Fin-fin-påsk

Nu är jag, vi tillbaka i Sundsvall. Påsken var fin. Metodpraktikan låg bortglömd bredvid sängen. Jag lånade en bättre bok av mamma, En blomma i Afrikas öken. Jag hann inte läsa klart den, men den är spännande. Ögonöppnande. Hur kan man välja att leva i öknen och hela tiden flytta omkring för att leta vatten. Att inte ha mat varje dag. Fast väljer man det? Kanske. Det fanns ju städer i närheten...
Värst av allt, än så länge, könstympning, flertalet våldtäcksförsök... Hon är precis på väg till London. Boken ligger kvar i Sollefteå och väntar på att jag ska komma tillbaka och läsa klart den. Jag väntar också. Det kändes bra att lämna den. Att ha den kvar.
Under helgen fick jag en annan bok som jag ser framemot. Hitta vilse, (något jag är bra på, för övrigt) fortsättningen på boken om journaliststudenten som hamnade på en liten liten lokalredaktion. En mycket bra bok. Så det finns förväntningar på den nya boken.

När Gustav kom så började vi pillra på min gamla pärla, moppen. Tråkigt nog gick den inte att starta, fel på batteriet. Det gick inte att ladda så pappa har fått i uppdrag att leta ett nytt. Men den tvättades jätteren, fälgarna blänker och man kan (efter vaxningen) spegla sig i plastbitarna. Förutom där det är repor, vilket det finns ett antal av. Jag förstår inte alls vad de kan komma från, men jag ska väl vara glad att jag bara har ett ärr kvar efter alla turer... Det var inte många plastbitar som var hela heller, men nu är det också fixat. Glasfiberspackel och en duktig pojkvän. Så ett nytt batteri, ny olja och lite omlackering och moppen kommer vara som ny. Förutom den lilla detaljen att den gått närmare 900 mil, på tre somrar, körda av en och samma person. Behöver jag säga att moppen var min nyckel till frihet? Äntligen kunde jag själv ta mig vart jag ville. Det var helt underbart, större frihetskänsla än när jag tog körkortet. Det är inte mycket som går uppemot min första riktiga (inte den då jag fortfarande jobbade med att hålla balansen) tur. Eller alla gånger moppen ta mig till Kramfors med omnejd den där sommaren för fem år sen då jag träffade Gustav..
Nu ska den få ta mig mellan lägenheten och sommarens jobb. Det kommer bli helt perfekt.


Helgen bjöd också på kyrka. Massa kyrka, kyrka för ett helt år framöver. Först var det mittinattengudstjänst med fackeltåg. En mysig, nästan tradition sen jag konfirmerade mig och behövde gå på x antal gudstjänster, tillställning som vi kusiner brukar besöka. Efter gudstjänsten bjöds det på jättegod buffé.
På söndagen var det dags för nästa gudstjänst. Högmässa med dop i Näsåker. Dopet var fint, högmässa tar lång tid och är inte någon riktig höjdare. En och en halv timme satt vi på de smala kyrkobänkarna (förutom då det stod en stjärna i programmet). Det var spännande att se Gustav i kyrkan, det som en fisk sprattlande på torra land. Men hur han sken upp när jag visade att vi var på den sista psalmen i programmet.
Efter dopet av lilla Novalie bjöds det på en underbar kak- och tårtbuffé.

Som sagt, påsken var fin. Höjdpunkten var att få träffa min halvskåning till kusin! Det var ungefär ett år sen sist...