torsdag, maj 14, 2009

Jag är godkänd












Jag gjorde det! Jag klarade min första salstenta! Helt underbart skönt. Jag hade till och med en halv poängs marginal! Det ni. 9,5 av 18...

Fast det känns jätte konstigt att jubla över ett g, dessutom ett g med nöd och näppe. Jag som brukade se ett vg som ett misslyckande. Men just nu är det helt underbart att bara ha klarat sig. Om nu bara tisdagens tenta gick vägen så är det bara slutuppgiften nu som är kvar. (Annars omtenta i augusti.) Slutuppgiften som ska vara en halv a-uppsats. Vi ska förbereda en forskning om vårt medieporträtt (rix morronzoo), men inte genomföra den. Vilket känns lite konstigt. Men jag har fått en finfin grupp, Ida (as usual), Annamaria (som gjorde rix morronzoo med oss) och sen en till Rebecka (inte hon på tåget, utan den första jag pratade med i klassen) så det kommer bli jätte bra. Fast som det ser ut nu så kommer vi inte bygga på vårt morronzoo arbete utan på de som de gjorde i (andra) Rebeckas grupp, Faktum (tidning som hjälper hemlösa att tjäna pengar i Göteborg). Det är nog lättare att komma på ett intressant forskningprojekt kring tidningen än om rix fm.
Sen har jag postat ansökan till Fränsta idag, jag lyckades gräva fram fem bilder som passade någorlunda in på deras efterfrågningar. Sen fick de med lite av mitt projektarbete (det är ju på sätt och vis publicerat), skoltidningen, ht och Pojken utan namn (som publicerades på Friends hemsida för många herrans års sen). Så vi får väl se om jag blir antagen eller inte. Men i första hand vill jag in på journalist i Sundsvall.

Sen har jag givetvis spelat fotboll sen sist jag skrev. En match med u-laget (fem från tfk och nio från vfk (vännersborgs fotbollsklubb)) bort i skogen. Jag fick äntligen spela på min favoritposition, mittback! Man har en så bra överblick därifrån och är dessutom lite av riktmärke för försvaret. Jag gillar kanske att styra och ställa lite...
Men det gick otroligt bra, jag fick spela ganska mycket mot motståndarnas gamling, en 47 åring! Hon blev nog sur på mig några gånger, speciellt i slutet på första. Jag hade tagit ner bollen och hon kommer rusande mot mig, springer in i mig sen lyfter jag upp bollen. Tror hon fick ont då. Men hon går in i mig, då får hon skylla sig själv. Jag gjorde inte som hon gjorde, dra i tröja. Det är något jag har riktigt svårt för. En sak om man stämplar nog eller använder armarna lite, det kan hände utan att man tänker på att man faktiskt gör det och är oftast utan att det är meningen. Men att dra i tröjan är ett val man gör, man öppnar handen, greppar tröjan, slutar handen hårt och drar. Så många sammanhängande steg gör man inte av misstag..
Det såg länge ut att som att matchen skulle sluta mållöst, närmare bestämt i 90 minuter. Då efter ett framspel och lite snurrande framför mål får en från vfk äntligen in bollen. Så skönt var det. Efter att ha jobbat så hårt hela matchen förtjänade vi det målet.
Efter matchen hade jag blodsmak i munnen och ben darrade fast jag kände ändå som att jag kunnat spelat mycket längre.
Det var en riktigt rolig match, jag hoppas att kvällens match med A-laget blir minst lika rolig.

Sen har jag börjat virka bollar. Garnet till mitt överkast är nästan slut, men då vi snart flyttar känns det dumt att köpa mer garn då jag har massa som bara ligger (dock fel färg eller material för överkastet). Jag har upptäckte något konstigt som heter tawashin (som visade sig vara olika sorters stickade eller virkade disk/skrup/rengörnings svampar), något man virkar som kunde se ut på massa olika sätt. Så jag var tvungen att kolla upp vad det var för något. Då snubblade jag på en bild på en virkad apnäve. Vilket gav mig inspiration till ett nytt (för mig i alla fall) sätt att virka bollar på! 3 runda band som virkas ihop på ett speciellt sätt. Väldigt svårt att förklara utan bild, men jag ska försöka ta fram ett mönster. Synd bara att jag är så dålig på att skriva mönster så att någon mer än jag förstår dem.

Snart kommer dessutom min underbara mamma, nu på lördag! Så det ska städas (igen), bakas en del och sängen till hennes ska bäddas.

Inga kommentarer: