tisdag, oktober 07, 2008

John Blund har glömt mig

Som jag skrev för några timmar sen, det här går inte.
Det var jätte länge sedan jag hade problem med att somna. Jag gick och la mig vid halv elva kanske, men för tio minuter sen insåg jag att jag kommer inte somna om jag skulle ligga kvar. Så vad gör man. Det är en väldigt bra eftersom jag skulle behöva sova. Det har ju varit en lång dag och jag borde vara trött. Men så är inte fallet. Jag smög mig försiktigt upp för att inte väcka Gustav. Han behöver sin sömn mer än vad jag gör så. Han går ju trots allt skola och det börjar närma sig tenta nu...
Först hade jag bara tänkt dricka ett glas vatten, men den idén skrotade jag ganska snabbt. Efter att ha blivit bländad av kökslampan vande mig ögon sig. Jag fixade till nagellacket lite. Ursh, vad kvinnligt det låter... Sorgligt men sant.
Sen slog jag på Gustavs skärm, det är ändå rätt praktiskt att hans dator står på jämt och ständigt. Gustav säger ju att den gör saker om nätterna, så jag får väl lita på det. Efter att ha klickat runt bland lite bloggar och bilddagböcker hamnade jag här. Jag hoppas verkligen inte att Gustav vaknar av allt knapprande, men han verkade sova rätt tungt när jag klev upp så.

Frågan jag nu ställer mig är inte helt otippat varför jag inte kan sova. Jag misstänker att det har riktigt mycket med min situation på arbetsmarknaden att göra. Det är inte särskilt kul att känna sig utnyttjad så som jag gör nu. Det är en himla tur att det bara är en tillsvidareanställning jag har. Så jag kan när som helst sluta och de kan när som helst be mig dra dit pepparn växer..
Men jag har nog bestämt mig för att testa även imorgon och sen ta ett beslut. Det skulle ju kännas mycket bättre om det är jag som säger tack och hej än att bli sparkad.
Det är långt i från roligt att ha ett jobb där man får noll respekt. Visst, de som jobbar där är säkert helt okej på den biten. Synd att man aldrig har tid att lära känna någon ordentligt.
Men det heter ju att man lär sig något på sina misstag också. Det jag har lärt mig är väl att jag är för ödmjuk för att kunna vara telefonförsäljare, vilket absolut inte är någonting jag skäms ett dugg med.
Jag har också lärt mig att se upp för fällorna lite mer, att jag inte ska sälja mig så här billigt. De 120 kronor (jag förhoppningsvis) har tjänat nu skulle jag utan problem kunna spara in på min utgifter i stället. Jag säger som de flesta kunderna säger, det handlar om en så pass liten summa att det inte är speciellt intressant.
Om jag bara genom att sänka min avgifter kan spara in samma summa som jag har tjänat på 14 timmar så skulle jag kunna göra viktigare saker med min tid. I princip vad som helst känns viktigare än att sitta och övertala stackars människor, som definitivt har viktigare saker för sig, att byta el leverantör.
Imorgon kan vara sista dagen jag gå dit, för går det inte bättre för mig kommer de ändå inte vilja ha kvar mig. Vilket skulle vara ömsesidigt.
Antar att jag borde göra ett nytt försök att somna nu. Det kan ju inte gå mycket sämre. Jag får helt enkelt försöka trycka undan den märkligt negativa känslan jag har inom mig och ta itu med det imorgon, eller ja, det blir ju senare idag.

Inga kommentarer: