Mitt arbete lönar sig

Idag tog jag mig upp ur sängen någorlunda tidigt, samtidigt som Gustav. Åt frukost och allt det där vanliga för att sedan bege mig till arbetsförmedlingen. Otroligt nog kom jag ihåg var den låg, det är en stor bedrift med tanke på mitt inte allt för utmärkta lokalsinne. Men jag missade helt det där med nummerlapp. Jag satte mig vid en av de hatade datorerna med den fruktansvärt opraktiska rullkulan till mus. Hittade några halvintressanta annonser som jag sparade. Sen sätter jag mig bland de med nummerlapp, fast för mig var de ju bara väntande.
Men plötsligt händer det, min telefon ringer. Privat nummer, jag är väldigt väldigt nära att säga "hej pappa" (det är okänt nummer när han ringer från jobbet), men som tur är låter jag bli det.
Det visar sig att samtalet är från McDonalds, jag blev kallad på anställningsintervju.
Lite ironiskt att det sker när jag är på arbetsförmedlingen.
Hur som, jag blir väldigt glad. Äntligen har alla timmars sökande och skrivande gett något. Jag lämnar arbetsförmedlingen med ett leende på läpparna. Efter en tur på stan, för att lugna ner mig lite går jag tillbaka dit.
Upptäcker lappmaskinen och sätter mig och väntar. Man ska ju skriva in sig. Till sist blir det äntligen min tur. Men det var inte speciellt givande när jag blir satt vid en dator för att fylla i diverse uppgifter.
Men eftersom jag redan har någon form av konto där så ville maskinen inte acceptera mitt personnummer.
Jag tar en ny lapp och kommer till den andra farbron. Han tänkte sätta mig vid datorn han med, men då sa jag ifrån. Han hjälpte mig därför och skrev in mig via sin dator.
Sen ska jag tillbaka dit för att träffa någon handläggare om ungefär två veckor, dagen efter jag ska träffa McDonalds chefen(?). Så förhoppningsvis har jag ett jobb till det mötet.
Jag blev även inbokad på en introduktions möte..
Så vi får se, ska finslipa mina visitkort och skriva om mitt personliga brev.
Se upp arbetsmarknaden, här kommer ytterligare en ungdom med dålig utbildning!