Tjejmilen

Så, då var det avklarat, men helt enkelt var det inte.
Idag lider jag av skavsår, i båda hålfötterna samt träningsverk i bägge benen. Skavsåren kände jag av redan efter 4 km, men helvete att jag skulle ge mig. Jag började istället spana efter plåsterstationen mamma pratat lite om. Tanken på att den kanske var bakom svängen eller backen och lite jävlar anamma fick jag att stå ut.
Men för en gångs skull lyckades jag hålla bra fart i början (inte för snabbt) så jag orkade hela milen utan att behöva stanna och gå. Dock saktade jag in vid vattenstationerna, men jag räknar att jag ändå tjäna på att dricka. Hellre dricka och få ut en mer maximal effekt än vara törstig!
Loppet var så skönt, jag hamnade i en lagom grupp och sprang om fler än vad som sprang om mig. Extra nöjd är jag för att jag lyckades hålla mitt eget tempo och hakade inte på någon annan eller sänkte mig till någon annans tempo!
Mitt vattenbälte visade sig vara en bra investering, skönt att inte vara fullt beroende av vattenstationerna.
Jag startade i tredje gruppen och kom i mål på 54 min och 3 sek, exakt och kom på plats 2048 av drygt 25000. (Jag sprang med chip på foten..)
Eftersom jag spurtade sista biten (tog mig om riktigt många) var jag helt slut när jag äntligen kom över mållinjen. Vilket resulterade i att jag snabbt tog mig på sidan sen rakt ner på backen. Finns inget som är så skönt som äta och vila efter fysisk ansträngning!
Men jag fick inte ligga i fred, en av funktionärerna frågade om det var okej med mig.
Klart det var okej! Jag hade precis sprungit en mil och var bara lite trött.
Men det är bra att de bryr sig, säkert många som tar ut sig på tok för mycket.
Banan och ostkaka satt inte helt fel när jag väl tog mig upp på benen igen!
Sen var det dags för mitt specialuppdrag, hämta ut våra kläder. Då vi redan förutspått att jag skulle vara först i mål föll det uppdraget på mig.
Men mitt lokalsinne gjorde det hela inte allt för lätt. Efter att ha virrat omkring ett tag gick jag och frågade en funk. Sen kunde jag glad överlämna kläderna till mamma och Josse som börjat undra var jag var.
Stackarna hade tagit det lugnt, då syster var halvsjuk och fick skavsår...

Idag får jag betala priset för att jaginte tränat på ett tag och för att jag var för lat att tejpa hålfötterna. Jag får ju alltid skavsår där.
Träningsverken har jag gått massa med idag (måste ju se var jag bor) och sen i kväll är det första träningen med TFK!