Still don't get it

Jag har fortfarande inte riktigt kommit över gårdagens chock. Det är som om jag lever i drömmen som någon snart kommer att väcka mig ur. Jag väntar nästan bara på Kerstin samtal om att det blivit något fel med turordningen, men samtidigt vet jag att det inte är så. Jag får äntligen göra det jag verkligen vill. Jag slipper oroa mig för fem år till i skolan, om jag överhuvudtaget tagit mig in efter Gdk. Jag slipper gå folkhögskola, som säkert är fin på sitt sätt, men jag har mina idéer om att det är mer meriterande med en högskoleutbildning. Även om det som vanligt är kontakter som spelar in när det kommer till arbetsmarknaden... Men det känns jätte bra!
Jag hade min första lektion idag, i närkamp med texten. Helt underbart att återigen få höra om Vad, Vem, Var, Varför, När, Hur. Som jag fick göra lite i höstas under en lektion. Få höra ord som ingress, rubrik, mellanrubrik och ryckcitat! Jag har kommit helt rätt.
Mitt i lektionen dyker en förvirrad kvinna upp och börjar prata om sig själv och något påhittat parti. Bara för att lärarna sedan ber oss skriva en rubrik, ingress och början på brödtext om det som just inträffade! Det här är helt underbart! Varsegod för gratis reklam Mittuniversitetet!

Idag har jag också varit på fixarmässan. Minna tvingade på mig ett grönt armband nu med.. Men jag vägrar klippa av det svarta och gul, jag lider av separationsångest med Committ. Så mycket som jag lagt ner på det och nollningen nu i sommar var länge sen jag la ner på något. Så helt lätt är det inte.
Extra kämpigt var det igår kväll, kampen om j-huset. Jfs (journalister och bildjournalisternas studentförening) mot Committ... Till en början gjorde jag mitt sista som fullgod CommittGeneral innan jag slet av mig åvven och tävlade för Jfs. Jfs tog efter en hel del fusk hem segern, men det är inget jag kan vara varken stolt eller glad över. För mig var kvällen en stor förlust, en förlust av mina nollor, faddrar, BarbaSkön och Generalskollegor, en förlust av Commit helt enkelt. Jag har också förlorat en helt underbar klass med en skön sammansättning av olika människor för att kasta mig in i en ny okänd grupp, vilket inte allt är helt lätt.

Allting kom så plötsligt vilken har blivit väldigt omvälvande. Men samtidigt har jag inte tvekat en sekund på mitt beslut, man väljer en utbildning inte en studentförening eller klass. Jag jobbar på att övertyga mig själv om att jag kommer att springa på dem i korridoren och fortfarande ha något gemensamt med dem. För det är ju det som för människor tillsammans, något gemensamt intresse eller upplevelse...
Nej, nu ska jag sluta, jag kanske borde testa att hålla mig runt 2000 tecken som det pratades om idag på lektionen. Ikväll blir det i alla fall hockey med min fd Generalskollega, Emmelie och min värdiga efterträdare Elin. Ni ser, jag är inte helt utmobbad trots att jag blivit en ful gultröja...