Återigen är hösten ljuset, imorgon bär det av mot Sundsvall igen! Det finns nog inte ord för hur mycket jag längtar att få flytta tillbaka. Inga andra krav än sina egna, skolan och möjligvis Gustavs. Det ska bli skönt att få komma tillbaka, nästan så att jag kan skriva komma tillbaka till livet igen. Men riktigt så illa är det faktiskt inte. Efter jobbet, slutar 18.00, kommer Gustav och hämtar hem, därefter ska bilen packas och Tux bältas. Sen, sen, sen!!
De två sista dagarna har varit rätt roliga, jag har nämligen, efter en hel sommars småtjatande fått lära mig skurmaskinen. Förstår ni glädjen i att det faktiskt får vara rent efter att du städat. Tidigare har det varit skurmoppen som gällt, vilket till skillnad från maskinen inte gör det torrt efteråt. Är det blött på golvet lossnar kundernas skosmuts vilket gör att det är smutsigare än det var innan du började. Idag körde jag den bara i någon timme, behöver jag säga att golvet på lagret aldrig blivit moppat, i alla fall att dömma på hur skitigt det var. Nu är det nästan ursprungsfärgen igen...
I övrigt händer det faktiskt inte så mycket. Om jag inte ska nämna att jag äntligen fått lite kvalitétstid med bror min. Två kvällar i rad har vi suttit upp till två-tre-tiden och via datorn försökt ta livet av varandra. Därefter har det fikaklubbats. Ikväll hade vi avslutningsfika med extra gott och nu sitter han och spammar min msn med konstiga gubbar som han laddar ner. Men som jag inte kan se eftersom jag inte ids ladda ner det. Så det känns nästan som om man är jättepoppis när msn blippar stup i kvarten. Nästan som när man bara fick sitta begränsade timmar och ville hinna prata med alla under de få timmar man fick ha datorn. Oj vad msnrutor man hade då, tio var nästan lite. Nu är man glad om man har Gustav uppe... Jag tror det kallas facebook. På tal om det, heter jag numera Committ-General Rebecka Lindberg. Låter ju inte lite påmigt.
Nollningsgruppen växer också sakta men säkert och lite disskutioner är det där i alla fall... Det blir förhoppningsvis när nollning väl drar igång. Vilket den gör nu på fredag, fram till dess har jag planerat alla dagar för att förbereda, möten här, möten där, fixa både ditten och datten. Det är nog inte så mycket kvar egentligen, men det känns ändå så. Ibland har man ingen koll alls och nästa stund vet man allting..
Det blir bra i slutänden, jag ska sluta oroa mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar