Äntligen Hemma

Så var man äntligen hemma igen. Hemma måste väl vara där man känner sig hemma?
Visserligen känner jag mig hemma i vår lägenheten med, men knappt utanför den.
Tågresan gick hur som helst bra, några små förseningar, men det är det väl alltid då man åker med sj? Lite trevligt var att två käcka killar, eller snarare män i sj-kostym, stod och bjöd på påskgodis vid Trollhättans station. De tyckte att jag skulle ta många och att jag skulle skaffa sj priokort, vilket jag kunde glädja dem med att jag redan har.
Det var ett bra sätt att starta resan, så borde de ha varje dag! På tåget var det väldigt fullt men jag fick i alla fall en sittplats bredvid tre mycket olika och udda killar/män. Jag började virka på en ny sjal och hade en helt okej resa in till Göteborg. Där kollade jag upp varifrån tåget skulle gå tog av mig jackan och sen satte jag mig på en bänk i solskenet utanför tåget och virkade vidare. Så jag undrar vad folk kollade mest på, att jag satt utan jacka eller att jag virkade.. När det var tio minuter innan tåget skulle gå satt jag på min plats, fördelen då man har en plats reserverad. Eftersom skärtorsdagen är en av de dagar då människor reser som mest var det två normala långa x2000 som var ihop kopplade till ett jätte långt x200. Givetvis satt jag i vagn längst bort.
Vilket senare var tur. Det gick inte att gå emellan de båda tågen, men i det andra tåget ska det tydligen ha varit väsktjuvar. När de sa det blev min okända medresenär tvungen att flytta på benen så jag kunde kontrollera min väska. Men allt var i sin ordning, men hela resan var jag på hel spänn och så fort dörrar mellan vagnarna öppnades vände jag mig om efter misstänkta tjuvar... Hellre att folk får se mig som paranoid än att min väska kommer bort! Jag kommer ju aldrig att träffa människorna från tåget igen så...
När vi kom fram i Stockholm var allt i sin ordning med väskorna, men tåget var 20 minuter försenat. Vilken tur att jag på biljetten hade 40 minuters väntan där innan tåget till Sundsvalls avgång. Men vi som åker norrut verkar inte behöva samma information som sörlänningarna vad gäller tågbyten, eftersom de inte behagade att tala om varifrån mitt nästa tåg skulle gå. De vet väl att vi klarar det själva...
Även det tåget blev försenat, runt tio minuter. Men det hade blivit betydligt mer om det inte varit för den galna biten mellan Hudik och Sundsvall. Tåget körde i maxhastighet för att ta igen så mycket tid som möjligt, tåget krängde hit och dit och bistron blev tvungen att stänga. Vi tog väl igen den tid vi missade sista biten innan station då tåget blev tvunget att köra med reducerad fart, som det så fint heter...

På perrongen stod mamma och bror och mötte mig med kramar! I bilen satt pappa, vilket chockerade mig en aning, trodde att det bara skulle vara mamma och i bästa fall något syskon som kom.
Bilresan hem gick bara bra, fick lite myror i bena ett tag, men vem får inte det av att sitta still strax över åtta timmar?
Hemma hade syster gjort pannkakstårta, väldigt fin. Hon hade också tänt massa ljus och det var riktigt kul att få komma hem igen.
Sen fikade vi och jag fick massa försenade födelsedagspresenter; flaskhållare till cykeln, vetekudde, en liten liten flodhäst (se kinderägg; Madagaskar) pengar, bok om fiskarna + halsband och sten i fiskarnas färg, ipod nano (blå), örhängen, plastvisp och plasttång.
Örhängen ska jag börja använda så fort mina hål har fixat till sig. Jag var dum nog att stoppa i örhängen som jag köpte i London som varje gång jag har dem infekterar mina hål! Så nu varar de en massa och jag har läkringar i den och tvättar regelbundet...
Ipoden håller jag på försöka begripa mig på, har stoppat in den i datorn så att den ska laddas och just laddat ner itunes. Typiskt apple att vilja ha produkter som endast funkar med deras egna mjukvaror etc. Ska väl vara glad att jag inte behöver köpa en macdator för att kunna använda den. Det ligger nog något i att apple är lite snåla. Men bra saker gör de i alla fall, även om de kostar skjortan.
Lite jobbigt att ipoden måste laddas via dator, men en fågel viskade i mitt öra att det finns adapter så man kan ladda den på det gamla hedliga sättet också. Det är tur att jag ändå har min dator i gång så pass mycket...
Men nu är det dags för mig att lägga mig, även om datorn blir på för att ladda min nya lilla leksak!