Massa skit och bajsnödiga nyhetsartiklar

Det verkar vara så bra att jag får tillbaka Gustav redan nu ikväll! Helt underbart, däremot blir jag nog gräsänka i princip hela nästa vecka. Men det är bättre, då är det tentaspurt och jag kommer behöva begrava mig i en stor hög med böcker, speciellt i den stora tjocka utan vettigt register. Men jag har tur som hade boken i Göteborg så jag tror jag ska ta och kolla igenom mina anteckningar sen då. Det finns fördelar med att aldrig slänga något, nackdelarna kan ni fråga Gustav om. Dem brukar han ha bra koll på.
Bortsett från bokläsandet känns det som att det går sådär. Jag hittar inte vinkeln i mina texter, de blir allmänt bajsnödiga och skulle på sin höjd kunna publiceras i stället för vädret mitt i en nyhetstorka. Men jag antar att jag kommer bli bättre på det efter tre år.
I fredags släpptes ett helt busslast journaliststudenter av ute i Birsta. Vi hade fått några meningar på en lapp. Meningarna formulerade löst vad vi skulle göra, en nyhetsartikel. Jag har lite svårt för ordet nyhet. Det betyder ju att det måste vara något nytt... En nyhet kan ha olika element som gör den extra intressant. Men jag hittar dem inte. En lätt panik spreds sig i alla fall där jag stod på busshållplatsen mitt i Birsta. Inte nog med att en artikel skulle skrivas, alla skulle dessutom vara unika. Okej, ingen mening att gadda ihop sig med någon tänkte jag och gick bort mot gångtunneln vid e4 eftersom de flesta försvann in i Birsta City eller bort mot Ikea. Efter en stund gång stöter jag på några kundvagnar och sen några till... Något att skriva om, kanske. Ja, som sagt i brist på bättre. Jag kunde ju inte gärna orsaka en trafikolycka bara för att få en nyhet.
Hur som, min första artikel på Mittuniversitets journalistlinje handlade om kundvagnar...
Min andra håller jag på med, paniken finns även med i den och den kommer nog också bli helt bajsnödig och dålig. Men då får jag väl kritik att suga åt mig. Jag har i alla fall valt något att skriva om vilket är ett stort steg framåt. Fast det betyder ju förstås inte att jag lyckats hitta en nyhet. Suck.

Jag kan ta några ord om nollningen så att inlägget blir på tok för långt för att orka läsas. Det mesta flöt på bra och jag var både med jfs och Committ. Men mest med Committ, fast det kändes väldigt naket utan min åvve. Den borde jag förresten hämta hem igen, den behöver modifieras lite. Jag måste inse att jag inte kan vara 100 % Committare längre, men jag kan vara 50/50. Med andra ord tänker jag sy på lite gult tyg på halva. Då kan jag vara både och, visst är det skönt när man kan välja att inte välja.
Jag har dessutom lovat någon bild på mig från sista sittningen.. Kanske där skon klämmer gällande min blogfrånvaro. Jag antar att det är lika bra att få det hela gjort. Som ni ser hade jag lite problem med tuppkammen, men jag kan lova att jag i alla fall försökte. I flera timmar! Tur man inte ska ha tuppkam varje dag. Givetvis fick jag mängder av tips när jag väl var på plats. Allt i från ägg och sockerlösningar till bara hårspray... Jag tycker att jag lyckades bra i övrigt så man kan vara lite ursäktande på just hårfronten, det var ju åtminstone svart. Halsbanden blev också en liten panik, det säljs en hel del nitar nu mera, platta, snälla och anspråkslösa nitar. Men inte några långa häftiga, vassa och elaka nitar speciellt inte på halsband. Som tur är kunde Cheri skicka sina två halsband till mig och kvällen var räddad. Klippa sönder kläder var i alla fall lite roligt och numera har jag ett par snygga jeansshorts, synd bara att hösten är här...

Nej, nu ska jag ta och städa lite mer så Gustav känner sig välkommen hem!