Vad tråkigt det är att vara hemma själv. Gustav hade lång dag i skolan idag och jag hade inte lust att göra någonting men inte heller att göra ingenting.
Blev inte så mycket gjort med andra ord.
När Gustav väl kom hem blev det middag och sen var det träning för min del. Eftersom det bara regnar och regnar, (tror det är änglarna som gråter över Skuttunge) fick vi inte vara på planerna så det var springa som gällde. (Givetvis hade jag glömt detta, som tur är har jag en snäll pojkvän som kom med löparskorna till mig.) Det gick rätt hyfsat, men det känns att det var ett tag sen..
Mot slutet började det regnar, igen. Ganska ordentligt också. Jag visste inte att himmeln rymde så mycket regn..
Det var ingen idé att vänta tills regnovädret var över så det vara bara att trampa hem. Har fått hit min egen underbara cykel nu. Slipper Gustavs med pungkrossarstången. Måste ju slänga benet upp till månen för att komma på den!
Men när jag kommit halvvägs blir det ett rött sken precis framför mig. Jag hinner precis förstå att det var en blixt innan det börjar dundra öronbedövande ovanför huvudet på mig.
Ni kan tro att jag trampade resterande bit. När jag väl kunde kliva av cykeln darrade mina ben. Vet inte om det var för blixtens skull eller träningen..
Dyblöt var jag också. Kläderna droppar än.
Imorgon är det dags att ta sig till arbetsförmedlingen. Det blir inte värre för det, men jag har svårt att tro att det blir bättre.
Håller på få lite ordning på mina visitkort nu. Fick Gustav att fota mig i dag, så nu måste bilderna bearbetas lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar