Hm, det börjar bli svårt att veta hur man ska börja blogginläggen, känns som varje börjar med "Idag har jag" eller "Nu gör jag".. Det var mycket enklare när man var liten och skrev dagbok, då var det ingen som tänkte på det. "Hej Duvrosa! Förlåt att jag inte skrivit på ett tag. Men...."
Eller som när man skrev brev "Hej! Hur mår du? Jag mår bra!"
Hur som idag börjar vi från början, ganska exakt klockan åtta. Gustav mobil (egentligen min gamla) ringer jag vaknar till. Tar mobil från nattduksbordet och lägger den på Gustav. Men då händer något som väldigt sällan händer. "Jag ställer fram den någon timme så kan vi sova lite till." Det är verkligen inte ofta de orden, i den följden kommer ut i från hans mun.
Men jag hade verkligen inte något att invända. Hade en väldigt trevlig dröm. Jag som knappt suttit på en häst var ute och red med några okända, men då kända, människor. Vi red i en konstig borg, uppför trappor och allting. Men i takt med att hästen blev så krympte den. Till sist hade min jätte korta ben så jag klev av och min häst blev en kanin...
Jag tror jag kan skylla den här drömmen på alla före detta klasskompisar som lägger upp massa bilder på deras älskade gnäggisar på bilddagboken.. (Fast jag ska inte säga så mycket. Jag har rätt många bilder på Tux där med.)
Kaninen är inte så svårt att gissa var jag fick den "idén" ifrån, eller hur? Har ju Skuttunge som bakgrund på datorn och Tux kring bena jämnt.
Fan, vad tomt det kommer att bli när jag väl åker hem och min lilla älskling inte kommer att vara där! Älskade Skuttunge!
Efter några timmar till i drömmarnas värld var det till sist dags att vakna till liv. Gustav hade redan varit vaken och uppstigen ett tag då och pluggat lite. Jag hade ingen lust att kliva upp på en gång, så Gustav la sig hos mig och slog på tv:n. Efter lite av mitt goda inflytande såg vi på barnkanalen ett tag. Det var ett program med jätte söta elefanter, afrikanska elefanter. Tro vad jag kommer att drömma om i natt?
Sen efter en seg frukost och lite strötid var det dags att ge sig ut i regnet och blåsten. Det kunde inte hjälpas, mat är nödvändigt. Vi var också in i "Köphättan" (Öb, en loppis, en krukaffär och restaurang i samma plåtkåk.) där hittade vi en adventsljusstake (för stearinljus) och tråd till min lampslöja. Men garnet till min sjal var fortfarande slut, typiskt!
När vi hem någorlunda torrskodda lagade Gustav mackarongrattäng och jag försökte tyda kortet jag fått av mormor. Hon har en skrivstil som man får sitta ett tag med. Beror på ovana skulle jag tro. Men post är alltid trevligt! Det roliga varade ju lite längre nu!
Nu är jag och Tux helt själva. Gustav har än en gång fått ge sig ut i regnet som har maskerat sig till snö, fast den får sitt rätta jag tillbaka så fort det träffar baken. Någon gästföreläsning med en duktig nätverkssäkerhetsanordnare (heter det verkligen så?). Sen blir han nog kvar och pluggar ett tag.
Jag borde städa upp lite i köket, men har ingen lust så vi får se hur det blir med det.
Antar att jag ska vifta lite med mitt trollspö (virknål) i stället..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar