stora silhuett ek i svart plåt. Någon som var man köper dessa fasadutsmyckningar? Ska strax (efter frukost) ta en tur på stan och leta lite. Jag ska bara få lite liv i brorsan och övertala honom att hänga på!

Trodde jag ja....

Ett sms senare och sommarlovet är framskjutet. I dag väntar ännu mer tjänstgöring på macken. Jag har en känsla av att jag aldrig kommer att göra någon sista dag där utan bli inringd lite då och då. Eller insmsad. Lika bra det. Det skulle kännas konstigt att klippa navelsträngen helt. Det var nog konstigt att säga till dem att jag inte ska vara där i sommar. Men chefen verkade gilla att jag 1. får vara på en tidning i sommar, 2. att jag inte hade jobb hela sommaren.
Jag lämnade en liten lapp med de veckor jag har jobb så i fall någon blir sjuk eller bara vill ha lite mer lov...
Det ser ändå ut att bli en molnig dag så min solbränna gnäller inte allt för mycket. Vi får se om det är min solbränna eller ekonomi som går vinnande ur den här sommaren. Jag vet inte riktigt vem jag ska heja på.

Här kommer en bild från Dagbladet, gamla lokalerna, bara för att jag ska ha något mer att skriva om. På den röda stolen närmast har jag tillbringat många timmar både i telefon, sökande på internet och knapprande på tangentbordet. Många roliga timmar skulle jag vilja påstpå.
Journalistyrket måste vara det bästa som finns. Det är socialt, mycket eget ansvar, jag lär mig konstiga nya saker varje dag och jag får skriva. Kicken man får när man sätter sista punkten på en artikel man är riktigt nöjd med. En med massa bra och kärnfulla säg (/pratminus/citat), en med en tydlig motsättning och härliga fakta uppgifter. Den jag skrev om traktorolycka är en sån typiskt artikel jag är nöjd med...

För två och ett halvt år sedan omkom en 43-årig man i en våldsam krock med en traktor. Traktorns skopa skalade av taket på personbilen. I går hölls rättegången mot traktorföraren.

– Jag förnekar brott, säger han.

43-åringen skulle hem efter ­jobbet och äta middag. Hemma väntade sonen på pappa. De skulle på hockeyderby mellan Timrå och Modo. Men pappa kom aldrig hem och hockeybiljetterna ligger fortfarande kvar i hans plånbok hemma i bostaden.
Det var på Timmervägen vid Birsta som personbilen, som 43-åringen färdades i, kolliderade med traktorn. Olyckan inträffade den 30 oktober 2008.
– Helt plötsligt var det en bil framför mig. Jag hann inte reagera, säger traktorföraren som i går fick försvara sig i Sundsvalls tingsrätt.

Pratade i mobiltelefon
Traktorns skopa skalade av ­taket på personbilen och 43-åringen avled innan räddningstjänsten var på plats.
Traktorföraren hävdar att skopan var någon decimeter ovanför vägen. Han hävdar att han låg långt till höger i sitt körfält och höll en hastighet mellan 20 och 25 kilometer i timmen. Han såg den mötande bilens lyktor och kände sedan hur traktorn tvärt svängde till vänster.
Inte förrän det tog tvärstopp och fordonen låg i diket förstod han vad som hade hänt.
– Jag tror jag klippte taket av en bil, sa traktorföraren till sin kollega, som han pratade med i telefon då olyckan inträffade.
Polisens tekniker har gått igenom hjullastaren och hittade inga fel som kan ha orsakat olyckan.

”Tänker han mörda?”
Ett kvinnligt vittne berättar dessutom att traktorn körde med skopan högt upp i luften. Hon såg hur trakorn tvärt svängde vänster, rakt in i bilen framför henne. Traktorn skyfflade sen ner personbilen i diket på hennes sida vägen.
– Jag hann tänka; vad gör han för något. Tänker han ­mörda grabben, säger hon.
Traktorföraren anklagas för vållande till annans död, för av oaktsamhet ha orsakat 43-åringens död. Om han döms riskerar han upp till två års fängelse för brottet eller böter.

Sommarlov, på riktigt

Man kan inte få allt. Men vad spelar det för roll när man får det bästa. Jag fick tag på Coop i fredags och de verkade inte gilla min idé att jag skulle vara där de veckor Dagbladet inte vill ha mig. Helt plötsligt har jag sommarlov större delen av sommaren. Sommarlov. Jag kommer knappt i håg hur det stavas. Jag har inte haft sommarlov på fyra år nu. För fyra år sedan började mina somrar på macken. Sommarlov. I år kommer jag kunna ligga och sola. Jag ska äntligen bli så brun jag vet att jag kan bli. Äntligen får jag tid att göra ingenting och allting. Jag har en massa saker som jag vill göra i sommar. Jag ska fixa i ordning balkongen, renovera klart cykeln, ta fantastiska kort, mängder av stick- och virkprojekt, kokbakboken, fotoböcker och små utflyktsidéer. Sommaren är lång och min.
Det kommer att bli den bästa sommaren på mycket länge, på så där fyra somrar.
Jag har inte riktigt fattat att jag knappt har några tider att passa och ingen måsten som hänger över mig.

Jag ska börja mitt sommarlov med att stanna kvar längre än planerat i Sollefteå. Min fina kusin är kvar till på onsdag och det är jag med. Det några mil för mycket till Malmö så vi träffas inte så ofta som jag skulle önska. Jag har också fått träffa min Göteborgare till kusin under helgen. Jag kan då inte förstå som lockar där nere. Ingen snö.
Här finns det minsann fortfarande snö. I Hallstabacken (slalom(aka snowboard)backen). Det upptäckte jag och Matilda på gårdagens vandring.
För övrigt så har helgen gått åt att jobba på lilla macken. Men en tur till marknaden hann jag också. Den blir bara sämre för var år. Få bord och mest tjingtjong-massproduktion. Jag gjorde däremot ett riktigt kap. 400 gram fin, tunn, ullgarn för 80 kronor. Jag som hade tänkt köpa en renkorv eller något åt det hållet till Gustav för de 90 kronor kontanter min börs innehöll. Men visst är det tanken som räknas?
Korv finns på vilken marknad som helst, men det gör inte fint garn.

På tal om garn, nu ska jag fortsätta sy ihop mina mormorsrutor.

Städkampen fortsätter

I dag är det min första lediga sommarlovsdag. Den började också tidigt, kvart i åtta vaknade jag. Pigg. Men sängen var skön så jag kvar. En halv timme senare ringde jag och sa god morgon till Gustav som var ute och cyklade i regnet. Sen låg jag bara och blundade. Sängen var precis så skön som den är när det är nya lakan, perfekt värme och ja, jag somnade om. Jätteskönt.
Nu har jag energi så det räcker och blir över.
Efter att återigen försökt få tag i Coop och misslyckades, (Röd dag. Lediga) började städningen igen. Jag har nyss varit i väg med återvinningen och soporna. Skönt. Det faller sig inte lika naturligt här som det gjorde i Trollhättan. Tunnorna ligger inte på vägen. Bara om vi ska till bilen, vilket inte är allt för ofta. Speciellt inte utan massa väskor. Här måste vi göra oss ett ärende av soporna.

Stackars lilla Tux fick sig ett bad i morse. Han var inte så glad. Men ovanligt duktig. Han skvätte inte ner mig som han brukar. Han satt stilla och höll huvudet högt. Så fort han torkat ska jag ta och borsta honom. Det är vår och i varje hörn ligger små Tuxar. Han fäller mer päls än han har, känns det som.

Nej, nu ska jag utmana smutsen i hallen och vardagsrummet!

Sommarlov

Första dagen på sommarlovet har varit ganska slitsam. Gustav fick för sig att jag skulle upp med honom vid sju. Visst säger det något om hur duktig jag blivit på att kliva upp tidigt. Sen att det blivit så ljust ute att jag inte kan somna om lika lätt som under vintern behöver vi inte prata om. Jag kan få tro att det är jag som blivit duktig.
Efter att Gustav stängt ytterdörren och cyklat i väg så var jag duktig på riktigt. Köket och toan fick sig en ordentlig omgång. Nu är det rent och fint.
Jag har haft så mycket för mig den senaste tiden, att tiden för städning inte riktigt funnits. En försenad vårstädning. I morgon ska jag ta resten av lägenheten, om jag orkar.
Mitt i städningen av Tux bur ringde mamma på dörren.
Vi åt pirog och tårta och hon fick sin morsdagspresent. Jag hade egentligen tänkt posta den. Men det passade bra att hon skulle komma nu. Jag ringde henne i söndags och gratulerade. Så några minuspoäng vill jag inte ha. Kanske missar några pluspoäng då jag inte skickade med posten. Presenten var i alla fall handgjord. Jag har kombinerat tre olika mönster eftersom inget passade brickan. Mamma har en likadan bricka som på bilden, fast mer blek babyrosa. Så det blir nog ganska bra med blått till.

På eftermiddagen hade jag veckas första arbetsgivare, Mittuniversitetet. Jag hällde upp cider och sa välkommen. Någon timme senare hjälpte jag till att plocka ihop alla stolar och klösa bort de hopplösa namnlapparna.
Efter cykelturen hem har jag varit trött. Jag skyller lite på att jag hade så svårt att somna i gårkväll. Undra just hur det ska gå i kväll. Jag ska i alla fall göra något jag inte gjort på länge och något jag längtat efter. Jag ska öppna Hitta vilse och läsa utan att få dåligt samvete. Det måste vara bland det värsta med att plugga. Så fort jag läser något skönlitterärt får jag ett stygn av dåligt samvete. Jag borde ju läsa någon av kursböckerna. Problemet med dem är att jag oftast somnar i dem. Jag förstår inte varför. Ofta är det jätteintressanta ämnen och jag tycker verkligen att det är kul att lära mig. Det kan vara det där måstet och pressen som sätter stopp.
Men än så länge har jag klarat mina 2 ½ år på högskola med bara en komplettering. Det under första terminen i Göteborg. För lite källhänvisningar. Nybörjarfel...

Rosa moln

Jag svävar fortfarande. Det gick inte lättare att somna när jag hittade tillbaka till sängen efter gårdagens inlägg. Jag kunde inte sluta tänka på de fem veckor som kommer att bli världens bästa. Om jag ska vara helt ärlig så var inte mina ögon torra. Sen att jag är ganska sentimental av mig kanske hör hit. Den känsla jag hade när Kerstin ringde och erbjöd mig en plats på det eftertraktade journalistprogrammet trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva igen.
Men gårdagens samtal är helt klart i samma klass.

I går kväll var Sandra och Sarah här. Vi gjorde tårta och firade att vi alla tre klarat b-rapporten och resten av året. Det blev också tårta för mitt vik.
Jag bakade sockerkakan och medan jag gjorde piroger, efter min fasters goda recept, vispade tjejerna vaniljsås, grädde och chokladpudding. Tårtan blev riktigt god och vi förtjänade den på riktigt.
Sen såg vi film och lyssnade på åskovädret som drog fram över stan.
Rätt som det var blev allt ljust, sen mörkt och vår skrik överröstade åskan. Vi trodde blixten slagit ner i huset. Men det blev bara ett kort strömavbrott.

Jag trodde det skulle vara fint väder efter gårdagens urladdning. Men icke. Det är grått i dag med. Men det gör inte så mycket. Jag ska ändå jobba. En halv dag. Dessutom behöver det städas och diskas här hemma. Så nu när jag inte har någon rapport att våndas över ska jag ta tag i det. Jag måste ringa det jobbiga samtalet med. Men jag tänkte vänta till nio. Har jag tur kikar mamma förbi och fikar också under förmiddagen.
Nu ska jag fortsätta att vara världens lyckligaste och slå in morsdagspresenten. (Bild kommer när mamma har öppnat den!)