Sagan om min åvves försvinnande

I got a story to tell innan jag kan koncentrera mig på vad allt vad böcker och gamla tentafrågor heter. Tentan är i morgon!
Hur som, måste först få ro innan jag kan ta tag i det på allvar.
I tisdags bestämde min kära åvve för att inte följa med mig hem igen. Något som jag tog mycket hårt på. Men eftersom jag trodde att jag glömt den i det låsta klassrummet så leta jag inte så mycket mer den dagen, dessutom var mamma och väntade på mig. Så på onsdags började jakten, först Kerstin (personen hela skolan skulle kollapsa utan) men hon hade inte fått in någon åvve. Lärarna hade inte sett till den och inte heller någon kurskamrat. Klassrummet innehöll ingen påsen. Hela onsdagen, mellan 9 och 17 hade vi lektion så det fanns ingen längre tid än lunchen och tio minuters rasterna att ägna åt sökandet. Sista utvägen kom jag fram till vara att fråga städet och slänga ut lite efterlysningar på väl valda webbplatser. Städet hade naturligtvis slutat vid fem, så det var bara att ta sig hem och hoppas på morgondagens lycka. Det vill säga i dag.
Jag fick dessutom ett hett tips under kvällen om en påse med något svart i grovt tyg i som legat utanför J-huset.
I dag hade vi bara en lektion, eller responsmöte ska jag kanske kalla det, som gick betydligt bättre än sist. Så efter den fanns det massa tid för jakten. Min idé gick ut på att kolla i fall någon lämnat in den, leta upp lokalvårdarna och kolla upp tipset. Jag hade tipsaren ganska omgående så jag fick veta att den legat bredvid en trappa, som jag kört cykeln ner för dagen då jag tappade. Men där låg den inte kvar. Några sköter ju om miljö utomhus också! Helt klart värt att undersökas.
Kerstin visste ingenting, den andra receptionen visste ingenting men hos vaktmästaren fick jag lite mer tur. Han visste i alla fall vilka som skötte om utemiljön och två samtal senare var jag på väg mot en container! Jag var inte helt säker på om jag hoppades att den skulle vara där eller inte. Eller jo, jag var innerst inne så mån om att få tillbaka den så skicket kändes mindre viktigt. När jag fick se container så kunde jag inte låta bli att öka på stegen till jag småsprang emot den.
In med koden på kodlåset och mycket riktigt där låg åvven! Långt i från det fräschaste jag sett, till råga på alla fimpar så låg den inte kvar i påsen heller utan låg verkligen rak lång i skiten! Vem slänger en åvve på det viset?
Jag hade kunna tagit att den legat kvar i påsen och man trodde det var skräppåse som kommit på vilovägar. Men när den verkligen ligger utfläkt...

Det var inte mycket att välja på, jag ville verkligen ha tillbaka den. Ner med händerna i skiten och rädda den stackars åvven. Den stank, värre än ryktet säger Hins,jag lovar. Extra jobbigt för mig som är icke-rökare att den verkligen luktade gamla fimpar. Ursch, fy och blä. Hur som går jag med min äckliga åvve för att tacka vaktmästaren, Kerstin och berätta för min gamla klass som varit involverade i min jakt (tipset kom dessutom därifrån).
Sen såg jag till att stink objektet låg ordentligt i cykelkorgen så var det bara att bege sig hem. Jag tror denhär bilden talar tillräckligt för vad som hände sen.

Och ja, jag duschar alltid med grönsåpa och brukar avsluta med lite tvättmedel som peeling när jag ska lyxa till det! Jag passar också på att lova att det här är den enda bilden ni kommer att få se på mig i duschen!
Nu hänger stackarn på tork och imorgon blir hälften gult!