Det blir inte allt som man tänkt sig och ibland är det jobbigare än andra gånger. När det händer kan det innebära att jag inte orkar ta mig till skolan för att göra de indesignuppgifterna jag gjorde för lite mer än ett år sedan.
I dag blev det inte som det var tänkt. I dag skulle vara en glädjens dag, men det känns bara mer hopplöst nu. Som jag kanske sagt, beställde vi (jag och Gustav) en liten mackanick som i 95 procent av fallen, enligt random-dude på ett nördforum, skulle fixa min mörka skärm. I dag kom paketet, helt enligt planerna. Förväntansfulla öppnade vi lådan och började skruva i min dator. Jag tror ni alla gissat hur det gick, min dator tillhör de resterande fem procenten. Så nu sitter jag här och försöker acceptera att min bärbara dator numera liknar en stationär. Vilket inte är helt lätt eftersom jag tycker om att släpa med mig den både hit och dit. Det lilla hopp som är nu är att vi ska kunna returnera det lilla kretskortet och slippa betala den knappt halva tusenlapp den ändå kostade.
Men dagens teknik ska tydligen inte hålla, inte mycket mer än två år i alla fall... Visst, det går fortfarande att köpa en helt ny skärm till eländet, men det skulle kosta ungefär hälften så mycket som datorn är värd i dagsläget så det känns inte riktigt aktuellt. Och en ny dator blir det inte...
Nu har vi i alla fall försökt och jag antar att det ändå känns bättre än om vi inte gjort det. Det hade nog varit lite lättare om inte min mobil också varit kajko. Ska man våga köpa reservdelar till den?
Nej, nu ska jag ta och baka och sluta tänka på elektronik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar