Lilla söta Nelly

Idag har det också gått bra att jobba, fast jag är väldigt trött nu. Först kliva upp tidigt och sen jobba på det. Inte riktigt vad jag är van vid. Det kommer bli jobbigt den första veckan i skolan känner jag. Fast då kanske det går på ren nyfikenhet och entusiasm.

De sista timmarna på jobbet var rätt dryg idag, inte så mycket folk och inga varor att packa upp heller. Dessutom började jag få lite ont i halsen, jag misstänker starkt att det är för att jag har tre kvartsbyxor och kortärmat på mig på jobbet...

Något betydligt roligare var att jag fick fin besök på macken, Ewwe med föräldrar och en sovande Nelly tittade in. Men givetvis var det fler som tyckte det var en bra tid att besöka macken så jag hade inte så mycket tid att prata med henne. Så är det så fort någon man vill prata med kikar in!

Men prata med Ewwe har jag hunnit med i kväll, jag gick dit efter att vi ätit middag. Vilket blev ganska sent eftersom Petter, Josefin och pappa var på hockey i Övik. Resultatet vill ingen av oss veta av, det har verkligen gått trögt för mitt Modo i år... Det känns lite konstigt att jag inte varit på en endaste match, men jag ska försöka gå på en när de är i Göteborg, Gustav har lovat mig att komma med på en match någon gång så. (Efter en hel del tjat fick jag (bland annat) det löftet som antingen julklapp eller födelsedagspresent i fjol.)

Bortamatcher brukar vara kul, har visserligen bara varit på en, i timrå. Men det var väldigt roligt! Första gången jag kramat en helt främmande människan, men vad gör man inte när ens målvakt gör mål! Det är första gången jag varit med helhjärtat i "Vi älskar Karol Krizan". (Jag är ett Zacke-fan (den då varande andre målvakten, numera första eftersom de idiotiskt nog kickat Krizan.))

Nog om hockey nu, mer om underbara Nelly. Hon är otroligt söt mitt gudbarn. I kväll var hon på alla möjliga humör, hon skratade, hon var "Gnälly", hon sov, åt mat och var allmänt jätte söt och jätte rosa!

Nu måste jag ta och lägga mig innan jag somnar vid datorn och vaknar av att Tux hoppat upp i mitt knä. Fast det hör till ovanligheterna, men i gårkväll gjorde han det två gånger!

Jag har dessutom fått repa upp allt jag gjort (ända upp till tummen) på min lovikavante idag, jag stickar för hårt, så jag har fått låna ett par större stickor av mamma.

Jag vill bli klar med vantarna så jag kan börja sticka något mer avancerat, blev jätte peppad av stickboken jag fick. Hjälpstickorna som jag fick senare, även det från svärföräldrarna, gör att jag vill sticka flätor! Kusin Johanna verkade i alla fall nöjd med sina stickade muddar, som var projekt nummer två. (Bild kommer, finns annars här.)