En Blöt match

Vaknade vid tio tiden, tittade ut och såg snö. Min första tanke var nej. Inte för att jag inte älskar snö, men det är snö som faller här, det är slask. Dessutom kunde jag inte sitta inne och kura hela dagen, utan klockan två började vår övningsmatch i Grästorp.
Så efter att ha läst och kommit till en form av vändpunkt i min bok blev jag tvungen att lämna min varma sköna säng, äta frukost och ge mig ut i blötan. Cykelturen var inte särskilt angemän, men jag kom dit jag skulle utan större missöde än lite blöta kläder. Fast det var nära att jag la mig ner i leran en gång...
Sen hann jag torka i den ungefär en halvtimme långa bilresan till Grästorp. Men där fick man inte vara torr särskilt länge, efter första vändan var fötterna bortom all räddning. Vilket jag sen fick bittert erfar där jag satt och nötte bänk större delen av matchen. Riktigt orättvisst var det när motståndarna-med-så-krångligt-namn-att-jag-inte-ens-tänker-testa-stava-det fick in ett nickmål på en hörna efter att vi (de andra i laget) tillbringat större delen med bollen och dessutom på deras planhalva..
När det var kanske en tjugo minuter kvar fick jag komma in på planen, hade fortfarande blöta och kalla fötter då. Men något som störde mig ännu mer var att jag fick spela topp, jag forward! Det rimmar inte bra, jag har med undantag för någon match i kvartersen alltid spelat målvakt eller back. Jag är helt enkelt en försvarsspelar vilket gör att jag har svårt att stå och titta på när bollen är vid vårt målområde, men samtidigt vet jag hur jobbigt det är när det blir för mycket folk där med..
Jag hade helt enkelt ingen aning om hur jag skulle springa, var jag skulle stå eller vem jag skulle gå på eller inte gå på, men att jag helst skulle göra mål visste jag. Fast att jag en gång till och med slängde mig efter bollen misslyckades jag med den uppgiften och slutresultatet blev 0-1..
Min förvirring märktes, mitt spel, de få gånger jag faktiskt rörde bollen kan inte ha varit sevärt.. Jag tror nog att det dröjer länge innan jag får spela forward igen...
Duschen efter matchen var den bästa på länge, att känna känseln komma tillbaka till de stackars tårna!
Efter en biltur och cykeltur var jag hemma igen och sen dess har jag inte gjort mycket vettigt. Lagat mat till Gustav och mig, jag lyckades få det gott med, och bakat en klasskaka till grupparbetet imorgon..
Nu är det dags att gå och lägga sig och försöka läsa igenom 100 återstående sidorna av äventyret. Ibland önskar jag att jag kunde få vara någon i boken, de har ett mål att sträva efter och inte lika många förvirrande valmöjligheter som jag har...