Resten av dagen flöt på ungefär som väntat. Gustav pluggade och varvade det med att hitta på ursäkter för att få göra något annat en stund. Nu är i alla fall tvätten ihopvikt, städskåpet städat, hans skrivbord och säkert någonmerstans med! Visst är det lite typiskt att när man har något man borde göra så är allt annat mycket mycket roligare!
Jag klagade inte, försökte bara låta bli att bli inblandad, men lyckades inte så bra.
Fast jag hade en fin undanmanöver och ringde min kära vän Ewwe. Hon blir gammal idag, hela 20 år! Så ett stort grattis till henne och som sagt du får paket när vi ses!
Sen blev vi tvungna att sticka näsan utanför dörren. En gång på order av Gustavs mobil, vår julklappsbeställning fanns att hämta på macken som förstör utsikten från våra fönster. Så efter att blivit lite blöta under den korta promenaden öppnade vi lådan och såg att allt var i sin ordning! Ska ta och slå in sakerna imorgon, det blev inte av idag.
Sen efter att magen börjat värka av hunger kom vi på att vi behövde gå till affären innan vi kunde äta våra bakpotatisar. Efter att ha kompletterat maträtten och köpt andra livsnödvändigheter som leverpastej, juice, keso och majs cyklade vi hem igen.
Sen skulle potatisen jävlas med oss och inte bli klar. Tog jätte lång tid, så brödet Gustav snott ihop fick lite extra jästid!
Sen var det äntligen dags att äta! Vad gott det var, var jätte länge sen jag åt både bakpotatis och keso!
Sen var vi så trötta och mätta att vi inte orkade smaka brödet förrän en stund efteråt. Som vanligt, när Gustav bakar, jätte gott. Vi låg och fika lite i sängen, lagom slappt.
Sen tog han och pluggade lite mer och jag virkade klart så gott som alla blommor till min lilla, ja-det-säger-jag-inte... I skrivande stund behövs det bara en till, sen ska allt sys ihop, både för hand och med maskin.
Efter ett tag blev jag lite less och såg ett kola recept på Anns blogg som jag ville testa. Såg så enkelt ut. Men ja, jag vet inte riktigt. Den vill inte stelna riktigt, men den går med glädje i Gustav ändå. Allt som innehåller mycket socker och smör brukar inte vara något problem att få i honom.
Jag ringde aldrig sjukhusrådgivningen, det glömdes bort. Men mitt lilla märke har i alla fall inte växt något idag. Däremot säger Gustav att det ser ut som om det blivit rött inuti nu också. Vi väntar tills på måndag så får vi ses. Smörjer med kortisonen tills vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar