måndag, november 17, 2008

20 åringen

Så var det till sist den stora dagen. Gustavs steg ut från tonåren och allt vad man kan blåsa upp det till. Men det där med att blåsa upp högtider är inte riktigt Gustavs refräng så det blev en lugn dag.
Började som traditionellt med fika och paket på sängen. Tux hade jätte roligt åt tidningspappret på golvet. Det finns stränga regler om var lillen får vara (fast jag ruckar ofta på dem). Gustav blev väldigt fundersam över boxningssäcken, som då var min present till honom. Jag som trodde han skulle bli glad, men jag borde känt Gustav bättre. Han är ganska duktig på att se problemen när han väl vill.. Var ska vi hänga den, vi bor i en lägenhet ect ect. "Hade du velat köpa någon träningspryl åt mig hade du väl kunna köpt hantlar, de tar mycket mindre plats.."
Jaja, det var min första idé, men jag kom på bättre tankar.. ..eller inte.
Fast han och Hasse hade rätt roligt med den ett tag så vi får se hur det blir. Han har i alla fall fått kvitto så beslutet är hans..
Han fick också lite böcker, en knivslip och ett våffeljärn. Så imorgon ska vi äta något vi inte ätit på ett bra tag nu! Nygräddade våfflor med hjortonsylt! Åh, jag längtar nästan hem!
Efter en lite stadigare frukost än kakor och lite warcraft spelande åkte 20 åringen iväg till skolan.
Sen fortsätte jag och Hasse att spela. Vi hittade en bana jag tyckte var jätte rolig, jag lyckades till och med vinna några gånger, fast att jag virkade sjal samtidigt. Det tycker jag är en bra bedrift!
Helt plötsligt var klockan tjugo i elva. Tolv skulle vi möta upp Gustav på skolan för att äta födelsedagslunch på Bombay. Indiskt, vilket hörs på namnet, visst det var rätt gott. Men man fick på tok för lite mat och massa konstig sås. Brödet var i alla fall jätte gott. Men nästa gång blir det något annat ställe..
Sen skulle Gustav tillbaka till skolan och jag och Hasse begav oss hem och bakade tårta och städade upp lite grann.
Tanken var att det skulle komma lite besök, men det uteblev framför allt på grund av någon bantingsmetod som går ut på bacon och fett.
Gustav hade valt en högt uppgraderad kladdkaka som tydligen var jätte maffig, dräpande och god. Jag vågade inte smaka den eftersom killarna tog varsin, hör och häpna (i deras fall), normal stor bit, sen åt det inget mer av resterande nio olika kaksorterna inte heller av marrängswischen.
Jag fikade lite av det andra, men det var inte så kul att frossa själv. Så gissa vad vi ska livnära oss på imorgon?
Någon middag blev det i alla fall inte, men ingen av oss kände oss speciellt sugna heller så. Det blev istället massa gott och godis. Framför allt från Mikael och Adams skapelse. Väldigt kreaktivt och gott! Favoriten blev nästan tandpetarna som hade någon form av smak och inte var så mättande.
Kvällen tillbringades med ännu mer spelande och sen blev det film.
Först Ironman och sedan övertalade jag dem att se Mamma Mia. Det kändes väldigt lyckat. (Dessutom så känner jag mig mycket friskare idag. Ingen halsonda, ingen rinnande näsa men lite hostning och en igentäpt näsa..)





Ironman var riktigt bra. Fin handling och snyggt gjord. Ett ungt geni, Tony Stark, har kommit på massa kraftiga, världens kraftigaste, vapen. Tillverkning går framåt, allt säljer och han lever livets glada dagar med sprit och kvinnor. Men så blir han kidnappad av ett gäng galningar som vänder hans fantastiska vapen mot honom. De vill att han ska bygga en missil som ska avfyras mot hans älskade hemland, Amerika. I sin fångenskap möter han en man som hjälper honom att rymma, på ett högst märkligt sätt...
När han äntligen kommer är han inte sig själv längre. Han ser saker han inte sett förut. Han lider stora samvetskval och hans liv får en total vändning och han har fiender att bekämpa.
Helt klart sevärd. Betydligt bättre än Bond-filmen.





Ja, Mamma Mia. Vad ska jag skriva som inte redan är sagt...
En riktig Må-bra-film är just vad det. Man kan inte se den utan att dra på smilbanden. Inte ens grabbarna, som imellanåt till och med sjöng med, klarade det. Visst, det är ingen Bond-film, långt ifrån och ja, den är ganska löjlig. Fast utan att bli för mycket. Den håller sig på den fina linjen mellan vad som är tillåtet och inte..
Handlingen behöver jag kanppats skriva något om... En mamma, tre olika män, en dotter, roliga vänner och ett brölopp..
Min favorit måste ändå vara Rosie, den gamla tanten som skriver böcker! Helgrym! Kanske lite som jag vill bli om en halv miljon år....

Inga kommentarer: