Varning för blodpudding

Om det är något som jag aldrig kommer göra om så länge jag är vid mina sinnes fulla bruk så är det att äta blodpudding innan en träning! Det förstör verkligen, hela tiden när vi sprang kändes det som om maten ville upp igen. Däremellan kändes det som en enda gröt i magen. Nästa gång blir det pasta.
Nästa gång är nu på söndag och då är det match igen. Borta match mot "Lilla Edet", jag ska få se något annat än vägen mellan planerna, in till stan och bort till "Köphättan". Jag är ganska säker på att det är åt samma håll som vi åkte när vi skulle till Ikea. Det fanns nämligen en fabrik som det stod Edet på där..
Jag får hoppas att några av mina skavanker har läkt tills dess. Jag har bula i huvudet sen ihopnickningen, liten svullnad på underarmen efter en närkamp.
Jag har till och med ont i en nagel efter fotbollen, illa va?
Men som om inte har jag ont i smalbenet med, efter min... cykelkrasch. En untell story, tills nu. Men att ta åt mig hela äran för kraschen vore inte rätt. Gustav ska ha sin bit av kakan han med!
Jag cyklade i högklackat, okej, det är kanske inte så smart, men snyggt(fast kanske inte när man cyklar)! Givetvis fastnade skon (mellan klacken och biten för tårna) i trampan. Sen stannar jag vid ett övergångsställe, det kom en bil. Då lyckas Gustav komma åt mitt bakdäck, jag hinner inte få lösa foten som fastnat för att återfå balansen, utan faller rätt ut i vägen. Tur att gubben i bilen inte kom med någon fart. Han titta rätt underligt på oss med, inte så konstigt. Det är väl inte alla som ramlar stillastående...
(Hoppas inte mamma läser dethär, för då är det färdig cyklat och spelat..)
I övrigt händer det inte så mycket. Jag har gjort sånt roligt som röja i köket, baka chokladbollar och bytt gardiner.
Något som var betydligt roligare var att jag tog och skapade lite kort i photoshop. Jag kommer bättre och bättre överens med det programmet nu.
Nu har jag dessutom fått "låna" mer hårddiskutrymme. En av fördelarna med en att ha en datorintresserad (nörd) till pojkvän. Han har, fråga mig inte hur, gett mig tillgång till hans dator via min dator. Men jag ska vara glad att han inte är som hans klasskompisar i grannhuset. Då hade jag inte haft plats för mina kläder, de har nämnligen h e l a klädkammaren som serverskåp. Massa dator som gör massa konstigt och är kopplat huller om buller via sladdar, protokoll och annat som jag knappt begriper.
Jag praktiskt taget förbjöd Gustav att göra så, i alla fall så länge han inte fyllt allt utrymme i sitt chassi. Fast om han kompromissar med en liten iller eller kanin i nästa lägenhet så kan det hända att jag inte håller så hårt på den punkten..
På tal om kaniner saknar jag fortfarande Skuttunge, kommer kännas jätte konstigt att komma hem. Bara en sån sak som att ingen kommer putta på ens fot när man sitter och äter.
Det är de små sakerna som kommer märkas mest!
Men jag har hört att de begravt henne nere på "kullis" (nedan för vårat hur) bredvid pappas katt. Det finns en rönn där, vilket var hennes favorit träd att gnaga på (näst efter mammas garnkorgar och pappas vedkorg).
Mamma tog med sig majsringarna jag köpt samma dag i tron om att de skulle göra henne glad. Jag vet att det skulle det, hon älskade de ringarna.