Redovisningen

Idag var det dags att redovisa gårdagens observation. Jag måste säga att det ändå gick bra, även om morgonen inte blev riktigt som planerat.
Jag hade varit duktig och ställt mobilen på att ringa 1 och en halv timme innan bussen gick. Då finns det tid för lite soonze med, vilket passar mig!
Men när klockan ringde kvart i fem var jag inte alls så pigg som jag borde ha varit. Jag var nästan på väg upp då Gustav la armen om mig och bad mig stänga av alarmet. Strax därefter hade vi båda somnat om.
Men min kropp måste ha reagerat på att något var fel. Jag tror att man kan ställa en psykisk väckarklocka, så en timme senare vaknade med ett ryck.
Då blev det verkligen bråttom, men tack vare att super snälla Gustav klev upp och gjorde i ordning mackor åt mig hann jag i tid.

Trots att jag till en början hade hjärtat i halsgropen fick jag i mig lite av frukosten och somnade sedan på tåget. När jag kom fram till skolan hade de andra redan hunnit öva igenom en gång. Tur att jag bara skulle fråga publiken en fråga och sedan svara på den (Hur många tror ni hjälpte mig att stämpla på de 25 resor vi gjorde..? En och det var en en empatisk mamma.) och sen bara skådespela med kryckorna.
Inledningen blev precis så bra som planerat. Jag hoppade in på kryckorna, trots värkande händer, och lurade de som frågade att jag skadat mig på fotbollsträningen kvällen innan.
När det sedan blev vår tur, var jag med flit segare upp med mina kryckor. När jag nästan var framme ramlade jag pladask. Synd att jag inte kunde se det utifrån, men de längst bak ska tydligen ha blivit förskräckta och läraren stutsade från andra sidan klassrummet för att hjälpa mig upp... Det var även en till som hjälpte mig, han jag ritade rektanglar med första veckan.
Men lärarens min när han förstod att det ingick i vårt rollspel, den var riktigt sevärd. Vi blir nog inte glömda i första taget.
Resten av redovisningen flöt på riktigt bra, alla var jätte duktiga och sa bra saker. Mycket skratt blev det också, bland annat när det nämndes att det var mest yngre killar som hjälpt mig...
Det var riktig skön redovisning, visserligen sa jag inte så mycket, men jag blev inte så där låst nervös som när vi hade nationella i trean...
Nackdelen var väl att vi inte riktigt fyllde ut de tilldelade 25 minutrarna, men det var det egentligen ingen grupp som gjorde.

De andra redovisningarna var också väldigt bra! En grupp hade gjort en minst lika tokig undersökning som vi, de hade åkt hiss hela dagen! Två grupper hade undersökt medlemsvärvare, roligt nog på samma ställe. Fast ena gruppen hade kollat försäljarnas agerande och den andra de förbipasserande. Den sista gruppen (som egentligen var först ut) hade undersökt studenter som placerats i grupper och skulle göra ett arbete tillsammans.
Det blev många intressanta frågor och diskussioner i en allmänt behaglig stämning.

När redovisningarna var över visade det sig att det inte gick något tåg förrän en timme senare! Jag slog i hjäl den mesta av tiden på Nordstan och sen är ju tågen alltid inne en bra stund i förväg, Göteborg är ju en ändstation.
När jag kom hem var Gustav och Jim i full huggning med någon form av nätverksbygge, en skollabb. Så jag satte mig vid min dator ett tag och hör och hämna skaffade Face book. Jag har varit ganska anti den sidan, mest eftersom alla är där och alla tidningsrubriker i stil med "din kompis kan vara någon annan". Det kändes som om vuxenvärlden var så långt efter, jag menar, det lärde man sig på lunarstorm att det gick att förfalska identitet på internet. Det kändes liksom inte som en nyhet.
Men det som fick mig att skaffa sidan var främst att de startat en grupp där i klassen och det känns som om man skulle missa så mycket om man inte finns med där...

Sen fick jag för mig att vara duktig och läsa i boken, men tro det eller ej, jag somnade i från den! Nu vet jag inte om det var för att boken var lika tråkig som vanligt eller om det berodde på att jag inte sovit fullt så många timmar som jag borde.
Efter någon timme var killarna klar och då Jim gick hem följde jag och Gustav med honom en bit. Lagom till att det var dags att svänga av vid affären. Vi var in på Öb och de har fortfarande inte fått in garnet som jag behövde i november! Men jag är inte särskilt förvånad.
När vi kom hem vispade jag ihop våffelsmet och sen åt vi middag. Resten av dagen har varit riktigt slapp och ska fortsätta i samma stil. Imorgon har jag bara en föreläsning på två timmar, vilket känns skönt. Jag kan sova två timmar längre, det behöver jag nu. Sen är jag ledig på fredag, ska försöka ta i tu med litteraturen då. Till veckan är det ju hemtenta!