One Million Day

Jag bjuder på den där bilden. Ett gott skratt sägs ju förlänga livet! Dessutom kan ingen i hela världen kan vara snygg i den västen eller den kepsen. Men jag hade i alla fall betalt för att ha det på mig!
Det gick oväntat bra att komma upp i morse, åt frukost och njöt av att vara uppe med det fortfarande var mörkt.
Tjugo i sju gav jag mig av smått orolig för att komma för sent. Men jag hade inte behövt oroa mig, var på plats tio i till synes först. Det är inte så lätt att avgör vilka som väntar på en buss eller på en ful väst och en arbetsledare. Ganska exakt vid sju lyckades jag uppfatta något om metro och hittade två till som skulle dela ut tidningar. Strax efter sju kom en arbetsledare och några till. Sammanlagt var vi sju stycken som skulle dela ut tidningar mellan 7 och 10. Det första passet behövde jag bara ha keps, eftersom vi bara fått 4 kepsar och 4 västar. Men jag klagade inte speciellt mycket, så länge jag hade tidningar i famnen kände man sig inte speciellt dum. Men när tidningarna var slut kände jag mig inte speciellt vacker. Jag trivs inte i keps och färgen klädde mig inte heller. Jag hade riktigt roligt och tiden bara flög iväg. Ja, det är sant, helt ärligt hade jag roligt. Jag hade en anledning att ströprata lite med människor och försöka ge dem en bra start på dagen.
Rätt som det var så klockan tio, då samlades vi igen och summerade hur många vi delat ut. Jag var bland de bättre! Jag fick ut 175 stycken, två andra hade fått ut ungefär 100 var, den fjärde 85 och resten (3 st) hade fått ut 400 tillsammans. Drömsnittet (från ledningen) var på 100 var per timme, 300 på hela passet. Men det var inte så mycket folk ute den tiden på morgonen. Dessutom var det många som cyklade och man kan inte gärna springa i kapp dem och sätta en tidning på pakethållaren...
Men bäst av allt, jag var så gott som den enda som inte frös! De skyllde på mitt norrländska blod. Ja, det är väl mer eller mindre rätt, men jag skulle nog chansa på att det är min vana att vara ute längre stunder i kallare temperaturer. Jag hade klätt mig ordentligt. Vinterskor och tjockskockar, blir fötterna kalla eller blöta blir hela kroppen frysen så. Jag var till och med barmhärtig och lånade ut par av mina tre par vantar. (Ett par i fleece att ha innanför mina virkade vantar och ett par torgvantar att dela ut tidningar i.)
Jag hade väldigt tur och fick jobba ett pass till, trots att det var två andra som också ville det.
Men innan det var dags att ta itu med nästa pass hann jag hem och äta lite. Ta ut Tux en stund, han är ju inte van att sitta i buren hela dagen så.
Sen träffades jag och Fredrik (?) för att göra ytterligare en insats för nyhetsspridningen. Vi tog varsin bunt tidningar och travade gata upp och gata ner. Pratade väldigt mycket och det var riktigt trevligt, även om tiden gick ganska långsamt. Det visade sig att han också provat Allsite, vi var väldigt eniga i vårt hat mot dem. På tal om Allsite så träffade jag Anna (som var i samma "provgrupp" som jag) hon var tydligen kvar där. Jag tyckte synd om henne, men samtidigt hade hon fått lite andra jobb också. Hoppas de tar så mycket tid att hon också säger upp sig där....
Efter 550 tidningar, sammanlagt hade vi avklarat ytterligare tre timmar och med värkande armar var vi nöjda med vår insats.

När jag kom hem tog jag och omvandlade köket till trevligt igen och sedan började jag baka en marrängtårta. Såg i almanackan att Gustav (Adolf) har namnsdag idag, jag strök Adolf så fick jag en anledning att baka en tårta som Gustav tycker om.
Han blev mycket glad för den, även fast han inte hade någon aning om att det ungefär var hans namnsdag. Det är ganska olika det där med namnsdagar, hemma firades dem med tårta och lite paket hos andra inte alls.
Nu ska vi till och fika och senare i kväll kanske vi följer med Mikael bort till Torpköpcentrum för att hjälpa till att bära en tv. Ska bli spännande att se sig om lite grann och framför allt att åka bil. Var riktigt länge sedan så jag saknar det lite..