Då har det varit jul också, eller åtminstone julafton. Det sägs ju att julen varar ända till påska... Ett litet tag till kan det väl få vara jul i alla fall. Julaftonen firades i Granvåg med familj (både min gamla och nya (Gustav och Tux)) och med mormor. Mycket god mat, eller ja, god saffranskaka, gott bröd, stor leverpastej med röd rosett och några prinskorvar samt köttbullar. Resten kunde jag gott vara utan eller rättare sagt, är jag utan. Julmat är långt i från det bästa som finns. Sen ska det ju ätas i flera dagar också, mat i överflöd.
De klassiska tvprogrammen: Kalle Anka, Carl-Bertil och Astrids jul har jag också hunnit. Men jag förstår inte hur Cars kan vara nyhet för tredje året i rad... Som vanligt var det mer klappar under granen än kulor i granen. Jag fick massa roliga saker, det jag hunnit används mest är nog åkmadrassen som jag önskat mig i flera år nu. I morgon, då jag är ledig, ska den användas ännu mer. Jätteroligt med farten och dessutom får man bra plats på den. Förutom då lillsyrran får för sig att alla tre syskon ska trängas i hop på en madrass. Jag kan ju inte direkt påstå att vi tog oss igenom hela backen många gånger.
Jag har jobbat tre dagar under julen också, fast tråkigt lite röda dagar. Bara en endaste en. Jag ska jobba två dagar till, om jag bara kan få igång min telefon och meddela Anna att jag kan dagen hon föreslog i dag.
Min telefon är så rolig, efter Gustavs lilla reparation (som för övrigt återupplivade den) så har startknappen klatrat, och nu är den helt bortplockad. Om jag minns rätt så ska de två ringarna nere i hålet kopplas samman för att telefonen ska starta igen. Men av okänd anledning så lyckas inte det.
Min teknik är inte rolig längre. Jag ska kanske tillägga att jag var tvungen att ta med en extern skärm för att överhuvudtaget kunna ha någon nytta av min dator nu. Men om jag har riktigt tur så kanske grejen Gustav hittat på tradera kan laga den. I värsta fall får jag väl köpa en ny, för jag har ett ganska stort behov att min dator ska vara bärbar...
Men man är väl egentligen dum som försöker laga sin teknik. Teknikvärlden är ett enda slit och släng, jag gillar inte riktigt den attityden. Vad är det egentligen för behov som driver folk till att byta telefon flera gånger per år? Om de går sönder och inte kan lagas är väl en sak, men de som byter ut en hel telefon bara för att det kommit en ny modell. Är det individens egna behov eller är det företagen som skapat behoven...
Mina 50 sidor per dag håller fortfarande i sig, helt otroligt. Men boken jag läser nu är rätt liten så det är inte så mycket text på varje sida. I alla fall inte om man jämför med Tryckfriheten ordets män och statsmakterna, där var det mycket och gammeldags text på alla sidorna. Hade man tur fanns ett svartvitt porträtt av Torgny Segerstedt, en av få svenskar attt vara stolt över från andra världskriget. Hade det inte varit för honom och Ture Nerman hade det varit en otroligt mörk och deprimerande läsning, vilket det var ändå...
Det som är roligt med boken jag läser nu, Demokratirådets rapport 2005 Mediernas integritet är att jag känner igen så många av forskarna som figurerar i den. Två av namnen som nämns, Britt Börjesson och Jan Strid hade jag några föreläsning med under min tid i Göteborg. Två mycket bra föreläsare. Sen är det en forskare som har sitt säte i Sundsvall som varit med i den och andra som man känner igen från tidigare böcker.
Rapporten i sig innehåller inte många överraskningar utan nöter in tidigare vetskaper lite extra.
Nä, nu är det dags för ytterligare ett återupplivningsförsök av mobilen! Heja tekniken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar