Ett tugnt huvud

Just nu är jag en aning less...
Fick nyss ett sms med erbjudande om jobb, på Statoil. Vilket man inte är dum nog att tacka nej till. Så den 26-29 ska jag jobba. Ska bli roligt att komma dit igen. Men så otroligt typiskt är det samma dagen som nu lanet till slut har landat på. (Tror inte jag nämnt lanet tidigare. Men det är hemma hos Bonden med "det gänget".) Riktigt typiskt, speciellt då man lägger till det faktum att brorsan skulle med. Han känner ju bara mig och Gustav av de som ska dit, så det kanske inte blir lika roligt för honom heller. Jag har inte hunnit prata med honom än eftersom han jobbat hela dagen.
Sen var det dagarna som Gustav funderade på att komma hit också. När jag försökte prata med Gustav om det skulle han iväg, Bonden hade dykt upp. Så får hoppas att han har tid att prata om hur vi ska göra i kväll istället...
Nu har jag fått ganska bra ordning här inne. Jag höll på möblera om i morse, blev mycket bättre än tidigare. Men mamma höll inte alls med mig, men det hör inte hit. Sen hade jag så ont i huvudet, sovit-för-hårt-och-länge-ont. Inte så konstigt då jag sov ändå till halv ett. Helt otroligt att Tux höll sig lugn hela tiden, visserligen gav mamma honom frön på morgonen...
Mamma föreslog att ett glas vatten och frisk luft skulle göra susen. Jag tror det är mammas lösning på det mesta, frisk luft. Hon tyckte jag skulle ta en promenad eller sparktur. Men jag valde mitt egna förslag att ta ut Tux en sväng. Ta två flugor i en smäll.
Vi tände ett ljus nere på Skuttunges grav sedan skottade jag så gott som hela in/utfarten. Vilket tog sin tid så vi var nog ute i några timmar.
Nu på kvällen har jag hållt på städa igenom hög som varit ute i hallen. Riktigt jobbigt och tråkigt, att huvudet fortfarande värkte gjorde verkligen inte saken bättre. Men nu har jag fått ordning på det mesta och det är riktigt trivssamt inne i rummet nu.
Fast då hör till saken att vi hämtar mormor i morgon och mamma tycker att hon ska få sova här nere och jag ska ta bäddsoffan i fd lekrummet / datarummet i stället. Det känns inte alls roligt, speciellt inte nu när jag äntligen har fått någon ordning och trivsel här inne!
Men det är smällar man får ta, skulle jag tro. Det är bara det att det suger ordentligt att sova där nere, oftast är det rätt kallt och sen är man som mitt i allting hela tiden. Inte en chans att dra sig undan eller sprida ut sig...
Mormor behöver ju rummet bättre, så jag borde inte klaga.