Ont i foten

I gårkväll var det fotboll med kårgrabbarna och debutanten Sandra. Jag hade jätte roligt och det gick nästan bra.. Förutom det där öppna målet jag missade när jag fick världens finaste pass.. Och förutom den lilla detaljen att jag inte kan gå idag! Min högra fot går inte att stödja sig ordentligt på..
Det var i en kamp om bollen, motståndarnas målvakt och jag sköt på bollen precis samtidigt, med resultatet att bollen stod still och jag föll ihop av kraften från hans skott. Jag kanske ska tillägga att det var en av de bättre spelarna och som dessutom spelar i ett "riktigt" lag.. Han verkade inte alls skada sig, det visade sig att han gått på bollen med bredsidan på foten medan jag satsade på ett vristskott. (Rätt logisk då han ville passa iväg bollen och jag vill skjuta den i mål..) Hur som, jag reser mig upp, svarar att det gick bra och spelar vidare.. Men efter någon match (de är fem minuter bara) så börjar smärtan koncentrera sig till en punkt, precis där stortån sitter ihop med resten av foten... Till sist gör det så ont att jag bestämmer mig för att åka hem innan allt är slut..
Hemfärden tar ungefär en timme eftersom jag går med Sandra och publiken Sarah. Inte helt optimalt skulle jag tro. Till en början hade jag foten på cykelpedalen, men det gjorde för ont att lägga hela kroppsvikten på foten.. Så det slutade med att jag linkar fram med tyngden på utsidan av foten och stödjer mig på min cykel.
När jag väl kommer hem kyler jag foten lite i kall vatten och lindar den (efter att blött ner resten av mig också, förstås). Men det gjorde för ont med lindningen så jag var tvungen att ta bort bandaget.
Sen somnade jag med foten i högläge..
Jag vaknade av någon anledning redan vid fem och fick för mig att Tux skulle få frukost och bli utsläppt. Så jag tar mig till hans bur, som numera står i hallen  (i ett försök att få honom mer rumsren)..
När jag är tillbaka i sängen värker foten och det dröjer kanske en timme innan jag kan somna igen. Vid halv nio klev jag upp igen och kunde inte stödja på foten, inte ens på hälen utan att känna smärta. Så nu sitter jag och väntar på att vårdcentralen ska ringa, vilket de borde göra vilken minut som helst...
Så vi får väl se hur historien slutar. Sjukhuspappa sa i alla fall att det är sällan man bryter något ben, så det känns ju skönt. Jag kan ju trots allt knipa ihop lite försiktigt med stortån, värre är det att spreta med tårna...