Många bollar i luften

Nu är allt precis som vanligt igen, konstant tidspress och tusen saker som dels borde göras, dels vill göras och dels måste göras. Jag lämnade tidigare i dag in första uppgiften på sommarkursen. Den var blank. Medan jag varit på semester hann den dra i gång och där stod jag helt utan böcker med en uppgift som skulle göras. Uppgiften i sig var väl inget större problem, om jag inte behövt boken för att refferera. Andra böcker får bara fungera som stöd...Men nu är praktikrapporten äntligen inskickad och godkänd, så nu har jag 217,5 högskolepoäng och fler är på gång. Andra uppgiften i samhällskursen har jag ju boken till så det är bara att läsa på om tillit och sociala fällor. Det är rätt intressant även om forskar och akademiker borde lära sig svenska. Bara en så enkel sak som att de skriver söker i stället för försöker gör mig smått galen.. Det stör läsningen.

Mitt sommarjobb fungerar jättebra.  Det känns nästan inte som om jag jobbar. Jag tror det beror på att jag använder indesign så mycket privat och älskar programmet.
Det är dessutom ett skönt gäng jag jobbar med och arbetstiderna är det bästa, 15.00-24.00. Deadline för sista tidningen är halv tolv och ofta är den klar ännu tidigare så jag är ofta hemma innan tolv. Sedan sovmorgon varje dag och mellan elva och ett njuter jag, som nu, av solen på mormors balkong. Tanken är väl att jag ska jobba med uppgift två, men jag har lite annat att göra innan, som att uppdatera bloggen lite, kolla bussar och läsa facebookmeddelanden...

I går kom jag och Gustav hem från två nätter i tält i Borlänge. I år blev det ingen snuskig festivalcamping, på ett sätt kan jag förstå charmen med att bo med alla andra, men fy vad snuskigt det är. Ovana tältare som inte har vett att slänga skärp i tunnor utan mat ligger överallt och ruttnar, skräp överallt och massa fulla fjortisar. Nej i år campade vi på allemansrätten. Visserligen utan bekvämligheter som Bajamaja och vattenkranar, men det gick så bra så.

Jag fick stå på andra raden på Simple Plan med festivalens största och bumpigaste rumpa framför mig, tur att ungen var kort i alla fall. Ett plektrum lyckades jag få också. Gustav sa att han kände igen alla låtarna och anklagade mig för att ha gett honom pass Simple Plan-lyssning. Jag antar att jag inte är helt oskyldig på den punkten utan tycker att han borde vara tacksam för det. Vi hann också med Timbuktu, Soran Ismail, Magnus Uggla och Guvenör Andy.

I morgon bär det av till sommarstugan för en natt för att sedan vara tillbaka i Hudiksvall för ytterligare två kvällars jobb innan jag far till Sundsvall igen. Ja, jag flänger fram och tillbaka hela tiden, vilket börjar kännas. Jag minns inte när jag var i Sundsvall mer än två dygn senast. Antagligen var det i mars när jag var hem för att fira min födelsedag och då var det fullt upp med firande och besökare. Jag har nästan börjat längta efter att vara i Sundsvall och göra ingenting, bara ha tid att sy om några trosor, laga min tygkasse eller bara titta på bilder på saker jag ska virka eller sticka. För att inte tala om att få tid att baka! Vi fick en kick-as-bra husshållsassistent i julklapp av Gustavs föräldrar som jag knappt använt. Jag vill baka bröd!

Vår lägenhetsjakt går så där. Vi hittar några få, söker dem och får dem inte, trots att vi är på plats 1-20 på dem alla. Jag tycker Mitthem borde skriva ut exakt vilken plats man är på, så man slipper hoppas i onödan. Men samtidigt så är det skönt att jag slipper ha en flytt ovanpå allt annat. Dessutom är det ju nu som vårt finaste rum går att använda, balkongen. Tro om Gustav kommit i håg att vattna odlingarna sedan vi kom hem...

Bara lite Norrländsk gnäll

I bland är jag så dryg att jag är med i olika undersökningar för en löjligt liten peng, oftast under tio kronor per undersökning. Men många bäckar små bli en tandemcykel. Och så länge man inte kryssar i att man jobbar eller känner någon som jobbar med journalistik eller reklam så går det bra. (Kändes extra fint när jag journalistiskt skrev om reklam i våras..)
Hur som är det allt lika roligt att svara på var man bor.
Här är en viktig fråga till Cint eller Knyt som de bytt namn till (jag tycker för övrigt att det nya namnet är löjligt. Låter som något sött ut en saga "Hjälpa Knyttet" och passar inte alls ett konsument/undersökningsföretag) om deras geografi. Hur tänkte ni nu?
Jag bor i Sundsvall, vik kartan på Sverigekartan på mitten. Där på ett ungefär. Vilket borde vara Norra Mellansverige (som efter lite googling knäppt nog är runt de stora sjöarna vid Stockholm). Men eftersom jag var osäker på min region, för visst, Sundsvall ligger i Norrland. Men Mellansverige låter inte så tokigt.. När jag klickar på länken kommer jag till Wikipedia (företag får tydligen källhänvisa dit trots att jag inte ens fick göra det i femman!). Jag har inget emot Wiki, det är bra på många vis, men ska tas med en nypa salt. Men när länken går till en sida som inte stämmer på deras alternativ blir inte lättare att veta var man bor.
Skyll er själv om svaren blir ännu mer missvisande.

Hälsningar från Mitten av Sverige, Södra Norrland på Östra sidan av landet

Räknar blåmärken

Efter två dagar på äventyrsbad är vi ordentligt möra, kantstötta och trötta när vi nu beger oss norrut igen. Siktet är inställt på Gävle där vi tänkt tillbringa natten på första bästa parkering. Det har sina fördelar att vara ute och köra ett hus. Men det verkar bara vara gamlingar som insett det. Det finns tydligen en oskriven regel om att alla husbilsförare hejar på varandra och vi sänker medelåldern rejält.

Den här dagen tillbringade vi i Örebro, där vi hamnade i går kväll när vi inte orkade köra längre. Efter en hel dag på Skara Sommarland var vi rätt trötta då med. I vattenparken stod tiden stilla. Vi var på plats redan när de öppnade vid tio och efter att ha åkt berg-och-dal-banorna och lite andra karuseller som alla framstod som väldigt löjliga efter dagarna på Gröna Lund var det dags för vattenlandet. Där var väldigt mycket stängt, nästan så mycket att de likt campingen vi sov på i natt borde haft reducerat pris. Men några roliga kanor och banor var öppna. Så efter att ha sprungit runt ett tag blev Gustav hungrig och sugen på tacobuffé, för andra dagen i rad?!

Jag blev lite små sugen på mat då, men när jag tittade på klockan höll jag på få en chock. Tolv. Två timmar bara och lägg då till att vi fikade vid elva också. Hur tjockishungrig får man vara, egentligen?

Men är man hungrig ska man äta, så är det bara. Så sagt och gjort, jag hämtade ut handväskan och vi åt tacobuffé.

När jag sedan skulle ringa och gratulera ett födelsedagsbarn fick vår hunger sitt svar. Klockan var inte tolv utan fyra! Inte konstigt att vi var hungriga.

Det här inlägget blev färdigskrivet igår kväll, men efter lite krångel så försvann 75 procent och jag orkade inte skriva om det. Så jag tar upp det nu, efter en natt strax utanför Gävle och på väg mot Sundsvall för utlastning för att sedan avsluta kvällen där allting började för sex år sedan. Jag och Gustav på Stadsfesten i Kramfors, där vi medvetet träffade varandra första gången (första-första gången var när han svarade på en otrohetsenkät till skoltidningen Kaka). I år är det ju till och med bra artister! Värmer upp med Norlie & KKV:s Hänger min hatt, Tröjan du hatar, När jag går ner och andra sköna sommarhits (nej, det är inga sommarplågor, de är toppenbra!). Sedan har vi H.E.A.T också. Vad har hänt Kramfors, bra band?!

I Örebro började vi dagen med att hitta stan där jag handlade lite och Gustav jobbsamtalade. Jag hittade söta hjärtformade minipajformar i glada färger och en super äggtimer. Sedan blev det lite mer garn.. Det var ju så billigt och jag behöver det.. I bland är Gustav lite för snäll, det blev även en virkbok med bara massa hundar. Innan vi letade oss tillbaka till campingen hittade vi en Kina-buffé. Vid närmare eftertanke har vi ätit massa buffé och jag borde straffkommenderas löpning med intervaller om jag ska våga ringa fotbollslaget i Hudik.

När vi kom tillbaka var det dags för dagens dopp. I campingavgiften in gick ett utebad, men när vi gick dit hittade vi ett äventyrsbad med relax.
För 130 kronor var så var eftermiddagen uppbokad. Äventyrsbadet slog både Himlabadet (Sundsvall) och Paradisbadet (Övik) även om det märktes att det hade några år på nacken. Forsen var det bästa, fast att det var gång på sina ställen.. 

Relaxavdelningen lämnade däremot en hel del önskningar. Den bestod i princip av en gemensam bubbelpool, varmrum och bastu. Sedan fanns en ångbastu i anknytning till omklädningsrummen.

Comeback i Trollhättan

Nu har vi varit i närheten av Trollandet sedan lördagnatt. Egentligen har vi inte hunnit med så mycket utan mest tagit det lugnt. Större delen av tiden har huset stått parkerat hos en klasskompis och hans pappa i Vännersborg, som ligger 1,5 mil ifrån Trollhättan. Men igår natt parkerade vi huset vid slussarna i Trollandet. Slussarna måste vara det finaste området där. Vi har badat varje dag, i en stor pöl (även kallad Vänern) tre gånger och i kanalen på en båtisättningsplats en gång (fråga inte mig, Gustav tyckte det var lämpligt). I söndags var vi i Vännersborg och hälsade på Gustavs gamla klasskompisar. Snubbarna som bodde i huset bredvid oss som vi brukade lana med (läs jag satt och väntade i timmar innan de fick alla datorer med alla möjliga konstigt och avancerade egenkonstruerade lösningar att ansluta till det minst lika (o)intressant byggda nätet). Vi har tittat på vårt gamla hus, gått runt i våra gamla mataffärer, cyklat på våra gamla vägar och kollat in stan. Vi besökte även Gustavs gamla skola, både för att ge honom en nostalgitripp men också för att låna toa. Det mesta var sig likt. I stan hade några affärer flyttat runt, några försvunnit och några kommit till. Vår cykelaffär var borta. Men Tuxaffären var kvar och matte köpte en present till Skutten där. I Överby (köpcentrumet en bit utanför stan) var det samma sak förutom att det var färdigrenoverat, vilket var motsatsen till Gallerian i stan där de börjat renovera.

Men kanske viktigast av allt, jag fick spela i mitt gamla lag, eller spela gjorde vi inte, utan tränade teknik. Och mitt gamla lag var det inte mer än till namnet, då det var b-laget som tränade. De få som var kvar av mina gamla kamrater i A-laget hade match. Det var ändå härligt att komma igång igen. Nu finns ingen återvändo, i helgen ringer jag till Hudik och nästa vecka gör jag comeback i ett lag igen. Det märktes att jag inte tränat fotboll på ett tag nu, men jag tror ändå att det kommer att gå fort. Grundstyrkan har jag ändå lyckats få efter att ha snittat 4 styrkepass per vecka nu under våren. Nu under semestern är det inte alls lika lätt att hålla uppe träningen, det har blivit två springrundor och ett fotbollspass. Just nu är vi på väg till Skara Sommarland, så det kan kanske kallas trappträning. Gustav har köpt en magisk sak av klasskompisen som gör att cigguttaget ger min dator ström eftersom mitt batteri ger mig 30 minuter och Gustav förbjudit mig att köpa ett nytt batteri. Han försöker få mig att överge min lilla fina pärla för att överta hans nya lapptopp så han får köpa en ny, mindre.

Vi får väl se hur det blir med den saken, han försöker intala mig att DIII (Diablo 3) inte fungerar på min lilla dator, så det kanske kan vara ett argument. Men vi får se, jag trivs bra min gammdator.

 

Men nu är vi framme vid Sommarlandet i Bert Karlssons trakter, så hej å hå. (Förresten kan intresserade kolla in mitt nyförvärv på virkar.rivka.se)

Semester

För ungefär ett dygn sedan anlände jag, Gustav och husbilen till Saabs kraschade land. Jag var på väg att skriva förlovade, men det är ju inte riktigt sant längre. Än så länge har vi det bara bra. Semestern började i måndags med att åka upp till Umeå, då i vår egen bil. Där uppe hälsade vi på min gamla scoutlägerkompis och numera bara kompis. Det har varit några år då jag inte träffat Ann på sommaren vilket har känts jättekonstigt, det är liksom ingen riktig sommar utan henne. Hon hör sommaren och lägrena till. Jag hade dessutom tur nog att få träffa två till lägerkompisar, ena stannade vi till på efter vägen och den andra flyttade tillfälligt in i kollektivet.
Vi utforskade stan, stördes av Swooschbilen, cyklade, besökte loppis och hälsade på farmor och farfar. Som vi numera får säga farmor och farfar till. De är inte våra riktiga farföräldrar utan de dog innan jag eller något av mina syskon hann träffa dem. Så vi fixade några levande egna, men fick bara säga låtsas-farmor respektive farfar innan de fick riktiga barnbarn, eftersom de tyckte att de lät så gammalt..

Hur som, vi hade det mycket bra. Badade varje dag gjorde vi också. Det är något som min pappa har lärt mig. Att man ska bada varje dag när man har semester. Jag tycker det är skön filosofi, Gustav håller inte riktigt med. Men han tycker nog det är lite roligt innerst inne eller så är han bara för snäll för att säga i från.

Nu är vi som sagt i Trollandet, eller strax utanför det. I dag har vi roat oss med att åka åtta mil norrut för att träffa mac-gänget. Grabbarna roade sig med att bygga ihop en crosstrainer och snacka oförståligt språk. Jag förstår inte hur jag klarade av allt datasnackande när bodde här nere. Men jag tror Gustav var nöjd med att någon äntligen förstår honom när han berättar vad han gör på sitt jobb. Jag fick göra mig en egen karaktär i DIII (Diablo 3) och döda lite onda saker. För att få med mig från dator till en restaurang lovade Gustav att köpa spelet åt mig och låta mig spela på hans dator. Grabbarna har mage att påstå att min gamla trotjänare inte orkar med spelet. Min lilla svarta älskling har ju bara hängt med drygt fem år, fått ny skärm, laddare och hårddisk. Operativsystemet är bytt ett antal gånger (numera windows sju). Micken har pajat, kameran har lagats och under ½§-knappen sitter lite häftmassa efter att Tux fick för sig att sprätta lös knappen. Med andra ord så duger Cera (som jag döpt min dator till) gott åt mig. Hon klarar av mina älsklingsprogram (adobe-serien), läser sd- och xd-minneskort, har ergonomiskt t-bord och en super navigationsknapp.

I morgon bär det av till centrala Trollandet och jag förbereder mig på massa flachbacks. Det känns lovande. Förhoppningsvis lyckas jag lura med mig Gustav på några loppisar också. Nu är det dock dags för sängen. Vill ni se vad jag fått överta från kompisen på vars gård husbilen står på föreslår jag en titt på virkar.rivka.se.

Grattis Syster

I dag tar min fina och duktiga lillasyster Studenten. Så nu ska det förberedas för firande. Peppar peppar så skiner solen och det är någorlunda varmt i luften. I morgon fortsätter jag och Gustav semestern och beger oss då söderut, mot Trollandet. Nu har jag inte tid på den virtuella världen längre, verkligheten och mammas planer väntar!

Rivka Virkar

Så nu har jag äntligen gjort klart allt som (jag tycker) krävs för att börja sprida adressen till min nya, andra blogg. Den är nischad mot handarbete och just nu i högre utsträckning virkning eftersom det är det som jag snöat in mig på just nu. Ett tag så handlade den här bloggen så mycket om handarbete att andra handarbetsbloggar länkade hit, vilket egentligen är helt fel. Så nu har jag äntligen styrt upp det och det är en av anledningarna att det varit så tyst här. Jag har lagt ner mer tid på att få det att bli en kombinerad blogg och hemsida som ska vara lättöverskådlig. Det har varit riktigt roligt även om jag varit ganska begränsade över bloggsnittet, men för enkelhetens skull har jag ändå valt att använda samma system som till den här bloggen. Allsmäktiga och övervakande Google.
Hur som, jag ska inte predika över den, utan ta och njuta av min och Gustavs semester i Ume.
Ta er gärna en titt; virkar.rivka.se.