Tiden går fort när man har roligt

Oj, vad den här helgen bara flög iväg! Men roligt hade vi i alla fall! Söndagen bjöd på kanonfint väder så en promenad satt väl på sin pass efter en lung morgon med "hela-fulla-bordet" som vi sa när vi var små. Det innebär hundra olika pålägg (i vårt fall 5 inkl smör), någon halv miljon flingsorter (fem även här) och massa olika bröd, hela fem olika sorter (två ej hembakta) med möjligthet till toaster och brödrost...

Behöver jag säga att vårat matbord inte är lika stort som det vi har hemma.. Men gott var det i alla fall! Morotsbrödet jag bakade blev kanongott! Det ska jag helt klart laga fler gånger, då man inte har bråttom på morgonen.

Vi gick förbi Gustavs gamla lägenhet, konstgräsplanen jag brukar träna på och öb. De har fortfarande inte fått in något garn! Vilket känns riktigt tråkigt, då februari snart är slut. (De skulle få in i februari.) När man frågar är det ingen som vet någonting vilket känns ännu mer frustrerande, kanske dags att byta leverantör?

Petter hittade i alla fall mycket billigt godis, något han brukar vara bra på. Men kostar det bara 20 kr/kg måste man ju nästan passa på...

Större delen av det som var kvar av dagen tillbringade vi framför varsin dator (Petter fick låna Gustavs bärbara), men det var faktiskt inte så osocialt som det låter. Utan vi tog och spelade diablo. Jag testade en ny "gubbe" denhär gången, en amazon istället för assassin. Ja, jag håller mig till tjejer, jag tycker att det är ett väldigt bra genustänk i spelet. Det är ungefär (om inte exakt) lika många kvinnliga karaktär som manlig man kan spela med! Fast sen är ju tjejerna väldigt kvinnliga i sina karaktärer, stora bröst, ganska avklädda och så, men allting kan ju inte vara perfekt!

Det gick ganska bra att spela, förutom att Gustav bara sprang i förväg, men så blir det ibland. Det bästa är nu att vi har alla tre en karaktär på ganska exakt samma level vilket underlättar när man ska spela (och levla) ihop. Petter kommer att kunna ansluta till oss hemifrån så...

Måndagen började vid kvart i åtta med en varm och skön dusch, för en gångs skull när jag ska till skolan kände jag mig ganska pigg när jag vaknade. Fast det beror inte på att jag sovit mer än vanligt, för det har jag verkligen inte, utan det var för att jag var så glad att Petter var där. Dagar som innehåller något mer än det vanliga och alldagliga gör det lättare att komma upp på morgonen...

Jag åkte in till Göteborg vid nio och hade en föreläsning, kändes lite typiskt att behöva en just idag, men så var det. Sen efter den mötte jag Petter i Nordstan (han åkte från Trollhättan vid elva), vi ringde till Laserdome för att höra hur det såg ut med lediga platser för att spela. Han sa något om ett gäng som kanske skulle komma, och jag började hoppas på att vi skulle få varsin plats. Men innan vi började leta efter den rätta spårvagnen gick vi och köpte hamburgare som vi tog med oss.

Sen började dagens största äventyr, nej jag snackar inte om laserdome, utan om att hitta dit!

Jag och Gustav hade kollat kartan kvällen innan och sett att spårvagn nummer 2 och 4 gick dit vi ville och att det skulle finnas en "Grafiskavägen"-hållplats, så vi klev på en tvåa. Vi löste ingen biljett till Petter (vilket man gör via sms) eftersom jag ryktesvägen hört att det nästan aldrig förekommer några biljettkontroller. Men ingen regel utan undantag visade det sig! Hjärtat hoppade över ett slag när jag märkte det och det tog ett bra tag att få iväg ett sms. För att inte tala om hur lång tid det tog innan det kom en bekräftelse! Men vi lyckades slingra oss riktigt fint, genom att göra som de stackare som jobbar på ordjaktprogrammen på tv, dösnacka - kontrollanten fick veta att vi var syskon och inte bodde i Göteborg och lite annat smått och gott medan vi slog ihjäl på lite tid så han skulle få sitt sms! (Har kanske ett framtidajobb på g här?!)

Vi var de två sista av ungefär 8 personer han kollade, för på nästa hållplats klev han av. Ibland har man allt bra otur, även fast att man ska betala för sig...

Men äventyret var inte slut där!

Efter att spårvagnen tömdes allt eftersom var det till sist bara vi som satt i den och väntade på grafiskavägen och rätt som det var stod spårvagnen still!

Vi tittar oss lite fundersamt omkring och efter en kort stund kommer chauffören och frågar om vi blev kvar. Vi var på ändhållplatsen!

Så vi blev så illa tvugna att kliva av och fortsatte istället ännu längre bort med fyran.

Hade det inte varit för min brors förstånd hade vi hamnat ännu en ändhållplats... Men han konstaterade att vi åkt på tok för långt så efter en språngmarsch på spår man inte får tillträda och mitten på en rondell hittade vi en hållplats åt andra hållet.

Där slog vi upp hela karten mot en vägg och försöka komma på var vi skulle och framför allt var vi var någonstans!

Efter en stund så la sig en ung herre i och hjälpte oss rätt. Efter att följt han beskrivning hamnade vi vid två stora supermarket:ar men inget Laserdome i sikte!

Ytterligare en blick på kartan talade om att det var två vägar som gick parallellt med varandra (utan hus emellan) och ena var Mölndalsvägen och den (givetvis) var då Grafiskavägen. Återigen blev det en farlig löptur över vägen. Jag gillar inte trafiken i Göteborg, är det inte bilar överallt så är det galna spårvagnar som säger pling och sen kör över det de kommer över!

Sen blev det en ganska lång promenad innan vi äntligen fick se en ingång med "Laserdome" skylt. Man kan tycka att de borde försöka synas mer!

Nu hade vi säkert varit ute en timme och letat!

Inne i entrén ekade det verkligen! Det var inga andra där, inte ens någon bakom disken, jag och Petter misstänkte fika. Efter ett tag kom det till sist ut en person som sa att det inte fanns några andra där och frågade om vi ville köra ändå. Det kändes verkligen inte roligt att vi var själva, men eftersom vi letat så länge så kändes det ganska bortkastat att inte köra. Men vi bestämde oss för att ett pass ala 20 min fick räcka då.

Sen kom det ut två snubbar som tyckte att vi kunde vänta ett tag i fall det kom några fler. Efter tio minuter kom två killar i tolvårs åldern och deras pappa. Tio minuter senare fick vi köra ett gratis spel i väntan på fler. Vid det laget var vi väldigt less på att bara vänta så det var kul att komma igång!

40 minuter senare var första (dubbel)spelet slut och vi kände oss egentligen rätt nöjda. I alla fall på att bara ha två motståndare vars taktik gick ut på att gömma sig i en återvändsgränd och skjuta därifrån. Jag misstänker att de blev lite less på att jag och Petter smög på dem bakifrån och från olika håll...

Men det blev tjugo minuter till som mest kändes som princip för att vi vi fick det. Det var nog då jag insåg hur ironiskt det var att jag och Petter sprang runt och sköt barn!

Behöver jag ens säga att vi vann med 9 poäng 4? Petter var den bästa spelaren och sköt ungefär dubbelt så många skott som mig fast med ungefär samma pricksäkerhet. Fast många skott vara bara för-att-skott utan att sikta på något. Lite pinsamt är kanske att jag bara var 3 bäst, lite surt att vara sämre än en av de killarna... Men sånt är livet...

Börjar fundera lite på om Petter har någon genetisk fördel som gör honom duktigare på att skjuta än mig. Jag hade ju trots allt spelat tidigare! Men åt andra sidan så är han bättre än mig på det mesta som inte kräver lite kroppsstorlek. (Trots att han är längre än mig väger jag betydligt mer... Det är inte jag som är tjock utan han som är smal!)

Det kändes i alla fall som om det var värt det, speciellt med tanke på priset 100 kr/2 st/4 spel/1h 20 min! Efteråt var vi väldigt törstiga så vi fick in på en av de gigantiska mataffärerna för att köpa dricka. Efter att ha gått igenom så gott som hela butiken frågar en ur personalen var de gömt undan drickan någonstans. Har vi norrlänningar väldigt dåligt lokalsinne? Jag tror snarare att det är Göteborgarna som vill ha en anledning till verbal kommunikation!

Klockan fem satt min bror på tåget och vinkade åt en storasyster som redan börjat sakna honom! Efter att jag sett tåget rulla iväg kändes det väldigt tomt och nästan lite sorgligt... Hade gärna haft kvar honom ett bra tag till!

Men man får inte alltid som man vill, det fick jag inte på tågresan till Trollhättan heller. Det var väldigt fullt så jag blev utan sittplats och fick sitta i trappan.. Det är roligt att de kan sälja fler biljetter än vad som finns sittplatser. Men det beror väl på att de som har kort som liknar mitt inte går att beräkna..

Nu sitter jag hemma och känner att det var rätt skönt att jag missade löpträningen idag. Inte bara för att det var löpning brukar tycka att det är ganska skönt, utan för att min halv värker lite.

Det skyller på vädret, snö som smälter och gör mina stackars fötter blöta och kalla!