Nu känner jag mig helt väck. Jag har precis lagt mamma i blöt så här innan Euorvision Songcontest. Efter morgonens inlägg har en hel del hunnits med, innan jag gav mig av till Stip (fotbollsplanerna) hann jag få upp Gustav, duscha, dammsuga en gång till, möblera in mammas säng, plocka bort från soffa med tillhörande bord, diska och fixa i ordning i köket. Dock blev det inget virkande på morgonen.
Sen bar det av till Stip, det fick bli på cykel och tur var väl det. Det stod bilar längs hela vägen och var allmänt kaos och ännu mer folk än bilar. Massa, många, mycket barn, överallt! Vi fick en ganska ful vit tröja och sen gjorde vi ordning korvutdelningsbordet; bar dit bröd, ketchup, senap och festis.
En halvtimme senare fick vi även kokkorv och därefter massa barn. Jag vet inte hur många korvbröd jag lagt korv i. Säkert mer än vad jag gör på en hel sommar på macken!
Men det var bra sällskap av de från laget och solen värmde gott. Så egentligen hade jag kunnat stått där längre, men när klockan blev halv tolv och de andra inte dykt upp blev jag småstressad.
Jag måste hem och hämta bilen för att kunna få med mig mamma hem!
När de andra äntligen tog över, kvart i så var det bara att sätta rekord på sträckan Stip - Lägenhet. Vilket jag också gjorde, tror det tog 4-6 minuter! Inte alls illa. Men då kom jag på att jag inte hade körkortet på mig så jag ringde Gustav för att han skulle komma ner med det. Dock hade han sett mig i skogen och var redan ner med småpengar i fall jag skulle behöva parkera. Så där gick det inte att spara någon tid.
Mamma fick jag inte tag på heller när jag ringde, dels är det dålig täckning på sträckan och sen lyssnade hon på sina ljudböcker.
När jag nästan är framme så ringer hon och undrar vad jag ville. Förklarar att jag är på väg sen lägger vi snabbt på. Inte bra att prata telefon när man kör bil.
Sen kommer jag in på stationen och mamma ser mig inte, vilket inte alls är konstigt då hon aldrig sett mazdan tidigare så..
Vi åkte inte raka vägen hem utan skulle ta en liten tur. Det slutade med att vi hamnade i Vännersborg kommun. Verkligen tur att kommunerna inte är lika stora som hemma. Dumma motorvägar med mitträcken och konstiga korsningar. Till sist hittade vi hem till en funderande Gustav, han tyckte vi varit borta länge.. Inte så konstigt.
Efter lite prat och visande av grejer så fikade vi lite mackor. Mitt fågelfröbröd var riktigt saftigt och gott. Mamma har för sig att man ska äta lite nyttigare bröd så jag fick ett recept på ett gott och nyttigt bröd av Ida som jag testade.
Sen har vi varit ute på långtur och jag är helt mör i mina ben. Det är jobbigt att streetsurfa till slussarna, även fast att jag liftade ganska mycket och framför allt vid dåligt underlag och uppförsbacke med Gustav. Men eftersom min gamla älskade cykel inte dykt upp än så fick det bli så. Mamma lånade min cykel.
Sen tittade på fallet, kraftverket (som ser ut som en borg) och givetvis på de tre generationer slussar. Det blev också lite mer fika. Vi hade dessutom tur och fick se en slussning, det går riktigt fort när de väl kommer i gång.
Innan vi for hem cyklade jag och mamma iväg till mataffärn (Gustav for hem). Men nu är vi äntligen hemma och har ätit. Ska ta och baka någon paj eller annat gott till kvällens myskväll framför projektorn!
Jag kommer garanterat att somna när det bli omröstningen. Det är så fruktansvärt tråkigt och långdraget... Hoppas bara att det går bra för Malena, det är en häftig låt.
Någon som jag till skillnad mot många andra inte är vidare förtjust i så är det Norges fairytail. Visst, det är en söt kille, mysig fiol och schyst intro, men under refrängen kommer huvudvärken.
De andra bidragen har jag inte lyssnat så noga på så där håller jag munnen stängd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar