Helgjobb, Huddiktripper och Ommålning

De gamla tapeterna är rätt söta, men otroligt
nötta och lite tantiga..

Jag antar att det är dags att återigen skriva ett inlägg om varför jag inte skrivit sen sist... Det börjar kännas lite tjatigt, men sanning är hård. Men jag ska börja med att säga att jag faktiskt går normalt nu, även om det fortfarande smärtar lite i stortån. Det var nog bara någon stukning på den. Men jag kan lova att foten var riktigt stor i torsdags. Doktorn jag fick träffa var inte till någon hjälp överhuvudtaget, men 150 kronor kostade han. Pappa däremot, som kom med syskonen lagom till middag tog och lindade in foten och vad än farbror doktorn sa så avlastade det visst. På kvällen sen var det Modo-match i Timrå som slutade med en skön seger på 4-1.
Men ett samtal senare, från Gustav, var kvällen upp och ner. Hans pappa hade varit med om en frontal krock på E4 och befann sig på sjukhus, allvarligt skadad, men vid liv! Så två besök i Huddik och arbete i helgen har gjort bloggen vilande. Vi har även kikat in hos mormor när vi varit i Hudiksvall (senast för några timmar sedan) och hon har snällt nog bjudit både på middag och mack-fika. Man kan ju inte tacka nej till mormor och inte heller låta bli att titta förbi då det blir så sällan.
I morgon ska jag till Härnösand över dagen, det blir mycket resande nu. Jag ska på ambassadörsutbildning eftersom jag ska jobba (ja, det är betalt jobb (dock inte utbildningen)) som ambassadör för Mittuniversitet. Så det ska bli spännande. I morgon kommer dessutom målarna hit och ska måla om i vårt sovrum, så det har vi tömt på möbler. Hej och hå, det är mycket på samma gång nu, men det ska nog gå vägen.