Stum och opera

I dag hände något som aldrig hänt mig tidigare. I slutet på en ganska lång telefonintervju försvann min röst och då menar jag inte att den blev låg eller bara en viskning. Nej, helt borta. Jag rörde på munnen och pratade, men det kom inget ljud, inte ens en rostling!
Katapanik! Vad gör man. Jag vet inte. Som tur så var det en självgående pratare så på något sätt löste sig.
Nej fy. Så för att gardera mig i morgon har jag inhandlat fem olika sorter halstabletter. I dag gick en hel fischerman åt och jag drack flera liter te, åtminstone 2 liter och sedan någon liter vatten också.

Men förutom det har det gått rätt bra att jobba och i morgon kommer jag få breaka en spännande nyhet som kom fram i en intervju om en helt annan sak. Mer säger jag inte,dagensmedia.se, i morgonbitti alltså! Är rätt övertygande om att det blir en snackis och någon rad i kvällspressen.

För övrigt så har jag varit på min första opera, Tosca - eller Fascist Javisst, (som "storebror" David spelar dragspel (accordeon))i dag. Bara en sån sak, trettio meter ner i en gammal kärnkraftsreaktorhall på KTH (Kungliga tekniskahögskolan). Hade ingen aning om att opera kunde vara roligt. Trodde det var något som var döallvarligt. Fast å andra sidan, har man en kråka på hatten så.. Visst var det lite svårt att hänga med då jag inte kunde tyda alla ord de sjöng, men jag har inga opera-öron heller. Men det var en spännande föreställning med fina paralleller till nutida händelser, så som ihop blandning av  tv-underhållning och allvarliga demokratiska processer.
Miljön var helt perfekt för föreställningen. Dessvärre var den x antal trappsteg ner. Min träningsvärk sa aj aj och när jag med hjälp av armarna avlastade benen sa armarna och magmusklerna aj aj.
Det kanske ligger något i att man inte ska träna jättehårt efter att längre uppehåll.
Så jag gav kroppen ytterligare ett poäng mot träningsviljan (huvudet) då jag ställde in morgonpasset i morgon. Förhoppningsvis är jag tillräckligt frisk för att träna på kvällen. Men det avgörs i morgon.
Nu ska jag ta och äta semlan som min hyresvärd lämnat åt mig i kylskåpet och sen tänkte jag sova medan kroppen reparerar sig.

Träningsnarkoman och virkfik

Ska det va ska det va. Ska man göra något så ska man göra det ordentligt.
Fyra pass på tre dagar. Inte allt för illa. Två bodypump, ett spinningpass och ett core-pass. Kroppen verkar skönt, benen darrar vid minsta ansträngning men dessvärre har jag börjat få ont i halsen med. Nerarbetad kropp, virus som går runt i medievärlden och för lite mat skulle jag tro ligger bakom halsen. I morgon blir det vilodag lite återhämtning och sen blir det dubbla pass på tisdag. Nu är jag i gång!

I dag har jag, förutom två pass, hunnit med att se Melodifestivalen på play och en virkträff. Melodifestivalen gjorde mig inte glad, bästa låten var (enligt mig) pojkband-medley av programledarna. Illa.
Sen var jag på en virkträff. En stol skulle kläs om i mormors rutor. I min fantasi innebar det att massa skulle virka mormors rutor och sedan skulle stolen vara klar i slutet av träffen. Men så blev det inte riktigt. Det var mer en virk-skola, lär dig virka mormorsrutor. Lite fel nivå för mig som fick leka fröken i stället. Men det var trevligt ändå. Jag satt med två Sollentuna bor som blandade svenska, engelska och franska, men mest svenska. En mor och dotter (en pensionär och en medelålder) som jag fick lära virka rutor.
För 30 kronor fick man en virknål (nr 5) och fyra garn nystan i varierande färger, förutom en, röd. En röd som skar sig mot de flesta av de andra färgerna, men som varje ruta skulle avslutas med för att uppnå enighet.
Jag gissar på att garnföretaget som sponsrade hade massa rött över sen i julas..
Jag hann bara sex rutor på de två timmarna. Dels jag hjälpte jag mina bordskompisar, dels gjorde jag för många varv på första rutan och dels virkade jag för hårt (det står nål åtta på garnet, vi hade nål fem, tror jag egentligen virkade lagom). Men framför allt virkades rutorna i halvstolpar och bara två i stället för tre stolpar, som jag är van vid. De blev fina ändå och garnet fick jag ta med mig hem och virknålen med. Så det ska väl virkas fler rutor småningom som ska lämnas in. Jag hoppas verkligen stolen hinner bli klar innan jag flyttar. Vore så kul att få se den. De ska sätta upp en tavla med allas namn som virkat rutor till stolen, lite roligt.

Nu har jag precis ätit middag. Ja, klockan är elva på kvällen, det är jag fullt medveten om. Men bättre sent än aldrig. Var för mycket bra på tv:n när jag kom hem från träningen, Så ska det låta och Äkta människor.
Men nu ska jag äntligen ta och krypa till kojs och be en bön för att inte träningsvärken hindra mig från att gå i morgon och att halsen inte gör ont längre.

Namnge

Lite snabb kurriosa innan jag far vidare mot nya äventyr bland 08:erna.
Jag fick för ett tag sedan veta att jag har samma namn, och samma stavning, som Dagens Medias (näst) första chefredaktör. Hon hade dessutom hört av sig till vår nuvarande chefredaktör och frågat om det fanns en till Rebecka Lindberg (hos dem). Googlar man "Rebecka Lindberg journalist" är hon första träffen medan jag är tredje.
Tydligen så hade hon fått frågor om hon börjat jobba på Dagens Media igen...

Lite kul tycker jag!

Och fortsätter i dag

Jag har egentligen aldrig gillat träningscyklar. Varför trampa och inte komma någonstans när man kan vara ute och njuta av naturen samtidigt och kanske framför allt när man snackar träning, få andas friskluft.
Men jag har lovat mig själv att prova det mesta nu när jag håller på komma i gång med träningen. I värsta fall har jag slöast en timme och i bästa fall har jag upptäckt något jag gillar.
Så i dag var det Cycling-pulse. Helt okej, trött och framför allt svettig blev jag i alla fall. Cycling är rätt lätt att förstå, puls trodde jag bara var något käckt att man fick upp pulsen av det. Men ack så fel, eller ja, hög puls fick man visserligen också. Under tröjan skulle man ha en pulsklocka, sedan visades allas pulsar på en stor duk (projektor). Man fick välja en maxpuls, eller gör som jag som inte hade en aning fick göra, knappa in åldern. Sen räknades det ut något så alla fick en jämförelsesiffra. Sen skulle vi trampa upp i olika siffror som hon sa.

Efteråt passade jag på att gå runt och bekanta mig lite med alla maskiner i gymmet. De var fina och roliga, med andra ord ska det under till om jag tar mig upp på bodypump-passet i morgon och ännu mer under till om jag dessutom orkar core på kvällen. Men det gäller att rivstarta, hoppas jag. Dock har jag hört att det inte alls är bra, att man lessnar snabbt och ger upp. Fast inga regler utan undantag, va?

När jag stod i duschen gjorde jag en angenäm upptäckt. (Nej, låt inte fantasin skena i väg nu.) Inne i hörnet fanns en tonad glasdörr med trähandtag. Det kan bara betyda en sak! Bastu är bland det skönaste fast att min apelsin låg hemma på rummet och saknade mig. I morgon ska den få följa med.

Eftermiddagen har jag ägnat åt att möblera om rummet. För någon dag sedan flyttade jag tv:n så jag kunde se på den från sängen. Men tydligen så hördes den allt för väl in till hyresvärdens sovrum där i från. Så nu har jag flyttat tillbaka den och i stället bytt plats på sängen och den konstiga madrassgrejen katterna tycker om.
Alla nöjda och glada hoppas jag.

I går var däremot inte min dag. Räknade fel på klockan efter träningen så till sist fick jag tokstressigt. Glömde mobilen hemma, men fick med mig headsetet. Ipoden hade laddat ur batteriet och vägrade ta laddning från datorn på jobbet som dessutom är en mac. Så jag trodde den dött. Men den gick i gång så fort den fick träffa min pc igen. Vad hände där?

Sen blev jag sen från jobbet då jag glömde klockan eftersom vi hade avtackning av en kollega (med vin och semlor). Vilket var mycket dumt då jag bestämt tid med Sandra på t-centralen. Men hon var snäll och gav inte upp. Sen bar det av mot Hovet och legendmatch.
19 sekunder tog det för Foppa att näta (ja, jag vet att Aftonbladet säger 17, men jag tror de haft en egen matchklocka eller så läst i något protokoll. För på tavlan var det 19 sekunder och det var vad kommentatorerna också sa.). Sen fortsatte han i samma stil och fixade 3 assist. Annars var det en allmänt mysig match, inga tacklingar, knappt några avblåsningar (bara fyra straffar). Ni anar inte hur fort perioderna gick!
Jag och Sandra passade på att prova alla möjliga olika platser. Dels var våra upptagna och dels var det väldigt lite folk (drygt tre tusen) så vi tog chansen. 9-6 blev det till Sverige i alla fall (mot Finland).

Nu ska jag duscha av mig (var nästan lika jobbigt att bära möbler som att cykla), sen ska jag laga lite middag och bege mig in mot stan för att möta upp Storebror med sällskap.

Kort sagt, jag har det väldigt bra här nere.

Jag börjar på fredag

Äntligen, äntligen. Nu är det dags att träna! 2,5 kilometer bort finns ett gym som hon jag bor hos tipsade om. Så nu har jag köpt träningskort som börjar gälla i morgon. Däremot har jag inte fått några logg-uppgifter än så jag kan inte boka något pass. Däremot funderar jag på att chansa och fara dit i morgon bitti innan jobbet och kanske få gå på ett! Ska bli skönt att börja träna igen, på riktigt.
Jag tror min kropp behöver det. Det blir ju minst tio timmar framför en dator varje dag. Min stackars axel tar stryk då jag inte kan sitta ergonomiskt. Jag vet inte hur man gör och vad man ska tänka på, inte tillräckligt mycket i alla fall.
Jag tog en lite kvällspromenad för att se var gymmet låg och än en gång gjorde sig avsaknaden av lokalsinne sig påmind. Jag var väl ute i en och en halvtimme. Dit tog utan tvekan längst tid. När jag väl kom fram visade det sig att det var jättelätt att hitta hem igen. En rak (svängig) cykelväg från port till port. Jag har inte bara dåligt lokalsinne jag verkar vara kass på att läsa karta med..
Nu ska jag ta och sticka klart den första strumpan och lyssna på lite podcast. Jag har ju bara stickat på samma strumpa i två veckor! Då ska tilläggas att jag inte repat upp mer än fem varv. Men ska det va ska det va. Fina blir de i åtminstone.

I morgon kväll blir det hockey, Legendarmatch. Jag ska kolla på Foppa, helt enkelt! Trodde jag aldrig skulle få se honom spela igen. Jag kan slå vad om att han kommer göra mål, fast att foten är trasig. Grabben är magisk.
Peter Forsberg går på vatten!

Snöröjning och elektriker

Sen det blev klart att jag skulle göra min praktik på Dagens Media kom jag fram till att jag kanske borde försöka mig på det där twitter. Sagt och gjort. Det har både för- och nackdelar och jag tycker fortfarande att det är aningen överskattat. Jag gillar fortfarande inte när det refereras till twitter som om det är nyheter, ni vet; I dag twittrades det om fördomar... Do something for real i stället! Eller när twitter-experter ska uttala sig och frälsa världen. Men då och då får mig sig ett leende eller en upplysning.
I dag till exempel, twittrade Stockholmstad (kommunen): "Har du synpunkter på snöröjningen i staden? Tyck till här: http://t.co/ebzZTwlt"
Ni ser själva hur det ser ut på bilden? Det faller lite lätt snö som knappt blir slask när det lägger sig på marken. Jag vilar min låda.*
I övrigt tuggar livet på bra. Blev dock besviken på Sats. Jag skulle ju bli en nyttig hurtbulle när jag flyttade ner. Nyttig lever jag upp till någorlunda bra, äter grönsaker, frukt och lagar riktig mat. Sen var det det där med träning också. Det finns inget gym riktigt bekvämt nära, det bästa vore att inte vara beroende av kollektivtrafiken när jag ska dit. Gå eller cykla. Ja, jag tog med mig vår lilaglittriga reservcykel.
2,5 kilometer bort finns ett Sats. Men man måste binda sig i ett år för att träna där. Sats finns inte i Sundsvall. Ni ser problemet? Jag skickade ett vädjande oskyldigt mejl till dem. Men inte då.
Fast jag vet att andra gym gjort liknande undantag, så jag ger inte upp än.. Fortsättning följer.

 I dag har jag hittat5 fram och tillbaka utan minsta lilla incident! Första gången!
Sen har jag lekt elektriker. Jag har en mysig fönsterlampa på rummet, som jag gärna vill ska vara tänd när jag kommer hem. Men att låta den stå på hela dagen är väldigt dumt och onödigt. Så i måndags införskaffade jag mig en timer. Eller mer sant, tre stycken. Varför ska det alltid vara billigare att köpa fler, skiljde en tia mellan en och tre! Hur som, de kommer väl till användning för eller senare (kan sätta dem på mobilen när man laddar den över natten, till exempel). Problemet var bara att lampans kontakt var ojordad medan timern var jordad. Hade det varit min lampa hade jag bara bytt ut kontakten. Men det kändes inte helt okej att klippa av någon annans sladd.
Så i går köpte jag en grendosa för gamla kontakter, en sladd med den nya sorternas ojordade kontakt och ett värdelös (men billig) verktygsats. Det är roligt att skruva kabel. Det lär nog sluta med att jag omskolar mig till elektriker!
Men sedan tog det stopp. Hur funkar en timer?! Ett samtal till Gustav och problemet var löst och jag en lärdom rikare. Om man inte själv är allmänbildad får man omge sig med någon som är det!

(Och ja, förr eller senare dyker det upp mer bilder på mitt rum, troligtvis till helgen då det är lite dagsljus.)
*I rest my case.

Elvis Persley

Det är inte varje dag man får säga det här.. Men, mina damer och herrar låt mig presenter Elvis Persley!

De ligger här på bilden, på "min" säng i "mitt" rum. Jag tror de tycker det är lugnt och skönt hos mig.

När jag kommer "hem" så ligger åtminstone Elvis i sängen och väntar på mig.

Mer än så blev det inte i dag för nu vill jag också lägga i sängen (bjuder på en extra bild på Persley i stället). Undra om Elvis, som sovit där sen jag kom hem (för flera timmar sedan) tillåter att jag också lägger mig där..