I dag var dagen då jag tänkt sova utan väckare, något som jag inte gjort sen innan julafton. Men den planen gick inte ihop med resten av familjens planer. Så vid halv nio pep min mobil (som jag efter upprepade återupplivningsförsök fick liv i gårkväll). Efter ytterligare en tid så tog jag mig upp. Sen bar det av ner till stan, först till busstation och vinka av mormor och sen ner till affärerna. Jag hittade en mindre kalender (än den jag fick i julklapp) som jag tyckte bättre om så jag fick byta den. En liten lila fin sak som uppfyllde mina krav och dessutom med massa bra uppgifter om befolkningsantal, världskarta och annat skoj.
Sen blev det lite värre när vi skulle byta ut mina handskar, jag fick två par i julklapp, ett av mamma och pappa och det andra av brorsan. Föräldrarna tyckte att storlek sju skulle passa medan brorsan körde på en tia. En åtta eller nia hade nog suttit perfekt.
Men det var helt utplockat bland handskarna så vi gick därifrån med ett tillgodo kvitto med tillhörande löfte av mamma att fixa ett par handskar i bättre passform samt ett par inomhusfotbollsskor. I mina gamla har en sömn spruckit, så det behövdes. Nu är det nästan så att jag måste ta och leta upp någon klubb att smita in i. Nya skor och nya knäskydd. Dock är min stortå fortfarande inte bra, det känns som om något är glappt i den. Högerknät har också fått men av min tåskada, det gör småont i vissa lägen. "Fotboll är farligt" - mammas svar på alla fotbollsskador. (Jag brukar kontra med att fotboll är roligt.)
Idag blev det också Jan Gullik med lite gamla vänner, några åk hann vi. Men inte så många. Fort gick det också, min åkmadrass är super och ja, jag är bara tre och ett halvt år och då får man leka i snön så mycket man vill! Efter åken så blev det mysigt med tacos hemma hos Cheri och Adam (+ deras tvåbenta inneboende djur).
Jag har också lagt demokratirådet bakom mig och nu funderar jag på om det är den 80 sidor 30 kronorsboken (helt klart ett föredömligt format och pris för kurslitteratur) eller lögn som ska läsas. Sekretess-boken har jag inte fått ännu (Gustav har den) och upphovsrätten kan få vänta lite till.. Men det går framåt i mitt läsande, nu är det bara att hoppas att jag faktiskt kommer i håg något av det jag läser också. Vore en fördel.
tisdag, december 28, 2010
måndag, december 27, 2010
Jul, jobb och plugg
Då har det varit jul också, eller åtminstone julafton. Det sägs ju att julen varar ända till påska... Ett litet tag till kan det väl få vara jul i alla fall. Julaftonen firades i Granvåg med familj (både min gamla och nya (Gustav och Tux)) och med mormor. Mycket god mat, eller ja, god saffranskaka, gott bröd, stor leverpastej med röd rosett och några prinskorvar samt köttbullar. Resten kunde jag gott vara utan eller rättare sagt, är jag utan. Julmat är långt i från det bästa som finns. Sen ska det ju ätas i flera dagar också, mat i överflöd.
De klassiska tvprogrammen: Kalle Anka, Carl-Bertil och Astrids jul har jag också hunnit. Men jag förstår inte hur Cars kan vara nyhet för tredje året i rad... Som vanligt var det mer klappar under granen än kulor i granen. Jag fick massa roliga saker, det jag hunnit används mest är nog åkmadrassen som jag önskat mig i flera år nu. I morgon, då jag är ledig, ska den användas ännu mer. Jätteroligt med farten och dessutom får man bra plats på den. Förutom då lillsyrran får för sig att alla tre syskon ska trängas i hop på en madrass. Jag kan ju inte direkt påstå att vi tog oss igenom hela backen många gånger.
Jag har jobbat tre dagar under julen också, fast tråkigt lite röda dagar. Bara en endaste en. Jag ska jobba två dagar till, om jag bara kan få igång min telefon och meddela Anna att jag kan dagen hon föreslog i dag.
Min telefon är så rolig, efter Gustavs lilla reparation (som för övrigt återupplivade den) så har startknappen klatrat, och nu är den helt bortplockad. Om jag minns rätt så ska de två ringarna nere i hålet kopplas samman för att telefonen ska starta igen. Men av okänd anledning så lyckas inte det.
Min teknik är inte rolig längre. Jag ska kanske tillägga att jag var tvungen att ta med en extern skärm för att överhuvudtaget kunna ha någon nytta av min dator nu. Men om jag har riktigt tur så kanske grejen Gustav hittat på tradera kan laga den. I värsta fall får jag väl köpa en ny, för jag har ett ganska stort behov att min dator ska vara bärbar...
Men man är väl egentligen dum som försöker laga sin teknik. Teknikvärlden är ett enda slit och släng, jag gillar inte riktigt den attityden. Vad är det egentligen för behov som driver folk till att byta telefon flera gånger per år? Om de går sönder och inte kan lagas är väl en sak, men de som byter ut en hel telefon bara för att det kommit en ny modell. Är det individens egna behov eller är det företagen som skapat behoven...
Mina 50 sidor per dag håller fortfarande i sig, helt otroligt. Men boken jag läser nu är rätt liten så det är inte så mycket text på varje sida. I alla fall inte om man jämför med Tryckfriheten ordets män och statsmakterna, där var det mycket och gammeldags text på alla sidorna. Hade man tur fanns ett svartvitt porträtt av Torgny Segerstedt, en av få svenskar attt vara stolt över från andra världskriget. Hade det inte varit för honom och Ture Nerman hade det varit en otroligt mörk och deprimerande läsning, vilket det var ändå...
Det som är roligt med boken jag läser nu, Demokratirådets rapport 2005 Mediernas integritet är att jag känner igen så många av forskarna som figurerar i den. Två av namnen som nämns, Britt Börjesson och Jan Strid hade jag några föreläsning med under min tid i Göteborg. Två mycket bra föreläsare. Sen är det en forskare som har sitt säte i Sundsvall som varit med i den och andra som man känner igen från tidigare böcker.
Rapporten i sig innehåller inte många överraskningar utan nöter in tidigare vetskaper lite extra.
Nä, nu är det dags för ytterligare ett återupplivningsförsök av mobilen! Heja tekniken!
De klassiska tvprogrammen: Kalle Anka, Carl-Bertil och Astrids jul har jag också hunnit. Men jag förstår inte hur Cars kan vara nyhet för tredje året i rad... Som vanligt var det mer klappar under granen än kulor i granen. Jag fick massa roliga saker, det jag hunnit används mest är nog åkmadrassen som jag önskat mig i flera år nu. I morgon, då jag är ledig, ska den användas ännu mer. Jätteroligt med farten och dessutom får man bra plats på den. Förutom då lillsyrran får för sig att alla tre syskon ska trängas i hop på en madrass. Jag kan ju inte direkt påstå att vi tog oss igenom hela backen många gånger.
Jag har jobbat tre dagar under julen också, fast tråkigt lite röda dagar. Bara en endaste en. Jag ska jobba två dagar till, om jag bara kan få igång min telefon och meddela Anna att jag kan dagen hon föreslog i dag.
Min telefon är så rolig, efter Gustavs lilla reparation (som för övrigt återupplivade den) så har startknappen klatrat, och nu är den helt bortplockad. Om jag minns rätt så ska de två ringarna nere i hålet kopplas samman för att telefonen ska starta igen. Men av okänd anledning så lyckas inte det.
Min teknik är inte rolig längre. Jag ska kanske tillägga att jag var tvungen att ta med en extern skärm för att överhuvudtaget kunna ha någon nytta av min dator nu. Men om jag har riktigt tur så kanske grejen Gustav hittat på tradera kan laga den. I värsta fall får jag väl köpa en ny, för jag har ett ganska stort behov att min dator ska vara bärbar...
Men man är väl egentligen dum som försöker laga sin teknik. Teknikvärlden är ett enda slit och släng, jag gillar inte riktigt den attityden. Vad är det egentligen för behov som driver folk till att byta telefon flera gånger per år? Om de går sönder och inte kan lagas är väl en sak, men de som byter ut en hel telefon bara för att det kommit en ny modell. Är det individens egna behov eller är det företagen som skapat behoven...
Mina 50 sidor per dag håller fortfarande i sig, helt otroligt. Men boken jag läser nu är rätt liten så det är inte så mycket text på varje sida. I alla fall inte om man jämför med Tryckfriheten ordets män och statsmakterna, där var det mycket och gammeldags text på alla sidorna. Hade man tur fanns ett svartvitt porträtt av Torgny Segerstedt, en av få svenskar attt vara stolt över från andra världskriget. Hade det inte varit för honom och Ture Nerman hade det varit en otroligt mörk och deprimerande läsning, vilket det var ändå...
Det som är roligt med boken jag läser nu, Demokratirådets rapport 2005 Mediernas integritet är att jag känner igen så många av forskarna som figurerar i den. Två av namnen som nämns, Britt Börjesson och Jan Strid hade jag några föreläsning med under min tid i Göteborg. Två mycket bra föreläsare. Sen är det en forskare som har sitt säte i Sundsvall som varit med i den och andra som man känner igen från tidigare böcker.
Rapporten i sig innehåller inte många överraskningar utan nöter in tidigare vetskaper lite extra.
Nä, nu är det dags för ytterligare ett återupplivningsförsök av mobilen! Heja tekniken!
tisdag, december 21, 2010
50 sidor per dag tar tid
Det verkar som om min fritid, åtminstone den som normalt brukar vara öronmärkt för blogguppdatering, bli inställd ett tag till. Antagligen kommer det att bli så ytterligare en tid. Det är snart julafton och eftersom min dator inte är så bärbar som den borde vara längre så används den inte lika flitigt. Jag tycker helt enkelt inte om att se den svart skärmen, från att tycka att min dator är världens bästa (nästan så bra i alla fall) så vill jag knappt se den längre. Inte nog med att skärmen inte funkar så känns den allmänt segare nu. Jag skulle ju kunna köpa en ny, men för att uppfylla mina krav (fysisk storlek, klara indesign, photoshop och illustrater utan att dö) blir det lite för mycket. Dessutom så fungerar den jag har egentligen tillräckligt bra, det är just den där bärbara biten som är problemet. Men nu släpper vi det, det har hänt betydligt mer än att jag fortfarande stör mig på min teknik.
Mycket av min tid har gått åt de 50 sidor per dag jag intalat mig själv att jag måste läsa i kurslitteraturen. Har äntligen fått slagit ihop Nils Fucknes Tryckfriheten - ordets män och statsmakterna. Som visserligen har varit riktigt intressant, men eftersom den innehåller väldigt mycket myndighetscitat från andra världskriget och att det språket även i viss grad återfinns i resterande text har den varit väldigt tung att ta sig igenom. Efter att läst boken skäms man ännu mer för Sveriges agerande under kriget, vilket litet ryggradslöst land! Tidningarna fick inte ens skriva om vad som hände i Norge för att då skulle ju tyskarna kunna ta illa upp. Myndigheter ska inte ta på sig ansvaret för vad medierna skriver, det leder bara till problem. Det skulle vara intressant att se hur mycket arbetskraft det gick till att konfiskera och läsa igenom alla artiklar. Tur att tidningarna inte var lika tjocka som det är nu.
Nu väntar nästa bok om tryckfriheten och ytterandefriheten, förhoppningsvis blir det en lättare läsning.
Resten av tiden har gått åt till julstök. Pepparkaksbak, knäckbränning, försök till marshmallows, julklappsinförskaffning, julkortsskrivande och lussebullebakning. Taktiskt nog började vi baka lussebullar vid åtta på kvällen, mataffären stänger nio. Men vi hade allt vi behövde, fram till klockan tio när allt var färdig jäst. Då visade det sig att vi saknade russin! Vad är lussebullar utan russin? Det är som en jul utan lussebullar!
Som tur var så var macken fortfarande öppen, dock hade de minskat sortimentet drastiskt för att de mitt i allt fått för sig att bygga om. Så det närmaste man kunde komma russin var en nötblandning som innehåll 20 procent russin för tredubbla kostnaden för ett russinpaket. Jaja, som sagt vad är lussebullar utan russin. Det var bara att ta nötblandningen och sen hem och peta..
I morgon bär det av till Sollefteå där julafton ska firas, till Lugnvik på juldagen och sen jobba annandagen på macken. I mitt i allting ska jag försöka göra klart tre tidningsuppslag och skriva något fint i ytterligare en uppgift. God jul!
Nu ska jag försöka ta mig igenom ytterligare några sidor i den nya boken...
Mycket av min tid har gått åt de 50 sidor per dag jag intalat mig själv att jag måste läsa i kurslitteraturen. Har äntligen fått slagit ihop Nils Fucknes Tryckfriheten - ordets män och statsmakterna. Som visserligen har varit riktigt intressant, men eftersom den innehåller väldigt mycket myndighetscitat från andra världskriget och att det språket även i viss grad återfinns i resterande text har den varit väldigt tung att ta sig igenom. Efter att läst boken skäms man ännu mer för Sveriges agerande under kriget, vilket litet ryggradslöst land! Tidningarna fick inte ens skriva om vad som hände i Norge för att då skulle ju tyskarna kunna ta illa upp. Myndigheter ska inte ta på sig ansvaret för vad medierna skriver, det leder bara till problem. Det skulle vara intressant att se hur mycket arbetskraft det gick till att konfiskera och läsa igenom alla artiklar. Tur att tidningarna inte var lika tjocka som det är nu.
Nu väntar nästa bok om tryckfriheten och ytterandefriheten, förhoppningsvis blir det en lättare läsning.
Resten av tiden har gått åt till julstök. Pepparkaksbak, knäckbränning, försök till marshmallows, julklappsinförskaffning, julkortsskrivande och lussebullebakning. Taktiskt nog började vi baka lussebullar vid åtta på kvällen, mataffären stänger nio. Men vi hade allt vi behövde, fram till klockan tio när allt var färdig jäst. Då visade det sig att vi saknade russin! Vad är lussebullar utan russin? Det är som en jul utan lussebullar!
Som tur var så var macken fortfarande öppen, dock hade de minskat sortimentet drastiskt för att de mitt i allt fått för sig att bygga om. Så det närmaste man kunde komma russin var en nötblandning som innehåll 20 procent russin för tredubbla kostnaden för ett russinpaket. Jaja, som sagt vad är lussebullar utan russin. Det var bara att ta nötblandningen och sen hem och peta..
I morgon bär det av till Sollefteå där julafton ska firas, till Lugnvik på juldagen och sen jobba annandagen på macken. I mitt i allting ska jag försöka göra klart tre tidningsuppslag och skriva något fint i ytterligare en uppgift. God jul!
Nu ska jag försöka ta mig igenom ytterligare några sidor i den nya boken...
tisdag, december 07, 2010
Ställer in min fritid
I går, måndags, drog det igång ordentligt med redaktionsövningen. Klassen är delade i fyra någorlunda lika stora grupper och sen leker vi tidning. En lokaltidning som kommer ut en gång i veckan samt att vi ska uppdatera en hemsida. Dum som jag är lite då och då så tog jag på mig att vara webbredaktör, vilket innebär att jag nu i två dagar har suttit och försökt få en sida funka. Jag kan inte html och ccs för fem öre, vilket har gjort livet rätt surt. Men i dag lyckades jag få massa hjälpa (läs; satt och hade önskemål medan stackarn gjorde vad han kunde för att uppfylla dem), så nu ser det ut som något. Sen har jag suttit och gjort lite grann själv, sånt som man kan göra ut att pillra på läskiga koder som kan förstöra sidan utan att jag hängde med på hur det gick till.. Jag har lyckats fixa menyinnehåll och fejkat väder. Istället för att leta reda på någon fin plugin-inställning som en redaktion har gjort har jag fixat jpg-bilder och lagt upp dem artiklar istället. Tänk att det också funkade och de duger i ett två-dagars-krig...
Vill ni ta er en titt, och från i morgon läsa det mina duktiga klasskompiar skriver och kika på de fina bilderna mina parallellklassisar fotar så do it! Våra konkurrenter, som jag inte borde göra reklam för, hittar ni här; 1, 2 och 3! Men kika mest på våran...
I övrigt ska jag inte påstå att det händer mycket. Börjar tidigt, slutar sent, försöker komma ihåg att äta. Jag lagade paj och sparris och skinkrullar med ris i går, så 7 matlådor stod på balkongen i morse, nu är det bara fem. I morgon kommer Gustav hem, för en gångs skull har han varit borta lagom länge, bara två dagar. Det är bra att han kommer så blir livet lite roligare för Tux och sängen blir några grader varmare. Dessvärre kommer min tid att tillbringas på skolan, men så får det bli. Det är bara två dagar.
Till helgen ska vi i alla fall ta en minisemester, en weekend i Umeå är inplanerad! Min fina Ann fyller fler år och det ska firas.. Allt började med ett sms med inbjudan om fika och äntligen så slutade jag se hinder och insåg att det inte alls är omöjligt att fara till Ume. Kanske om man bara ska fika, men boende ordnade sig fint, fikaerbjudande expanderade väldigt. Så det ska dels bli skönt att få komma iväg och sen underbart att få träffa Ann igen! Det var länge sen nu..
På fredag är dessutom de två halvfartskurser vi läst sjukt länge nu äntligen slut. Mediespråk och redigering har varit helt okej, men den andra, Medier, kultur och samhälle är något av de värsta. Ingenting har jag lärt mig, tror jag. Inte på lektionerna i alla fall, för de har varit virriga... Hemtentan, som vi hade i förra veckan, ja, jag vet inte hur det gick. På den skulle E vara en fin bokstav, bara så jag kan lägga det bakom mig. Men det får jag inte veta förrän efter julafton..
Men nu ska det sovas så jag orkar göra något produktivt av morgondagen!
Glöm nu inte att kika på Sundsvalls Nya Tidning!!
Vill ni ta er en titt, och från i morgon läsa det mina duktiga klasskompiar skriver och kika på de fina bilderna mina parallellklassisar fotar så do it! Våra konkurrenter, som jag inte borde göra reklam för, hittar ni här; 1, 2 och 3! Men kika mest på våran...
I övrigt ska jag inte påstå att det händer mycket. Börjar tidigt, slutar sent, försöker komma ihåg att äta. Jag lagade paj och sparris och skinkrullar med ris i går, så 7 matlådor stod på balkongen i morse, nu är det bara fem. I morgon kommer Gustav hem, för en gångs skull har han varit borta lagom länge, bara två dagar. Det är bra att han kommer så blir livet lite roligare för Tux och sängen blir några grader varmare. Dessvärre kommer min tid att tillbringas på skolan, men så får det bli. Det är bara två dagar.
Till helgen ska vi i alla fall ta en minisemester, en weekend i Umeå är inplanerad! Min fina Ann fyller fler år och det ska firas.. Allt började med ett sms med inbjudan om fika och äntligen så slutade jag se hinder och insåg att det inte alls är omöjligt att fara till Ume. Kanske om man bara ska fika, men boende ordnade sig fint, fikaerbjudande expanderade väldigt. Så det ska dels bli skönt att få komma iväg och sen underbart att få träffa Ann igen! Det var länge sen nu..
På fredag är dessutom de två halvfartskurser vi läst sjukt länge nu äntligen slut. Mediespråk och redigering har varit helt okej, men den andra, Medier, kultur och samhälle är något av de värsta. Ingenting har jag lärt mig, tror jag. Inte på lektionerna i alla fall, för de har varit virriga... Hemtentan, som vi hade i förra veckan, ja, jag vet inte hur det gick. På den skulle E vara en fin bokstav, bara så jag kan lägga det bakom mig. Men det får jag inte veta förrän efter julafton..
Men nu ska det sovas så jag orkar göra något produktivt av morgondagen!
Glöm nu inte att kika på Sundsvalls Nya Tidning!!
tisdag, november 23, 2010
Walk in my new shoes
Väl framme i Birsta köpte jag i alla fall ett par snygga vinterskor med hel sula! Kännas väldigt lyxigt att slippa bli blöt om hälen. Mina gamla har ett fint litet hål som snön trycks in och sedan smälter när man kommer in... Dessutom så har de ingen ful jättepraktisk dragkedja heller, utan man får som man lärde sig någon gång under lågstadiet knyta skorna! Så de uppfyller många krav, plus att de är svarta.
Till min stora glädje även Gustav ett par nya skor, dessvärre ett par sommarskor. Men man kan väl inte få allt?
När vi kom hem och efter att vi ätit en god middag (lagad av ingen mindre än Gustav) fick jag ett ryck och ville julpynta. Det är ju tenta i morgon, så massor av saker är jätteroligt och måste göras nu på en gång! Baka bröd behövdes göras det med. Ja, det var slut - på riktigt. Jag provade ett recept jag fått av Emmelie, ett vanligt vitt bröd, men snäppet finare med honung och olivolja. Det gick åt nästan en hel limpa nu när vi kvällsfikade, det tar jag som ett mycket gott betyg.
Men nu ska jag sova, någon form av vettig förberedelse ska väl tentan ändå få...
måndag, november 15, 2010
Ordningen är tillbaka
I övrigt har jag faktiskt inte gjort något som är värt att antecknas nu i helgen, eller ja, spelat fotboll första gången sen tån skadades. Jag invigde dessutom mina nya knäskydd. Tunnar och x antal hundralappar billigare än mina tidigare, men de känns än så länge som att de fyller sin funktion mycket bra. Jag har ju inte så allvarlig eller ens dokumenterade knäproblem. Men i högre knäet finns en spännande knöl av något sen knät blev vridet en premiärmatch på grusplan för extremt många år sen.
Jag har också börjat fundera på ett riktigt lag igen, men det verkar vara ett väldigt långt steg från idé till handling den här gången.. Får väl se hur modig jag lyckas bli den här omgången av funderande.
I morgon är det dags för sista dagen på ambasadörsutbildningen, sen återstår bara att passa in tillfällen då man kan jobba med det och bli lite varm i kläderna. Vid åtta tiden i morgonbitti går tåget mot Östersund. Ska bli kul att se hur skolan där ser ut... Dock har jag ett litet problem. I dag kom reservdelen (knappsatsen) till min trasiga telefon och mitt geni till pojkvän har nu gjort den fullt funktionsduglig igen för 162 kronor, måttligt mycket billigare än den jag spanade på. Som dessutom inte kändes helt rätt när jag provade den i butik heller, men det hade jag nog vant mig vid om jag köpt den.. Men jag tror inte touch riktigt är min grej... Hur som, sms-biljetterna som ska ta mig fram och tillbaka ligger på min gamla telefon och jag kommer inte på hur man sparar sms på sim-kortet.. Så jag får helt enkelt ta med bägge imorgon och byta sim-kortet emellan. Men det ska nog ordna sig...
Nu ska jag ta och lägga mig i vårt nya fina sovrum bredvid Gustav som äntligen kommit tillbaka!
fredag, november 12, 2010
En bild kan ersätta tusen ord?
torsdag, november 11, 2010
Hej mitt vinterland
Det var inte särskilt kul att cykla till skolan och dag två på ambasadörsutbildningen.. Men jag tog mig fram, svettig och med blöta fötter...
Idag tror jag att cykel får vila...
Nu ska jag passa på att umgås de sista minutrarna med Gustav innan han återigen beger sig till böndernas land...
tisdag, november 09, 2010
Välja Färg
För en timme sedan var målaren här och lämnade en provkarta på åtta färger. Namn som Yvonne, August, Ingeborg, Fredrika, Inga och Tony, vilka alla känns ungefär lika upphetsande som färgerna själva. Brunt, gula toner, iskall blå och halvgråa... Jaja, det kanske blir bra, det blir nytt om inte annat. Men det var inte lätt att välja kan jag lova.Tux var lika motvillig som oss till färgerna, se bara hur han flyr.. Men till slut stod det mellan den lite varmare och brunare August och den gråa Yvonne. Jag har lärt mig att lyssna på Gustav när det gäller heminredning, tragiskt nog är det han som kan ställa upp ljusstakarna fint på skänken och inte jag. Så Yvonne it is (den gråa bredvid den bruna på nedersta raden, framför Tux vänstra (på bilden) framtass)...
Men nog kan man tycka att tråkmånsarna på Mitthem kunde ha plockat fram några roligare färger med mer karaktär. Världen är nog begie och grå i alla fall. Våra möbler, svarta malm (ja, Ikea, Ikea och lite mer opersonlig Ikea), gör ju inte rummet mer färgglatt direkt, så lite färg på väggarna hade ju inte skadat. Tur att jag nästan får ha mina fluffkuddar på sängen, chockrosa, illgrön och jätte orange!
Om en timme ska jag vara nere på Centralstationen för avfärd mot Härnösand och en heldag, är hemma nio igen, med information, rundvandring och annat... Så jag får väl se hur det ser ut när jag kommer hem, förhoppningsvis är förjobbet åtminstone gjort... Gustav är trots allt hemma och ser till att målaren sköter sig..
måndag, november 08, 2010
Helgjobb, Huddiktripper och Ommålning
 |
| De gamla tapeterna är rätt söta, men otroligt nötta och lite tantiga.. |
Men ett samtal senare, från Gustav, var kvällen upp och ner. Hans pappa hade varit med om en frontal krock på E4 och befann sig på sjukhus, allvarligt skadad, men vid liv! Så två besök i Huddik och arbete i helgen har gjort bloggen vilande. Vi har även kikat in hos mormor när vi varit i Hudiksvall (senast för några timmar sedan) och hon har snällt nog bjudit både på middag och mack-fika. Man kan ju inte tacka nej till mormor och inte heller låta bli att titta förbi då det blir så sällan.
I morgon ska jag till Härnösand över dagen, det blir mycket resande nu. Jag ska på ambassadörsutbildning eftersom jag ska jobba (ja, det är betalt jobb (dock inte utbildningen)) som ambassadör för Mittuniversitet. Så det ska bli spännande. I morgon kommer dessutom målarna hit och ska måla om i vårt sovrum, så det har vi tömt på möbler. Hej och hå, det är mycket på samma gång nu, men det ska nog gå vägen.
torsdag, november 04, 2010
Ont i foten
I gårkväll var det fotboll med kårgrabbarna och debutanten Sandra. Jag hade jätte roligt och det gick nästan bra.. Förutom det där öppna målet jag missade när jag fick världens finaste pass.. Och förutom den lilla detaljen att jag inte kan gå idag! Min högra fot går inte att stödja sig ordentligt på..
Det var i en kamp om bollen, motståndarnas målvakt och jag sköt på bollen precis samtidigt, med resultatet att bollen stod still och jag föll ihop av kraften från hans skott. Jag kanske ska tillägga att det var en av de bättre spelarna och som dessutom spelar i ett "riktigt" lag.. Han verkade inte alls skada sig, det visade sig att han gått på bollen med bredsidan på foten medan jag satsade på ett vristskott. (Rätt logisk då han ville passa iväg bollen och jag vill skjuta den i mål..) Hur som, jag reser mig upp, svarar att det gick bra och spelar vidare.. Men efter någon match (de är fem minuter bara) så börjar smärtan koncentrera sig till en punkt, precis där stortån sitter ihop med resten av foten... Till sist gör det så ont att jag bestämmer mig för att åka hem innan allt är slut..
Hemfärden tar ungefär en timme eftersom jag går med Sandra och publiken Sarah. Inte helt optimalt skulle jag tro. Till en början hade jag foten på cykelpedalen, men det gjorde för ont att lägga hela kroppsvikten på foten.. Så det slutade med att jag linkar fram med tyngden på utsidan av foten och stödjer mig på min cykel.
När jag väl kommer hem kyler jag foten lite i kall vatten och lindar den (efter att blött ner resten av mig också, förstås). Men det gjorde för ont med lindningen så jag var tvungen att ta bort bandaget.
Sen somnade jag med foten i högläge..
Jag vaknade av någon anledning redan vid fem och fick för mig att Tux skulle få frukost och bli utsläppt. Så jag tar mig till hans bur, som numera står i hallen (i ett försök att få honom mer rumsren)..
När jag är tillbaka i sängen värker foten och det dröjer kanske en timme innan jag kan somna igen. Vid halv nio klev jag upp igen och kunde inte stödja på foten, inte ens på hälen utan att känna smärta. Så nu sitter jag och väntar på att vårdcentralen ska ringa, vilket de borde göra vilken minut som helst...
Så vi får väl se hur historien slutar. Sjukhuspappa sa i alla fall att det är sällan man bryter något ben, så det känns ju skönt. Jag kan ju trots allt knipa ihop lite försiktigt med stortån, värre är det att spreta med tårna...
Det var i en kamp om bollen, motståndarnas målvakt och jag sköt på bollen precis samtidigt, med resultatet att bollen stod still och jag föll ihop av kraften från hans skott. Jag kanske ska tillägga att det var en av de bättre spelarna och som dessutom spelar i ett "riktigt" lag.. Han verkade inte alls skada sig, det visade sig att han gått på bollen med bredsidan på foten medan jag satsade på ett vristskott. (Rätt logisk då han ville passa iväg bollen och jag vill skjuta den i mål..) Hur som, jag reser mig upp, svarar att det gick bra och spelar vidare.. Men efter någon match (de är fem minuter bara) så börjar smärtan koncentrera sig till en punkt, precis där stortån sitter ihop med resten av foten... Till sist gör det så ont att jag bestämmer mig för att åka hem innan allt är slut..
Hemfärden tar ungefär en timme eftersom jag går med Sandra och publiken Sarah. Inte helt optimalt skulle jag tro. Till en början hade jag foten på cykelpedalen, men det gjorde för ont att lägga hela kroppsvikten på foten.. Så det slutade med att jag linkar fram med tyngden på utsidan av foten och stödjer mig på min cykel.
När jag väl kommer hem kyler jag foten lite i kall vatten och lindar den (efter att blött ner resten av mig också, förstås). Men det gjorde för ont med lindningen så jag var tvungen att ta bort bandaget.
Sen somnade jag med foten i högläge..
Jag vaknade av någon anledning redan vid fem och fick för mig att Tux skulle få frukost och bli utsläppt. Så jag tar mig till hans bur, som numera står i hallen (i ett försök att få honom mer rumsren)..
När jag är tillbaka i sängen värker foten och det dröjer kanske en timme innan jag kan somna igen. Vid halv nio klev jag upp igen och kunde inte stödja på foten, inte ens på hälen utan att känna smärta. Så nu sitter jag och väntar på att vårdcentralen ska ringa, vilket de borde göra vilken minut som helst...
Så vi får väl se hur historien slutar. Sjukhuspappa sa i alla fall att det är sällan man bryter något ben, så det känns ju skönt. Jag kan ju trots allt knipa ihop lite försiktigt med stortån, värre är det att spreta med tårna...
måndag, november 01, 2010
Dumma teknik
Det blir inte allt som man tänkt sig och ibland är det jobbigare än andra gånger. När det händer kan det innebära att jag inte orkar ta mig till skolan för att göra de indesignuppgifterna jag gjorde för lite mer än ett år sedan.
I dag blev det inte som det var tänkt. I dag skulle vara en glädjens dag, men det känns bara mer hopplöst nu. Som jag kanske sagt, beställde vi (jag och Gustav) en liten mackanick som i 95 procent av fallen, enligt random-dude på ett nördforum, skulle fixa min mörka skärm. I dag kom paketet, helt enligt planerna. Förväntansfulla öppnade vi lådan och började skruva i min dator. Jag tror ni alla gissat hur det gick, min dator tillhör de resterande fem procenten. Så nu sitter jag här och försöker acceptera att min bärbara dator numera liknar en stationär. Vilket inte är helt lätt eftersom jag tycker om att släpa med mig den både hit och dit. Det lilla hopp som är nu är att vi ska kunna returnera det lilla kretskortet och slippa betala den knappt halva tusenlapp den ändå kostade.
Men dagens teknik ska tydligen inte hålla, inte mycket mer än två år i alla fall... Visst, det går fortfarande att köpa en helt ny skärm till eländet, men det skulle kosta ungefär hälften så mycket som datorn är värd i dagsläget så det känns inte riktigt aktuellt. Och en ny dator blir det inte...
Nu har vi i alla fall försökt och jag antar att det ändå känns bättre än om vi inte gjort det. Det hade nog varit lite lättare om inte min mobil också varit kajko. Ska man våga köpa reservdelar till den?
Nej, nu ska jag ta och baka och sluta tänka på elektronik.
I dag blev det inte som det var tänkt. I dag skulle vara en glädjens dag, men det känns bara mer hopplöst nu. Som jag kanske sagt, beställde vi (jag och Gustav) en liten mackanick som i 95 procent av fallen, enligt random-dude på ett nördforum, skulle fixa min mörka skärm. I dag kom paketet, helt enligt planerna. Förväntansfulla öppnade vi lådan och började skruva i min dator. Jag tror ni alla gissat hur det gick, min dator tillhör de resterande fem procenten. Så nu sitter jag här och försöker acceptera att min bärbara dator numera liknar en stationär. Vilket inte är helt lätt eftersom jag tycker om att släpa med mig den både hit och dit. Det lilla hopp som är nu är att vi ska kunna returnera det lilla kretskortet och slippa betala den knappt halva tusenlapp den ändå kostade.
Men dagens teknik ska tydligen inte hålla, inte mycket mer än två år i alla fall... Visst, det går fortfarande att köpa en helt ny skärm till eländet, men det skulle kosta ungefär hälften så mycket som datorn är värd i dagsläget så det känns inte riktigt aktuellt. Och en ny dator blir det inte...
Nu har vi i alla fall försökt och jag antar att det ändå känns bättre än om vi inte gjort det. Det hade nog varit lite lättare om inte min mobil också varit kajko. Ska man våga köpa reservdelar till den?
Nej, nu ska jag ta och baka och sluta tänka på elektronik.
söndag, oktober 31, 2010
Glad Halloween
måndag, oktober 25, 2010
Min pojke har sett till att jag haft roligare för mig än blogga
Det går verkligen inte bra med uppdateringarna nu.. Men jag återigen finns det fina ursäkter, så som de timmar jag spenderat på Myrorna för att samla tillräckligt med material för en 2000 tecken långt reportage, som nyss är inlämnat (7 timmar sen). Det var ett spännande ställe. Tänk er alla saker där, deras variation på livshistorier och sen överför ni den mångfalden på personalen där.. Det jobbade nästan 20 personer där, men enbart 4 stycken var fast anställda, de andra var där på praktik, arbetsprövning, arbetsövning, språkträning, samhällstjänst och så vidare... Givetvis hann jag inte prata med alla, det hade dessutom inte fått plats i reportaget heller.. Det måste ju flyta på något vis.
Sen har har sen i torsdag haft pojken här! Han är fortfarande kvar, men i morgon är sista dagen.. Sen vet man aldrig när han kommer nästa gång.. Inom en vecka hoppas jag i alla fall. Har varit riktigt skönt att ha han här så länge. I helgen kom dessutom Hasse och hälsade på.
Det verkar som om Gustav kan lösa mitt teknikproblem med. Han har hittat en sida som säljer knappsatsen till min mobil löst och den reservdel, kommer inte ihåg vad den heter, till min datorskärm med.. Vore toppen om han åtminstone fick igång datorskärmen. Jag kan leva med att behöva lägga ut 1600 kronor på en ny mobil, men att lägga ut två tusen för en ny skärm känns lite tufft. Speciellt för att det är halva kostnaden av en dator som är i den klass som min är, eller ja, säkerligen bättre. Jag är för tillfället inte i behov av en bättre dator, min stackare funkar fint till det jag använder henne, Cera som hon nu också heter, till..
Jag har köpt öljettstansar, som gör hål ungefär som en hålslagare, men bara ett hål och precis var man vill på pappret. Dessutom i mindre storlekar, en perfekt för ringarna som jag köpt till kokbakboken. Om jag bara kunde lägga på ett kål så skulle jag snart kunna skriva ut de första sidorna. Där är en stor fördel, så länge jag har två sidor klara (fram och baksida) så kan jag skriva ut. Jag behöver inte ha alla klar samtidigt. Jag borde kanske börja sätta upp mål för när första sidorna ska tryckas. Jag har ju bestämt papper nu.. Ett tjockt blankt som finns på vaktmästeriet på skolan.
Till helgen är det Halloweenfest och återigen dags att klä ut sig. Ursprungsplanen var pirat eftersom det fanns med ett mönster på en piratdräkt på det mönster jag hade när jag sydde min oktoberfests blus. Men nu blir det ett djur istället, och det är inte katt. Mer säger jag inte, men jag tror det blir finfint!
Dock behöver jag sy och virka lite, men det är redan i full gång. Jag tänkte försöka slippa göra allt i sista minuten den här gången.. Så nu ska jag ta och ställa upp symaskinen!
Sen har har sen i torsdag haft pojken här! Han är fortfarande kvar, men i morgon är sista dagen.. Sen vet man aldrig när han kommer nästa gång.. Inom en vecka hoppas jag i alla fall. Har varit riktigt skönt att ha han här så länge. I helgen kom dessutom Hasse och hälsade på.
Det verkar som om Gustav kan lösa mitt teknikproblem med. Han har hittat en sida som säljer knappsatsen till min mobil löst och den reservdel, kommer inte ihåg vad den heter, till min datorskärm med.. Vore toppen om han åtminstone fick igång datorskärmen. Jag kan leva med att behöva lägga ut 1600 kronor på en ny mobil, men att lägga ut två tusen för en ny skärm känns lite tufft. Speciellt för att det är halva kostnaden av en dator som är i den klass som min är, eller ja, säkerligen bättre. Jag är för tillfället inte i behov av en bättre dator, min stackare funkar fint till det jag använder henne, Cera som hon nu också heter, till..
Jag har köpt öljettstansar, som gör hål ungefär som en hålslagare, men bara ett hål och precis var man vill på pappret. Dessutom i mindre storlekar, en perfekt för ringarna som jag köpt till kokbakboken. Om jag bara kunde lägga på ett kål så skulle jag snart kunna skriva ut de första sidorna. Där är en stor fördel, så länge jag har två sidor klara (fram och baksida) så kan jag skriva ut. Jag behöver inte ha alla klar samtidigt. Jag borde kanske börja sätta upp mål för när första sidorna ska tryckas. Jag har ju bestämt papper nu.. Ett tjockt blankt som finns på vaktmästeriet på skolan.
Till helgen är det Halloweenfest och återigen dags att klä ut sig. Ursprungsplanen var pirat eftersom det fanns med ett mönster på en piratdräkt på det mönster jag hade när jag sydde min oktoberfests blus. Men nu blir det ett djur istället, och det är inte katt. Mer säger jag inte, men jag tror det blir finfint!
Dock behöver jag sy och virka lite, men det är redan i full gång. Jag tänkte försöka slippa göra allt i sista minuten den här gången.. Så nu ska jag ta och ställa upp symaskinen!
tisdag, oktober 19, 2010
Gräsänka och Skola
Igår åkte Gustav tillbaka till bondelandet och jag är åter gräsänka med min lilla Tux. Däremot så tog han fyllde upp frysen med säkert tio lådor lasagne. Vi hade inte ens så många matlådor-lådor, så det finns alla möjliga kakburkslådor. Alltså burkar med lock som lätt hoppar av och som har helt fel form för att kunna ätas ur. Jag tror han inte gillar tanken på att jag oftast äter frukost (ett måste för att jag ska fungera) och en lunchmiddag. Så länge vi inte har heldag i skolan, vill säga. Men idag är jag duktig och lagar mat, eller ja, laga kanske man inte ska kalla att steka färdigköpta köttbullar och koka mackaroner. Någorlunda laga i alla fall, jag värmer den i alla fall för första gången. Dessutom har jag gjort ketchupsås (vanlig vitsås (mjölk och mjöl som egentligen heter något med becanmell?) med ketchup i), så lite mer avancerat. Jag behöver ju trots allt vispa, men ändå lyckades jag bränna lite i botten. Jaja, det må väl ha hänt.
Nu är maten färdig, men min matgäst befinner sig någonstans på en buss mellan Alnö och mig. Hon åkte bara några hållplatser för långt...
I övrigt har det varit en ganska bra dag. Mina böcker har äntligen kommit så nu har jag ingen anledning att läsa Luftslottet som sprängdes längre.. Jag har några hundra sidor att beta av. Jag har också varit duktig och sprungit en sväng idag, jag måste passa på innan vädret gör det nästintill omöjligt.
I skolan hade vi en rätt tråkig lektion med frilansjournalisten. Jag lyssnade väl inte så aktivt heller, tyckte det var mer lärorikt att läsa i en av böckerna. Speciellt med tanke på att det mesta han sa kom ur just boken och mycket han sa upprepade han väl åtminstone tre gånger. Vet inte hur mycket av mina anteckningar som egentligen tillför något nytt, jag skrev av powerpointen. Men vi fick också en uppgift, vi ska skriva ett reportage. Jag tror jag har en idé, men det känns lite jobbigt att tillbringa en hel dag på något ställe utan att ha vinkeln helt klart för sig...
Men dagens bästa skolnyhet måste ändå vara att tentan lämnades ut, ett mycket tjusigt kantigt A fick jag. Inte fy skit, synd att min artikel i den kursen inte fick mer än ett C. Så det lär väl bli ett B på kursen...
I går fick jag också en bra nyhet som är relaterat till skolan. Jag ska få gå ambassadörsutbildningen, alltså en utbildning för att få vara ambassadör för Mittuniversitet. Ett jobb som man dessutom får betalat för, vilket inte alls är helt fel. Så i november ska jag besöka skolan i Östersund och Härnösand och få massa info. Det ska bli jätteroligt!
Men nu är Ida är på g!
Nu är maten färdig, men min matgäst befinner sig någonstans på en buss mellan Alnö och mig. Hon åkte bara några hållplatser för långt...
I övrigt har det varit en ganska bra dag. Mina böcker har äntligen kommit så nu har jag ingen anledning att läsa Luftslottet som sprängdes längre.. Jag har några hundra sidor att beta av. Jag har också varit duktig och sprungit en sväng idag, jag måste passa på innan vädret gör det nästintill omöjligt.
I skolan hade vi en rätt tråkig lektion med frilansjournalisten. Jag lyssnade väl inte så aktivt heller, tyckte det var mer lärorikt att läsa i en av böckerna. Speciellt med tanke på att det mesta han sa kom ur just boken och mycket han sa upprepade han väl åtminstone tre gånger. Vet inte hur mycket av mina anteckningar som egentligen tillför något nytt, jag skrev av powerpointen. Men vi fick också en uppgift, vi ska skriva ett reportage. Jag tror jag har en idé, men det känns lite jobbigt att tillbringa en hel dag på något ställe utan att ha vinkeln helt klart för sig...
Men dagens bästa skolnyhet måste ändå vara att tentan lämnades ut, ett mycket tjusigt kantigt A fick jag. Inte fy skit, synd att min artikel i den kursen inte fick mer än ett C. Så det lär väl bli ett B på kursen...
I går fick jag också en bra nyhet som är relaterat till skolan. Jag ska få gå ambassadörsutbildningen, alltså en utbildning för att få vara ambassadör för Mittuniversitet. Ett jobb som man dessutom får betalat för, vilket inte alls är helt fel. Så i november ska jag besöka skolan i Östersund och Härnösand och få massa info. Det ska bli jätteroligt!
Men nu är Ida är på g!
söndag, oktober 17, 2010
Underbara tvåsamhet
Just nu sitter jag bara och njuter av att höra Gustav stöka omkring i lägenheten. Äntligen känns allt som det ska, tomheten och rastlösheten är som bortblåsta! Äntligen händer det något på dagarna och det känns både roligt och meningsfullt. Idag har vi gått en promenad ner mot stan. Där sa vi hejdå till allt för mycket pengar, men med oss hade vi borrar och lite julklappar. Jag hittade också en bok som nämnts tillräckligt många en kursbok för att väcka min nyfikenhet, 13 icke önskvärda reportage. Visst låter det lite spännande?
När vi kom hem testade Gustav borren, det gick inte så bra som väntat. Vi ska borra i en ljusstake... I stället blev det lite pyssel med brännpennan. Nu är det lasagne som jag fick hjälpa till lite med. Vips är det roligt med mat. Allting är roligt när man är två!
När vi kom hem testade Gustav borren, det gick inte så bra som väntat. Vi ska borra i en ljusstake... I stället blev det lite pyssel med brännpennan. Nu är det lasagne som jag fick hjälpa till lite med. Vips är det roligt med mat. Allting är roligt när man är två!
lördag, oktober 16, 2010
A short one
Nu har jag äntligen fått tillbaka Gustav efter en hel veckas försvinnande. Han kom och hittade mig i sängen i morse. Klockan var bara elva, med tanke på att jag inte kom i sängen förrän vid fyra tiden på morgonen.. Vi skulle ha en lugn filmkväll på kårhuset. Men till slut hade vi varit både på Allstar och Gûnter (fd.och förbättrade subway), men det var väldigt trevligt. Jag blev dessutom riktigt taggad inför Halloween med, så snart är det dags att sy utstyrseln... Mest troligt pirat, men det finns ett alternativ med.. Vi får helt enkelt se.
Nu ska jag och Gustav iväg och äta resturang, tacobuffé och sen blir det 3d-bio!
Nu ska jag och Gustav iväg och äta resturang, tacobuffé och sen blir det 3d-bio!
fredag, oktober 15, 2010
47 olästa mail
torsdag, oktober 14, 2010
Upprepning och virrskola
Antalet undervisningstimmar kan variera ordentligt. Idag har jag inga lektioner överhuvudtaget medan igår tillbringade jag tio timmar i skolan! Sen att det jag lärde mig inte var värt så många timmar är en helt annan femma antar jag. Första lektion var inte alls någon höjdare, det var mest en upprepning av vad som sades under förra kursen. Den skulle handla om att skriva för webben, men inget nytt och spännande dök upp. I princip fick vi samma råd som vi fått när vi ska skriva artiklar för tryck. Men överlag har ganska många lektioner nu varit upprepningar på den tidigare kursen, som i sig var lite upprepning på en av kurserna jag läste i Göteborg. Fast den här gången med ett mer journalistiskt perspektiv, av någon anledning.... Det sista kan jag inte lasta dem för, men jag förstår inte varför vi ska läsa en hel bok om intervjuteknik och ha en jättebra heldagsföreläsning om intervjuteknik och sen ytterligare en föreläsning om det. Det hade räckt med boken och heldagaren, den sista föreläsningen tillförde inget nytt.
Men jag antar att upprepning kanske också har sin poäng.
Den här dagens spenderas i alla fall i sällskap med datorn och lite pdf:er att läsa. Mina böcker har inte hittat hit än, det är tragiskt att det ska ta uppåt en vecka att skicka några böcker. När man studerar kan man behöva sina böcker snabbt... Men nu har jag i alla fall en rapport att kämpa mig igenom, men den är inte ett dugg rolig. Jag ska faktiskt vara så generös att jag bjuder på ett utmärkt citat ur dyngan...
"När man ber om precisering menar företrädare för Rapport att de kanske sänder mellan 95 procent av allt som produceras."
Ja, jag brukar också sända m e l l a n 95 procent... Öhm.. Kan de inte ens skriva ordentlig svenska varför ska jag då ägna tid åt att läsa rapporten. Med risk för att jag nu kastar sten i glashus, men i en vetenskaplig rapport som stackars journaliststudenter uppmanas läsa kan man väl försöka anstränga sig lite. Men rapporten känns som en ganska rättvis spegel av hela den kursen: medier, kultur och samhälle. Föreläsningarna är nästan i klass med rapporten, tillintetssägande och virriga..
Nu ska jag försöka ta mig igenom de resterande 30 sidorna så har jag i alla fall gjort något idag.
Men jag antar att upprepning kanske också har sin poäng.
Den här dagens spenderas i alla fall i sällskap med datorn och lite pdf:er att läsa. Mina böcker har inte hittat hit än, det är tragiskt att det ska ta uppåt en vecka att skicka några böcker. När man studerar kan man behöva sina böcker snabbt... Men nu har jag i alla fall en rapport att kämpa mig igenom, men den är inte ett dugg rolig. Jag ska faktiskt vara så generös att jag bjuder på ett utmärkt citat ur dyngan...
"När man ber om precisering menar företrädare för Rapport att de kanske sänder mellan 95 procent av allt som produceras."
Ja, jag brukar också sända m e l l a n 95 procent... Öhm.. Kan de inte ens skriva ordentlig svenska varför ska jag då ägna tid åt att läsa rapporten. Med risk för att jag nu kastar sten i glashus, men i en vetenskaplig rapport som stackars journaliststudenter uppmanas läsa kan man väl försöka anstränga sig lite. Men rapporten känns som en ganska rättvis spegel av hela den kursen: medier, kultur och samhälle. Föreläsningarna är nästan i klass med rapporten, tillintetssägande och virriga..
Nu ska jag försöka ta mig igenom de resterande 30 sidorna så har jag i alla fall gjort något idag.
måndag, oktober 11, 2010
Teknikelände, helgjobb och plugg
Det första problemet ligger i att den inte säljs än och det andra i att ingen verkar ta in den i lila. Jag som hade tänkt gå i från mina svarta fånar och köra med lite uppiggande färg. Men jag väntar fortfarande på svar från några sajters kundtjänster, så än är hoppet inte ute. Jag väntar också på svar från leverantören till min bärbara dator. För någon vecka sedan la backlighten (heter det så?) av, man ser alltså vad som händer på skärmen om man lyser på den med en stark lampa... Varför måste all teknik överge mig på samma gång?
Det är inte helt schyst...
Som tur är så köpte jag ju en plattskärm på loppis i somras så helt lost är jag inte. Men datorn är inte så bärbar längre...
I helgen var det Sollefteå och macken som gällde. Skönt att få jobba några timmar även om det är mitt-i-dagen-timmarna. Jag fick också träffa kusin Nansen, vilket var ett tag sedan. Hon hade dessutom med sig en present till mig, från henne och Matilda. En bok om en journaliststudent som gör sin praktik själv ute i en liten håla som lokalreporter... Den ska jag försöka läsa mellan all kurslitteratur. Lämpligt nog så glömde jag en bok i Sollefteå med. Tur att jag hunnit läsa det mesta i den och att det mest i den känns rätt självklart och mer som en upprepning av allt vi lärt oss tidigare. För övrigt så fick jag ge upp beg.bok-jakten och tvingades krypa till bokus... Så nu i veckan borde ett tungt paket och en saftig räkning dyka upp... En bok fick jag i alla fall tag på lite billigare... Men nu ska jag försöka trolla lite med min dåliga artikel och sen känns det som om kokbakboken borde få sig en liten omtanke. Jag tror mig nämligen har hittat utsidan och bindningen till den nu!
söndag, oktober 03, 2010
Åvvefest
Igår var en mycket bra kväll! Efter att ha kämpat in i det sista med blusen bar det av på åvveförfest och sen åvvefest, en sittning. Jag fick många komplimanger dels för min numera halv gula åvve och mion blus. Det slutade till och med så bra att jag kom hem med schampoo, balsam, minihårspray och massa småprover. En vinst för "Bästa utklädda tjej". Jag är inte riktigt med på hur det gick till då jag bara hade blusen och min lilla kavajväst. Men rent hår är ju alltid trevligt, nu sitter jag och väntar på att det ska torka, eller mer väntar jag på bussen som går tio i. Ewwe och Nelly ska få sig ett besök!
Kvällen i sig bjuder inte på så många spektakulära händelser eller annat som enligt mina skolböcker kan klassas som nyheter. Det är väl mest "efterfesten" som verkligen var något att prata om. Ryktet började gå att det var efterefter på Borgmästarn, en samlingslokal i ett studentboende. Så vi går dit ett gäng på säkert tio personer, men det är mörkt och låst och på andra sidan står kanske trettio till och vill också in på efterfest. Så bra gick det. Därefter blev det en tur till Statoil för lite födointag. Jag måste kolla upp om de bytt kokkorven hemma nu. Den jag köpte där var tjock! Kokkorv ska inte vara tjock! Det vore helt förskräckligt om hela kedjan bytt! Då måste jag verkligen börja komma ihåg matlåda, eller ja, "calzonarna" funkar ju faktiskt rätt bra de med.
Efter att ha varit alldeles för länge på macken så var vi bara fem kvar som satte oss i en lägenhet på förrådet och snacka strunt ett tag innan det var dags att bege sig hem igen.
Men nu kommer snart bussen så jag ska ta och hitta någon jacka.
Kvällen i sig bjuder inte på så många spektakulära händelser eller annat som enligt mina skolböcker kan klassas som nyheter. Det är väl mest "efterfesten" som verkligen var något att prata om. Ryktet började gå att det var efterefter på Borgmästarn, en samlingslokal i ett studentboende. Så vi går dit ett gäng på säkert tio personer, men det är mörkt och låst och på andra sidan står kanske trettio till och vill också in på efterfest. Så bra gick det. Därefter blev det en tur till Statoil för lite födointag. Jag måste kolla upp om de bytt kokkorven hemma nu. Den jag köpte där var tjock! Kokkorv ska inte vara tjock! Det vore helt förskräckligt om hela kedjan bytt! Då måste jag verkligen börja komma ihåg matlåda, eller ja, "calzonarna" funkar ju faktiskt rätt bra de med.
Efter att ha varit alldeles för länge på macken så var vi bara fem kvar som satte oss i en lägenhet på förrådet och snacka strunt ett tag innan det var dags att bege sig hem igen.
Men nu kommer snart bussen så jag ska ta och hitta någon jacka.
lördag, oktober 02, 2010
Krachad sovmorgon och dumt mönster
Ja, så gick det med min sovmorgon. Klockan är tio över tio och jag har ätit frukost i lugn och ro, duschat och håller nu på förstå mig på mönstret. Med andra ord blev det ingen sovmorgon till tio. Dels hade jag en liten söt kanin som tyckte det var jätte roligt att väcka matte genom att skaka galler och sen tror jag det finns någon förbannelse över sovmorgnar. När man måste upp är sängen alltid hur skön som helst, men inte när man får ligga kvar. Fast jag antar att det är bra att jag kom upp. Mönstret vill inte riktigt att jag ska förstå det. Svårigheten ligger just nu i att ta reda på om det finns något bakstycke eller om det är manteln.. Inte helt lätt, speciellt inte när mönstret envisas att vara på engelska. Var är mamma när man som bäst behöver henne? Hon är bra på att förstå mönster. "Svärmor" hade inte heller varit helt fel att ha här...
Men jag måste kanske lära mig det här med mönster någon gång också... Men innan dagen är slut, helst innan fyra så jag hinner göra mig i ordning också ska jag ha en blus och helst den lilla västgrejen också!
I övrigt hade jag tänkt hinna ner på stan en sväng också, med andra ord är det dags att sätta igång!
Men jag måste kanske lära mig det här med mönster någon gång också... Men innan dagen är slut, helst innan fyra så jag hinner göra mig i ordning också ska jag ha en blus och helst den lilla västgrejen också!
I övrigt hade jag tänkt hinna ner på stan en sväng också, med andra ord är det dags att sätta igång!
Händelserik bra dag
Nu är det snart dags att lägga sig, men innan tänkte jag gå igenom min dag lite. Började väldigt väldigt tidigt, halv sju! Vad gör man inte för att få skriva en tenta. Laddade med havregrynsgröt som för en gångs skull inte brände fast i botten. Så mätt och belåten kunde jag sen skriva mina svar på tentan. Jag blir alltid lika förvånad över den "kramp" man får i handen efter att skriva för hand. Det var inte många år sedan jag skrev för hand flera timmar i sträck utan att få den känslan.. Dessa tangentbord....
Tentan i sig tror jag gick bra, det kändes bra. Men det återstår att se, i värsta fall är det omtenta om lite mer än en månad. Med andra ord resultat inom en månad. Efter tentan bar det på en runda för att leta begagnade böcker till nästa kurser, men utan framgång. Jag kommer att läsa tre kurser snart, två på halvtid och dagtid och en kvällskurs på 25 %. Jag får hoppas att jag klarar det. Det ska vara en del redigering, vilket borde gå rätt lätt.
Jag hann också med en tur på stan för att leta efter en lämpligt oktoberfestival-blus. Inget lämpligt på någon secondhand och maskeradbutiken hade slut på tjejkläderna. Hm, tygaffärn nästa! Jag hade sån tur att de dessutom hade ett mönster hemma. Så nu är morgondagen full planerad. Syma-mamma-skin...
Under min stadstur får jag ett samtal från Bonden. Ja, modo förlorade på straffar (vad det nu är för dumt påhitt) mot timrå igår. Han ville säkert gotta sig. Men artig som jag är så svarar, men han ville inte alls retas, utan visa upp hans och Carros lilla vovsing! Helt klart bättre än väntat.
Så en timme senare sitter jag på huk på en grusparkering med en golden valp i knät, Lucy, så söt så! Jag kommer tillbaka till skolan lagom till min gamla klass vernissage. Verkligen jätte snygga förpackningar och det jag uppskattar mest är mångfalden. Det är något den klassen verkligen är bra på. Fast att uppgiften är exakt den samma för alla så blir alltid resultaten så varierande, inte i kvalité, utan i hela sitt formspråk. För er stackare som inte var där och tog del av vernissagen live tänker jag göra lite skamlös reklam för deras virtuella vernissage! Check it out!
Sen jag kom hem, efter att ha varit på vernissagen i 1½ timme, det är trevligt med folk och fina förpackningar, var det dags att fortsätta med åvven. Nu är den helt klar inför lördagens festligheter och den stinker inte längre! Jag kommer garanterat inte kunna smälta in med den längre, men det gör man inte med skrikande rött hår heller. Fast färgen rinner och rinner så fort jag duschar. Den vill helt enkelt inte sitta kvar, vilket i sig inte gör så jätte mycket...
I morgon ska det sys blus och förhoppningsvis någon liten västgrej med, om inte annat så får det gå ändå. Fest är det i alla fall, eller sittning till och med! Åvvesittning! Helt underbart!
Men nu blir det säng och imorgon ringer inte mobilen vid halv sju!
Tentan i sig tror jag gick bra, det kändes bra. Men det återstår att se, i värsta fall är det omtenta om lite mer än en månad. Med andra ord resultat inom en månad. Efter tentan bar det på en runda för att leta begagnade böcker till nästa kurser, men utan framgång. Jag kommer att läsa tre kurser snart, två på halvtid och dagtid och en kvällskurs på 25 %. Jag får hoppas att jag klarar det. Det ska vara en del redigering, vilket borde gå rätt lätt.
Jag hann också med en tur på stan för att leta efter en lämpligt oktoberfestival-blus. Inget lämpligt på någon secondhand och maskeradbutiken hade slut på tjejkläderna. Hm, tygaffärn nästa! Jag hade sån tur att de dessutom hade ett mönster hemma. Så nu är morgondagen full planerad. Syma-mamma-skin...
Under min stadstur får jag ett samtal från Bonden. Ja, modo förlorade på straffar (vad det nu är för dumt påhitt) mot timrå igår. Han ville säkert gotta sig. Men artig som jag är så svarar, men han ville inte alls retas, utan visa upp hans och Carros lilla vovsing! Helt klart bättre än väntat.
Så en timme senare sitter jag på huk på en grusparkering med en golden valp i knät, Lucy, så söt så! Jag kommer tillbaka till skolan lagom till min gamla klass vernissage. Verkligen jätte snygga förpackningar och det jag uppskattar mest är mångfalden. Det är något den klassen verkligen är bra på. Fast att uppgiften är exakt den samma för alla så blir alltid resultaten så varierande, inte i kvalité, utan i hela sitt formspråk. För er stackare som inte var där och tog del av vernissagen live tänker jag göra lite skamlös reklam för deras virtuella vernissage! Check it out!
Sen jag kom hem, efter att ha varit på vernissagen i 1½ timme, det är trevligt med folk och fina förpackningar, var det dags att fortsätta med åvven. Nu är den helt klar inför lördagens festligheter och den stinker inte längre! Jag kommer garanterat inte kunna smälta in med den längre, men det gör man inte med skrikande rött hår heller. Fast färgen rinner och rinner så fort jag duschar. Den vill helt enkelt inte sitta kvar, vilket i sig inte gör så jätte mycket...
I morgon ska det sys blus och förhoppningsvis någon liten västgrej med, om inte annat så får det gå ändå. Fest är det i alla fall, eller sittning till och med! Åvvesittning! Helt underbart!
Men nu blir det säng och imorgon ringer inte mobilen vid halv sju!
torsdag, september 30, 2010
Sagan om min åvves försvinnande
I got a story to tell innan jag kan koncentrera mig på vad allt vad böcker och gamla tentafrågor heter. Tentan är i morgon!
Hur som, måste först få ro innan jag kan ta tag i det på allvar.
I tisdags bestämde min kära åvve för att inte följa med mig hem igen. Något som jag tog mycket hårt på. Men eftersom jag trodde att jag glömt den i det låsta klassrummet så leta jag inte så mycket mer den dagen, dessutom var mamma och väntade på mig. Så på onsdags började jakten, först Kerstin (personen hela skolan skulle kollapsa utan) men hon hade inte fått in någon åvve. Lärarna hade inte sett till den och inte heller någon kurskamrat. Klassrummet innehöll ingen påsen. Hela onsdagen, mellan 9 och 17 hade vi lektion så det fanns ingen längre tid än lunchen och tio minuters rasterna att ägna åt sökandet. Sista utvägen kom jag fram till vara att fråga städet och slänga ut lite efterlysningar på väl valda webbplatser. Städet hade naturligtvis slutat vid fem, så det var bara att ta sig hem och hoppas på morgondagens lycka. Det vill säga i dag.
Jag fick dessutom ett hett tips under kvällen om en påse med något svart i grovt tyg i som legat utanför J-huset.
I dag hade vi bara en lektion, eller responsmöte ska jag kanske kalla det, som gick betydligt bättre än sist. Så efter den fanns det massa tid för jakten. Min idé gick ut på att kolla i fall någon lämnat in den, leta upp lokalvårdarna och kolla upp tipset. Jag hade tipsaren ganska omgående så jag fick veta att den legat bredvid en trappa, som jag kört cykeln ner för dagen då jag tappade. Men där låg den inte kvar. Några sköter ju om miljö utomhus också! Helt klart värt att undersökas.
Kerstin visste ingenting, den andra receptionen visste ingenting men hos vaktmästaren fick jag lite mer tur. Han visste i alla fall vilka som skötte om utemiljön och två samtal senare var jag på väg mot en container! Jag var inte helt säker på om jag hoppades att den skulle vara där eller inte. Eller jo, jag var innerst inne så mån om att få tillbaka den så skicket kändes mindre viktigt. När jag fick se container så kunde jag inte låta bli att öka på stegen till jag småsprang emot den.
In med koden på kodlåset och mycket riktigt där låg åvven! Långt i från det fräschaste jag sett, till råga på alla fimpar så låg den inte kvar i påsen heller utan låg verkligen rak lång i skiten! Vem slänger en åvve på det viset?
Jag hade kunna tagit att den legat kvar i påsen och man trodde det var skräppåse som kommit på vilovägar. Men när den verkligen ligger utfläkt...
Det var inte mycket att välja på, jag ville verkligen ha tillbaka den. Ner med händerna i skiten och rädda den stackars åvven. Den stank, värre än ryktet säger Hins,jag lovar. Extra jobbigt för mig som är icke-rökare att den verkligen luktade gamla fimpar. Ursch, fy och blä. Hur som går jag med min äckliga åvve för att tacka vaktmästaren, Kerstin och berätta för min gamla klass som varit involverade i min jakt (tipset kom dessutom därifrån).
Sen såg jag till att stink objektet låg ordentligt i cykelkorgen så var det bara att bege sig hem. Jag tror denhär bilden talar tillräckligt för vad som hände sen.
Och ja, jag duschar alltid med grönsåpa och brukar avsluta med lite tvättmedel som peeling när jag ska lyxa till det! Jag passar också på att lova att det här är den enda bilden ni kommer att få se på mig i duschen!
Nu hänger stackarn på tork och imorgon blir hälften gult!
Hur som, måste först få ro innan jag kan ta tag i det på allvar.
I tisdags bestämde min kära åvve för att inte följa med mig hem igen. Något som jag tog mycket hårt på. Men eftersom jag trodde att jag glömt den i det låsta klassrummet så leta jag inte så mycket mer den dagen, dessutom var mamma och väntade på mig. Så på onsdags började jakten, först Kerstin (personen hela skolan skulle kollapsa utan) men hon hade inte fått in någon åvve. Lärarna hade inte sett till den och inte heller någon kurskamrat. Klassrummet innehöll ingen påsen. Hela onsdagen, mellan 9 och 17 hade vi lektion så det fanns ingen längre tid än lunchen och tio minuters rasterna att ägna åt sökandet. Sista utvägen kom jag fram till vara att fråga städet och slänga ut lite efterlysningar på väl valda webbplatser. Städet hade naturligtvis slutat vid fem, så det var bara att ta sig hem och hoppas på morgondagens lycka. Det vill säga i dag.
Jag fick dessutom ett hett tips under kvällen om en påse med något svart i grovt tyg i som legat utanför J-huset.
I dag hade vi bara en lektion, eller responsmöte ska jag kanske kalla det, som gick betydligt bättre än sist. Så efter den fanns det massa tid för jakten. Min idé gick ut på att kolla i fall någon lämnat in den, leta upp lokalvårdarna och kolla upp tipset. Jag hade tipsaren ganska omgående så jag fick veta att den legat bredvid en trappa, som jag kört cykeln ner för dagen då jag tappade. Men där låg den inte kvar. Några sköter ju om miljö utomhus också! Helt klart värt att undersökas.
Kerstin visste ingenting, den andra receptionen visste ingenting men hos vaktmästaren fick jag lite mer tur. Han visste i alla fall vilka som skötte om utemiljön och två samtal senare var jag på väg mot en container! Jag var inte helt säker på om jag hoppades att den skulle vara där eller inte. Eller jo, jag var innerst inne så mån om att få tillbaka den så skicket kändes mindre viktigt. När jag fick se container så kunde jag inte låta bli att öka på stegen till jag småsprang emot den.
In med koden på kodlåset och mycket riktigt där låg åvven! Långt i från det fräschaste jag sett, till råga på alla fimpar så låg den inte kvar i påsen heller utan låg verkligen rak lång i skiten! Vem slänger en åvve på det viset?
Jag hade kunna tagit att den legat kvar i påsen och man trodde det var skräppåse som kommit på vilovägar. Men när den verkligen ligger utfläkt...
Det var inte mycket att välja på, jag ville verkligen ha tillbaka den. Ner med händerna i skiten och rädda den stackars åvven. Den stank, värre än ryktet säger Hins,jag lovar. Extra jobbigt för mig som är icke-rökare att den verkligen luktade gamla fimpar. Ursch, fy och blä. Hur som går jag med min äckliga åvve för att tacka vaktmästaren, Kerstin och berätta för min gamla klass som varit involverade i min jakt (tipset kom dessutom därifrån).
Sen såg jag till att stink objektet låg ordentligt i cykelkorgen så var det bara att bege sig hem. Jag tror denhär bilden talar tillräckligt för vad som hände sen.
Nu hänger stackarn på tork och imorgon blir hälften gult!
tisdag, september 28, 2010
Mammakick och Tappningar
Man blir aldrig för gammal för att behöva en mammakväll. En sån fick jag idag. Mamma kom till mig lagom till middag, lagade mat, surrade och lyssnade. Sen for vi ut till Birsta och hittade Syster Liten. Därefter tillbaka till lyan för lite fika. Inget märkvärdigt i sig, men energin och glädjen är på topp nu. Men människor man tycker om är otroliga energikällor, det går nog inte att komma i från. Det kompenserar till och med den stundande förlust av min mobil, återupplivningsförsök pågår för fullt. Tänkte prova det fina som heter fabriksåterställning.
Jag tycker nog att en telefon ska hålla i mer än två år. Det har alla tidigare i princip gjort. Felet har oftast varit att knapparna rasat och jag inte hittat något nytt skal. Men på min "nya" så har nästnedersta raden med knappar (789) tackat för sig och den är allmänt konstigt. Speciellt efter en lilla turen ner i asfalten i dag... Så vi får väl se. Mest troligt blir jag av med massa nummer. Men jag försöker se det som att de går att få tag i igen om det är nummer jag verkligen behöver. Fast jag borde kanske lägga undan åtminstone familjens nummer. Jag är ju så otrolig att jag bara kan pappas mobil i huvudet och det är för att det numret har de haft sen man hade en lapp i skolväskan med hemnumret. Jag kan inte mammas, inte brorsans eller syrrans och håll i er, jag kan inte ens Gustavs nummer! Helt hopplös och då har jag ändå försökt lära mig dem. Memorera siffror är helt klart inte min starkaste sida.
På tal om att tappa saker, det har varit en stark sida idag. Jag kom äntligen till skott att hämta åvven från Elin idag. Hon fick ju ta över mitt generalsuppdrag och lånade då åvven. Nu till helgen är det åvvefest och halva behöver bli gul tills dess. Köpte för övrigt tyg till det i dag. Men tror ni inte jag lämnar påsen på lämpligt ställe. Lämpligt ställe är ett ställe man inte kommer in till om man inte har ett lärarpasserkort. Utmärkt idé.
Så i morgon är det skattjakt på åvve som gäller!
Jag tycker nog att en telefon ska hålla i mer än två år. Det har alla tidigare i princip gjort. Felet har oftast varit att knapparna rasat och jag inte hittat något nytt skal. Men på min "nya" så har nästnedersta raden med knappar (789) tackat för sig och den är allmänt konstigt. Speciellt efter en lilla turen ner i asfalten i dag... Så vi får väl se. Mest troligt blir jag av med massa nummer. Men jag försöker se det som att de går att få tag i igen om det är nummer jag verkligen behöver. Fast jag borde kanske lägga undan åtminstone familjens nummer. Jag är ju så otrolig att jag bara kan pappas mobil i huvudet och det är för att det numret har de haft sen man hade en lapp i skolväskan med hemnumret. Jag kan inte mammas, inte brorsans eller syrrans och håll i er, jag kan inte ens Gustavs nummer! Helt hopplös och då har jag ändå försökt lära mig dem. Memorera siffror är helt klart inte min starkaste sida.
På tal om att tappa saker, det har varit en stark sida idag. Jag kom äntligen till skott att hämta åvven från Elin idag. Hon fick ju ta över mitt generalsuppdrag och lånade då åvven. Nu till helgen är det åvvefest och halva behöver bli gul tills dess. Köpte för övrigt tyg till det i dag. Men tror ni inte jag lämnar påsen på lämpligt ställe. Lämpligt ställe är ett ställe man inte kommer in till om man inte har ett lärarpasserkort. Utmärkt idé.
Så i morgon är det skattjakt på åvve som gäller!
måndag, september 27, 2010
Testa det där som heter twitter
Hur som, man ska bilda sig en egen uppfattning och ge saker och ting en chans. Så trots att min nick, Rivka, var upptagen så finns jag på Twitter. Eller räknas det att finnas även om man inte skrivit något där än? Hur som, jag har försökt hitta lite personer att stalka, men det går inte så bra. Inte längre i alla fall, jag får inte ens komma in längre! Wrong, wrong säger sidan åt mig. Skam den som ger sig, men jag har i alla fall försökt.
Ja, jag ska kanske försvara varför jag inte klippt bort mer av webbläsaren. Det var bara för att visa att vi "interneinfödningar" (trots att jag minns en tid innan internet och mobiltelefon) visst kan använda oss av bokmärken för att scanna av internet. Jag har lagt till några nyhetsförmedlare för att bli lite mer uppdaterad.
För övrigt så jag äntligen skrivit "klart" Sören Larsson uppgiften, men det känns inte helt rätt. Artikeln är också omjobbad och ivägskickad. Men det blir ändå att kliva upp vid åtta och ta sig ner till inlämningslådan vid deadline vid nio. Den är bättre, men det är fortfarande ingen nyhet även om jag försökt skriva den som en nyhet.. Nu ska jag roa mig med elfte timmen ett tag.
Ett steg för att tjäna pengar på nättidningen?
söndag, september 26, 2010
Hårmodellat och Helgen i övrigt
Det kommer att ta tid att vänja sig att ha så pass kort hår och framför att allt är kort, men det ska nog gå. Som ni ser blev jag återigen rödhårig, så ja, jag kanske passar i det. Det ska bli spännande att se hur länge det sitter i, sist var ju duschvattnet rött minst en månad efteråt.
I övrigt har det faktiskt varit en bra helg, men undantag för farvälet till Gustav. Han skulle åka hemhem och jobba lite. När han åkt så bestämde jag mig för att gå ner på stan och visa att jag är emot främlingsfientlighet. När jag gick så kände jag mig väldigt ensam och kom då på att det var länge sen jag hörde något av min fina mormor. Mitt i samtalet så piper, men jag ignorerar det för att sedan upptäcka att det var Gustav som ringt. Han ringde och frågade om han fick komma hem igen! Jag talade om för honom hur korkade den frågan var och bestämde att vi skulle ses nere på stan. Så vi manifesterade en stund där och sen gick vi en liten sväng innan vi åkte hem tillsammans. Det var så skönt att få tillbaka honom. Man känner sig extra ensam när man blir lämnade en dag utan några som helst planer.... När vi kom hem så tog jag och bakade snoddas, focaccia och lagade blomkålsgratäng. Vilket jag inte hade gjort om Gustav inte varit med.
Men idag har mesta tiden gått åt till håret, men det kan det vara värt. Jag sparar ju x antal hundralappar på att slippa boka tid hos frissan. Vi fick dessutom schampoo och balsam (fast att typografin var mer än vedervärdig på dem) och "finschspray".. Tur var att Linnea kom förbi en sväng så jag fick visa henne typografin eftersom Gustav bara tycker det är löjligt. Men Linnea hon förstod mig gott och väl!
Nu ska jag hitta något skitlakan så jag inte färgar ner kuddarna jag tänkte dyka ner i!
torsdag, september 23, 2010
Sågad vid fotknölarna - men levande
I dag har jag fått respons på båda artikelövningarna som vi haft. Det var ju inte direkt några lovord, men det känns ändå mycket bra. Det var befogad, konstruktiv kritik där jag höll med om det mesta som kom fram. Nu ska stora skrivövningen omarbetas, framför allt ska jag hitta grejen. Det är det som är det svåra, skriva är en sak, ta kontakt med människor är en annan. Men att få fram det viktiga i en kort text är något helt annat. Kort har aldrig varit min starka sida. Fast det ska det bli. Jag ska bli duktig.
I övrigt så är det rätt bra, imorgon är inga lektioner schemalagda, men om en vecka är det tenta, så plugg behöver göras ändå. Det går väl sakta men säkert framåt, i alla fall.
Helgen bjuder förhoppningsvis på en ny gratis frisyr (hårmodell). Eller gratis och gratis, den kostar mina åsikter, men jag har ändå ingen konkret tanke på hur jag vill att mitt hår ska se ut. Brorsan verkar dessutom på, så det vore en kul syskongrej... Även om kontakten med kontaktpersonen varit positiv så är det ju trots allt håret som avgör och det har de ju inte sett än.
Nu ska jag ta och hoppa lite på Gustav (medan han fortfarande är kvar) och se hur det går med middagen.
(Wow, det här blev rätt kort!!)
I övrigt så är det rätt bra, imorgon är inga lektioner schemalagda, men om en vecka är det tenta, så plugg behöver göras ändå. Det går väl sakta men säkert framåt, i alla fall.
Helgen bjuder förhoppningsvis på en ny gratis frisyr (hårmodell). Eller gratis och gratis, den kostar mina åsikter, men jag har ändå ingen konkret tanke på hur jag vill att mitt hår ska se ut. Brorsan verkar dessutom på, så det vore en kul syskongrej... Även om kontakten med kontaktpersonen varit positiv så är det ju trots allt håret som avgör och det har de ju inte sett än.
Nu ska jag ta och hoppa lite på Gustav (medan han fortfarande är kvar) och se hur det går med middagen.
(Wow, det här blev rätt kort!!)
onsdag, september 22, 2010
Massa upplevelser
Idag har varit en spännande dag. Först så var det lite skola, olika chefer från tv4 lokalredaktion, Mittnytt, Sr Västernorrland, Öa, Tå, Sn etc, var på plats och berättade om deras yrken. Det visade sig också att jag är ganska ensam om att vilja jobba på en mindre lokal tidning. Men jag tror det är är där charmen finns, där man får temakänslan, där man kan påverka och där man får göra mycket! Vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte.
Imorgon är det i alla fall möte med responsgruppen och sen ska jag förhoppningsvis trolla med knän så min artikel blir fin.
Efter skolan så blev det min och Gustavs premiärdopp på Himlabadet. Jag måste tyvärr säga att det är lättare att vara kritisk än positiv. Men jag tror att vi är lite för gamla och sen jämför jag med Paradisbadet som jag är uppvuxen med att ha som något att längta efter. "Magic hole" - motsvarigheten till "Magic Eye" - kändes kort och långsam. Black Hole, en rutschkana utan belysning, hel svart, med ljus och ljud effekter, var på sitt vis charmig. Men den avslutades på ett märkligt sätt med poäng som varken jag eller Gustav kunde förstå. Det kändes inte som att det var så logisk som tiden, men det vet vi inte...
Rent allmänt var intrycket att det var litet, men charmigt på sitt vis. Det hade nog varit roligt om den supersnabba rutschkanan som folk halvt om halvt slagits ihjäl sig i varit öppen. Men den har som sagt skadat för många för att vara öppen....
Därefter bar det av till mina små älsklingar, Ewwe och Nelly. Ewwe bjöd på underbart god kassler- och makarongratäng och till efterrätt åt vi min och Gustavs fuskpannacotta, som var helt okej den med, men inte lika god som vanlig. Efter att ha busat runt och snackat strunt bar det av hemåt och därefter iväg för att visa killarna att de inte skrämt bort mig från fotbollen. Det gick inte alls bra idag, men ett mål lyckades jag peta in, så det väger kanske upp mot klantmålet jag började med att släppa in. Jag tror att det är väldigt psykiskt, går det dåligt i början och man, dum som man är, hänger upp sig på det så kommer det att fortsätta gå dåligt.
Nu är det dags att krascha i sängen och försöka avverka några till sidor i den stora tjocka boken...
Imorgon är det i alla fall möte med responsgruppen och sen ska jag förhoppningsvis trolla med knän så min artikel blir fin.
Efter skolan så blev det min och Gustavs premiärdopp på Himlabadet. Jag måste tyvärr säga att det är lättare att vara kritisk än positiv. Men jag tror att vi är lite för gamla och sen jämför jag med Paradisbadet som jag är uppvuxen med att ha som något att längta efter. "Magic hole" - motsvarigheten till "Magic Eye" - kändes kort och långsam. Black Hole, en rutschkana utan belysning, hel svart, med ljus och ljud effekter, var på sitt vis charmig. Men den avslutades på ett märkligt sätt med poäng som varken jag eller Gustav kunde förstå. Det kändes inte som att det var så logisk som tiden, men det vet vi inte...
Rent allmänt var intrycket att det var litet, men charmigt på sitt vis. Det hade nog varit roligt om den supersnabba rutschkanan som folk halvt om halvt slagits ihjäl sig i varit öppen. Men den har som sagt skadat för många för att vara öppen....
Därefter bar det av till mina små älsklingar, Ewwe och Nelly. Ewwe bjöd på underbart god kassler- och makarongratäng och till efterrätt åt vi min och Gustavs fuskpannacotta, som var helt okej den med, men inte lika god som vanlig. Efter att ha busat runt och snackat strunt bar det av hemåt och därefter iväg för att visa killarna att de inte skrämt bort mig från fotbollen. Det gick inte alls bra idag, men ett mål lyckades jag peta in, så det väger kanske upp mot klantmålet jag började med att släppa in. Jag tror att det är väldigt psykiskt, går det dåligt i början och man, dum som man är, hänger upp sig på det så kommer det att fortsätta gå dåligt.
Nu är det dags att krascha i sängen och försöka avverka några till sidor i den stora tjocka boken...
tisdag, september 21, 2010
Kokbakbok på gång
Nu har jag just kommit hem från Birsta, trott eller ej, det var inte på mitt initiativ som vi åkte dit. Men jag är nog en bidragande faktor till vi blev där så länge. Kokbakboken börjar närma sig stadiet som brukar kallas produktion, vilket innebär till att jag måste bestämma hur utsidan ska se ut. Utseendet ska dessutom vara praktiskt. Som kom fram under min sista lektion som Gdkare tycker jag inte design bara ska vara snygg, speciellt inte om snyggheten gör den sämre rent praktiskt och ja, det påverkar mig när jag skapar. Så min idé är att utsidan ska vara stabil eftersom den ska kunna stå också... Tänk er en pärm som man viker åt fel håll så att man kan ha receptet stående. Lite liknande den här ramgrejen, men den är inte ultimat eftersom ringarna inte är öppningsbara utan de ark (plastfickor) som sitter är de enda som sitter. Dessutom går den inte stänga som en vanlig bok.
Men problemet med bindningen har jag löst idag genom en slags öppningsbar ring som jag ska använda, så just nu ligger problemet omslaget. Det behöver vara tillräckligt stadigt för att stå, det får inte blir smutsigt lätt och det får inte bli för tjockt. Helst ska det ju se bra ut också, men det kommer lite längre ner på listan. Men inte så långt att det inte spelar in. Ett mörkare trä som man kan bränna med brännpenna på vore tjusigt. Problemet är bara att trä är till för att bygga hus och inte som bokomslag.. Det är inte helt lätt att hitta en skiva som bara är någon millimeter tjock. eller tunn är det ju jag vill ha.
Men jakten går vidare. Inlagan är inte helt klar den heller. Den ska jag också på allvar ta tag i. Jag måste framför allt bestämma mig i fall jag ska ha kvar matbiten i den...
Något mer jag borde kika på är den stora skrämmande skrivuppgiften. Den känns inte alls kul, jag får helt enkelt inte till det. Men vi ska ha inlämning i två omgångar så jag kommer att ha chansen att skriva om en gång till. Fast det lär nog bli att börja om från start, men tanke på hur illa det känns.
Jag ska ta och skriva ut, läs igenom sova och göra några ändringar i morgon och sen får det brista, för bära lär det inte göra....
Men problemet med bindningen har jag löst idag genom en slags öppningsbar ring som jag ska använda, så just nu ligger problemet omslaget. Det behöver vara tillräckligt stadigt för att stå, det får inte blir smutsigt lätt och det får inte bli för tjockt. Helst ska det ju se bra ut också, men det kommer lite längre ner på listan. Men inte så långt att det inte spelar in. Ett mörkare trä som man kan bränna med brännpenna på vore tjusigt. Problemet är bara att trä är till för att bygga hus och inte som bokomslag.. Det är inte helt lätt att hitta en skiva som bara är någon millimeter tjock. eller tunn är det ju jag vill ha.
Men jakten går vidare. Inlagan är inte helt klar den heller. Den ska jag också på allvar ta tag i. Jag måste framför allt bestämma mig i fall jag ska ha kvar matbiten i den...
Något mer jag borde kika på är den stora skrämmande skrivuppgiften. Den känns inte alls kul, jag får helt enkelt inte till det. Men vi ska ha inlämning i två omgångar så jag kommer att ha chansen att skriva om en gång till. Fast det lär nog bli att börja om från start, men tanke på hur illa det känns.
Jag ska ta och skriva ut, läs igenom sova och göra några ändringar i morgon och sen får det brista, för bära lär det inte göra....
måndag, september 20, 2010
Massa skit och bajsnödiga nyhetsartiklar
Det verkar vara så bra att jag får tillbaka Gustav redan nu ikväll! Helt underbart, däremot blir jag nog gräsänka i princip hela nästa vecka. Men det är bättre, då är det tentaspurt och jag kommer behöva begrava mig i en stor hög med böcker, speciellt i den stora tjocka utan vettigt register. Men jag har tur som hade boken i Göteborg så jag tror jag ska ta och kolla igenom mina anteckningar sen då. Det finns fördelar med att aldrig slänga något, nackdelarna kan ni fråga Gustav om. Dem brukar han ha bra koll på.
Bortsett från bokläsandet känns det som att det går sådär. Jag hittar inte vinkeln i mina texter, de blir allmänt bajsnödiga och skulle på sin höjd kunna publiceras i stället för vädret mitt i en nyhetstorka. Men jag antar att jag kommer bli bättre på det efter tre år.
I fredags släpptes ett helt busslast journaliststudenter av ute i Birsta. Vi hade fått några meningar på en lapp. Meningarna formulerade löst vad vi skulle göra, en nyhetsartikel. Jag har lite svårt för ordet nyhet. Det betyder ju att det måste vara något nytt... En nyhet kan ha olika element som gör den extra intressant. Men jag hittar dem inte. En lätt panik spreds sig i alla fall där jag stod på busshållplatsen mitt i Birsta. Inte nog med att en artikel skulle skrivas, alla skulle dessutom vara unika. Okej, ingen mening att gadda ihop sig med någon tänkte jag och gick bort mot gångtunneln vid e4 eftersom de flesta försvann in i Birsta City eller bort mot Ikea. Efter en stund gång stöter jag på några kundvagnar och sen några till... Något att skriva om, kanske. Ja, som sagt i brist på bättre. Jag kunde ju inte gärna orsaka en trafikolycka bara för att få en nyhet.
Hur som, min första artikel på Mittuniversitets journalistlinje handlade om kundvagnar...
Min andra håller jag på med, paniken finns även med i den och den kommer nog också bli helt bajsnödig och dålig. Men då får jag väl kritik att suga åt mig. Jag har i alla fall valt något att skriva om vilket är ett stort steg framåt. Fast det betyder ju förstås inte att jag lyckats hitta en nyhet. Suck.
Jag kan ta några ord om nollningen så att inlägget blir på tok för långt för att orka läsas. Det mesta flöt på bra och jag var både med jfs och Committ. Men mest med Committ, fast det kändes väldigt naket utan min åvve. Den borde jag förresten hämta hem igen, den behöver modifieras lite. Jag måste inse att jag inte kan vara 100 % Committare längre, men jag kan vara 50/50. Med andra ord tänker jag sy på lite gult tyg på halva. Då kan jag vara både och, visst är det skönt när man kan välja att inte välja.
Jag har dessutom lovat någon bild på mig från sista sittningen.. Kanske där skon klämmer gällande min blogfrånvaro. Jag antar att det är lika bra att få det hela gjort. Som ni ser hade jag lite problem med tuppkammen, men jag kan lova att jag i alla fall försökte. I flera timmar! Tur man inte ska ha tuppkam varje dag. Givetvis fick jag mängder av tips när jag väl var på plats. Allt i från ägg och sockerlösningar till bara hårspray... Jag tycker att jag lyckades bra i övrigt så man kan vara lite ursäktande på just hårfronten, det var ju åtminstone svart. Halsbanden blev också en liten panik, det säljs en hel del nitar nu mera, platta, snälla och anspråkslösa nitar. Men inte några långa häftiga, vassa och elaka nitar speciellt inte på halsband. Som tur är kunde Cheri skicka sina två halsband till mig och kvällen var räddad. Klippa sönder kläder var i alla fall lite roligt och numera har jag ett par snygga jeansshorts, synd bara att hösten är här...
Nej, nu ska jag ta och städa lite mer så Gustav känner sig välkommen hem!
Bortsett från bokläsandet känns det som att det går sådär. Jag hittar inte vinkeln i mina texter, de blir allmänt bajsnödiga och skulle på sin höjd kunna publiceras i stället för vädret mitt i en nyhetstorka. Men jag antar att jag kommer bli bättre på det efter tre år.
I fredags släpptes ett helt busslast journaliststudenter av ute i Birsta. Vi hade fått några meningar på en lapp. Meningarna formulerade löst vad vi skulle göra, en nyhetsartikel. Jag har lite svårt för ordet nyhet. Det betyder ju att det måste vara något nytt... En nyhet kan ha olika element som gör den extra intressant. Men jag hittar dem inte. En lätt panik spreds sig i alla fall där jag stod på busshållplatsen mitt i Birsta. Inte nog med att en artikel skulle skrivas, alla skulle dessutom vara unika. Okej, ingen mening att gadda ihop sig med någon tänkte jag och gick bort mot gångtunneln vid e4 eftersom de flesta försvann in i Birsta City eller bort mot Ikea. Efter en stund gång stöter jag på några kundvagnar och sen några till... Något att skriva om, kanske. Ja, som sagt i brist på bättre. Jag kunde ju inte gärna orsaka en trafikolycka bara för att få en nyhet.
Hur som, min första artikel på Mittuniversitets journalistlinje handlade om kundvagnar...
Min andra håller jag på med, paniken finns även med i den och den kommer nog också bli helt bajsnödig och dålig. Men då får jag väl kritik att suga åt mig. Jag har i alla fall valt något att skriva om vilket är ett stort steg framåt. Fast det betyder ju förstås inte att jag lyckats hitta en nyhet. Suck.
Jag har dessutom lovat någon bild på mig från sista sittningen.. Kanske där skon klämmer gällande min blogfrånvaro. Jag antar att det är lika bra att få det hela gjort. Som ni ser hade jag lite problem med tuppkammen, men jag kan lova att jag i alla fall försökte. I flera timmar! Tur man inte ska ha tuppkam varje dag. Givetvis fick jag mängder av tips när jag väl var på plats. Allt i från ägg och sockerlösningar till bara hårspray... Jag tycker att jag lyckades bra i övrigt så man kan vara lite ursäktande på just hårfronten, det var ju åtminstone svart. Halsbanden blev också en liten panik, det säljs en hel del nitar nu mera, platta, snälla och anspråkslösa nitar. Men inte några långa häftiga, vassa och elaka nitar speciellt inte på halsband. Som tur är kunde Cheri skicka sina två halsband till mig och kvällen var räddad. Klippa sönder kläder var i alla fall lite roligt och numera har jag ett par snygga jeansshorts, synd bara att hösten är här...
Nej, nu ska jag ta och städa lite mer så Gustav känner sig välkommen hem!
söndag, september 19, 2010
Jag finns fortfarande
Ja, jag vet att nollningen är slut och att uppdateringen blivit ännu sämre här. Jag vet inte om det har att göra med att jag redan börjat tänka annorlunda när det gäller att skriva tack vare min nya utbildningen eller om det har att göra med att jag behöver plugga eller för att jag hellre umgås med Gustav. Mest troligt så är världen inte så svart och vit att det bara finns en orsak.. Just nu är jag i alla fall i Lugnvik hos svärföräldrarna, men ska strax sätta mig på en buss härifrån och lämna bort lillpojken för några dagar... Så då blir det kanske mer bloggat och mer pluggat... Givetvis har jag varit och röstat, fast igår. Förtidsröstat. Säkrast så när jag inte har 100 procentig koll på vilka regler som gäller på själva valdagen. Tycker det är underligt att det heter Valdagen när man kan rösta långt innan. Valdagen verkar mest vara en deadline för röstningen... Undra hur det ska gå.. Bra, hoppas jag.
Nu ska jag ta vara på den sista stunden innan jag och Gustav skiljs åt av bussen.
Ha det fint världen!
Nu ska jag ta vara på den sista stunden innan jag och Gustav skiljs åt av bussen.
Ha det fint världen!
torsdag, september 09, 2010
Lite liv i all nollning
Snart får jag tillbaka mitt liv helt. På lördag är det sista sittningen, den stora grand finale, filmsittningen. Utstyrseln är så gott som färdig och förfest med ordningfixning är planerad. Det kommer helt enkelt bli toppen. I dag var jag med Committ och hjälpte till med stadskampen. Trots att det var relativt få nollor, runt 20 stycken, som dök upp kändes det ändå väldigt lyckat. Ska bli spännande att se vilka som vann, vilket jag får göra på lördag.
Men på tal om att få tillbaka sitt liv, imorgon stryks allt vad nollning heter eftersom mitt lilla hjärta, Nelly blir hela två år. Hon börjar bli stor mitt lilla gudbarn. Det blir middag, tårta och mys hemma hos Ewwe och Nelly i morgon kväll. Äntligen ska jag få tillbringa tid med två av de viktigaste personerna i mitt liv.
På lördag kommer ytterligare en viktig person tillbaka, nämligen min lilla bondpojke. Han har lovat att hämta mig från sittningen, ska bli skönt att slippa cykla hem i de inte allt för värmande kläder som jag kommer att ha på mig. (Bild kommer givetvis.) På söndag blir det äntligen fotboll, kårfotboll. Men jag ska ta tag i jakten på ett riktigt lag också, har lyckats snacka med mig två nya kompisar. Sen ska saker från min Att-göra-efter-nollningen-lista, sånt som klippa, skriva ett cv, kolla upp fotbollslag och vårda mina sociala kontakter lite. På tal om att skriva nytt cv så har jag redan börjat, har hittat ett jobb jag bara måste ha, men nog inte får. Men det hindrar mig inte från att göra en snyggt cv och söka. Sundsvall Nyheter söker journalist och bildjournalist från Mittuniversitet på deltid. Give it to me! Alla böner tas tacksamt emot, men jag tror redan jag förbrukat min dos av tur för många år framöver nu.
Men nu väntar sängen och de nya kursböckerna som äntligen lämnat postterminalen till svarthål i Ånge.
Men på tal om att få tillbaka sitt liv, imorgon stryks allt vad nollning heter eftersom mitt lilla hjärta, Nelly blir hela två år. Hon börjar bli stor mitt lilla gudbarn. Det blir middag, tårta och mys hemma hos Ewwe och Nelly i morgon kväll. Äntligen ska jag få tillbringa tid med två av de viktigaste personerna i mitt liv.
På lördag kommer ytterligare en viktig person tillbaka, nämligen min lilla bondpojke. Han har lovat att hämta mig från sittningen, ska bli skönt att slippa cykla hem i de inte allt för värmande kläder som jag kommer att ha på mig. (Bild kommer givetvis.) På söndag blir det äntligen fotboll, kårfotboll. Men jag ska ta tag i jakten på ett riktigt lag också, har lyckats snacka med mig två nya kompisar. Sen ska saker från min Att-göra-efter-nollningen-lista, sånt som klippa, skriva ett cv, kolla upp fotbollslag och vårda mina sociala kontakter lite. På tal om att skriva nytt cv så har jag redan börjat, har hittat ett jobb jag bara måste ha, men nog inte får. Men det hindrar mig inte från att göra en snyggt cv och söka. Sundsvall Nyheter söker journalist och bildjournalist från Mittuniversitet på deltid. Give it to me! Alla böner tas tacksamt emot, men jag tror redan jag förbrukat min dos av tur för många år framöver nu.
Men nu väntar sängen och de nya kursböckerna som äntligen lämnat postterminalen till svarthål i Ånge.
onsdag, september 08, 2010
Update
Nu var det ett tag sen det hände något här och som vanligt hör det ihop med det att det händer mycket i mitt liv. Det är fint det där med tid och blogg, när det händer mycket i livet, så det finns mycket att skriva om har man inte tid att skriva och när tiden finns vet man inte riktigt vad man ska skriva om. Summa sumario får man helt enkelt ta sig tid när den egentligen inte finns.
Men hur som. I söndags var det min och Gustavs fyra års dag, som jag redan sagt, en dag med blandade känslor. Vi hade en jätte fin dag, började lagom lugnt och följdes av en färd till Birsta. Där fick vår bil för sig att skjuta salut. På något sätt, fråga mig inte, sköt bilen i väg ett tändstift så den började låta ytterst märkligt. Som tur var befann vi oss på parkeringen så det var bara att parkera och springa över på Biltema. På något vänster lyckades Gustav lokalisera felet och dessutom åtgärda det.
Efter en längre Birstatur än tänkt åkte vi hem och fortsatte ha det bra. På kvällen blev det bio, I rymden finns inga känslor. Helt underbar film och det faktum att den är inspelade i städer där jag rör mig gör den verkligen inte sämre! Jag höll dessutom på få en chock när en av killarna var sjukt lik en bekant som gick i estet samtidigt som jag gick media. Jag viskade till Gustav som blev minst lika förvånad och dessutom konstaterade att jag sett rätt. Helt otroligt och givetvis jätte roligt! Ett blommogram från Sam.
Det gjorde inte heller filmen sämre. Filmen var helt underbar, rolig och fint gjord. Den var helt enkelt härlig och jag rekommenderar den till alla, men främst de som har en koppling till Sollefteå, Kramfors och Sundsvall.
I måndags var dataintro, extremt spännande och inte alls en upprepning av vad jag gjorde i fjol. Något som däremot gjorde det värt att gå dit var intervjuerna som skulle göras. Vi var tre stycken som inte gjort det än, så det blev en runda där. Jag hoppas att de skyndar på att sätta i hop bild med text så man får en överblick över klassen snart.
Tisdagens lektion var inställd, hoppas den kommer senare, för den lät spännande. Så jag var hemma och försökte bli frisk, nollningen tar hårt på kroppen. Det blev åter en tur till Birsta för att leta lite kläder till lördagens film sittning. Nu är det bara ett halsband som saknas och dessvärre är det en viktig bit...
Nu ska jag ta tag i plugget för att om en timme åka till skolan och föreläsning!
Men hur som. I söndags var det min och Gustavs fyra års dag, som jag redan sagt, en dag med blandade känslor. Vi hade en jätte fin dag, började lagom lugnt och följdes av en färd till Birsta. Där fick vår bil för sig att skjuta salut. På något sätt, fråga mig inte, sköt bilen i väg ett tändstift så den började låta ytterst märkligt. Som tur var befann vi oss på parkeringen så det var bara att parkera och springa över på Biltema. På något vänster lyckades Gustav lokalisera felet och dessutom åtgärda det.
Efter en längre Birstatur än tänkt åkte vi hem och fortsatte ha det bra. På kvällen blev det bio, I rymden finns inga känslor. Helt underbar film och det faktum att den är inspelade i städer där jag rör mig gör den verkligen inte sämre! Jag höll dessutom på få en chock när en av killarna var sjukt lik en bekant som gick i estet samtidigt som jag gick media. Jag viskade till Gustav som blev minst lika förvånad och dessutom konstaterade att jag sett rätt. Helt otroligt och givetvis jätte roligt! Ett blommogram från Sam.
Det gjorde inte heller filmen sämre. Filmen var helt underbar, rolig och fint gjord. Den var helt enkelt härlig och jag rekommenderar den till alla, men främst de som har en koppling till Sollefteå, Kramfors och Sundsvall.
I måndags var dataintro, extremt spännande och inte alls en upprepning av vad jag gjorde i fjol. Något som däremot gjorde det värt att gå dit var intervjuerna som skulle göras. Vi var tre stycken som inte gjort det än, så det blev en runda där. Jag hoppas att de skyndar på att sätta i hop bild med text så man får en överblick över klassen snart.
Tisdagens lektion var inställd, hoppas den kommer senare, för den lät spännande. Så jag var hemma och försökte bli frisk, nollningen tar hårt på kroppen. Det blev åter en tur till Birsta för att leta lite kläder till lördagens film sittning. Nu är det bara ett halsband som saknas och dessvärre är det en viktig bit...
Nu ska jag ta tag i plugget för att om en timme åka till skolan och föreläsning!
söndag, september 05, 2010
Skuttunge
(För sakens skull nämner vi att fotografiet i fotografiet är taget av syster.)
lördag, september 04, 2010
Att ta ställning
Hur som efter att ha sett det avsnittet av uppdrag granskning tog jag ställning. Problemet uppstår när jag fick låna boken av mamma (som i sin tur fått den begagnat av en sommarstugegranne) och blev totalt förälskade i både Kalle Jävla Blomkvist, Underbara Sallander och chefredaktören Erika. Men till följd av mitt beslut kunde jag inte gå till närmsta bokhandel, köpa böckerna och sluka dem med hull och hår. Nej, det skulle innebära att fadern och brodern skulle få pengar, detsamma skulle gälla, om än i mindre summa, om jag lånat dem på bibblan. Vi gav mig två alternativ, antingen hitta en privat person och låna dem av eller att köpa dem på secondhand... Eftersom då skadan redan var skedd då.
För två år sen, om mitt minne inte sviker mig, fick jag läsa den första boken. Sen har jakten varit igång tills jag i början på sommaren hittade både ettan, män som hatar kvinnor, och tvåan, flickan som lekte med elden, på en loppis i Sollefteå. Lycka var total, priset (som visserligen inte heller var högt) hade inte spelat något roll, dem skulle jag bara ha! Ni som läst böckerna vet hur abrupt flickan som lekte med elden slutar, till och med så att den andra filmen avslöjar början på tredje boken. Vilket inte direkt gjorde det enklare att hålla på min princip.
Men för bara några dagar sen fick jag göra mitt andra kap, jag hittade tredje boken på myrorna här i Sundsvall. Väldigt lämpligt eftersom jag bara har åtta böcker plus ett antal hemsidor och annat spännande jag borde titta på i första hand...
Undra om det räknas som allmänbildning eller åtminstone som studiering av journalistyrket att läsa böckerna...
För er som är iontresserad av dokumenten jag pratar om så finns den inte längre på svtplay, men på youtube. Det verkar som om de gjort om så man inte kan länka in filmen, men en länk till tuben kan jag allt bjuda på. Enjoy!
fredag, september 03, 2010
GeneralsNollan
Jag har äntligen kommit på vad jag är för något, en GeneralsNolla. Jag har fortfarande inte vågat hänga med jfs-nollning. Eller ja, vad låter roligast, Ölympiska med pirattema eller en pubrunda i stan. För mig var valet inte svårt, speciellt inte med tanke på att jag tagit på mig att vara nykter General igår kväll. Med andra ord tillbringade jag går kvällen uppe i Sidsjön och kika på alla tävlingarna, ganska mycket genom kameralinsen... Så nu sitter jag och fyller på med bilder i nollegruppen på facebook. Ikväll blir det också Committ aktivitet som gäller, aldirg att jag tänker missa black and white sittningen. Jag har ju sytt en klänning! Ja, jag har separationsångest med Committ, det kan inte hjälpas. Men nästa vecka ska jag försöka spana in min nya klass lite, men det känns lite tungt när det är både bildjour, jour60 och min klass tillsammans både under nollningen och på lektionerna.
På tal om lektioner. Igår hade vi en väldigt spännande föreläsning av Ingrid Edfast från sr p4. Hon har i börjat på året tillbringat tre månader på Västbanken och med egna ögon sett följderna av den komplexa konflikten mellan Israel och Palestina. Jag kan väl inte säga att det var roligt att höra hur de vuxnas konflikt får 8 åriga flickor att skrika hemska saker till varandra över gatan är roligt, men ack så intressant. Extremt intressant, jag har verkligen kommit rätt. Inget snack om den saken. Just nu sitter jag och försöker hålla mig uppdaterad, för som journalist på måste man hänga med och hänga på... Så det är lika bra att börja nu. Debatt är avkikad nu går jag vidare på agenda. Rätt soft med två skärmar, en till blogg och slösurf och en för mina älskade playkanaler. Men nu ska det röjas upp lite här också. Som ni kanske redan listat ut har jag inga lektioner idag, men jag har några böcker att ta mig igenom...
På tal om lektioner. Igår hade vi en väldigt spännande föreläsning av Ingrid Edfast från sr p4. Hon har i börjat på året tillbringat tre månader på Västbanken och med egna ögon sett följderna av den komplexa konflikten mellan Israel och Palestina. Jag kan väl inte säga att det var roligt att höra hur de vuxnas konflikt får 8 åriga flickor att skrika hemska saker till varandra över gatan är roligt, men ack så intressant. Extremt intressant, jag har verkligen kommit rätt. Inget snack om den saken. Just nu sitter jag och försöker hålla mig uppdaterad, för som journalist på måste man hänga med och hänga på... Så det är lika bra att börja nu. Debatt är avkikad nu går jag vidare på agenda. Rätt soft med två skärmar, en till blogg och slösurf och en för mina älskade playkanaler. Men nu ska det röjas upp lite här också. Som ni kanske redan listat ut har jag inga lektioner idag, men jag har några böcker att ta mig igenom...
torsdag, september 02, 2010
Derby och Nollningssnack
Igår var det som sagt hockey. Sittplats för första gången någonsin, men det kändes ändå inte så konstigt då borta ståplats var ganska glest befolkat.. Av någon anledning är inte sca-cupen lika attraktiv som elitserien.. Men derby är derby och det går inte att komma i från. Till en början var det riktigt intressant, första perioden får inga toppbetyg. Det var alldeles för mycket slarv, tappade puckar, dåliga pass - you name it!
Men andra perioden, det var en riktig rysare. Modo vaknade och hade fler bra chanser, vad sägs till exempel om insida stolpe? Det var inte bara en gång pucken låg helt oskyddat i Timrås målområde heller. Men nog hade Timrå sina chanser de med, riktiga vassa en del. Jag måste säga att Nicklas Dahlberg, vår nya målis, imponerade på åtminstone mig. Det kommer utan tvekan bli spännande att se vad det här laget kan åstadkomma så fort de blivit lite mer samspelta... Men det kommer det med.
I övrigt så fick jag lämna iväg alla committs grejer igår, ytterligare ett steg som gör det hela mer påtagligt. Men ikväll ska jag vara med mina svartingar i alla fall. Jag tog på mig att vara nykter General under Ölympiska (som nu råkar vara idag), hellre det än köra någon pubrunda med jfs. Jag förstår inte varför de bojkottar Ölympiska... Sen på fredag är det black and white sittningen, och den tänker jag då inte missa. Jag har ju sytt en klänning speciellt för kvällen! Sen är det lite gemensamma aktiviteter, chill out vid Sidsjön, Storcaps och vinbrännboll. Så det löser sig nog fint. Men nu ska jag ta och läsa några rader i en av de gamla böckerna, medan jag väntar på att de dyra nya ska trilla in i brevlåda. Böcker för nära på 900 kronor, vad sägs om att sänka någon skatt eller något i den stilen på studentlitteratur?
Det är bara hoppas att jag fortfarande befinner mig i lyckorus den dagen jag sätter mig och ska betala den räkningen.
Men andra perioden, det var en riktig rysare. Modo vaknade och hade fler bra chanser, vad sägs till exempel om insida stolpe? Det var inte bara en gång pucken låg helt oskyddat i Timrås målområde heller. Men nog hade Timrå sina chanser de med, riktiga vassa en del. Jag måste säga att Nicklas Dahlberg, vår nya målis, imponerade på åtminstone mig. Det kommer utan tvekan bli spännande att se vad det här laget kan åstadkomma så fort de blivit lite mer samspelta... Men det kommer det med.
I övrigt så fick jag lämna iväg alla committs grejer igår, ytterligare ett steg som gör det hela mer påtagligt. Men ikväll ska jag vara med mina svartingar i alla fall. Jag tog på mig att vara nykter General under Ölympiska (som nu råkar vara idag), hellre det än köra någon pubrunda med jfs. Jag förstår inte varför de bojkottar Ölympiska... Sen på fredag är det black and white sittningen, och den tänker jag då inte missa. Jag har ju sytt en klänning speciellt för kvällen! Sen är det lite gemensamma aktiviteter, chill out vid Sidsjön, Storcaps och vinbrännboll. Så det löser sig nog fint. Men nu ska jag ta och läsa några rader i en av de gamla böckerna, medan jag väntar på att de dyra nya ska trilla in i brevlåda. Böcker för nära på 900 kronor, vad sägs om att sänka någon skatt eller något i den stilen på studentlitteratur?
Det är bara hoppas att jag fortfarande befinner mig i lyckorus den dagen jag sätter mig och ska betala den räkningen.
onsdag, september 01, 2010
Still don't get it
Jag hade min första lektion idag, i närkamp med texten. Helt underbart att återigen få höra om Vad, Vem, Var, Varför, När, Hur. Som jag fick göra lite i höstas under en lektion. Få höra ord som ingress, rubrik, mellanrubrik och ryckcitat! Jag har kommit helt rätt.
Mitt i lektionen dyker en förvirrad kvinna upp och börjar prata om sig själv och något påhittat parti. Bara för att lärarna sedan ber oss skriva en rubrik, ingress och början på brödtext om det som just inträffade! Det här är helt underbart! Varsegod för gratis reklam Mittuniversitetet!
Idag har jag också varit på fixarmässan. Minna tvingade på mig ett grönt armband nu med.. Men jag vägrar klippa av det svarta och gul, jag lider av separationsångest med Committ. Så mycket som jag lagt ner på det och nollningen nu i sommar var länge sen jag la ner på något. Så helt lätt är det inte.
Extra kämpigt var det igår kväll, kampen om j-huset. Jfs (journalister och bildjournalisternas studentförening) mot Committ... Till en början gjorde jag mitt sista som fullgod CommittGeneral innan jag slet av mig åvven och tävlade för Jfs. Jfs tog efter en hel del fusk hem segern, men det är inget jag kan vara varken stolt eller glad över. För mig var kvällen en stor förlust, en förlust av mina nollor, faddrar, BarbaSkön och Generalskollegor, en förlust av Commit helt enkelt. Jag har också förlorat en helt underbar klass med en skön sammansättning av olika människor för att kasta mig in i en ny okänd grupp, vilket inte allt är helt lätt.
Allting kom så plötsligt vilken har blivit väldigt omvälvande. Men samtidigt har jag inte tvekat en sekund på mitt beslut, man väljer en utbildning inte en studentförening eller klass. Jag jobbar på att övertyga mig själv om att jag kommer att springa på dem i korridoren och fortfarande ha något gemensamt med dem. För det är ju det som för människor tillsammans, något gemensamt intresse eller upplevelse...
Nej, nu ska jag sluta, jag kanske borde testa att hålla mig runt 2000 tecken som det pratades om idag på lektionen. Ikväll blir det i alla fall hockey med min fd Generalskollega, Emmelie och min värdiga efterträdare Elin. Ni ser, jag är inte helt utmobbad trots att jag blivit en ful gultröja...
tisdag, augusti 31, 2010
Journaliststudent
Jag är världens lyckligaste just i detta nu! Jag har kommit in på journalist! Det är helt ofattbart och jag har nog fortfarande inte insett vad det innebär! Att en punkt på en lista jag skrev i årskurs åtta nu går att checka av! För så många år är det nu som jag haft siktet inställt på att bli journalist! 7 år, det är en tredje del av mitt liv. Det är väldigt, väldigt lång tid. Jag tror inte att ord kan beskriva den här känslan, inte än, men jag kanske kan efter tre år på journalistprogrammet kanske jag kan! Glädjetårarna bara rinner och har gjort det enda sedan Kerstin ringde mig och förvånat frågade om jag sökt till journalist vid ett tiden!
Det här är en sån stor grej för mig att det går ut sms till både höger och vänster, mamma och pappa rings! Det är helt underbart.
Förlåt gdk09 och commit - jag tycker fortfarande om er!
Det här är en sån stor grej för mig att det går ut sms till både höger och vänster, mamma och pappa rings! Det är helt underbart.
Förlåt gdk09 och commit - jag tycker fortfarande om er!
lördag, augusti 28, 2010
Tjuvstartat
Nu har jag precis ätit frukost, av oförklarlig anledning (läs sympati) blev jag kvar på kårhuset och städade toaletter (av alla sysslor) så jag var inte hemma förrän klockan var fyra! Helt galet, speciellt med tanke på att jag var sovatrött redan vid ett. Det var en lugn kväll för min del. Gled runt och pratade med alla och såg till att folk hade det bra. Vilket det efter vad jag kunde utläsa de också hade. I kväll kör vi igen, det blir ungefär samma koncept som igår. Vi träffas på förrådet och sedan kårhuset. Skillnaden ligger i att fyra barer har öppet och serverar efter internationella teman, Mexico, Ibiza, Frankrike och Skottland. Det är Committ som anordnar så det kommer bli kanon. Själv hade jag tänkt leka vimmelfotograf. Jag måste ju se till att det händer saker i facebookgruppen så vi kan använda den som pålitlig informationsspridare. Med andra ord se till att det händer saker där så folk håller koll på den och på så sätt upptäcker vad vi vill förmedla!
Nä, nu ska jag gå och handla för om mindre än tre timmar börjar nollningen igen!
torsdag, augusti 26, 2010
No..no..no..nollning
Jag kan ge er ett ord Nollning. Hela min lilla värld kretsar kring just det ordet, allting ska vara perfekt och genomtänkt. Återigen har en hel dag gått åt till förberedelser och möten. Jag har nog mer koll än vad jag själv tror, det känns bara så snurrigt allting just nu. Men nu har jag tagit mig ett varmt bad och ska snart krypa till kojs. Imorgon ska jag vakna pigg, utan huvudvärk. Jag lärde mig Caps igår, det gick som det gick. Jag tror man fick bonuspoäng om man sänkte de två stackars nybörjarna till Committare, jag och Andy. Men kul hade jag hela kvällen. Det blev i princip bara kväll, för vi började festligheterna redan vid sex tiden och vid två vara jag i sängs. Då hade jag dessutom hunnit med lite efterfest på förrådet.
Idag har vi (Andy och Micke) tryckt den stora flaggan medan jag och Emmelie har fixat med Generalsband, Committs svarta guld, nollehäftet, gästboken och säkert massor som jag glömmer rabbla upp här. Mycket har vi fått gjort, men tid har det också tagit.
Idag kom dessutom min nya mus, t-bord och extra minneskorten till kameran. Hellre flera små än ett gigantiskt, så numera har jag tre 2 gigare. En som ligger som reserv i kameraväskan, en som sitter i kortläsaren och en i kameran. Jag är rätt bra på att glömma att sätta tillbaka kortet i kameran efter jag stoppat in det i datorn. Läs min Italienresa.
Minneskorten har jag inte hunnit testa och inte heller t-bordet, men musen trivs jag bra med. Jag ska bara komma underfund med var ringfingret passar bäst. Men som vanligt lär man ju anpassa sig, vi människor är ändå rätt bra på det, oftast.
Nu ska jag leta mig mot sängen och försöka tänka på något annat än nollningen. Jag borde kanske kika lite i böckerna till förpackningsdesignkursen. Jag har i princip gett upp hoppet om att sju journalister går upp i rök till min förmån, men man vet aldrig...
Idag har vi (Andy och Micke) tryckt den stora flaggan medan jag och Emmelie har fixat med Generalsband, Committs svarta guld, nollehäftet, gästboken och säkert massor som jag glömmer rabbla upp här. Mycket har vi fått gjort, men tid har det också tagit.
Idag kom dessutom min nya mus, t-bord och extra minneskorten till kameran. Hellre flera små än ett gigantiskt, så numera har jag tre 2 gigare. En som ligger som reserv i kameraväskan, en som sitter i kortläsaren och en i kameran. Jag är rätt bra på att glömma att sätta tillbaka kortet i kameran efter jag stoppat in det i datorn. Läs min Italienresa.
Minneskorten har jag inte hunnit testa och inte heller t-bordet, men musen trivs jag bra med. Jag ska bara komma underfund med var ringfingret passar bäst. Men som vanligt lär man ju anpassa sig, vi människor är ändå rätt bra på det, oftast.
Nu ska jag leta mig mot sängen och försöka tänka på något annat än nollningen. Jag borde kanske kika lite i böckerna till förpackningsdesignkursen. Jag har i princip gett upp hoppet om att sju journalister går upp i rök till min förmån, men man vet aldrig...
tisdag, augusti 24, 2010
Äntligen hemma
Nu är jag tillbaka i Sundsvall för en lång tid framöver! Helt underbart!
Exakt just nu väntar jag på Generalsbesök. Grabbarna måste uppdateras, flaggor ska färdigställas, nya ska påbörjas, tipsrundor och andra lekar ska preppas, musik ordnas och ja listan är lång.
Har dessutom kommit hem från ett extremt roligt och givande möte med de ansvariga för vårt skolschema. (Meningen ska läsas med ironi.) Lite bättre blir det nog för oss, men som sagt inte mycket att göra. Bara att hedra de faddrar som jag vet kommer att göra en grymt bra jobb.
Nä, nu måste jag plocka undan lunchen så vi får plats till allt som ska göras!
Någon mer kort rad här ska jag nog lyckas tränga in i mitt överfulla schema.
Exakt just nu väntar jag på Generalsbesök. Grabbarna måste uppdateras, flaggor ska färdigställas, nya ska påbörjas, tipsrundor och andra lekar ska preppas, musik ordnas och ja listan är lång.
Har dessutom kommit hem från ett extremt roligt och givande möte med de ansvariga för vårt skolschema. (Meningen ska läsas med ironi.) Lite bättre blir det nog för oss, men som sagt inte mycket att göra. Bara att hedra de faddrar som jag vet kommer att göra en grymt bra jobb.
Nä, nu måste jag plocka undan lunchen så vi får plats till allt som ska göras!
Någon mer kort rad här ska jag nog lyckas tränga in i mitt överfulla schema.
måndag, augusti 23, 2010
Början är nära
Återigen är hösten ljuset, imorgon bär det av mot Sundsvall igen! Det finns nog inte ord för hur mycket jag längtar att få flytta tillbaka. Inga andra krav än sina egna, skolan och möjligvis Gustavs. Det ska bli skönt att få komma tillbaka, nästan så att jag kan skriva komma tillbaka till livet igen. Men riktigt så illa är det faktiskt inte. Efter jobbet, slutar 18.00, kommer Gustav och hämtar hem, därefter ska bilen packas och Tux bältas. Sen, sen, sen!!
De två sista dagarna har varit rätt roliga, jag har nämligen, efter en hel sommars småtjatande fått lära mig skurmaskinen. Förstår ni glädjen i att det faktiskt får vara rent efter att du städat. Tidigare har det varit skurmoppen som gällt, vilket till skillnad från maskinen inte gör det torrt efteråt. Är det blött på golvet lossnar kundernas skosmuts vilket gör att det är smutsigare än det var innan du började. Idag körde jag den bara i någon timme, behöver jag säga att golvet på lagret aldrig blivit moppat, i alla fall att dömma på hur skitigt det var. Nu är det nästan ursprungsfärgen igen...
I övrigt händer det faktiskt inte så mycket. Om jag inte ska nämna att jag äntligen fått lite kvalitétstid med bror min. Två kvällar i rad har vi suttit upp till två-tre-tiden och via datorn försökt ta livet av varandra. Därefter har det fikaklubbats. Ikväll hade vi avslutningsfika med extra gott och nu sitter han och spammar min msn med konstiga gubbar som han laddar ner. Men som jag inte kan se eftersom jag inte ids ladda ner det. Så det känns nästan som om man är jättepoppis när msn blippar stup i kvarten. Nästan som när man bara fick sitta begränsade timmar och ville hinna prata med alla under de få timmar man fick ha datorn. Oj vad msnrutor man hade då, tio var nästan lite. Nu är man glad om man har Gustav uppe... Jag tror det kallas facebook. På tal om det, heter jag numera Committ-General Rebecka Lindberg. Låter ju inte lite påmigt.
Nollningsgruppen växer också sakta men säkert och lite disskutioner är det där i alla fall... Det blir förhoppningsvis när nollning väl drar igång. Vilket den gör nu på fredag, fram till dess har jag planerat alla dagar för att förbereda, möten här, möten där, fixa både ditten och datten. Det är nog inte så mycket kvar egentligen, men det känns ändå så. Ibland har man ingen koll alls och nästa stund vet man allting..
Det blir bra i slutänden, jag ska sluta oroa mig.
De två sista dagarna har varit rätt roliga, jag har nämligen, efter en hel sommars småtjatande fått lära mig skurmaskinen. Förstår ni glädjen i att det faktiskt får vara rent efter att du städat. Tidigare har det varit skurmoppen som gällt, vilket till skillnad från maskinen inte gör det torrt efteråt. Är det blött på golvet lossnar kundernas skosmuts vilket gör att det är smutsigare än det var innan du började. Idag körde jag den bara i någon timme, behöver jag säga att golvet på lagret aldrig blivit moppat, i alla fall att dömma på hur skitigt det var. Nu är det nästan ursprungsfärgen igen...
I övrigt händer det faktiskt inte så mycket. Om jag inte ska nämna att jag äntligen fått lite kvalitétstid med bror min. Två kvällar i rad har vi suttit upp till två-tre-tiden och via datorn försökt ta livet av varandra. Därefter har det fikaklubbats. Ikväll hade vi avslutningsfika med extra gott och nu sitter han och spammar min msn med konstiga gubbar som han laddar ner. Men som jag inte kan se eftersom jag inte ids ladda ner det. Så det känns nästan som om man är jättepoppis när msn blippar stup i kvarten. Nästan som när man bara fick sitta begränsade timmar och ville hinna prata med alla under de få timmar man fick ha datorn. Oj vad msnrutor man hade då, tio var nästan lite. Nu är man glad om man har Gustav uppe... Jag tror det kallas facebook. På tal om det, heter jag numera Committ-General Rebecka Lindberg. Låter ju inte lite påmigt.
Nollningsgruppen växer också sakta men säkert och lite disskutioner är det där i alla fall... Det blir förhoppningsvis när nollning väl drar igång. Vilket den gör nu på fredag, fram till dess har jag planerat alla dagar för att förbereda, möten här, möten där, fixa både ditten och datten. Det är nog inte så mycket kvar egentligen, men det känns ändå så. Ibland har man ingen koll alls och nästa stund vet man allting..
Det blir bra i slutänden, jag ska sluta oroa mig.
torsdag, augusti 19, 2010
Nollning, nollning och kanske lite mer nollning
Nu ska jag sy vidare på åvven, benet är fortfarande upp sprättat. Jag har fått låna mammas gamla symaskin, för min egen sa bestämt i från sig jobbet genom att demostrativt krångla på alla sätt och vis. Säkert inte nöjd med de billiga (och inte allt för bra) symaskinsnålarna jag köpte idag. På tal om köp och nollning, äntligen har jag hittat fejkpercingar i lämplig storlek! Helt grymt! Sittningarna here I come and I'll be dress for success!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)