2008 - Ett händelserikt år

Det här året började med firande ute i Hasses stuga tillsammans med Gustav och annat trevligt folk. Vi hade jätte roligt och det blev en bra start på det nya året.Det största som händer i januari är att jag börjar blogga, även om det bara blev tre inlägg på en månad. Det var ändå början på en rolig hobby.Projektarbetet rullade även det på och skolan flöt på ungefär som den ska, detsamma gällande fotbollsträningar.Jag avgick också, vid årsmöte, som sekreterare i Lokala Styrelsen. Ganska skönt att inte behöva lägga ner tid på det när det fanns annat i skolan man behövde lägga sin tid på.

I februari fyllde först och främst lillasyster 15 år, hon är inte så liten längre. Sen var jag hos Gustav i Trollhättan ungefär en vecka. Under den veckan hann min bärbara dator också dyka upp i mitt liv. Den har varit till stor hjälp när det gäller skolarbetet, framför allt med projektarbetet...I övrigt är hela februari ganska händelselös så när som på sum, som denhär gången var i Sollefteå. Vilket gjorde att jag var med som stab.

Under marsmånad var jag verkligen inte hemma i Granvåg mycket. Först och främst hade vi sportlov, vilket jag av okänd anledning tillbringade i Trollhättan. Första gången på flera år som hela familjen inte var på fjällsemester tillsammans. Därefter kom två veckor apu, även de i Trollhättan. Vilket var min sämsta praktik någonsin. Jag var på ett tryckeri, fick göra lite av varje. Men det som höll på ge mig spinn var att det gick runt en farbror inomhus och rökte. Hur kul är det för ickerökare?Jag tränade nu med Tfk i Trollhättan, vilket var jätte roligt och inspirerande. Sen åkte jag hem, men bara för att vända igen. Nu bar det av till Egypten med familjen. För att fira, eller ja, slippa fira, mammas åldershemligstämplade födelsedag.Vi fick en väldigt trevlig vecka med sol, bad, shopping och äventyr. Men mot slutet så var jag väldigt less på alla påträngande och flörtiga försäljare.

April startade med högskoleprovet. Fy vad jag och Rebecka var less på Jan-Uno efter det. Men vi hade rätt trevligt ändå. Särskilt på rasterna och under bilresan. Det började också dra ihop sig ordentligt gällande projektarbetet. Jag var nog ganska mycket pain in the as för Cd då. Men det hela löste sig väldigt fint. Jag ljuger om jag säger att jag inte är nöjd med resultatet. De andra i klassen verkade också uppskatta mindbooken.Det var också i april som ”skohornet gick av” ställde upp i innebandyturneringen. Speciellt bra gick det kanske inte om man ska se till resultaten, men kul hade vi i alla fall!Fotbollsträningarna hade också förökat sig till fyra gånger per vecka plus att det började rulla in domarmatcher. Fullt upp med andra ord.Gustav kom även han hem en sväng och firade sista april med mig. Även det i Hasses stuga med massa folk.
I maj hände om möjligt ännu mer. Det var dags att redovisa projektarbetet, vilket gick jätte bra. Jag hade nästan roligt när jag stod inför massa personer och pratade! Skolarbetet började dra ihop sig allt mer. Till min stora glädje lyckades jag klara matte c. Det var verkligen inte lätt att läsa den kursen på flextid. Men det gick! Rörlig bild gänget fick äntligen komma upp på powerhouse också. Vi hade rätt roligt om än inte fullt så strukturerat. Jag hann också med att hälsa på världens bästa Ewwe i Sundsvall, vi hade riktigt roligt och pratade en hel del bebis…Samtidigt passade även pappa på att fylla år.

I juni hände något som bara händer en gång i ens liv. Jag tog studenten, vilket fick en att minnas hur roligt det egentligen har varit de tre gånga åren, även om det långt ifrån har varit en dans på rosor. Och då inte bara för att skolarbetet krävt sitt, utan allt runt omkring det.Givetvis firades studenten med släkt och vänner, studentbal och annat som hör till. Riktigt skojigt, men jag ångar lite att jag såg ut som en dönick på studentdagen. Jag och ett gäng till hade varit vakna hela natten och pyntat stan med lakan, de flesta plockades ner…Sen efter studenten väntade ”vuxenlivet” och sommarjobbet på Statoil i Sollefteå. Jag jobbade en hel del under den månaden. Petter fyllde 17 år också.Midsommar firades som omväxling inte i sommarstugan med resten av familjen utan på Ulvön tillsammans med Gustav och ett antal till. Vilket var jätte trevligt och vädret var på vår sida.

Juli fortsatte jobbandet utan större incidenter. Fotbollen kom mer och mer på sidan av till förmån för jobbet. En kväll som var värd att minnas var när jag och Gustav satt och lyssnade och tittade på åskan från deras inglasade veranda. Det var väldigt kraftfullt och stackars Missan var jätte rädd.

I augusti jobbade jag fortfarande men hann även med ett scoutläger, Boomerang 2008. Lägret levde väl inte riktigt upp till alla förväntningar så blev det ändå lyckat tack vare min umeåvänner.Sista helgen på augusti var det dags för tjejmilen för min, mamma och syrrans del. Själva loppet gick oväntat bra med tanke på hur pass lite jag ändå hunnit träna, då pga av jobbtiderna.

Första september mötte Gustav mig på tågstationen i Trollhättan för att visa mig mitt nya boende. Det var en riktigt underlig känsla, det kändes som att komma in ungefär som på ett hotell där man bara ska vara några dagar, samtidigt som jag visste att det handlade om betydligt längre tid.Några dagar senare kom mamma och vår granne ner med min flyttpackning och det värsta besked jag någonsin fått. 5 september, Gustav och min två års dag, somnade världens bästa Skuttunge in i min systers famn. Efter att ha levt med henne i nio år blev saknaden enorm..Mindre än en vecka senare föddes mitt gudbarn, Ewwe och Andreas dotter, Nelly. En otroligt söt liten flicka som jag längtade efter att få träffa.. Så det blev en tid med konstiga känslor.. Resten av september gick ut att lista ut var jag hade hamnat och springa runt på de flesta affärerna och söka jobb. Jag fick också min första bekantelse med arbetsförmedlingen..
I oktober gav mitt jobbsökande resultat, men inget resultat som var något att ha. Det dröjde inte länge innan jag sa upp mig som telefonförsäljare. Jag hamnade nog på ett av landets sämsta callcenter…Men efter surt kommer sött, min flera månaders långa övertalningsprocess gick Gustav med på att jag skulle få köpa mig en kanin. En liten söt kaninpojke, Tux flyttade från stadens djuraffär hem till mig och Gustav. I slutet på månaden kom pappa och syster på ett uppiggande besök.

November var inte en speciellt upplyftande månad. Förutom det eviga jobbsökande med meningslös besök hos arbetsförmedlingen fyllde jag min tid med handarbeten av olika slag och fotbollsträningar. En dag jobbade jag som tidningsutdelar, men det var bara ett endagsjippo. Jag gick en kurs i ljudteknik och lärde mig en del grunder i hur ljudet fungerar under spelningar. Gustav blev gammal mitt i månaden, ingen tonåring längre. Hasse tittade också ner en sväng och passade på att montera upp Gustavs boxsäck.

När december väl kom var det julfint i lägenheten och vi skapade början på våra egna jultraditioner, mycket byggda på de som vi haft hemma. En läskig ring tog också boning på min hals, efter besök hos olika apotek och hos vårdcentralen visade det sig att det var ringorm och jag fick en salva.Min cykel passade på med hjälp från okänd gärningsman att försvunna spårlöst. Men strax därpå fick jag besked om att jag kommit in på medie- och kommunikationsvetenskap i Göteborg. En föga tröst, men ändå ett besked jag inte velat skulle vara annorlunda.En vecka innan julafton åkte jag och Tux hem, en resa som inte gick så bra som planerat men som löste sig till sist.Vistelsen hemma var mycket angenäm. Julafton firades enligt traditionerna och var väldigt trevlig. Jag träffade mitt gudbarn Nelly för första gången och en massa andra vänner.Jag fick även jobba några dagar på macken, vilket, efter en hel höst utan inkomst, var behövligt. Året avslutades med lan med Gustav och gänget.

Sammanfattningsvis har det var ett händelserikt år. Många upp och ner gånger, fler än vanligt. Vilket gör det extra svårt att avgöra om motgångarna har varit värda framgångarna. Men jag måste nog ändå säga att det varit ett bra år, bra men inte mer. Förhoppningsvis blir nästa år bättre. Jag kommer inte att ge några nyårslöften med undantag för att göra vad jag kan för att det här året ska bli bättre än det förra. Vill jag ha en nystart så tar jag den då, jag behöver inte en nyårsafton för att bestämma mig för att banta, vara generösare eller något annat i den stilen. Men till er som ger "konkreta" nyårslöften önskar jag lycka till!

Ett gott nytt år!

Årets sista dag

Jag vaknade upp i Hasses stuga och hörde att grabbarna startat datorerna och spelade. Efter en stund hörde jag Gustav säga att han skulle gå och väcka mig, men då jag redan var vaken kröp han ner under täcket.
Efter ett tag med andningssvårigheter, under natten hade min hesa hals fött ett slemtroll, så var det dags att kliva upp. När jag fritt kunde föra syre till mina lungor igen gick jag ut för att få se Hasse, Gustav och Emil få ut Emils "bil" ur snödrivan där han dagen innan parkerat.
Sen efter en liten stund fick dessa unga herrar för sig att det var en jätte bra idé att ta en liten tur med Hasse bakom på en bob. Tur att det inte är många bilar som går på vägen ut till stugan.
Jag gick in och började på min andra lovika vante, den första blev klar förgående kväll/natt.
Efter en liten stund kom killarna skrattandes tillbaka. Det visade sig att Hasse hade kraschat ner i en bäck och var dyblöt!
Egentligen inte speciellt överraskande.
Därefter blev det mat, jag åt upp min pastasallad och fick en stekt korv. Efter lite mer prat var det dags för mig att åka. Jag skulle in till Kramfors innan Inter Sport stängde. Pappa hade ringt dit och de skulle tydligen ha snowboardskor i min storlek. Gustav följde med mig, eftersom Emil också skulle in till stan. Några skor i rätt storlek fanns inte och som i de andra affärerna fanns det hur många skidpjäxor och skidor som helst.
Men vi kunde inte hitta några, Sport Ringen var inte ens öppet när vi tänkte försöka där.
Däremot hittade vi en Hugo som vi snackade en liten stund med, sedan lämnade jag Gustav på dollar där Emil hade bilen.

Resan hem gick bra och sen dess har det inte hänt så mycket. Jag har packat upp, städat lite, pysslat med Tux och duschat.
Snart ska jag ta mig något snyggare för det är ju trots allt nyårsafton. Ett nytt år och mängder av nystartar.
Nu ska jag ta och skriva klart det gångna året och invänta middagen. Efter middagen kommer jag att köra resten av familjen till några av deras vänner för att sedan själv bege mig till Ewwe, Nelly med familj.
Första gången sen jag träffade Gustav som jag inte firar nyår med honom och de andra.
Men vid närmare efter tanke är nyår egentligen inte så jätte speciellt. Men lite speciellt är det, framför allt ett tillfälle att spendera med människor man tycker om.

Bondelan

Nu var det ett tag sedan jag var in här sist, men tillgång till internet har varit något av en lyx de senaste dagarna.

I måndags började dagen för snabbt för att jag skulle hinna sätta mig ner vid datorn. Mormor skulle åka hem med en buss som gick runt tio och resten av familjen skulle ner på stan bland annat för att leta skidor till brorsan (hans gamla var för korta och han fick ett presentkort på nya i julklapp). Jag hade först inte tänkt följa med eftersom min hals gjorde ont. Men eftersom jag inte gjort klart paketen som posten skulle få levera till Evabritta och kusin Matilda var jag tvungen att kliva upp i alla fall. Då kunde jag lika gärna följa med på stan, men då upptäckte jag ett riktigt allvarligt problem!

Jag hade inga byxor! De jag haft dagen innan var blöta eftersom jag tvättat dem under natten (en av fördelarna med att inte bo i lägenhet). De andra hade tvättas några dagar tidigare men de var spårlöst försvunna. Kom på att jag kunde be mamma att få låna ett par av henne, men då visade det sig att hon lagt mina byxor i strykkorgen..

Så det löste sig.

Mormor kom iväg med bussen och mina paket med posten. Petter tittade på massa skidor. Men värre var det för mig! Jag hade fått ett presentkort på snowboardskor, men jag inser att vi snowboardåkare är ett utdöende släkte!

Inte en enda sportaffär, inte ens i backen, sålde längre snowboardskor. De som hade kvar på lager var skor i båtstorlek eller för de som knappt har några fötter.

Sen hann jag knappt hem, och äta fick jag nästan göra i farten innan jag for i väg till jobbet. Arbetsdagen gick bra, men undantag att jag tvungen att sticka näsan utanför dörren fyra gånger. Det var en kallaste dagen (runt -15) sen jag kommit hem och det sista jag med min hesa hals ville var att gå ut i tre kvartsbyxorna och korta skjortan (Jackan jag tog på mig hjälpte föga.)

När klockan slog sex gav jag mig. Hemma åt jag snabbt, duschade i rekordfart och packade så fort jag kunde. Sedan jag Petter och jag oss av med Kramfors i sikte.

Det blev en tur på hemköp för att göra av med pengar på onyttigheter och sedan äta en andra middag på Zylos. Petter har aldrig ätit där tidigare, stackarn, så jag kände mig tvugnen att visa honom hur kebab ska smaka.

När vi satt i bilen såg jag någon som såg väldigt bekant ut. Det är bra det där med gångstilar för det var en av sakerna jag kände igen min gamla klasskompis Rickard på.

Efter att ha öppnat dörren och ropat på honom blev jag osäker eftersom han inte reagerade. Men innan jag hann yttra min oro hade Petter tryckt på tutten. Det reagerade han i alla fall på och tur nog hade inte mitt minne svikit mig.

Han blev också glad att träffa mig, mycket förvånad också. Vi pratade ett bra tag, Petter som satt kvar i bilen hann bli riktigt less. Det var väldigt kul att träffa honom se att han var sig lik och hade framtidsplaner inom ljud, vilket han är riktigt duktig på.

Sen bar det av ut till Nora och bondelanet ute i ladgården. Det var härligt att träffa hela "Gustavs grabbgäng" igen och det var ganska kul att spela också. Petter verkade också ha roligt fast att han inte kände någon mer än mig och Gustav.

När Bonden skulle göra nattrundan hos korna fick jag gosa med alla söta kalvar! De var väldigt söta och gosvänliga, speciellt 0767, min lilla favorit. Jag fick också se några kalvar som bara var något dygn gamla. Mamma ko tyckte inte om att vi tittade på kalven så tanken på att gå in i båset existerade inte.

Spelandet gick ganska bra, men runt sex på morgonen blev jag ganska less. Jag och tre till spelade warcraft och två av dem, ena min bror, envisades med dö och börja om med hjältarna. Dessutom hade jag fått ta över Gustavs hjälte då han blev utkastad av sitt eget nätverk. Så jag hade två hjältar på runt level sju och Hoppe hade en på ungefär tio. Dessutom hade min hals börjat göra sig påmind om att den var inte riktigt som den skulle. Inte ens en kopp varmt vatten ville hjälp. Så när Hasse vaknade fick han ta över min dator och jag kröp ner i sovsäcken bredvid Gustav och somnade ganska omgående.

När jag vaknade några timmar senare var halsen betydligt bättre. Efter mackor och pastasallad blev det lite mer spelande och kalvgos innan vi packade ihop och städade. Sen bar det av mot Hasses stugan (som egentligen är hans farmor och farfars) för mig, Gustav, Petter, Hasses och Davids del. Därute blev det lite mer spelande och grabbarna började koka upp vildmarksbadet innan bussen skulle föra min lillebror till hans jägarexamen kurs.

När vi kom tillbaka till stugan somnade jag i soffan och när jag vakande upp hade Bonden och Emil hittat till stugan. En liten stund senare blev det god middag och badande. Därefter väntade en skön säng.

Lilla söta Nelly

Idag har det också gått bra att jobba, fast jag är väldigt trött nu. Först kliva upp tidigt och sen jobba på det. Inte riktigt vad jag är van vid. Det kommer bli jobbigt den första veckan i skolan känner jag. Fast då kanske det går på ren nyfikenhet och entusiasm.

De sista timmarna på jobbet var rätt dryg idag, inte så mycket folk och inga varor att packa upp heller. Dessutom började jag få lite ont i halsen, jag misstänker starkt att det är för att jag har tre kvartsbyxor och kortärmat på mig på jobbet...

Något betydligt roligare var att jag fick fin besök på macken, Ewwe med föräldrar och en sovande Nelly tittade in. Men givetvis var det fler som tyckte det var en bra tid att besöka macken så jag hade inte så mycket tid att prata med henne. Så är det så fort någon man vill prata med kikar in!

Men prata med Ewwe har jag hunnit med i kväll, jag gick dit efter att vi ätit middag. Vilket blev ganska sent eftersom Petter, Josefin och pappa var på hockey i Övik. Resultatet vill ingen av oss veta av, det har verkligen gått trögt för mitt Modo i år... Det känns lite konstigt att jag inte varit på en endaste match, men jag ska försöka gå på en när de är i Göteborg, Gustav har lovat mig att komma med på en match någon gång så. (Efter en hel del tjat fick jag (bland annat) det löftet som antingen julklapp eller födelsedagspresent i fjol.)

Bortamatcher brukar vara kul, har visserligen bara varit på en, i timrå. Men det var väldigt roligt! Första gången jag kramat en helt främmande människan, men vad gör man inte när ens målvakt gör mål! Det är första gången jag varit med helhjärtat i "Vi älskar Karol Krizan". (Jag är ett Zacke-fan (den då varande andre målvakten, numera första eftersom de idiotiskt nog kickat Krizan.))

Nog om hockey nu, mer om underbara Nelly. Hon är otroligt söt mitt gudbarn. I kväll var hon på alla möjliga humör, hon skratade, hon var "Gnälly", hon sov, åt mat och var allmänt jätte söt och jätte rosa!

Nu måste jag ta och lägga mig innan jag somnar vid datorn och vaknar av att Tux hoppat upp i mitt knä. Fast det hör till ovanligheterna, men i gårkväll gjorde han det två gånger!

Jag har dessutom fått repa upp allt jag gjort (ända upp till tummen) på min lovikavante idag, jag stickar för hårt, så jag har fått låna ett par större stickor av mamma.

Jag vill bli klar med vantarna så jag kan börja sticka något mer avancerat, blev jätte peppad av stickboken jag fick. Hjälpstickorna som jag fick senare, även det från svärföräldrarna, gör att jag vill sticka flätor! Kusin Johanna verkade i alla fall nöjd med sina stickade muddar, som var projekt nummer två. (Bild kommer, finns annars här.)

I ett vanligt jävla bröd

Nu har Gustav åkt hem, eller ja in till Kramfors. Jag fick kliva (släpa) mig upp halv sju för att köra ner honom till busstationen.
Det finns ju både för- och nackdelar med att det är söndag i dag, själv borde jag inte klagar, då det innebär tredje dagen med ob i rad på jobbet! (Ja, jag ska snart fara iväg på jobbet, börjar elva.) Givetvis gick jag och la mig en stund efter att ha kört syrran till kuben och någon kupp (i fotboll).
Igår jobbade jag också, medan Gustav var hemma och pillrade lite på pappas dator. Det ser ut som att mina bilder finns kvar där någonstans. Alla mina bilder från balen i nian och den sommaren då jag flängde runt halva landet på allt möjligt skoj! Första sommaren som jag ägde en digitalkamera (fick den då jag gick ut nian)och den näst bästa sommaren i mitt liv, så en massa roliga minnen med andra ord. Det vore helt underbart att få tillbaka dem!
Anledningen till att de var att en av pappas datakunniga kompisar gjorde någon slags "latformatering" av datorn, utan att flytta mina bilder (och min musik). Otroligt klantigt enligt mig att bara rädda dessa dyrbarheter från en användare, men så är det.
(Se alltid till att spara dina digitala bilder på minst två ställen!)
Han fick i alla fram bilderna, men när han skulle göra med åtkomliga kracka datorn i hop. Nu har han lovat att testa nästa gång han kommer hit igen. Det vore en enorm glädje om han kunde få fram dem!

På jobbet gick det bra för min del, ramlade inte en endaste gång. (Foppatofflor och blött golv är långt i från en lyckade kombination...) Däremot blev jag utsedd till Rolighets Minister av ett gäng grabbar jag gav svar på tal. En av dem ville ha en vanlig jävla korv, då frågade jag om han ville ha den i ett vanligt jävla bröd.

På kvällen gick vi och tände ett ljus hos Skuttunge och rastade Tux lite. Han är så söt när han dyker med nosen före ner i snödrivan. Han har inte riktigt förstått att man sjunker igenom om man skuttar neråt med fart.... Just nu är han inte alls söt, bara jobbig. Han har fått något spel så han tokskuttar mellan rummen för att avsluta med ett jätte skutt upp i sängen. Bara för att jag ska behöva resa på mig och slänga ner honom.. Han vet mycket väl att han inte får vara i sängen.

Vi hann också med att bubbla bubbelbad, vilket var mycket mysigt sen avslutade vi med diablo tillsammans med lillebror.
Det verkar också som om lanet har löst sig för Petter och min del. Vi behöver bara kolla upp en buss nu, så Petter kommer hem till sin jägarexamen kurs och jag stannar kvar en natt till.
Det bli skoj att träffa allt det folket igen, var ett bra tag sedan nu. Sen i somras någon gång, om man inte räknar Hasse som var ner och hälsade på...

Nästan fått något gjort

Idag har jag nästan varit nyttig. Jag klev upp halv nio och körde ner Petter tills sitt jobb. Hurra för mellandagsrea, han skulle märka om varor i x antal timmar innan de öppnade. När jag kom hem fortsatte jag att vara duktig, jag tog med Tux ut i ungefär en halv timme. Han hade riktigt roligt, speciellt när han kom på att om han skuttade runt mina ben var jag tvungen att hoppa över snöret (som selen sitter fast i). Tux är inte speciellt modig när det gäller att ge sig i väg på långa äventyr utan han håller sig i närheten av matte. Vilket gör att man har ett två meter långt snöre/rep/koppel fäst i hans sele så hinner man ta tag i det om han är på väg någonstans han inte ska... Väldigt praktiskt.
Vilket gjorde att jag hann börja på min lovika vantar också. De virkade vantarna är fortfarande blöta sen mina försök till ihoptovning, hur det gick återstår att se imorgon.
Efter en frukost var det dags att själv ge sig i väg till jobbet.
Jag jobbade mellan 11 och 16, gick riktigt bra med inte allt för många missöden. Det största felet jag gjorde var att jag skrapade kontrollrutan på mormors bingolotto-julkalender. Men hon fick ut sin slant i alla fall. Där ser ni, jag säljer bra lotter!

Efter att jag slutat tog jag bilen ner till stan igen för att plocka upp brorsan som skulle ha slutat till fyra. Men efter att ha kontrollerat både våra släppa-av-eller/och-hämta-upp-ställen kunde jag konstantera att han inte slutat än. Men då jag inte visste var han skulle ta vägen så gick jag ner och satte mig utanför affären. Som tur var hade jag min stickning med mig, så där satt jag på gågatan och stickade vantar. Det var ingen som såg mig, utom tanten som stannade och vänligt kommenterade. Jag tror den äldre mer stickande generationen tycker det är roligt att se att vi lite yngre för kunskaperna vidare.
Efter middagen städade jag Tux bur och gjorde klart sy/kokboken till sygänget. Nu ska den bara på tryck! Kul att få göra något som det blir något av, fysiskt!
Sen åkte hela familjen och mormor på bio, Vi hade i alla fall tur med vädret, igen.
Jag blev avsläppt vid busstationen för att "hämta upp" Gustav som efter en busstur med väldigt lång väntan kommit fram.
Familjen tog nästan upp en helt egen rad på biografen, då vi hade bokat platser så vi skulle få sitta bredvid varandra allihop.
Som de flesta uppföljare var den långt i från lika bra som den första, men den hade sina roliga perioder..
På kvällen var jag och Gustav ner och tände ett ljus hos Skuttunge sen har vi och Petter spelat diablo 2 hela kvällen.
Nu är det dags för sängen, fick nyss höra att jag skrev ett "sånt där jobbigt långt inlägg" igen så...

Årets bästa dag?

Så var det här årets jul över, åtminstonde julaftonen. Men som pappa har berättat tyckte han som liten att årets bästa dag var dagen efter julafton. Då man hade tid att titta på och leka med alla sina julklappar. Jag tror han har en poäng där. Men julafton är fortfarande mysig!
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tycker om julklappar. Däremot är det sant att det är lika roligt att ge bort julklappar som att få egna. Det roligast var nog när Petter öppnade sin julklapp som innehöll utbytbara frontar till datorn som han och lillasyster senare fick. Ni skulle ha sett hans min! Han hade ingen aning vad de skulle vara bra för. Det var till och med roligare än när jag lät honom välja mellan de två olika paketen med utbytbara frontar till datorn. (Man kunde inte se på frontarna vad det skulle sitta på.)
Sen när de (syskonen) fick paketet med sladdar och lappen med rimmen som gav ledtrådar till var de kunde hitta skärmen och datorn. Som de sprang uppför trappan!
De verkade i alla fall bli väldigt glada!

Mormor kunde ha vantarna som jag virkat åt henne och hon tyckte det var roligt att ha något som hon inte gjort själv. Hon har aldrig virkat ett par vantar själv så det var ju lite extra roligt! Av mormor fick jag bland annat ett par vantar, fast stickade, givetvis med ett tjusigt mönster.
Själv fick jag också massa fina klappar. Mycket gick i stil med stickning och virkning. Fick bland annat en tjock bok som gick från att aldrig ha hållt i ett par stickor till riktigt avancerade mönster. Stickning då, jag tror min "svärfamilj" försöka byta ut mitt virkvirus mot stickbaciller...
Jag fick också garn som det ska virkas rutor av till lapptäcket och lovikagarn som ska bli ett par varma vantar!
De två böcker jag önskat mig fick jag också, 2:an och 3:an i Eragonserien! Ska bli spännande att få läsa slutet nu!
En annan rolig överraskning var att Syster och Ewwe hade köpt likadana gigantiska tekoppar åt mig. Men det gjorde ingenting, fick två av Ewwe och fyra av Syster, helt perfekt!
Jag fick också två sällskapsspel så jag vet vad jag ska göra i kväll!
Julafton flöt på ungefär som väntat, jag fick se Kan du vissla Johanna, till och med sällskap av mormor och Petter.
Jag tycker den är så otroligt fin, speciellt när sköterskan säger åt pojkarna att ta det lungt för att "morfar" inte ha så bra hjärta. Då Berra svarar att han har världens bästa hjärta! Det är så fint sagt! En annan favorit scen är när "morfar" äntligen får vara bättre än Uffes morfar!
Något som däremot inte ingick i planen var att julgranen skulle rasa, två gånger. Turligt nog lyckadesnågon fånga upp den varje gång precis innan den gick i golvet.
Det var bara några kulor som gick sönder.. Efter andra kraschen knöt vi fast garnen i ett dörrhandtag så nu står den nog.

Idag sov jag ganska länge, mina nya julklappskudde var helt underbar! Så nu kan Gustav ta alla kuddar bara jag får ha den där!
Efter frukosten så åkte vi iväg till backen för att ta en tur. När vi kom fram upptäcke jag att jag fått med mig två vänster handskar, lagomt klantigt!
Men min syster var vänlig nog att låna ut sin ena lovikavante till mig så det såg väl också dumt ut, men det fungerade i alla fall.
Efter ett tag så åkte mamma, Petter och Josefin hem så då fick jag låna mammas handskar. Jag och pappa hann med några åk till innan mamma kom tillbaka och hämtade oss.
Men nu är vi hemma igen och snart är det nog dags för middag.

Jag har pratat lite med Gustav i dag också. Imorgon kväll kommer han hit, det gick väldigt konstigt med bussar så han får vänta fler timmar i Kramfors. Tur att han har sin syster där.
Under de ljusa timmarna i morgon ska jag jobba. Vilket påminner mig om att jag borde maila min handläggare (som verkligen har gjort mycket för att hjälpa mig) om att klantskallarna inte kunde hjälpa mig att fylla i rapporten till försäkringskassa ordentligt. Vilket innebär att jag inte fått några pengar därifrån. Sen skulle jag ju kunna nämna att jag jobbar lite nu med...

Julafton

Så var det jul igen, för 20:e gången i mitt liv.
Men för första gången gick det rätt lätt somna kvällen innan, läste en bok (!) tills ögonen drog i hop sig. Det var ett bra tag sen jag försökte ge mig på någon bok nu, vilket egentligen är lite konstigt eftersom jag tidigare slukat böcker med hull och hår. Minns under högstadiet då jag gömde mina böcker i engelska boken när vi skulle läsa ur den. Det kanske inte är så konstigt att jag är betydligt bättre på svenska än engelska ändå...

Jag vaknade ganska tidigt, men vill inte vara den som först klev upp. Fast Tux verkade tycka annorlunda. Men jag låg envist kvar till min syster tittade in och sa god jul! Sen var det bara att ta med sig Tux till toaletten. Jag har kommit på att han inte kissar i sin bur (ja, det var inte svårt att inse). Vilket innebär att han är ganska kissnödig på morgonen, och den tid det tar för mig att göra mig i ordning är ungefär den samma för att Tux ska kissa och bli less på att vara där inne.
Så min julafton började med att torka kiss.
Men därefter har den varit mycket trevligare... Som vanligt var det morgonfika i mamma och pappas sovrum, vi såg på tv och kollade julstrumporna. Jag hade fått en påse julskum, tialott och tidningen Frida. Min lillasyster hade fått tidningen Glamor så vi tog och bytta. Alla nöjda och belåtna, Tux var glad över sitt godis med!
Därefter följde den traditionella julfrukosten med gröt, mackor, julmust och saffranskaka. Den blev inte riktigt som den skulle. Vägrade att stelna, men smaken är det inget fel på.
Jag lyckades dessutom få en av de x antal mandlar som fanns i gröten. Så det blev till att ringa nödrimsakuten för att få svälja den. Efter frukosten fick vi, också enligt traditionerna ta ett paket från granen. Mamma valde det från mig och Gustav med massagekudden. Ett ganska roligt paket som har ställt till det lite. Jag hade slagit in den med batterier i (den börjar vibrera så fort man trycker tillräckligt hårt på den), när Gustav åkte hem tänkte han sig inte för och ställde sin andra väska på min paketväska. Så batteriet var helt slut, så jag fick köpa nya, öppna paket och byta för att sen slå in det igen. Och igår när vi lastade in alla paket hamnade det för mycket paket på kudden så vi blev tvugna att flytta om högen och då gick ett annat paket sönder så vi fick slå om...
Jag valde det första paketet med mitt namn, det blev ett från Ewwe. I det var ett fint vitt durkslag. Dessutom fick jag tillbaka mitt virkade överkast av mormor. Det är helt otroligt, hur många timmars arbete och så snyggt det är. Hon har nu virkat på det så att ska passa till Gustavs och min säng. Ska bli skönt att slippa krångla med två stycken varje dag. Bara inte Tux hälsar det välkommen som han gjort med de andra. Vet inte hur många vi tvättat dem nu..

Efter frukost och paket tog jag och Petter en tur med hans skoter. Ett tappert försök att få tiden att gå lite fortare.. Vi åkte bort till en skoterstuga på en myr och när vi var där ringde Petters kompis Jonte och ville åka en tur med oss. Så vi mötte upp honom och åkte sedan till Statoil för att han behövde tanken. Därefter åkte vi upp på Hullsta Klinten, ett berg med fantastisk utsikt. Sen bar det av hem igen.
Jag har nyss tänt ett ljus nere hos Skuttunge och ska snart börja fina till mig lite.
Dessutom har jag lite att fixa med några klappar också!

Jag skulle nästan kunna skriva vad som kommer att hände resten av dagen. Vi har vårat mönster vi följer år efter år.
Efter Kalle och massa julgodis kommer jag försöka att få se Kan du vissla Johanna då jag tycker att den är så söt och fin. Samtidigt kommer julmaten fram inne i köket. Ungefär vid fem kommer vi börja äta inne i matsalen. När vi yngre har ätit upp kommer de äldre hålla på i ungefär en halv timme till och sen är det dags för julklappsöppningen... Under tiden kommer alla god jul sms fortsätta att rulla in, som de gjort hela dagen. Har fått från flera nummer jag inte ens har. Men det kan bero på att jag bytt telefon två gånger det här året...

God Jul på er alla!
(Och för er som inte firara jul hoppas ni också får en trevlig dag!)

Sundsvall och Jobb

I morse blev det till att gå upp relativt tidigt, hjälpa mamma städa lite, frukost och en dusch sedan bar det av till Sundsvall. Av någon anledning ville mamma ta vägen över Kramfors och Härnösand (den är några mil längre). Hon tyckte det var kul med lite omväxling, för henne i alla fall. Jag har ju inte åkt vägen mellan Sollefteå och Kramfors så gott som dagligen i tre års tid....
Vägen var bar och fin så vårt enda problem var att solen sken oss i ögonen och rutan blev smutsig. Spolarvätskan hade frusit fast så vi fick stanna på macker och putsa.
När vi kom fram till stationen i Sundsvall satt mormor inne och väntade på mig (mamma satt kvar i bilen för att slippa parkera fint). Efter att ha stuvat in hennes väskor och vi satt oss åkte vi in till stan för att få något i magen. Vilket inte var snabbt, det var bland det ineffektivaste fik jag varit på. Men gott var det i alla fall, fast väldigt dyrt.
Sen fick jag en sista minuten beställning av pappa på julklapp, som jag lyckades hitta också!
Mamma och mormor gick och köpte en blomma medan jag sprang till myrorna för att se om det gick att komplettare mina strumpstickor (det är inte kul att bara ha fyra när det blir så mycket bättre med fem). Jag hade tur och hittade en i så gott som samma storlek, enda skillnaden var att den var guldig. De andra är i "silver", men det blir bara lite häftigt.
Vi möttes sedan vid bilen för att åka till vår sommarstugegranne med blomman. Hon blev otroligt glad att se oss och ville bjuda på fika. Men vi nöjde oss med att låna toaletten, vi hade nyss fikat och sen ville vi hinna hem medan det fortfarande var ljust.
Sen var det min tur att ta över ratten. Efter några motorstopp så gick det bra. Det märks att var ett par månader sen jag körde sist om jag säger så.
Vägen var isig så jag tog det lugnt och blev omkörd av flera fartsyndare. Men jag tar det hellre lugnt än glider av vägen. (Hellre omkörd och bortkommen än omkommen och bortkörd.)
Efter ett tag blev jag trött och då fick mamma ta över. Jag somnade nog till en liten stund, men vaknade av att min telefon ringde. Det var chefen som ringde och hörde om jag kunde hoppa in och jobba i kväll. Givetvis kunde jag det, så fort vi kommit hem.
Så det vara bara in, byta lite kläder och sätta sig i bilen igen och slänga i sig en banan.
Det gick bra att jobba även om det var litre ovant i början. Men de flesta plu-koderna sitter. Jag kommer bli som mamma som fortfarande kan koder sen hon jobbade på affär och då var hon i min ålder! Nästan läskigt vad man kan minnas!
Till en början var det ganska mycket folk, men då så många frågade efter bingolotter så förstod vi att det skulle bli en ganska lugn kväll, efter åtta.
Vilket stämde rätt bra, som vanligt så är det så att kommer det en kommer det fler, samtidigt. Helst ska det vara lite kö..
Det var ganska många lotter och chokladaskar som gick, sista minuten julklappar skulle jag tro. Även jag passade på att köpa två till julklappar till mormor. Hade tänkt ge henne ett bäddsett som jag har i Trollhättan, men det glömdes bort. Så nu får hon en chokladask och en julskiva också..
Bland det bästa med att stänga är att det alltid finns några korvar kvar som det är synd att kasta. Givetvis var jag väldigt less på korv i slutet av sommaren, men nu gick det ner! Jag hade ju inte ätit mer än frukost, fika och en banan så det rymdes gott och väl!

Jag kom hem kvart i tio och de andra hade varit vänliga nog att vänta med att klä julgranen. Så det har vi barn gjort tillsammans. Tux hjälpte till att ta bort opassande kvistar med. Jag förstår inte att någon frivilligt stoppar något så vasst och stickigt i munnen, fast sen är jag inte kanin heller så.
När vi var nöjda med klädseln var det dags att bära in julklapparna. Jag tror det blir mer och mer för varje år! Det var sjukt mycket i år!
Jag har även snackat lite med Gustav i kväll, vi har nu bokat nya biljetter så vi får vara en vecka till här hemma! Skönt med lite mer tid, vi hittade biljetter till ganska okej pris. Tråkigt är att det vlir sittplats, men har man djur så blir man diskriminerad också.. Men vi kommer i alla fall få resa tillsammans, då går nog de 12 timmarna lite fortare!
Nu är det dags att dra ner tomteluvan över ögonen, lägga sig och fundera över morgonen dagen, upptäcka att klockan är på tok för mycket och inse att jag är för gammal för att inte kunna somna dagen innan julafton....

Det blev ju bra till slut

Nu är det snart dags att krypa till korgs, men ska bara sammanfatta slutet av dagen först.
Fick tag på Gustav och pratade med honom flertalet gånger ikväll. Vi kom fram till att jag och Petter kommer och är med den sista natten på lanet och sedan följer med Gustav, Hasse och Bonden ut till stugan ytterligare en natt. Petter tyckte också att det lät okej, då får vi ju lite lan trots allt. Sen får jag träffa allt "kramforsfolk", eller den delen av det i alla fall.
Så det löste sig riktigt bra.
Ännu bättre blev det av att mamma verkar ha tänkt om, jag och Tux får stanna kvar här uppe. Vilket kändes riktigt skönt att inte behöva flytta runt alla saker.
Sen försöker jag och Gustav köpa oss lite mer tid hemma. Men sj:s hemsida är inte mycket att jubla över. De har ju någon kampanj att man kan resa för 25 kr i januari. Det bästa av allt är de verkar vara slutsålda allihop, men att de inte tagit bort dem från prislistan. För man kan klicka enda fram till betalning, vilket känns riktigt elakt...
Fast vi har hittat en biljett en vecka senare som går på ca 700 (för två + Tux). Nackdelen är att den går från Sundsvall 10 över 6 på morgonen. Jag har smsat Ewwe för att höra om det finns någon möjligthet att vi kan få sova där natten innan. Men jag har inte fått något svar än så vi får se hur det blir. Men det vore bra skönt med några till dagar i norr.
Imorgon bär det södeut, till just Sundsvall, jag och mamma åker härifrån halv tio. Sen tar med oss mormor tillbaka!
Ikväll gjorde jag en saffranskaka till julafton. Ursprungsidén var att jag och mormor skulle göra den tillsammans, men då det blev som det blev så fick det bli och det blev....
Jag ska försöka skicka iväg min första "hemliga" julklapp imorgon. Den kommer komma fram för sent, vilket bara är att beklaga. Men eftersom den olyckligtvis låg i paketväskan som inte kom fram förrän i fredags så har det inte gått att göra så mycket åt den saken..
Men det kan vara kul med paket senare också!

Ett tugnt huvud

Just nu är jag en aning less...
Fick nyss ett sms med erbjudande om jobb, på Statoil. Vilket man inte är dum nog att tacka nej till. Så den 26-29 ska jag jobba. Ska bli roligt att komma dit igen. Men så otroligt typiskt är det samma dagen som nu lanet till slut har landat på. (Tror inte jag nämnt lanet tidigare. Men det är hemma hos Bonden med "det gänget".) Riktigt typiskt, speciellt då man lägger till det faktum att brorsan skulle med. Han känner ju bara mig och Gustav av de som ska dit, så det kanske inte blir lika roligt för honom heller. Jag har inte hunnit prata med honom än eftersom han jobbat hela dagen.
Sen var det dagarna som Gustav funderade på att komma hit också. När jag försökte prata med Gustav om det skulle han iväg, Bonden hade dykt upp. Så får hoppas att han har tid att prata om hur vi ska göra i kväll istället...
Nu har jag fått ganska bra ordning här inne. Jag höll på möblera om i morse, blev mycket bättre än tidigare. Men mamma höll inte alls med mig, men det hör inte hit. Sen hade jag så ont i huvudet, sovit-för-hårt-och-länge-ont. Inte så konstigt då jag sov ändå till halv ett. Helt otroligt att Tux höll sig lugn hela tiden, visserligen gav mamma honom frön på morgonen...
Mamma föreslog att ett glas vatten och frisk luft skulle göra susen. Jag tror det är mammas lösning på det mesta, frisk luft. Hon tyckte jag skulle ta en promenad eller sparktur. Men jag valde mitt egna förslag att ta ut Tux en sväng. Ta två flugor i en smäll.
Vi tände ett ljus nere på Skuttunges grav sedan skottade jag så gott som hela in/utfarten. Vilket tog sin tid så vi var nog ute i några timmar.
Nu på kvällen har jag hållt på städa igenom hög som varit ute i hallen. Riktigt jobbigt och tråkigt, att huvudet fortfarande värkte gjorde verkligen inte saken bättre. Men nu har jag fått ordning på det mesta och det är riktigt trivssamt inne i rummet nu.
Fast då hör till saken att vi hämtar mormor i morgon och mamma tycker att hon ska få sova här nere och jag ska ta bäddsoffan i fd lekrummet / datarummet i stället. Det känns inte alls roligt, speciellt inte nu när jag äntligen har fått någon ordning och trivsel här inne!
Men det är smällar man får ta, skulle jag tro. Det är bara det att det suger ordentligt att sova där nere, oftast är det rätt kallt och sen är man som mitt i allting hela tiden. Inte en chans att dra sig undan eller sprida ut sig...
Mormor behöver ju rummet bättre, så jag borde inte klaga.

rivka.se

Nu funkar min domän! Vilket innebär att ni kommer till min blogg om ni skriver rivka.se, den gamla adressen rivkaakvir.blogspot.com funkar även den. När jag får tid över, massa tid, ska jag ta och göra en hemsida till rivka.se . Men som sagt då kommer jag behöva en massa tid eftersom det lilla jag lyckades lära mig på skolan knappast kommer att ge mig en hemsida. Det får bli en massa googlande.
Men tid till det har jag inte nu. Måste ta och möblera om här inne och städa upp i hallen och sen är det trevligt att hinna umgås med familjen med. Tux borde få komma ut en till sväng också för den delen. Han har jätte roligt i snön och ska undersöka allt. Roligast är nog när han djupdyker i ett hål som han inte upptäckt!
När mamma pratade med mormor idag så lät hon mycket bättre, så imorgon åker nog jag och mamma för att hämta henne i Sundsvall (hon åker buss dit). Skönt att hon mår bättre, så hon kan komma hit! Det var riktigt länge sen jag träffade henne nu...

Vänner och Städning

Vilken dag! Eller snarare vilken kväll! Har spenderat så gott som hela kvällen i min brors sällskap inne på mitt gamla rum, som han nu tagit över. Vilken röra det är där inne! Men vi har lyckats kräva fram lite av golvet nu i alla fall. Vi får fortsätta imorgon. Men trots att pappa klagar högljutt på att vi lever om så har fått en hel del gjort. (Pappa verkar ha något emot att vi försöker göra det lite roligare att städa genom skämt och skratt..) Nu befinner sig alla möbler i rätt rum. Vi har flyttat mitt gamla skrivbord till "mitt" nuvarande rum (Petters gamla) och en hylla har gått den motsatta vägen. Det är riktigt skönt att ha ett skrivbord att sitta vid.
Jag skulle kunna tillägga att jag och bror bor i en "egen" del av huset. De andra sovrummen (mamma, pappa och syster) ligger i andra änden. Våra rum var en gång i tiden bara ett rum, men nu sen byggdes det om någon gång för länge sedan och när jag flyttade in i det större av de två rummen byggdes en till vägg med en dörr. (Jag har haft två egna rum under tiden jag bodde hemma. Ett smalt och litet sedan ett stort.)

Till städandet hör att jag lämnade kvar en hel massa saker i flytten som nu ligger där en av våra julgranar ska stå. Jag tror det är det som gör pappa så angelägen om att vi ska röja upp. Jag ska försöka möblera om här inne i morgon och få bort lite av allt som finns där ute. Sen ska jag fortsätta att hjälpa brorsan. Det är snart jul och då ska man vara snäll. Sen har vi faktiskt ganska roligt också, men tröttsamt är det. Tux tyckte det var ganska roligt med alla saker på golvet och skuttade omkring där. Till sist la han sig ner vid Petters bas och lyssna på musik. Vi misstänker att han saknar Gustavs spelande...
På tal om den lilla odågan så har hans nya (o)vana blivit riktigt jobbig. Min kära lilla kaninpojke totalvägrar att kissa i sin bur! Jag har ingen aning om vad det är med honom, men jag gillar inte hans nya idé. Trasorna hinner inte ens torka mellan varven!

Tidigare idag fick jag för första gång provåka Petters nya stolthet, en skoter. Han var snäll och körde mig Statoil (så nära stan man kommer utan att krångla en massa). Vilken omväg det var i jämförelse med bilvägen. Fast det var en trevlig tur, även om det var ganska kallt. Vi blev tvungna att stanna så jag fick ta på mig mössan under hjälmen.
Vi var in på Statoil och hejade på Marie som jobbade. Hon verkade glad att se mig igen. Det var roligt att titta in där, de ska ju snart börja bygga om. Mackadisken var borttagen annars var det sig likt med undantag för den nya utsidan på utsidan.
Sen vände bror om och åkte hem medan jag promenerade ner till stan. Jag var tidig till fikat med Marielle. Vilket bara var bra, det innebar att jag hann komplettera en julklapp och köpa lite goda klappar till Tuxen.
Jag träffade dessutom Emelie K (från min högstadieklass) vilket var mycket trevligt. Vi bestämde även att vi skulle ta och dricka te någon dag efter jul!
Det är så härligt att få träffa alla vänner igen!
Fikat med Marielle var riktigt angenämnt. Vi bytte julklappar, mot min lilla fick jag tre stora (om jag räknade rätt). Ska bli spännande att få öppna dem, ibland är man som ett litet barn, men inte värre än syrran.
Sen hade Marielle special kuponger så vi fick rabatt på fikat, inte helt fel det. Vi åt varsin macka där pålägget jävlades en massa (visst, det är snyggt att lägga upp det stiligt, men det blir problem att äta när de bara ramlar av) och drack varm choklad. Jag tror vi satt där i en timme och en kvart. Men det var inte så mycket folk så bord fanns det gott om. Om jag säger så hade vi en hel del att prata om, var ju ett bra tag sen vi träffades sist...
Sen var hon snälla och körde hem mig på vägen hem.

Ewwe kom förbi en snabbis på morgonen med, den här gången utan Nelly. Så det blev inte någon lång visit. Vi bytte våra julklappar och pratade lite. Vi skickade även med dem lite ur vuxen slalomutrustning som ska byta ägare.
Sen fick jag höra att mormor mådde dåligt så hon kommer nog inte till oss i morgon. Mamma har erbjudit sig att fara och hämta henne så hon lär nog fira julen här i alla fall. Vi får hoppas att hon blir bättre snart. Det är inte likt mormor att vara sjuk.
Det är på ett ungefär vad jag har gjort idag och nu är jag riktigt trött. Ska bara ta och plocka bort allt som hamnat på sängen. Saker verkar alltid hamna där när man städar!

En kortis

Om jag skriver något nu kanske jag inte behöver vara uppe hela halva natten i dag. Det blev ganska sent igår, innan jag hade fått upp alla bilder och lagt dem på rätt plats. (Det är en aning segare lina här hemma än i Trollandet.)
Den har dagen har börjat lagt segt. Vår granne kom hit och hjälpte till lite med sygruppens kok/sybok. Känns äntligen som om man börjar få lite grepp på den nu. Jag vill gärna ha någon grundidé när jag sitter och ska göra häften. Det är lite små plock kvar att göra, men det kommer jag kunna sitta med själv. Det är ändå inte värre än när jag gjorde Mindbooken, då var det mycket små plock och mycket som kunde bli fel...
Det här häftet behövde inte vara perfekt heller, vilket är ganska skönt.
Nu sitter jag och väntar på att min bror ska komma hem från skoterturen, vilket han gjorde nu. Han ska köra mig på sin nya fina skoter in till stan där ska jag träffa Marielle från min gamla klass. Så nu har jag inte tid med dethär mer!

Tiden går fort när man har roligt

Nu har jag snart varit hemma i en hel veckan. Det är jätte härligt att vara här, först nu inser man hur mycket man saknat hemmet. Jag har haft ganska fullt upp så internet och datorlivet har inte alls stått högt upp på min att göra lista. Det är kul att ha en massa saker att göra och ha mer folk omkring sig, lite omväxlande.

På tisdagkväll blev det en tur till backen med båda syskonen, föret var underbart, fast att det var tö. Vilket visserligen bara gjorde det hela ännu roligare. Vi fick för oss att bygga en snögubbe, mitt i backen. Eller ja, på sidan av där det var pistat, men mitt i om hela hade varit öppen. Det började med att vi gjorde snöbollar för att se vems som rullade längst. (Ja, jag vet att jag är barnslig. Men jag trivs med det.) Sedan började vi på skoj snacka om att rulla en gigantisk boll nerför backen, ni vet som i alla filmer då så många fastnar i bollen. Men vi kom på bättre tankar och byggde en snögubbe istället. Antar att vi måste ha sett riktigt dumma ut, men vi hade jätte roligt. När den var klar var vi tvungna att ta lite fula bilder med!

För övrigt var det jätte härligt att få åka igen, lite ovant de första tio metrarna, då jag till och med lyckades ramla. Det händer verkligen inte ofta, eller ja då jag hoppar händer det med jämna mellanrum men inte annars.

Jag lurade Petter att åka reuglar istället för goofy (åka med hans annars bakre fot först) vilket inte gick så bra. Man blir verkligen en nybörjare som enbart kan teorin då. Fast jag övade ganska mycket i fjol så jag kan svänga åt båda hållen. (Ett håll är alltid svårare.)

Olyckligtvis råkade Petter åka in i Josses rygg när vi satt och väntade på honom. Jag och bror hade kommit överens om att (på skoj) skvätta lite snö på henne då hon satt en bra bit längre ner och väntade på oss. Jag for inte så nära eftersom det skulle finnas snö kvar till Petter. Dessvärre fick han inte stopp i tid och lyckade inte väja undan. Men efter en stunds vila var hon på benen igen.

Dagen därpå var det dags för tandläkaren. Visst, det är aldrig roligt. Men jag ska inte klaga, jag har en snäll och duktig tandläkare. Deras lokaler är helt fantastiska! Ett gammalt hur som de renoverat, men behållit det gamla stuket i och satt in konstiga peta-dig-på-tänderna-verktyg i. Ja, det är en privat tandläkare, samma som mamma. Jag bytte efter att jag fick en tandläkare som jag inte tyckte om på folktandvården.

Undersökningen gick också bra, fick lite tips om hur man kan borsta på ett bättre sätt och en senare tid. Hon hittade ett hål som utvecklat sig under flera år, men först nu kommit så långt att det behövdes åtgärdas.

Då den nya tiden bara var några timmar senare gick jag till museumet där jag mötte mamma och hennes klass (Lillänget 3b). De skulle hjälpa Fru Askberg att juldona. Det var riktigt roligt att se dem putsa dörrarna, kamma mattfransarna och krypa under elementet för att dammtorka det. Det mesta såg jag visserligen genom kameralinsen. Mamma blev så glad att jag kunde föreviga deras besök där. Jag tror de flesta tyckte att det var riktigt intressant. Jag lärde mig en del också...

Sen gick jag med barnen (och fröken mamma) tillbaka till skolan. Genast var det två flickor som tog varsin av mina händer och började frågade mig en massa. Det är så härligt med barn, de törs verkligen vara impulsiva och nyfikna!

När mamma skickat hem barnen (efter en pratstund och lite godis) så hjälpte jag henne att stöka i köket, där hon haft elevens val tidigare. Sen var det dags för tandläkaren igen.

Det gick bra, gjorde lite ont när hon satte dit någon metalgrunka runt tanden. Visserligen hatar jag sprutor, men jag bedövar hellre än att ligga och vänta på att det ska göra ont. När man väl känt efter så gör det inte ont längre trots att det låter riktigt mycket.

Därefter mötte jag min bror på Skattkistan där jag köpte mig en mössa och små gravljus till Skuttunges grav. När vi kom hem byggde jag och Petter en liten snölykta och satte in ett ljus där. Såg riktigt mysigt ut.
Sen på kvällen fick jag prova husets nyförvärv. Ett bubbelbad, nog blev det bubbelbad alltid. Har aldrig badat med så mycket skum tidigare. Riktigt som i alla tecknade serier! Hur mycket som helst, ganska kompakt också.
Badkaret var helt underbart! En riktig höjdare är värmeslingorna som håller vattnet varmt så länge man bubblar...

På torsdagen följde jag med pappa till stan för att hjälpa honom att inhandla lite julklappar. Det tog sin lilla tid kan jag lova. Trots att det inte finns så överdrivet många affärer i Sollefteå så räcker det till.... Det var inte speciellt mycket som hade förändrats och jag träffade knappt några bekanta. Skulle tro att det var fel tid på dygnet.

När jag kom hem hade jag en hel del att stå i, min stickning var tvungen att bli klar. Jag hade hittat ett garn som såg ut att vara tillräckligt likt. Men ack vad jag misstog mig, upptäckte jag när jag blev klar. Tyvärr är färgskillnaden ganska tydligt, men det var för sent att göra någonting åt. Mina tappra försök med klorin ville inte lyckas heller.

Lovikavantarna jag hjälpt mamma att brodera på skulle också vara klara. Det blev även en tur på stan, skulle hjälpa mamma att hitta en julklapp. Till en mycket svår person dessutom, men till sist hittade vi något som blev bra!

Sen hade jag lovat mamma att hjälpa henne göra julkort till sin barn. Hon hade skrivit ut bilderna från museumbesöket. Sen blev det fina kort med hederligt lim, sax och penna. Hon gjorde till och med om några av korten för att få de så bra som möjligt, det tog flera timmar att få det klart. Och hon säger att jag är för ambitiös ibland.... Jag undrar jag.

Igår fick jag låna ena bilen (den största) och åkte iväg till Kramfors för att träffa Gustav som anlänt på morgonen och satt i Linneas (hans storasyster) lägenhet. Han hade sluppit förseningar och bök och lyckats sova några timmar.

Han kom och mötte mig så gick vi tillsammans in på skolan och hemsökte våra gamla lärare. Av någon anledning verkade de glada av att se oss (kanske för att de inte undervisar oss längre?). Det var roligt att se dem igen, även om några blivit utbytta. Men skolan är inte den samma utan min årskurs (och gärna den ett år äldre, Gustavs), man känner nästan inte igen några alls. Skulle väl vara de nuvarande mediatreorna då...

Man kan nästan sakna skolan ibland, trots att det var en hel del negativt så hade man ändå massa vänner omkring sig varje dag. Vi har haft en hel del kul ihop.

Sen vid tolvtiden träffade vi Putte för att äta något de verkligen inte har i Trollhättan. Zylos. Jag vet inte vad de gör med maten där, men deras rullar och pizzamackor är speciella. Sen strosa vi runt lite grann på stan tillsammans.

När Gustavs mamma handlat klart for vi och hämtade henne och kassarna med bilen. Därefter gjorde vi ett tappert försök att parkera på Dollarstore, men trots att de har en ganska stor parkering så var det långt i från det lättaste. Det slutade med att Lena (Gustavs mamma) klev ur bilen och gick in dit själv. Vi andra (jag, Gustav och Elma (Gustavs lillasyster). Putte hade gått hem vi det laget.) åkte tillbaka till Linneas lägenhet och började bära ut grejer till bilen. Det blev ganska fullt. Tur att jag hade den stora bilen!

När Lena kom tillbaka begav vi oss mot Lugnvik. Det blev ett mycket trevligt återseende. Missan (deras katt) hade blivit jätte stor sen i somras och var inte fullt så busig som då. Han var inte riktigt lika pigg som Tux är på att hälsa, jag tror inte han minns oss sen i somras.

Hos Gustav tog vi det bara lugnt. Varken han eller jag hade sovit speciellt många timmar. Gustav var långt i från den piggaste. Han somnade framför tv:n och märkte inte ens när Missan gav honom en puss på näsan. Jag fick också mig en puss av kissen.

Sen var han jätte söt och hoppade ner i en låda och kura ihop sig. Man kunde bära omkring på lådan utan att han klev ur den. Han är nog lite som deras förra katt, för snäll för sitt eget bästa.

Idag åkte jag hem mitt på dagen. Dagens höjdpunkt var helt klart Ewwe och Nelly som uppenbarade sig ett tag efter att jag kommit hem. (Jag hann slå in lite julklapp och gömma andra.) Bland det första Nelly gjorde var att kräkas lite på min arm. Strax efter att Ewwe talat om för henne att hon skulle bli min bästa vän. Vad kan det betyda?

Annars var hon en lugn och snäll liten flicka, otroligt söt fram till att vi skulle fika. Då var stackarn övertrött så Ewwe fick bära omkring på henne tills hon somna. Vilket hon inte ville göra i första taget. Envis, men inte värre än mamman sin...

Rasmus (kusin till Ewwe) och Niklas (Ewwes lillebror) följde också med, det var kul att träffa dem med. Fast inte lika roligt som Ewwe och Nelly....

Annars har jag inte alls gjort mycket idag. Tänt ett nytt ljus nere hos Skuttunge och haft Tux ute en riktigt lång stund. Han verkade tycka att det var jätte roligt.

Sen lagade pappa en jätte god middag med min favorit förrätt (majsgrejs) och favorit efterrätt (pana cota). Sen hjälpte jag mamma att baka saffransbullar och såg Svensson Svensson med mor och Syster. Ett två timmars bubbelbad har jag också hunnit med. Sa jag att vattnet aldrig kallnar?

Nu är klockan mycket och imorgon har jag lite saker inplanerat. (Ska få hjälp och idéer till sy/kokboken, träffa Ewwe med familj och Marielle från mp05.)

Första dygnet hemma

Vad skönt det var att komma hem igen, ja Granvåg är mer hemma än Trollhättan. Extra skönt var förstås att jag får ha ett eget rum. Men det kändes väldigt underligt med en lågsäng i Petters rum... Skuttunges gamla bur har Tux fått låna och bor också här inne.
Han har väl uppfört sig lite si och så sen vi kom hit. Han har inte en endast gång kissat på lådan! Vilket givetvis är extremt frustrerande Han var så duktig med det innan vi åkte i väg.. (Men nu har överkastet, mattan, mina dataväska och golvet ett antal gånger fått sig en gul dusch. Vi misstänker att han börjat bli könsmogen för han gör det Gustav kallade för "oink-ljudet" som ska vara ett täclen på att han vill göra kaninungar. Dessutom juckar han lite, han ser riktigt dum ut! Vi har börjat fundera på kastrering, men än så länge är han på tok för ung.)
Dessutom kan han numera titulera sig med utbrutarkungen.
Jag gick ju och la mig efter vår ankomst och satte in Tux i buren. Dels för att han redan vattnat mattan och för att han tyckte det var extremt roligt att hoppa upp i sängen..
Men vad tror ni jag vaknar av. Jo då, en liten Tux som är utanför buren. Det tog mig en stund att fundera hur han hade burit sig åt, eftersom luckorna fortfarande var stängda.
Men till saken hör att Skuttunge också var duktig på att bryta sig ur buren så en av stängerna (som givetvis är nödvändig för stängningen) gick av. Det ersattes av en kabinhake vilket fungerade bra.
Men min lilla rackare lyckades tränga ut sig där gallerstången saknades! Det går att tillägga att det hålet nästan är uppe i taket också...
Sen kom min syster hem och vi pratade en stund, sedan fick Tux komma ut och nosa på snön. Han tyckte nog det var ganska roligt, han kunde i alla fall skutta på skaren. Fast en någon gjorde han ett riktigt djupdyk då han hoppade ur min famn..

Josse visade mig Skuttunges grav och mina tårar rann. Det är så tomt utan henne. Känns så konstigt att ha hennes saker till Tux nu, fast hon har ju ingen användning av dem längre...
De hade i alla fall gjort fint åt henne i snön...

Sen fikade vi lite och försökte se på en film, gick inte så jätte bra. Allt eftersom kom resten av familjen hem och med tiden blev det även middag. En jätte god sådan, älgbiff med potatisgrattäng och vinbärsgelé! Till det fick jag dricka den här julens första Zeunerts must! Efter maten hjälpte jag brorsan att sortera lite av den röra han numera har på sitt nya rum. Det ser nästan värre ut än när jag flyttade!

Sammanfattat var det en mycket bra första dag hemma igen.
Nu har jag klivit upp duschat, torkat Tux kiss och ätit frukost. Jag ska snart ge mig iväg in till stan, mamma var snäll nog och såg till att jag får komma till tandläkaren innan års skiftet. Jag måste bara komma på något sätt att stänga in Tux på, som gör en rymning omöjlig...

Efter mycket om och men, äntligen hemma

Som att Tux första resa hem skulle gå smidigt! Det var nog att hoppas på för mycket, i alla fall när man förlitar sig på gamla sj. Ibland undrar jag om de överhuvudtaget vet vad de ska göra när de tillfälligt blir av med ett spår....
Vi beslutade redan hemma att Gustav skulle ta min väska med paket, så att jag skulle kunna ha bättre koll på Tux och slippa bli en halv mil bred. Den är ju inte så tung så det ska nog inte vara några problem för Gustav.
Bussen kom någorlunda i tid, antagligen eftersom snön redan smält bort. Ligger det minst centimetern snö får de ju trafikkaos söderut...
Men när vi kommer fram till stationen möts vi av nyheten att det inte kan gå några tåg mellan Trollhättan och Göteborg förrän om minst fyra timmar!
Det var tydligen fel på strömförsörjningen till tåget, någon ledning som var av... Perfekt.
Jag har en ganska strålande idé till kära sj här. När man beställer biljett brukar man lämna sitt mobilnummer.. Varför inte bara anställa någon extra (typ mig) som sitter och uppdaterar om förseningar och andra störningar för att sedan skicka ut sms (via datorn) till alla de berörda. Åtminstonde med en förvarning!
Lite tur är att det är en bemannad station så jag gick in och snackade med människan som var mycket snabb på att säga jag vet flertalet gånger. Hon tyckte tydligen att jag skulle försöka ta mig till Göteborg eller någon liten ort en bit bort på egen hand, hon var då inte till mycket hjälp.
(Hon kunde inte ha nämnt för två uppjagade personer som för tillfället inte hade något som helst logiskt tänkande eller för den delen vetskap om geografin, att det var kanske en bättre idé att försöka kliva på tåget tex. i Skövde. Som ligger ungefär lika långt bort som Göteborg, fast har en senare avgångstid...)
Happ, vad gör man? Vi ringde Mikael som var en ängel och ställde upp som chaufför Först började vi köra mot den lilla orten vars namn jag inte la på minnet. Men innan vi kommit ut ur stan insåg grabbarna att det var mer troligt att vi skulle hinna i tid till Göteborg. Så efter alldeles för många rödlys så vänder vi.
Biltur fram till Göteborg gick riktigt bra. Men sen inne i Göteborg! Det borde vara olagligt att ha mer än två vägar till stationen! Efter en felkörning kom vi i alla fall fram. Jag tar Tux bur, försöker hålla den så stadig som möjligt medan jag slår världsrekord i 100 meter plattformen och Gustav kommer efter med mina två väskorna. Givetvis missade vi tåget med tre minuter! Tre minuter är egentligen ingenting, men ibland är de där minuterna så otroligt viktiga. Jag skulle vilja ha en liten burk man kunde stoppa dötid i för att sedan plocka fram någon minut extra då det verkligen behövs. Dessvärre så fungerar det inte så...
Visst är det typiskt att då man har ont om i tid går tåget i rätt tid. Jag menar sj är ju nästan synonym med förseningar och strul.
Stackars Tux han måste ha blivit alldeles vettskrämd av brådskans konsekvenser Efter några svordommar letar vi oss in till Göteborgs kundtjänst. Efter en stunds väntan, som jag hade kunat lagt i min tidburk, får vi hjälp av en trevlig man.
Jag får en ny biljett hem, sittplats med djurtillåtelse på min begäran, man får ju egentligen inte ha djur i liggvagnen. (Men liggplats var billigare än sittplats då jag bokade, så jag hade hoppats kunna byta om någon klaga.)
Då det ändå hade löst sig så lämnade Gustav mig och gick till Mikael. Nu hade jag 1,5 timmars väntan innan det nya tåget gick. Tur att jag hade med mig sysselsättning, jag stickade skaftet till den andra bebissockan. Tux lugnade ner sig också och åt lite frön.
Sen när klockan snurrat till rätt tid hittade vi våra platser i en speciell kupé. Lika stor som de med bäddar, men givetvis utan den lyxen. Fråga mig inte varför.
Till en början var vi sex stycken i kupén, vi och sen en gubbe och gumma med två katter. Jag pratade lite dem och de var rätt trevliga. Skönt att vi inte var fler.. Men tji fick vi.
Vid Skövde klev det på en mamma och (vuxet) barn med en gigantisk hund. Visserligen jätte snäll och lydig, men det tar inte bort det faktum att han tog upp så gott som hela golvytan!
Hur tänker sj här egentligen, man får ha två djur med sig var och det är sex platser i kupén. Vilket skulle kunna innebära 12 gigantiska hundar....
De kom också in i de små perioder av samtal, det blev som någon slags förståelse (eller vad jag ska kalla det), tillfälligt bekanta...
Tux var jätte duktig, lugn och fin, reagerade inte ens på att det fanns fler djur i samma kupé. Med jämnamellanrum fick han komma ut och sitta i mitt knä, vilket han uppskattade. Han är ganska lång så det måste ha varit skönt att få sträcka på sig lite.

När vi kom till Arlanda trodde jag att jag skulle gå sönder i bitar. Tåget är stillstående i minst tjugo minuter för att vänta in ett barn som föräldrarna glömt på Stockholm C!
Att vi ska stå still för att vuxna människor inte kan ta sitt ansvar! Jag hade inte sagt något i fall de hade kunnat hålla tåget jag skulle med i en fem minuter. Det var ju inte direkt mitt fel att ledningen inte var i funktion. Men sj verkar inte vilja rätta till sina egna fel.
Stackars barn, vad är det för föräldrar som åker iväg utan barnet. Det finns tillfällen då man kan behöva vara lite extra uppmärksam....

Sova var ju bara att glömma. Jag slumrade nog till någon stund, men inte mycket mer. Jag har jätte svårt att sova bra sittandes på ett tåg, en buss går bra, men inte tåget... Strumpan blev klar och så även en mormors ruta till mitt blivande lapptäcke. Jag hittade också tre kapitel ur Harry Potter (på svenska) som jag lyssnade igenom.
Vid fyra (jag hade varit hemma då om jag kommit med det första tåget) skulle jag kliva av i Sundsvall för att vänta på bussen i nästan 2 timmar.
Så på så vis gjorde det inget att vi var försenade, väntar hellre på tåget än i det stations huset. Men med tanke på dagens tidigare incident (eller gårdagen var det vid det laget) blev jag förstås lite orolig. Tänk om jag inte skulle komma bussen. Visserligen har jag min underbara Ewwe i Sundsvall, men ändå....
Men jag hade inte behövt oroa mig, bara glädje mig åt en kortare väntetid. Knappt en halv timme behövde vi vänta. Men under tiden hann ett fyllo som sov där prata lite med mig. Det är på något vis ganska otäckt, fast att det bara är en helt vanlig människa.
Bussresan var något av det drygaste jag varit med om, givetvis skulle bussen gå över Härnösand (fick byta buss där, ingen väntetid) och Kramfors. Visst, det är kul att känna igen sig, men inte den tiden på dygnet...
Sista biten hade dessutom sällskap av pratglada men dock mumlande förskolebarnet Josefin. Det började med att hon blev intresserad av Tux sen fick jag höra massa om hennes djur, grannar och allt möjligt. Fast hörde så mycket gjorde jag inte riktigt. Det visade sig att jag hamnat på en skolbuss och de är inte kända för att vara så tysta, lilla Josefin pratade inte så högt. Så jag gav lite random svar; "Jaha, vad roligt." eller "Det kommer nog att bli bra"...

Väl framme på busstationen i Sollefteå möts jag av lillebror. Som numera är hur lång som helst, men jag ser han fortfarande som kortare än mig. Ett 19årigt faktum blir man inte kvitt i första taget.
Han fick hälsa på Tux för första gången och berätta om sin nyinköpta skoter medan vi väntade på mamma. Som kom efter en liten trevlig pratstund, Petter släpptes av vid skolan och jag och Tux fick komma hem.
De hade gjort i ordning Petters gamla rum åt mig och Tux, Petter har flyttat in i mitt gamla rum. De har tapetserat över mina fina delfiner, fast de var nog rätt slitna..
Otroligt skänt att få lägga sig i en säng och sova.

På väg hem

Jag kan knappt fatta att det är i dag som jag och Tux ska kliva på tåget hemåt! Ska bli så skönt att få komma hem. Jag saknar de där hemma, skogen, snön och allt som hör till.
Bara det att kunna gå på stan och heja på folk man känner, en så enkel sak är något man verkligen saknar!
Så idag måste jag ta och packa klart. Jag började lite smått här om dagen. Min kläder är verkligen i minoritet i väskorna. Jag har en hel sportbag fylld med julklappar och det stora facket i min scoutryggsäck! Det kommer bli lätt när jag ska hem. Fast då ska man väl ha med sig massa annat, fast de kanske inte är lika stora...
Gustav erbjöd sig ju att ta det som inte rymdes, men jag tror nog att jag ska klara det själv.
Tux har på sitt eget sätt hjälpt mig att packa, vilket innebär att han skuttar runt runt och är i väg. Sätter sig både på klappar och väska!
Men det är nästan bra om han hoppar sig trött nu så kanske han kan vara lugn på tåget. Bekantat sig med reseburen har han i alla fall gjort. Så han kommer nog inte vara riktigt lika rädd denhär gången. Konstigt att han var rädd sist då, en helt främmande människa och en främmande bur skumpar iväg med en....
Gustav har åkt i väg till skolan för årets näst sista tenta. Så det hoppas vi går bra.
I natt drömde jag att jag hittade min cykel så jag hoppas att det är en sån där dröm som slår in.
Ringormsmärket ser numera ut som vanlig hud som är lite irriterad (röd). Så det är nog snart ett minne blott...
Igår blev jag klar med den första ministrumpan. Den blev riktigt söt, fast Gustav tror att den är för liten medan jag tror att den är för stor. Nelly är drygt 3 månader och jag gjorde efter mönstret 3-6 månader... Det vore bättre om jag var den som har rätt, men det återstår att se.
Den andra blir nog klar under tågresan nu när jag vet hur man gör! Ska ta och skriva ut mönstret lite senare.

Lilla Julafton

Nu lider denna dagen mot sitt slut och så gör min och Gustavs lilla julafton. Jag sitter nu och känner mig nöjd över en trevlig och jätte mysig dag.

Vi har ätit vårt minijulbord bestående av potatis, min lillebrors god köttbullar, feakad prinskorv (grillkorv delad på mitten och uppklippt i ändarna), saffranskaka, tunnbröd, leverpastej, julkyckling och julmust. Måste faktiskt erkänna att eldorados julmust faktiskt smakade helt okej, men inte som Zeunerts! (Ja, jag gör reklam om mitt lokala bryggeri.)

Vi såg på Musse jul i Ankeborg efter middagen. Den var väl helt okej, men det kändes konstigt med animerad Musse, Kalle och kompani De ska faktiskt vara tecknade!

Under filmens gång fikade vi, njöt av årets första glögg och öppnade julklappar. Gustav fick sin efterlängtade lödpenna och en brännpenna. Jag fick något som jag velat ha jätte länge, ett halsband! De hade dessutom matchande örhängen, en femarmad blomma, jätte sött! Med svart band och i matt silver. Nu struntar jag i ringormen och har mitt halsband på mig. Det kliar inte längre så..

Men inte nog med det jag fick också munskölj (något som jag och Gustav haft lite diskussioner om) och två garnnystan. Mörklila och ännu mörkare lila och ganska tjock. Nu ska jag bara komma på något mysigt att göra av dem! 200 gram har jag i alla fall.

Tux fick också ett litet paket att öppna. Men jag tror han uppskattade omslagspappret bättre än innehållet. Det verkade inte som om majsringen var lika god i alla fall...

Efter filmen invigde vi Gustavs brännpenna. Först provade vi lite på baksidan av en trästjärna Gustav gjort på slöjden. Sen gav vi oss på en av våra skärbrädor. Vi måste faktiskt säga att vi blev nöjda med resultatet. Verkligen inte illa som första försök!

GOD JUL

Idag är det min och Gustavs alldeles egna julafton! Imorgon åker jag ju hem och sen kommer vi nog inte att träffas så jätte mycket innan jul så vi får passa på att fira idag! På riktiga julafton kommer han att fira med sin familj och jag + Tux med min. Det blev enklast så har vi kommit fram till. Min familj har för mycket traditioner som jag inte vill vara utan och som Gustav skulle finna löjliga och onödiga...
Än så länge har "julafton" varit bra. Vi sov riktigt länge, eftersom det blev lite sent igår, eller ja i morse heter det nog. Sen kokade vi tillsammans tomtegröt (risgrynsgröt), som vi har njutit av trots att båda våra mammor gör den mycket bättre. Men något som fick mig att njuta ännu mer var saffranskakan! Den var inte riktigt som den ska, för mycket ströbröd och för tunn, men ändå underbar!
Sen har vi inte hunnit så mycket mer. Gustav ligger i sängen och ser på tv och jag sitter och funderar på att köpa en domän. Det verkar lite roligt att ha en egen hemsida och framför allt en lättare adress till bloggen... De har ett special erbjudande fram till nyår nu, så jag ska nog slå till!
Nu ska jag fortsätta att julmysa och packa för hemresan!

Lussefigurer och sen natt

Resten av Lucia flöt på bra, med undantag för garnbrist, på en julklapp! Givetvis även det från öb, inget nytt förrän i februari! Åh, vad skoj, försenad julklapp eller vad? Antingen får jag leta efter en matchande färg i Sollefteå eller helt enkelt börja om från början i ett annat garn. Vi får se hur det blir. Men annars har det skapande gått bra. Med tanke på att det är första gången jag stickat flätor så ska jag inte klaga. Däremot är det lite jobbigt att använda så långa stickor som hjälpsticka (som man sätter av några maskor på för att byta ordning på dem). Borde försöka flörta med mamma så jag får låna hennes korta hjälpsticka, som jag är övertygad om att hon har..

Istället tog jag och började sticka ett par bebissockar i rosa,mörkrosa och vitt skiftande garn. Jag tror mamma Ewwe inte kommer att ha något att invända på färgvalet. För givetvis är det till mitt lillagudbarn, Nelly.

Ytterligare en händelse som inte var så lyckad var när jag fick för mig att radera länkarna till folks bilddagböcker och råkade radera alla länkar till bloggar istället! Jätte lyckat! Så det fick jag ägna en stund av gårdagen till. Söka upp min bloggande vänner. Men det fick ganska bra, google var till min hjälp och de flesta har ju länkat varandra. Vi länkar runt runt runt i cirkel!Sen fick två mattor sig en omgång i går. Den ena för att Tux varit lite lös i magen på den och för att den behövdes rengöras. Ungefär samma anledning till den andra också. Tro om det är grönsakerna hans mage inte klarar av? Vi får experimentera lite med hans kost och se om det blir bättre.

Det blev nästan Luciavaka också. Gustav var iväg på skolan på kvällen för att labba. Sen när han kom hem talade han om att vi var bjudna på lussekatter hos "Mia". Vilka lussekatter det blev sen! Tror det var tre stycken som såg lite anständig ut. Sen gjorde vi giraffer, firefisch (internt skämt inom nätverk), ormar, pingviner, @ och diverse annat fantasifullt. Mikaels flätor och mina knutar måste väl också ses som något av de normala i det sammanhanget.

Därefter spelade vi Diablo 2, riktigt roligt spel där man sprang runt med en gubbe tillsammans med de andra och slog ner massa gubbar. Sen fick man plocka upp massa saker, vapen, rustningar och drycker. Behöver jag ens säga att jag sprang vilse flertalet gånger och dog mest av alla. Men jag var nog nästan den som hade roligast! Det borde väl ge några levlar?Väldigt sent blev det i alla fall. Ni skulle ha sett Gustavs min när jag talade om att klockan var halv fyra! Jag borde kanske inte ha sagt det, för det innebar att vi gick hem. Men vi ska ju lana efter jul och då kommer jag kunna spela längre! Så det kommer fler tillfällen!

Glad Lucia

I morse var det till att ställa klockan på kvart i sju. Att se Lucia på morgonen är något som hör till. Jag hade inga problem att ta mig upp, jag skulle ju bara hämta lite fika. Värmde på lussekatterna lite i micron och micrade varm oboy sen tände jag lite värmeljus och kröp ner i sängen igen. Lucia hade precis börjat när jag slog på tv:n. Behöver jag ens säga att det var jätte mysigt?
Det som gjorde mig extra glad var att det var mörkhyad (halv mörk i alla fall) Lucia, men framför allt att hon hade mörkt hår! Jag tycker, till skillnad från en hel del andra, att Lucia ska ha mörkt hår.
Lucia var ju Italiensk kvinna som led martyrdöden. Hur ofta har en Italienare hyperblont hår?
För länge sedan hörde jag en saga om någon rik snubbe som ville gifta sig med henne eftersom hon hade så vackra ögon. Hon hade då stuckit ut sin ögon och gett dem till honom och sen fått ännu vackrare av gud. Sen att han blivit så förnedrad att han stuckit ett svärd i hennes mage, där av det röda bandet...
Men om det ligger någon sanning i det vet jag inte

Fast anledningen till att Lucia firas i Sverige enligt högtidsbloggen är för att det bland annat förr ansågs vara årets längsta och mörkaste natt, vintersolståndet..
Själv vill jag gärna tro att det är en kombination.

Tillbaka till Lucia på tv. Programmet från inte toppbetyg från mig. Barnen som var med och "sjöng" hade lila och röda tröjor på sig, oj vad juligt! Sen skrek de bara dessutom på skånska så ett ovant öra hörde inte riktigt vad de sjöng... Jag har hört från mer insatta att skånska är så gott som banlyst i media eftersom det är så svårt att förstå.. Kanske därför de textade när de intervjuade två herrar...
En sak till som jag tycker var tråkigt var de två som gjorde vid sidan av framträdande. Två solister som inte var med i lussetåget, de hade de gärna fått skippa för min del...
Men allt kan ju inte vara perfekt...

Så en glad Lucia på er alla!