Rosa moln

Jag svävar fortfarande. Det gick inte lättare att somna när jag hittade tillbaka till sängen efter gårdagens inlägg. Jag kunde inte sluta tänka på de fem veckor som kommer att bli världens bästa. Om jag ska vara helt ärlig så var inte mina ögon torra. Sen att jag är ganska sentimental av mig kanske hör hit. Den känsla jag hade när Kerstin ringde och erbjöd mig en plats på det eftertraktade journalistprogrammet trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva igen.
Men gårdagens samtal är helt klart i samma klass.

I går kväll var Sandra och Sarah här. Vi gjorde tårta och firade att vi alla tre klarat b-rapporten och resten av året. Det blev också tårta för mitt vik.
Jag bakade sockerkakan och medan jag gjorde piroger, efter min fasters goda recept, vispade tjejerna vaniljsås, grädde och chokladpudding. Tårtan blev riktigt god och vi förtjänade den på riktigt.
Sen såg vi film och lyssnade på åskovädret som drog fram över stan.
Rätt som det var blev allt ljust, sen mörkt och vår skrik överröstade åskan. Vi trodde blixten slagit ner i huset. Men det blev bara ett kort strömavbrott.

Jag trodde det skulle vara fint väder efter gårdagens urladdning. Men icke. Det är grått i dag med. Men det gör inte så mycket. Jag ska ändå jobba. En halv dag. Dessutom behöver det städas och diskas här hemma. Så nu när jag inte har någon rapport att våndas över ska jag ta tag i det. Jag måste ringa det jobbiga samtalet med. Men jag tänkte vänta till nio. Har jag tur kikar mamma förbi och fikar också under förmiddagen.
Nu ska jag fortsätta att vara världens lyckligaste och slå in morsdagspresenten. (Bild kommer när mamma har öppnat den!)