Ingen cykellycka

Igår var en ganska ensam dag speciellt för Tux, Gustav var i skolan från morgon till kväll. Jag var hemma och tog, som vanligt, en lugn morgon. Men sedan tänkte jag se om Öb fått hem något garn, Gustav hade varit snäll och lämnat sin cykel hemma åt mig. Givetvis fanns det inget garn alls på Öb, varje gång jag frågar så har de beställt. Snart tror jag att de lurar mig!
Sen tyckte jag att jag lika gärna kunde ta en till cykelletar tur "där borta". Det regnade i alla fall inte, men det var långt i från varmt. Jag hade, såklart, ingen lycka.
Det är inte lätt att leta. Det finns så många ställen den kan vara på, vem som helst kan ju ha snott den. Vilken brottsprofil som helst. Då man inte vet anledning så är det svårt att gissa var den finns. Men eftersom det var helg tror jag att det kan vara någon festpprisse som tagit den, v ar en hel del förfester i kåken så... Men då borde den stått vid någon pub i stan, men de kan ju ha tagit cykeln hem också... Eller dumpat den någonstans, snälla låt den inte ligga på botten i kanalen, skulle vara så synd på en fin cykel.
Sen kan det ju vara någon som tyckte att den var fin att plocka reservdelar ifrån och då finns det nog ingen chans att hitta åt den. Det skulle också vara synd, en fungerande cykel att plocka reservdelar ifrån. So wast of!

När jag blivit tillräckligt kall for jag hem igen, gav Tux entré till de andra rummen med. På dagtid är han som mest instängd i köket, där kan han inte ställa till med så mycket otyg så.
Efter en liten stund med mitt virka- och symaskinsprojekt så var det klart. Fast nu på slutet har det varit mest sy förhand-projekt. Man vill ju att det ska vara snyggt om man ska ge bort det.
Jag hann till och med börja med ett nytt projekt, den här gången med stickor. Jag ska göra något som jag aldrig gjort tidigare, mycket spännande!
Tyvärr måste jag även här vara lite hemlighetsfull, tids nog ska jag avslöja vad jag gör för något.

Vid fyra gav jag mig ner till stan för att äta med middag med Gustav. Det visade sig att det inte bara var Gustav jag skulle äta med, utan några av hans klasskompisar också. Vi åt på en pizzeria, tyvärr hade de inte kebab så som jag vill ha den, i bröd och med pomes frites bredvid. Så jag fick nöja mig med bröd och sno några pomes från Gustav i stället. Vilket bröd det var sen! Det var ingen vanlig kebab i bröd kan jag säga. Det var mer som en av Zulos pizzamackor med kebabkött i stället för skinka.
Hur som var det ganska gott, men kletigt.
Innan jag fått maten ringde de från vårdcentralen och jag fick en tid redan nästa dag.
Sen cyklade jag hem och Gustav gick tillbaka till skolan. Efter ytterligare en liten stund med stickningen så var det dags för fotbollsträning. Det gick ganska bra, ungefär som vanligt.