Usch, fy och blä. Man ska vara glad åt det man har. Men i bland är det inte så lätt, speciellt inte när det känns som man förlorat något. Fast det enda jag egentligen förlorat är hoppet, för jag hade inget tidigare heller...
I dag är ingen bra dag, men det är bara för att i går var en dålig dag. I går tog jag nämligen djupa andetag, försöka dämpa fjärilarna i magen och slog numren till Dagbladet och Tidningen Ångermanland. Inget svar hos någon av de fyra numren jag ringde. Skönt, då kunde jag leva på hoppet ett tag till. Fast att jag någonstans innerst inne kände att det var ganska sent och de borde hört av sig... Och att de egentligen borde ha hört av sig tidigare...
Nu ligger mitt enda hopp för en sommar i Sundsvall hos någon av de butiker jag besökte under min förnedringsrunda. Allra främst ligger hoppet hos Coop, där jag trots allt varit på en intervju. Svaret från dem ska komma nästa vecka. De sa i alla fall att de skulle meddela alla hur det än har gått. Det känns ju bra i alla fall, även om det borde vara en självklarhet. En mänsklig rättighet nästan, att få ett ja eller nej. Fast det är väl löjligt att tjafsa om mänskliga rättigheter när det finns de som svälter, de som inte har tak över huvudet och barn som inte ens får vatten.
Det är så jag får göra nu, sätta min egen besvikelse i ett perspektiv. Det finns de som har det mycket värre. Men samtidigt finns det ju de i klassen som fått sina sommarjobb inom branschen. Tungt, tungt och tungt.
Det verkar som om det går bra för Gustav på hans jobb i alla fall, som om han kommer få vara kvar där i sommar. Det är något jag kan få vara glad för. Men samtidigt känns det ännu tyngre att han kanske är kvar i Sundsvall i sommar och jag får åka tolv mil norrut... Kan ingen krympa macken, som professorn i Sverigejakten (cdrom-spelet man körde när man var tio år) och flytta till den till Sundsvall...
Jag tror att jag ska vara så deppig i dag så jag slipper plugga. Fast det gör inte saken bättre, men energin har runnit av mig... Saken blir inte bättre av att det är grått väder i dag heller. Det är ganska fascinerande hur mycket lite sol kan göra med humöret.
Just nu skulle jag behöva något riktigt roligt att se framemot, typ en tandemcykel. Men vi behöver nog två år myntsamlande till innan det kan bli aktuellt.
Men något som är värt ett litet leende är att jag nu befinner mig inne i sovrummet. Min bärbara dator Cera har fått en ny fungerande skärm för allt för många tusen lappar. Men det kändes mer värt att lägga två tusen på en ny skärm än en ny dator för mellan fem och sju tusen. Jag har lite konstiga krav när jag ska köpa dator, den får absolut inte kännas plastig. Vilket gör att man måste lägga rätt många lappar även fast att jag skulle få en betydligt bättre dator. Men det har jag inte behov av. Min dator klarar av mina favorit program (indesign, illustrater och photoshop) och den är lagom stor, kan läsa xd-minneskort och är dessutom snabbare nu än tidigare (Gustav har bytt vista till windows 7)...
Nu ska jag fortsätta att bearbeta mitt krossade hopp, bygga upp lite glädje, virka en kyckling och kanske, men bara kanske plugga lite.. Men bara lite i så fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar