Innan jag somnade igår tänkte jag att det kanske bara är en väldigt väldigt dålig dröm att min cykel är borta. Men när jag vaknade upp i morse upptäckte jag min träningsvärk, alltså var inte träningen som gjorde att jag upptäckte förlusten en dröm. Sen ute i hallen låg två av mina efterlysningslappar som jag ska sätta upp i andra hus idag. Så det kan omöjligt ha varit en dröm.Vad less jag blir, jag behöver, vill ha och älskar min cykel!
När Gustav ska in mot skolan följer jag med, ska finkamma stan efter hjulspår av min cykel. Ska kolla alla ställen där någon kan ha dumpat den, synd att det finns så många. Sen ska jag kolla cykelaffären som säljer begagnade cyklar, i fall någon har sålt den dit..
Det känns så tomt utan min cykel, vi har varit kompisar i ungefär tio år nu!
Vi har varit på cykelsemester två gånger, vi har cyklat fram och tillbaka till Kramfors under en dag, kraschat in i ett träd och en hel del andra minnen...
Mitt kära märke får kliva åt sidan nu, visserligen har det börjat flagna nu, men min cykel känns viktigare!
Märket, precis som tidigare, kliar och växer inte. Jag smörjer med salvan, men det hjälper föga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar