Ballonger och Hjärtekatter

I går var dagen D för förra kursen, tenta. Det kändes faktiskt helt okej. Trots alla knepiga termer. Men det återstår att se. De kanske var ute efter tusen gånger mer avancerade svar än de jag gav.
På kvällen flyttade jag och Gustav ballonger. Alla 38 ballonger som jag hade i taket över hela lägenheten på 80-talsfesten. Jag fick inte ta ner dem förrän Nelly hade sett dem, men Gustav började bli less på att dörrarna inte gick att stänga.. Ska jag vara helt ärlig så höll jag väl med honom, innerst inne. Men jag hade lovat Ewwe. Men eftersom Nelly inte kom på besök sist Ewwe och Dennis var hos oss (hon hade pappa-dag) och Ewwe tyckte det var hennes tur att bjuda på middag.  Tyvärr blir det inte bättre kvalité med en halvtaskig mobilkamera.. Det här är väl kanske inte ett av de tillfällena som man kan nöja sig med mobilbild för att det förmedlar en känsla heller. Men jag fick lust att leka lite mediamupp, så ni får helt enkelt stå ut ändå. Pixlar kan vara vackra...? Och ovanför den här texten skulle det ha legat ett lite kombinerat bildspel med en filmsnutt i slutet. Men internet i Sollefteå är inte det snabbaste och nu, så här tre timmar efter jag skrivit klart inlägget ger jag upp uppladdningen och sparar den till nästa vecka och nätet i Sundsvall...

I övrigt är jag på exil i Sollefteå och jobbar tre dagar på macken. De tre sista, kanske. Det vet jag inte. Men förhoppningsvis fortsätter chefen skicka sms med tider då de behöver mig...

Efter att två kompisar tipsat mig så kommer jag nog inte undan. Jag ska virka minst två hjärtekatter nu. Hjärtekatten, ett välgörenhetsprojekt där frivilliga virkar gör varsin katt och skickar dem till de ansvariga som sen ger katterna till hjärtsjuka barn på hjärtavdelningen vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Lite tråkigt tycker jag nog att det är att de valde en ganska ful katt, det finns många sötare amigurumis.. Men, men, smaken är som baken. Nu ska det virkas katter. Jag fortsätter med min skamlösa reklam och länkar mönstret så kanske någon av mina virkvänner också nappar...

Men först ska flamingon jag började på förra helgen bli klar, så mamma kan få tillbaka sin virknål..
(Flammingodelarna har hunnit bli klara och katthuvudet är på gång. Nu blir det sängen..)

Det går framåt

Timmen gick snabbare än väntat. Det var nästan roligt, nu när jag börjar få lite ordning på allt bök. Bättre sent än aldrig, speciellt om sent är precis innan tentan och inte efter. Tummen är klar på ena vanten nu också. Måste bara fästa massa trådar eftersom jag, för många många varv sedan, läste fel på mönstret... Men det får bli i nästa paus, om en timme. Eller så blir det lite mat då. Jag hinner kanske båda? Om jag är effektiv! Back to work!

Vad var det det hette nu igen, men det i alla fall

Nu måste jag ta tag i skolan. Jag lider återigen av det där krångliga ordet jag hörde för länge sen och inte kommer i håg. Hur som helst innebär det att jag har något jag verkligen borde göra, men att allting annat är mycket roligare....
I morgon är dte tenta i något så sjukt osexigt som B-metod. Massa forskningsgrejs. Forskning kan vara intressant, när den kommer fram till massa spännande saker. Jag tycker Maslows behovstrappa och Bourdieus fältteorier är väldigt intressanta. Men jag känner inget större behov av att lära mig massa krångliga ord, validitet, positivism och triangulering. Jag antar att det här är baksidan av att studera på universitet. Annars tror jag mer på universitet och högskolor än ky-utbildningar och folkhögskolor. Fast det spelar nog stor roll vad man ska bli också...
I går var jag mycket duktig på att göra massa annat. Det började ganska bra, jag läste igenom min käre vän Idas dokument sen hon satt i samma sits som mig. Sen var jag på en intervju på Statoil (här i Sundsvall) som kändes väldigt lovande. Jag var ju inte 19 år som de andra sökande. Ålder är visserligen bara en tidsfråga som en vis lärare sa en gång, men när man söker jobb verkar det kunna vara avgörande. Det är skönt att jag äntligen får ha åldern på min sida, även om jag inte tror jag utvecklats nämnvärt de senaste åren. Ni vet, jag föddes färdig. Eller så kanske det bara är så att jag inte märker förändringen själv. Min fina kusin Sara har två gånger kommenterat att jag skriver bättre nu än förr. Det är ytterligare en sak jag inte märker av. Men det är kul att höra. Jag litar på dig, du brukar vara klok!

Nä, nu tror jag att jag ska göra en deal med mig själv. En timmes plugg och sen en halvtimmes rast. Det låter rätt schysst. Jag har tummar att sticka klart på mina supertjusiga vantar, två dukar att virka, en flamingo som är halvfärdig (ja, jag är positiv i dag med), en mus som saknar svans och öron, två jästar (heter det verkligen så? två jästkuber kanske?) i kylen som vill bli bröd, en väska att packa (det blir Sollefteå ytterligare en helg, macken kallade), kaka (vår lilla frysbox) är hungrig på just kakor och Tux bur skulle inte dåligt av en städning...
Hm, vad var det jag led av nu igen.
Tjugo över tio får jag ta tag i något från min långa upprabling. Nu blir det lite tentaplugg. Hurra.

Fin-fin-påsk

Nu är jag, vi tillbaka i Sundsvall. Påsken var fin. Metodpraktikan låg bortglömd bredvid sängen. Jag lånade en bättre bok av mamma, En blomma i Afrikas öken. Jag hann inte läsa klart den, men den är spännande. Ögonöppnande. Hur kan man välja att leva i öknen och hela tiden flytta omkring för att leta vatten. Att inte ha mat varje dag. Fast väljer man det? Kanske. Det fanns ju städer i närheten...
Värst av allt, än så länge, könstympning, flertalet våldtäcksförsök... Hon är precis på väg till London. Boken ligger kvar i Sollefteå och väntar på att jag ska komma tillbaka och läsa klart den. Jag väntar också. Det kändes bra att lämna den. Att ha den kvar.
Under helgen fick jag en annan bok som jag ser framemot. Hitta vilse, (något jag är bra på, för övrigt) fortsättningen på boken om journaliststudenten som hamnade på en liten liten lokalredaktion. En mycket bra bok. Så det finns förväntningar på den nya boken.

När Gustav kom så började vi pillra på min gamla pärla, moppen. Tråkigt nog gick den inte att starta, fel på batteriet. Det gick inte att ladda så pappa har fått i uppdrag att leta ett nytt. Men den tvättades jätteren, fälgarna blänker och man kan (efter vaxningen) spegla sig i plastbitarna. Förutom där det är repor, vilket det finns ett antal av. Jag förstår inte alls vad de kan komma från, men jag ska väl vara glad att jag bara har ett ärr kvar efter alla turer... Det var inte många plastbitar som var hela heller, men nu är det också fixat. Glasfiberspackel och en duktig pojkvän. Så ett nytt batteri, ny olja och lite omlackering och moppen kommer vara som ny. Förutom den lilla detaljen att den gått närmare 900 mil, på tre somrar, körda av en och samma person. Behöver jag säga att moppen var min nyckel till frihet? Äntligen kunde jag själv ta mig vart jag ville. Det var helt underbart, större frihetskänsla än när jag tog körkortet. Det är inte mycket som går uppemot min första riktiga (inte den då jag fortfarande jobbade med att hålla balansen) tur. Eller alla gånger moppen ta mig till Kramfors med omnejd den där sommaren för fem år sen då jag träffade Gustav..
Nu ska den få ta mig mellan lägenheten och sommarens jobb. Det kommer bli helt perfekt.


Helgen bjöd också på kyrka. Massa kyrka, kyrka för ett helt år framöver. Först var det mittinattengudstjänst med fackeltåg. En mysig, nästan tradition sen jag konfirmerade mig och behövde gå på x antal gudstjänster, tillställning som vi kusiner brukar besöka. Efter gudstjänsten bjöds det på jättegod buffé.
På söndagen var det dags för nästa gudstjänst. Högmässa med dop i Näsåker. Dopet var fint, högmässa tar lång tid och är inte någon riktig höjdare. En och en halv timme satt vi på de smala kyrkobänkarna (förutom då det stod en stjärna i programmet). Det var spännande att se Gustav i kyrkan, det som en fisk sprattlande på torra land. Men hur han sken upp när jag visade att vi var på den sista psalmen i programmet.
Efter dopet av lilla Novalie bjöds det på en underbar kak- och tårtbuffé.

Som sagt, påsken var fin. Höjdpunkten var att få träffa min halvskåning till kusin! Det var ungefär ett år sen sist...

Tagit vara på arvet

Hade först en tanke på att ersätta en bild med tusen ord. Ångrade mig och tänkte utifrån bilden skriva tusen ord och ångrade mig igen när ett roligare erbjudande om att gå på lina uppenbarade sig. Nu ska jag ta vara på tiden så får ni själva tolka bilden. Den visar i alla fall vad jag ägnat den större delen av den här dagen åt, hittills.. 

Goda nyheter

Jag blir kvar i Sundsvall i sommar. Inte som journalist, men Sundsvall. Fick ett samtal under de 30 minuter som vi hade lärare (hade fritt grupparbete då läraren gick runt resten av tiden).. Enda stunden på hela dagen jag inte kunde svara. Men tio minuter senare ringde jag upp.
- Hej Rebecka, det är namn på Coop. Är du fortfarande intresserad av att jobba hos oss?
- Hej! Ja det är jag.
- Vad bra. Vi är intresserade av dig med..
- Vad roligt.
Sen skulle hon höra av sig mer efter påsken någon gång. Å, ett steg närmare ett jobb. För visst sa de att de skulle köra inviduella intervjuer efteråt..
- Blir det ingen mer intervju?
- Nej, nu kör vi!
Så nu ska jag lära känna Sundsvallsbor och se verkligheten! Jag trodde inte jag skulle bli så här glad över ett "vanligt" jobb. Men jo då. Jag hade nästan ställt in mig på att bo i det lilla rummet i Sollefteå, fler mil i från Gustav och där familjen börjar gå en på nerverna efter någon vecka. Missförstå mig inte, jag tycker jätte mycket om Petter, Josefin, Helena och Håkan. Men när man väl har flyttat hemifrån och vant sig med det så kan det bli ganska påfrestande att ha dem så nära inpå. En helg då, en vecka då och sen några telefonsamtal, men inte en hel sommar.
På tal om en helg då och då, i kväll går bussen till Sollefteå med mig och metodpraktikan. Men bäst av allt, min bärbara dator. Ska bli skönt att få ta med sin egen lilla datavärld med sig. Det är inte samma sak med någon annans dator. Det finns ingen dator i Sollefteå med indesign, mina diablogubbar finns inte, inte mina bilder, fc (skolans mail) är inte nedladdat och ja, ni vet själva hur det är.
Framför allt kommer jag kunna fortsätta svara på de gamla tentorna. Jag hörde av Ida i dag att hon inte läst mer något enstaka kapitel i metodpraktikan utan i stället lärt sig begrepp och saker på riktigt i stället (och klarat tentan). Så jag kör på det vinnande konceptet!
Men nu ska det packas!

En liten liten liten ljusglimt

Jag har gett mig själv ytterligare en chans till en journalistiksommar nu. Det är ett väldigt löst långskott, så jag ska inte hoppas för mycket, vill inte behöva bli besviken igen. Men lite kan man ju hoppas i alla fall. I övrigt är det onsdag i morgon och då ska coop höra av sig. Kanske har bättre chans där, fast det var rätt många som var intervjun där också.. Vi får väl se helt enkelt... Om inte annat får jag kanske försöka hitta något eget spännande att gräva i. Det är ju också ett alternativ för att få lite erfarenhet..
Annars kommer det nog bli en hel del amigurumis. Jag har ju ingen nollning att planera hösten, men jag kommer nog smita in på Committs nollning ändå. Committ är roligare än Jfs.
Om en timme är det dags att fara till skolan för lite tråkig metod. Jag har somnat flera gånger i boken och börjar ge upp läsandet. Så det är nog dags att börja svara de gamla tentorna i stället..

Virkade kycklingar

I helgen har fyra kycklingar och ett nytt mönster födds. Lagom till påsk. Fler är dessutom på väg!

(Klicka på bilden i fall du vill se mönstret bättre)

When all hope is gone

Usch, fy och blä. Man ska vara glad åt det man har. Men i bland är det inte så lätt, speciellt inte när det känns som man förlorat något. Fast det enda jag egentligen förlorat är hoppet, för jag hade inget tidigare heller...
I dag är ingen bra dag, men det är bara för att i går var en dålig dag. I går tog jag nämligen djupa andetag, försöka dämpa fjärilarna i magen och slog numren till Dagbladet och Tidningen Ångermanland. Inget svar hos någon av de fyra numren jag ringde. Skönt, då kunde jag leva på hoppet ett tag till. Fast att jag någonstans innerst inne kände att det var ganska sent och de borde hört av sig... Och att de egentligen borde ha hört av sig tidigare...
Nu ligger mitt enda hopp för en sommar i Sundsvall hos någon av de butiker jag besökte under min förnedringsrunda. Allra främst ligger hoppet hos Coop, där jag trots allt varit på en intervju. Svaret från dem ska komma nästa vecka. De sa i alla fall att de skulle meddela alla hur det än har gått. Det känns ju bra i alla fall, även om det borde vara en självklarhet. En mänsklig rättighet nästan, att få ett ja eller nej. Fast det är väl löjligt att tjafsa om mänskliga rättigheter när det finns de som svälter, de som inte har tak över huvudet och barn som inte ens får vatten.
Det är så jag får göra nu, sätta min egen besvikelse i ett perspektiv. Det finns de som har det mycket värre. Men samtidigt finns det ju de i klassen som fått sina sommarjobb inom branschen. Tungt, tungt och tungt.
Det verkar som om det går bra för Gustav på hans jobb i alla fall, som om han kommer få vara kvar där i sommar. Det är något jag kan få vara glad för. Men samtidigt känns det ännu tyngre att han kanske är kvar i Sundsvall i sommar och jag får åka tolv mil norrut... Kan ingen krympa macken, som professorn i Sverigejakten (cdrom-spelet man körde när man var tio år) och flytta till den till Sundsvall...
Jag tror att jag ska vara så deppig i dag så jag slipper plugga. Fast det gör inte saken bättre, men energin har runnit av mig... Saken blir inte bättre av att det är grått väder i dag heller. Det är ganska fascinerande hur mycket lite sol kan göra med humöret.
Just nu skulle jag behöva något riktigt roligt att se framemot, typ en tandemcykel. Men vi behöver nog två år myntsamlande till innan det kan bli aktuellt.
Men något som är värt ett litet leende är att jag nu befinner mig inne i sovrummet. Min bärbara dator Cera har fått en ny fungerande skärm för allt för många tusen lappar. Men det kändes mer värt att lägga två tusen på en ny skärm än en ny dator för mellan fem och sju tusen. Jag har lite konstiga krav när jag ska köpa dator, den får absolut inte kännas plastig. Vilket gör att man måste lägga rätt många lappar även fast att jag skulle få en betydligt bättre dator. Men det har jag inte behov av. Min dator klarar av mina favorit program (indesign, illustrater och photoshop) och den är lagom stor, kan läsa xd-minneskort och är dessutom snabbare nu än tidigare (Gustav har bytt vista till windows 7)...
Nu ska jag fortsätta att bearbeta mitt krossade hopp, bygga upp lite glädje, virka en kyckling och kanske, men bara kanske plugga lite.. Men bara lite i så fall.

Sommarkris

Att våga eller inte våga det är den stora frågan. Våga släppa något tryggt och hemtamt för en chansning, eller inte... Ursch, jag gillar inte min sits inför sommaren.
Jag har macken om jag vill, men de måste veta ganska snabbt om jag kommer hemhem till sommaren. Min förhoppning är att få vara på en tidning i sommar och helst i Sundsvall.. När kan man förvänta sig svar? De krokar jag fortfarande väntar på napp är Tidningen Ångermanland (som reporter eller redigerare), Dagbladet och Sundsvalls Tidning som redigerare.
Jag antar att jag måste ta tag i det i morgon och ringa upp och fråga. Så kanske jag kan få veta när de vet i alla fall. Besvärligt värre.
I övrigt var jag på gruppintervju på Coop i dag. Så vi får se hur det går där. Det kändes i alla fall bättre och mer strukturerat än sist jag var på gruppintervju. Den här gången kändes de som om de såg alla och faktiskt hade läst ens cv innan. De kom i håg att jag var från Sollefteå. Bara en sån sak.. Så nu får vi se, svaret kommer till veckan om man går vidare eller inte.
Jag borde kanske ha sökt någon sommarutbilning som backup plan, någon grundkurs i juridik eller samhällsvetenskap hade varit intressant. Men som student behöver jag en inkomst i sommar, inte ett bidrag från csn...
Det känns inte alls kul. Men i morgon får jag ta tjuren vid hornen.
Nu ska jag ta och läsa lite. Har infört 50 sidor per dag igen. Annars skulle jag aldrig ta mig igenom boken... Men i dag ska sidorna 150-200 läsas och sen är det bara halva boken kvar!

"Lika utfalls-designen, olika utfalls-designen och avvikande utfalls-designen är tre sätt att med hänsynstagande till värdet på den beroende variabeln få fram information om förklaringar till det fenomen som intresserar oss."

Kära facebook...

Inte nog med att jag inte får komma åt min konto och chattsamtalet som precis kommit i gång.
Av 37 ord är 2 felstavade. Nu ska jag väl inte kasta sten i glashus, stavning är inte min starkaste sida. Men jag försöker. Använder rättstavningsprogram, läser igen, läser igen och ber andra läsa (åtminstone när det är är riktigt viktigt, som skolarbeten och artiklar). Slarvfel av en så stor organisation känns inte okej. Meddelandet är ungefär lika lång som en ingress och där är det dödsstraff för trovärdigheten att stava fel. Jag väljer helt enkelt att inte tro på er information och ska tok-uppdatera sidan bara för att jävlas med er (för en persons uppdateringar spelar säkert stor roll)....

"Det går inte att komma år kontot just nu.
Ditt konto är inte tillgängligt just u på grund av ett problem med webbplatsen. Vi räknar med att lösa problemet inom kort. Vänligen försök igen om några minuter."

Jag borde kanske läsa mer i den underbara metodpraktikan i stället och låssas att jag lär mig något nyttigt...

Back to the 80's

Måndagmorgon kan vi glömma. Det är flera ljusår till det ljusnar.
Fast nu är det måndag, men det gör inte så mycket. I dag är det bara en lektion. Jag fick nyss veta att kvällens plåga, praktikseminarie, är inställt. Jag har absolut ingen lust att berätta om min praktikplats för hela klassen. Inte muntligt i alla fall, de får gärna läsa min praktikrapport om de skulle känna för det. Men att stå ensam framför hela klassen och tala. Nej tack. Det har aldrig varit min grej. Får man däremot sitta på sin plats eller vara två där framme känns det genast bättre.
Det kommer ta lång tid innan jag kan pricka av punkt-vilken-det-nu-var Bli av med min prata inför många fobi, på min (snart) 100-saker-att-göra-innan-jag-dör-lista...
Helgen, helgen, helgen. Så värt det och så rolig! I fredags kom favorit brorsan lagom till middag. Efter en god pastagrattäng spelade vi diablo, slappa framför tv:n (aka projektorn) och tvättade tvätt.
Lördagen bjöd på tråkigaste vädret på länge men roligaste festen efter en tur till alla roliga affärer (Jula, Biltema och ÖB) ute i Birsta.
Kvällens färg var utan tvekan rosa, så gott som alla tjejer hade rosa, till och med som jag aldrig sett i rosa tidigare (däribland annars så lila jag). Det var en underbar blandning av folk. Alla kände minst en person sen tidigare förutom mig, men mycket mer än så var det inte...
Det var de bästa från alla mina världar och tider. Min första bästis (om man räknar bort mammmas kusin på den tiden jag trodde att man bara hade en bästis) Ewwe och killen jag känt från hans födelse, Lillebror.

De bästa från 2009 och Grafisk design och kommunikation Ida och Linnea. Tjejerna jag träffar så gott som varje dag numera Sarah, Sandra och Linn.

Högstadiekompisarna jag tokade mig med Cheri, Tina och Adam, med Tinas kille Mattias som bonus.

Mina två info/pr-kompisar från min tid som Commit General Bea och Martina. (Ja, kära journalistlärare, man kan vara kompis med pr-människor, de bits inte!)

Hur härligt som helst och alla verkade gå bra i hop också!

Det tråkigaste är väl att bilderna är det sämsta på länge. Med min systemkamera har jag tagit bilder som knappt är värda att hamna i mobilbilder-mappen. Bra jobbat.

Minnesbilder är de bästa bilderna och brorsans (som tog bilden på mig)!

Om en timme är det dags att bege sig till skolan och jag borde verkligen försöka läsa lite i metodpraktikan. Men ni anar inte hur mycket roligare det är att virka figurer. Just nu är det en liten rosa kanin på gång, det är snart påsk, right? Dessutom har jag två snygga vantar att sticka tummar på, en brickduka att virka och många idéer jag inte hunnit börja på med än.

Dessutom måste jag bestämma mig hur jag ska göra med mitt mormorsrutoröverkast. Just nu är det enfärgade lila, blå och gröna rutor 10x10 cm. Jag har haft funderingar på att skippa det gröna helt, på att stoppa in svarta, vita eller grå rutor. På att virka en enfärgad kant (grå, vit eller svart) på alla rutor... Hjälp mig!

Inställt....

Det måste vara ödets ironi. Dagens skugga blev blixtinkallad till sitt jobb. Så femte gången gillt!
Solen har dessutom slutat skina nu och i stället snöar det!!
Men i dag ska vara toppen i alla fall. Så det så.

Skinande dag

Jag har verkligen inte gjort någon succé som studentambasadör. Sen jag i höstas gick utbildningen har jag inte gjort ett enda ynka jobb. Men jobbet skulle inte få gå ut över studierna, något som jag tagit fasta på. Förra torsdagen skulle jag fara till Härnösand och stå i en monter och fredagen efter skulle jag ha en skugga. Det blev inställt till förmån för mina två underbara dagar på Dagbladet. I onsdags skulle jag ha en skugga från Leksand, men hennes bil gick sönder så hon kunde inte komma. I går skulle jag ha åkt till Sollefteå för att presentera skolan, men det var bara fyra anmälda så det blev inställt.
Heja mig! Eller hur.
I dag hoppas jag på vändning, klockan elva har bestämt tid med en skugga. Så nu kanske jag äntligen får göra premiär som representant för skolan. Håll tummarna för att inget oväntat sker.
Annars är det en fin dag, det regnar inte, som det gjorde i går. I kväll kommer lillebror, sen är det tvätt (det väller hur tvättkorgarna nu) och gym. Dessutom ska Modo ge Södertälje stordäng och säkra elitserieplatsen.
I morgon är det lördag med 80-talsfest. Det verkar som om de flesta jag med omsorg valt att bjuda kommer. Det kommer bli hur kul som helst!
Jag hittade min outfit i går, en riktig ful rosa klänning med inslag av svart och vitt. Ungefär som penseldrag (bilder kommer efter festen). Jag i rosa. Ja, det slutade inte bättre...
Till det blir det midjeskärp, blå strumpbyxor och det absoluta måstet; benvärmare.

Mina blomkrukeodlingar har tagit riktig fart nu också. Alla sorter har kommit upp och nu törstar de efter sol, värme och vatten. De kommer nog gilla festen, massa koldioxid! I år blir det tomater, morötter, persilja, oregano, blommor, blomkrasse, smultron och något mer som jag glömt. Spännande är det i alla fall, om det blir något mer än små gröna rankor.
Det enda som saknas nu är att B-metod skulle vara roligt. Jag har gett boken många chanser, men den är verkligen ett sömnpiller...
Nu ska jag plocka i hop lite så att det inte ser ut som ett bombnedslag här!

I väntans tider

Återigen är jag uppe flera timmar än vanligt. Jag sitter och har telefon- och mailväktare. Innan jag skulle gå och lägga mig fick jag ett mail av dagens skugga. Bilen hon skulle ta hit strejkade så nu sitter jag och väntar på om de löst sig eller inte.
I går fixade Gustav massa med min cykel. Jag fick nya bromsklossar, han hittade felet på min dynamolampa (behöver köpa lite grejer (HO lampa ST) så ska den lagas också) och viktigast av allt jag fick en cykelkorg fram! Så nu slipper jag ha den bak på pakethållare, betydligt snyggare och mer praktiskt. En fastmonterad korg fram i stället för en fastlåst bak.
Snart är det lördag och då är det 80-talsfest! I dag ska jag, Sandra och Sarah leta kläder och sen blir det middag hos mig och 80-talsfilm på projektorn. Just nu sitter jag och tittar på filmar från nyss nämnda årtionde för att få en känsla vad man hade på sig. Neon, benvärmare och axelvaddar eller lager på lager. Pins verkar också ha varit en häftig grej. Jag får flörta lite med Gustav så kanske jag kan få låna den urhäftiga nej till kärnkraft-pinen.
Nu ska jag ta och göra klart min tredje virkade älg. Mycket rolig figur att virka, även om den är tipskrävande.
Ni vet, allt för att slippa öppna metodboken!

Vänsterkrysset, Vänsterkrysset!

Min artikel i vänsterkrysset! Häftigare än häftigast! Nästan så att det måste ramas in!
Här finns artikeln på webben!

Plu zzZZzz gga....

Ny vecka nya tag. Jo visst. Här skulle det pluggas, men nej. Som vanligt så var mina ögonlock för tunga. Det är ju så mycket roligare att virka figurer...
Min helg var fin, fast vädret var det tråkigaste på länge. Så det blev inte mycket utomhus. Jag och Gustav cyklade bort till hans nya jobb för att mäta tiden. Sen blev det en sväng på Ericshjälpen också. Men förutom det har vi mest varit inomhus. Mamma och syster har varit här och hämtat bilen samt fikat lite. På söndag fick jag träffa mina två favoriter också, Ewwe och Nelly. Nelly hade talat om för mamma att "Bäcka saknade henne", så det var ju inget tal om saken. Hon är väldigt facinerad över Tux, så länge han håller sig på avstånd. Kommer han för nära vågar hon inte vara på golvet utan ska lyftas upp.
I går var jag och Gustav på basket, Dragons sista och direkt avgörande match mot jämtarna. Drakarna tog ledning redan i första halvlek-period-kvart eller vad det nu heter i basket. Det är en ganska speciell känsla att se en sport man inte kan reglerna i. Det är bara att lita på att domarna vet vad de håller på med. Men med tanke på att de springer i äckligt tajta kostymbyxor, så vet jag inte så säkert... I fotboll liknar ju domarens kläder spelarnas, varför gör det inte det i basket? Det finns ju en anledning till att de har säckiga shorts, typ för att de går att springa i...?
Men man ska väl inte förstå allt här i världen antar jag.
Fotboll hann jag också med i helgen. Det märks hur man blir sämre och sämre om man jämför när jag spelade på riktigt. Det är pinsamt hur snett bollen går i bland. Men kul har jag..

Nu har alla mina artiklar från Dagbladet blivit publicerade. Dock var det fel namn på den ena, vilket känns lite tungt. Men jag orkar inte tjafsa för det. Det är en av sexton, så jag får väl leva med det. Jag har stryker över det felaktiga namnet i min tidning och skriver dit mitt eget. Jag vet att jag skrev den och det är det viktigaste, även om det är en liten besvikelse. Det var den andra artikeln jag skrev på Dagbladet och en av de längsta. Hur som, nu ska jag gå och köpa dagens tidning! Kanske borde slänga ett getöga på St också, de ska ju ha gjort om layouten och fått bättre tryck...

Journalist på riktigt (i två dagar)

Då var det helg och jag har gjort mina två första dagar som riktig journalist. Riktig i bemärkelsen som frågad om jag kan komma och dessutom betald. Tidigare har det bara varit praktik (två gånger, skoltidning och redaktionsövningarna). Men det här var annorlunda, fast att jag gjorde ungefär samma sak som under praktiken. Fast med kortare tidsplan. Jag hade inte flera dagar på mig som jag haft på några artiklar...
Det första jag fick göra var att fara på rättegång! Det har jag aldrig gjort förut, så det var verkligen en speciell upplevelse. Det var en trafikolycka, en traktor och en personbil. Traktorns skopa hade kapat taket på personbilen och mannen i bilen dog direkt...
Nu ska de ta ställning till varför olycka inträffade och främst om det var traktorförarens fel. Jag hamnade bredvid den dödes mamma. Det var också tufft på sitt vis, något som jag inte alls var beredd på. Jag hade dessutom pratat med henne innan, eller det var hon som började prata med mig. Vad gör man, hur ska man bete sig. Vad ska man säga. Det finns inga ord...
Det var inte så svårt att skriva, ungefär som när vi skrivit om åtal tidigare. Tack Ingemar för allt du lärt mig! Jag har verkligen lärt mig jättemycket under det år som gått. Även om det inte alltid känns så. Men att få jobba extra och höra vad Leffe (nyhetschefen) säger om min texter och sätt att jobba får mig att inse att det faktiskt är så.
Jag borde ta och utmana mig själv nu, något som jag länge undvikit, och läsa de artiklar jag skrivit tidigare. Jag har varit rädd för att jag skulle vara bättre då. Att jag ställde bättre frågor och skrev bättre då jag inte tänkte mig för på samma sätt.
Men det kanske är så till en början, innan man lärt sig det här sättet att tänka på. Sen när det väl sitter i ryggmärgen är det säkert en stor förbättring.

I går kom Kaka hem. Jag har nämligen döpt vår nya frys så det inte ska råda någon tvekan om vad vi ska ha i den. Just nu är det allt möjligt i den eftersom vi stoppat in allt från den andra frysen och frostat av den.
I morse var jag uppe hela två timmar för Gustav, jag klev upp vid sju, på en lördag! Efter att ha diskat, det är en oändlig resurs. Vi borde kanske börja vinna energi ur denna förnyelsebara företeelse... Något för energiforskarna tror jag..
Men viktigast av allt är att jag hann börja baka pitabröd som Gustav fick grädda när han väl vaknade. Kaka är hungrig!

Sen hann jag skriva några ord på praktikrapporten också. "Hej. Här har ni instruktioner. Men följ dem inte, jag är så less på att läsa praktikrapporter."
Hm, jag skiter helt enkelt i att läsa igenom den noggrant och skriver lite som jag vill då. Så får vi se hur det går. Men delar man ut instruktioner och sen säger skit i dem så får man stå sitt kast också. Kan vara så att jag faktiskt tänker skita i dem!