Tenta och Fotboll

Wow, nu har jag kommit en liten bit på tentan, strax under hälften. Det låter bättre än vad det är, tenta ska nämligen bara vara två sidor och jag har knappt skrivit en. Men för att få upp självförtroendet lite så tyckte Gustav att det var bre skrivit, betydligt bättre än i min förra tenta! Så jag ska försöka jobba vidare på det idag, men jag vet inte riktigt vad jag ska ta upp. Har redan diskuterat varför vi längst bak blev så uttråkade i jämförelse med de längst upp i hierarkin. (Snart kommer jag kunna stava det ordet rätt! Jag som inte ens visste vad det betydde innan jag började i Göteborg..)
Men det känns lite tungt att behöva sätta sig framför datorn när solen strålar utanför. Samma sak var det igår, varför är det aldrig sol när man bara har en lektion?
Igår blev det i alla fall en promenad i det fina vädret, men bara till mataffärn. Det börjar känns lite som det största nöjet, enda gången man sticker näsan utanför lägenheten, med undantag för skola och fotboll då. Fotboll var det i går på kvällen, gick väl så där, eller ja skotten gick otroligt bra! Jag satte flera bollar i krysset, vilket inte är illa för att vara jag..
Idag blir det mer fotboll, men skönt nog bara en föreläsning om psykisk inställning. Det är ganska intressant även om jag redan har en envis vinnarskalle. Sen imorgon blir det match, träningsmatch. Min första för i år, missade den förra helgen, mycket frivilligt, då brorsan var här på besök..
Mycket har ändrats sen dess om man tänker efter, nu är jag inte längre en blivande Göteborgare utan en blivande Sundsvallsbo. Vi har så gott som bestämt att det blir Sundsvall nästa, det är lättare att få ett billigare boende där och dessutom fanns det fler kurser jag kan tänka mig läsa om jag inte kommer in på journalist på en gång..

Ikväll ska vi se om melodifestivalen kan rädda upp finalen med åtminstone en bra låt, som omväxling.. Men det ska bli mysigt att dega i soffan med massa gott i alla fall, tror jag ska baka en bärpaj som vi kan kalasa på.
Men nu ska jag försöka trolla med tentan lite..

Sova sova sova

Vilken slö dag! Jag har verkligen inte gjort något nyttigt alls i förhållande till tiden. Jag vaknade till när Gustav klev upp (han skulle iväg till skolan), men somnade genast om. Vaknade lite senare då han sa hejdå, sen jag till klockan tolv. Om det inte varit för att var i akut behov av att besöka toaletten så lovar jag att jag somnat om igen.
Men eftersom jag ändå var uppe var det lika bra att få något gjort, så jag bäddade sängen, dammsög i sovrum och kök, tog något som kan liknas vid frukost och satte mig vid datorn i hopp om att få några rader skrivna på tentan. Men den kalla youghurten fick mig att frysa så jag tog min bok och la mig i sängen för att bestämma vilka två kapitel jag ska utgå i från. Det dröjde inte länge innan jag somnade igen!
Vid tre tiden kom Gustav hem och frågade om jag sovit ända tills dess. Då var jag snabb att poentera att jag faktiskt hade dammsugit lite! Sen tog han sin laptop och la sig bredvid mig och pluggade medan jag somnade om. Drömde något om att de tömt kanalen på vatten och jag tillsammans med massa människor gick runt i gegan, jag letade efter min cykel. Som jag fortfarande inte har glömt, jag spanar fortfarande misstänksamt emot alla cykelställ och alla som cyklar förbi mig. De måste tro att jag lider av någon form av någonting inte allt för hälsosamt. Saknad kanske det kallas? Jag och den cykeln har många mil tillsammans och vi har tjänat pengar ihop, alla år jag sålde jultidningarna!
Hur som tyckte Gustav att jag kunde få ta det lugnt idag, mina vader och korsrygg gör fortfarande uppror mot mig. Inte rättvisst när jag tränat så pass mycket att kroppen ska börja protestera!
Men mindre träning kommer det inte bli för den sakens skull, nu har träningsmatcherna dessutom börjat komma igång.
Ikväll var det träning, så där roligt, vi var väldigt få, bara nio stycken idag! Sen avslutade vi med löpning, i "kuvert", vilket inte alls är särskilt roligt. Det är psykiskt jobbigt att behöva vända och sänka farten för att sedan öka igen...

Men imorgon måste jag verkligen komma igång med tentan. Det vore rätt skönt om jag kunde bli klar någon dag tidigare, tisdag ska den in. Fast det är inte så lätt att finna lugn och inspiration till tentan när jag bara funderar över framtiden och oroar mig inför flytten... Det är så mycket som måste lösas kring den, för som det ser ut nu blir det flytt till Sundsvall. Jag struntar i att den journalistutbildningen har sämre rykte, det blir väl lite vad man gör det till, skulle jag tro.
Ska bli skönt att komma hemåt, minskar resetiden hem med minst 10 timmar, det är inte illa. Dessutom hamnar jag i samma stad som Ewwe och Nelly vilket inte är helt fel. Man har väl något form av ansvar som gudmor och bästis?

Tentadags, igen

Nu har jag fått mitt livs andra tenta i handen, utifrån en kommunikationsövning vi gjorde idag ska vi skriva 2 A4.Visst, det skulle absolut inte vara några problem, men då kommer det fina uttrycket "utgå i från litteraturen" in igen...
Bilden visar en typisk hierarki som är vanligt inom organisationer. Alla i gruppen blev en av dessa bokstäver, själv blev jag G. Alla fick fyra kort (som i kortlek) var, jag hade en femma, en knekt, en nia och en åtta. Övningen gick ut på att vi bara fick kommunicera med lappar och bara med den vi har en förbindelse (streck) till. Så jag fick bara skicka lappar med C, medan C fick skicka både till mig, F och A... Det var endast A som till en början visste vad uppgiften gick ut på, förutom att vi inte fick visa någon annan våra kort. Men efter att ha bytt kort (med c) så jag hade två åttor förstod jag ganska snabbt vad poängen var...
Uppgiften gick ut på att alla skulle ha fyrtal, men i en viss valör. Jag skulle tex. ha alla åttorna. Men sedan var ett ess (som A skulle ha) utbytt mot en femma. Vilket det bara var jag som visste om, men jag visste inte att de andra inte visste det...
Hur som blev det ganska tråkigt att sitta där längst bak och bara ha en att prata med. Så till sist började man skicka lite "sociala" informella lappar om löneförhöjning och bortskänkning av lappar. Medan A hade betydligt roligare och fick ansvara för att korten skickades rätt.

Så nu ska vi alltså dra paralleller mellan vår övning och en riktig organisation. Jag hoppas verkligen att de stackare längst ner har något att göra medan de sitter och väntar på lappar uppifrån..
Jag har ingen stor lust att börja med uppgiften idag, tänker på tok för mycket på framtiden, även om det lutar på mot Sundsvall nu. Men då tillkommer allt bök med flytt, vad som blir smidigast och billigast... Sommaren är i alla fall någorlunda klar, jag har smsat med Anna (chefen) på macken i dag och jag får gärna jobba där i sommar. Vilket känns bra, det är ett bra jobb, bra betalt och inte allt för lika varje dag. Fast att jag brukar kunna bli ganska less mot slutet så är det fortfarande ett bra ställe att vara på! Vem blir inte less på att tillbringa sommaren inomhus, menar jag...

Dålig dag

Träningen blev inte riktigt det sköna breaket från tankarna kring framtiden som jag hoppats på... Mina vader och korsrygg gjorde träningen till en ren plåga. Jag vet inte vad det är med dem, Jonas (en av tränarna) påstår att det är för att vi tränar så pass hårt just nu. Hoppas verkligen att det är därför, för i så fall kommer det att gå över, någon gång... Men jag kan knappt böja på benen för att plocka upp något jag tappat (vilket händer ganska ofta) utan att de skriker i protest! Men ända till Bert Karlssons Hoppa Hulle Hulle plåga höll jag humöret relativt högt, för efter den låten kommer min älskade Explodera låt! Jag hade dessutom tajmat så att jag skulle få den på den krävande tjockmattan. Men vad tror ni händer? En ur laget (nämner ingen namn, man det kommer att sitta fast på minnet, länge) går och byter bort Hoppa Hulle Hulle. Min första tanke, nej, nu kommer jag inte få låten på tjockmattan. Men inte nog med att Hoppa Hulle Hulle blev utbyt, min explodera blev också förbi tryckt! Jag trodde nästan att jag skulle explodera! Mitt humör sjönk som en sten och då börjar man genast känna hur trött man är och hur kroppen värker... Det var bara att plåga sig igenom det sista varvet, för det blev verkligen en plåga! Träningens höjdpunkt försvan genom ett klick...

Gustav har varit väldigt snäll och försökt hjälpa mig att kolla alternativa utbildningar till hösten. Det finns journalist i Sundsvall, nackdelen är att de tydligen inte har det bästa ryktet och att intagningspoängen är ungefär ett mer än vad jag har. Men det kan ju variera år från år, dessutom finns det en del andra mediekurser man kan läsa. Har dessutom sätt ett program som var pr-inriktat med lägre intagning. Fast det är ju faktiskt ett tag kvar innan man måste bestämma sig, men jag gillar då det finns en plan och struktur...

Men nu är det snart det dags för semla och sängen. Imorgon ska jag upp väldigt tidigt, till skolan för någon grupp grej och sen återigen få en underbara tenta. Åh, vad jag är taggad!

Confusion

Hjälp! Framtiden kallar och jag vet inte vad jag ska svara!

Jag har fram till den 15 april på mig att bestämma vad jag ska göra till hösten! Jag har som ni (av datumet) kanske förstår tänkt plugga vidare, men var, till vad...

Den bok som vi läser just nu på kursen har vänt min framtid upp och ner med hierarkiska strukturer, motivation frågor etc! Den har fått mig att börja fundera vad jag verkligen vill, vem vill jag vara i en organisation, i vad för sorts organisation?

Jag vet inte längre vad jag vill jobba som, tror jag, för hur ska jag kunna veta? För att det handlar om mig? Ibland tror jag att den människa man känner sämst är sig själv..

Det som verkligen krånglar till det med att jag inte kan hoppa på en utbildning som låter rolig utan jag måste försöka se vad som händer efter det. Vad vill jag ska hända sen då och hur kan jag få det att hända?

Jag vill ha ett inspirerande, viktigt och varierat yrke.. Men vad inspirerar mig, vad tycker jag är viktigt?

Jag tror att jag vill hålla på med något inom media. Journalist lockar, men sen då? Jag kommer stå där med min journalistutbildning och lån utan att få något jobb. Men samtidigt om man blir bäst på det man gör så måste man få jobb, eller? I så fall vad gör en bäst, kan man verkligen bli bäst?

Jobbet ska samtidigt ska det inte vara så roligt att det tar upp all min tid, men jag vill ändå känna rätt bra på det. Utbyteseteori, få ut så mycket som möjligt av så lite som möjligt...

För vid sidan av jobbet vill jag bo utanför en mindre stad ganska nära riktiga hem (alltså någonstans i mitten på Sverige) i ett stort hus med långt till närmaste grannarna. Sen gör det absolut ingenting om man tjänar rätt bra med pengar så man kan ha lite fint och lyxigt i huset.

För ett mer jämställt samhälle

När man pratar om jämställdhet dras ofta paralleller till "kvinnliga och manliga" lön, arbetsvilkor, uppgifter i hemmen... Listan kan göras lång, men ofta går det ut på att vi tjejer har det betydligt sämre än vad våra manliga motsvarigheter. Jag ska väl varken säga för eller emot här...

Det jag tänkte ta upp är fenomenet shopping! Vilket oftast ses som kvinnligt, i alla fall då man snackar skor och kläder.
Men har ni försökt shoppa med en kille, åt en kille! Om inte, gör det! Det vänder upp och ner på att shopping inte är särskilt svårt. Gå in på vilken större-både-och-kedja, H&M, KappAhl och sök efter killkläder. Oftast måste du ta hissen till övervåningen och sen gå längst bort i lokalen bara för att hitta att de säljer skjortor..
Sist jag köpte kläder fick jag två tröjor för 60 kr (en topp och en lång klänningskofta) det får du knappt ett par strumpor för i fall du ska ha killkläder.
Det är A L D R I G superrea på killkläder, det är nästan aldrig rea överhuvudtaget där. Det finns väldigt många klädaffärer som har enbart tjejkläder, men hur många har enbart killkläder? Och om man mot förmodan hittar någon så heter de "Herrmode", hur kul är det för en tonåring?
Nej, det är dags för kedjorna att inse att faktiskt finns killar utan en halv miljon på banken som också bryr sig om vad de tar på sig.

Tiden går fort när man har roligt

Oj, vad den här helgen bara flög iväg! Men roligt hade vi i alla fall! Söndagen bjöd på kanonfint väder så en promenad satt väl på sin pass efter en lung morgon med "hela-fulla-bordet" som vi sa när vi var små. Det innebär hundra olika pålägg (i vårt fall 5 inkl smör), någon halv miljon flingsorter (fem även här) och massa olika bröd, hela fem olika sorter (två ej hembakta) med möjligthet till toaster och brödrost...

Behöver jag säga att vårat matbord inte är lika stort som det vi har hemma.. Men gott var det i alla fall! Morotsbrödet jag bakade blev kanongott! Det ska jag helt klart laga fler gånger, då man inte har bråttom på morgonen.

Vi gick förbi Gustavs gamla lägenhet, konstgräsplanen jag brukar träna på och öb. De har fortfarande inte fått in något garn! Vilket känns riktigt tråkigt, då februari snart är slut. (De skulle få in i februari.) När man frågar är det ingen som vet någonting vilket känns ännu mer frustrerande, kanske dags att byta leverantör?

Petter hittade i alla fall mycket billigt godis, något han brukar vara bra på. Men kostar det bara 20 kr/kg måste man ju nästan passa på...

Större delen av det som var kvar av dagen tillbringade vi framför varsin dator (Petter fick låna Gustavs bärbara), men det var faktiskt inte så osocialt som det låter. Utan vi tog och spelade diablo. Jag testade en ny "gubbe" denhär gången, en amazon istället för assassin. Ja, jag håller mig till tjejer, jag tycker att det är ett väldigt bra genustänk i spelet. Det är ungefär (om inte exakt) lika många kvinnliga karaktär som manlig man kan spela med! Fast sen är ju tjejerna väldigt kvinnliga i sina karaktärer, stora bröst, ganska avklädda och så, men allting kan ju inte vara perfekt!

Det gick ganska bra att spela, förutom att Gustav bara sprang i förväg, men så blir det ibland. Det bästa är nu att vi har alla tre en karaktär på ganska exakt samma level vilket underlättar när man ska spela (och levla) ihop. Petter kommer att kunna ansluta till oss hemifrån så...

Måndagen började vid kvart i åtta med en varm och skön dusch, för en gångs skull när jag ska till skolan kände jag mig ganska pigg när jag vaknade. Fast det beror inte på att jag sovit mer än vanligt, för det har jag verkligen inte, utan det var för att jag var så glad att Petter var där. Dagar som innehåller något mer än det vanliga och alldagliga gör det lättare att komma upp på morgonen...

Jag åkte in till Göteborg vid nio och hade en föreläsning, kändes lite typiskt att behöva en just idag, men så var det. Sen efter den mötte jag Petter i Nordstan (han åkte från Trollhättan vid elva), vi ringde till Laserdome för att höra hur det såg ut med lediga platser för att spela. Han sa något om ett gäng som kanske skulle komma, och jag började hoppas på att vi skulle få varsin plats. Men innan vi började leta efter den rätta spårvagnen gick vi och köpte hamburgare som vi tog med oss.

Sen började dagens största äventyr, nej jag snackar inte om laserdome, utan om att hitta dit!

Jag och Gustav hade kollat kartan kvällen innan och sett att spårvagn nummer 2 och 4 gick dit vi ville och att det skulle finnas en "Grafiskavägen"-hållplats, så vi klev på en tvåa. Vi löste ingen biljett till Petter (vilket man gör via sms) eftersom jag ryktesvägen hört att det nästan aldrig förekommer några biljettkontroller. Men ingen regel utan undantag visade det sig! Hjärtat hoppade över ett slag när jag märkte det och det tog ett bra tag att få iväg ett sms. För att inte tala om hur lång tid det tog innan det kom en bekräftelse! Men vi lyckades slingra oss riktigt fint, genom att göra som de stackare som jobbar på ordjaktprogrammen på tv, dösnacka - kontrollanten fick veta att vi var syskon och inte bodde i Göteborg och lite annat smått och gott medan vi slog ihjäl på lite tid så han skulle få sitt sms! (Har kanske ett framtidajobb på g här?!)

Vi var de två sista av ungefär 8 personer han kollade, för på nästa hållplats klev han av. Ibland har man allt bra otur, även fast att man ska betala för sig...

Men äventyret var inte slut där!

Efter att spårvagnen tömdes allt eftersom var det till sist bara vi som satt i den och väntade på grafiskavägen och rätt som det var stod spårvagnen still!

Vi tittar oss lite fundersamt omkring och efter en kort stund kommer chauffören och frågar om vi blev kvar. Vi var på ändhållplatsen!

Så vi blev så illa tvugna att kliva av och fortsatte istället ännu längre bort med fyran.

Hade det inte varit för min brors förstånd hade vi hamnat ännu en ändhållplats... Men han konstaterade att vi åkt på tok för långt så efter en språngmarsch på spår man inte får tillträda och mitten på en rondell hittade vi en hållplats åt andra hållet.

Där slog vi upp hela karten mot en vägg och försöka komma på var vi skulle och framför allt var vi var någonstans!

Efter en stund så la sig en ung herre i och hjälpte oss rätt. Efter att följt han beskrivning hamnade vi vid två stora supermarket:ar men inget Laserdome i sikte!

Ytterligare en blick på kartan talade om att det var två vägar som gick parallellt med varandra (utan hus emellan) och ena var Mölndalsvägen och den (givetvis) var då Grafiskavägen. Återigen blev det en farlig löptur över vägen. Jag gillar inte trafiken i Göteborg, är det inte bilar överallt så är det galna spårvagnar som säger pling och sen kör över det de kommer över!

Sen blev det en ganska lång promenad innan vi äntligen fick se en ingång med "Laserdome" skylt. Man kan tycka att de borde försöka synas mer!

Nu hade vi säkert varit ute en timme och letat!

Inne i entrén ekade det verkligen! Det var inga andra där, inte ens någon bakom disken, jag och Petter misstänkte fika. Efter ett tag kom det till sist ut en person som sa att det inte fanns några andra där och frågade om vi ville köra ändå. Det kändes verkligen inte roligt att vi var själva, men eftersom vi letat så länge så kändes det ganska bortkastat att inte köra. Men vi bestämde oss för att ett pass ala 20 min fick räcka då.

Sen kom det ut två snubbar som tyckte att vi kunde vänta ett tag i fall det kom några fler. Efter tio minuter kom två killar i tolvårs åldern och deras pappa. Tio minuter senare fick vi köra ett gratis spel i väntan på fler. Vid det laget var vi väldigt less på att bara vänta så det var kul att komma igång!

40 minuter senare var första (dubbel)spelet slut och vi kände oss egentligen rätt nöjda. I alla fall på att bara ha två motståndare vars taktik gick ut på att gömma sig i en återvändsgränd och skjuta därifrån. Jag misstänker att de blev lite less på att jag och Petter smög på dem bakifrån och från olika håll...

Men det blev tjugo minuter till som mest kändes som princip för att vi vi fick det. Det var nog då jag insåg hur ironiskt det var att jag och Petter sprang runt och sköt barn!

Behöver jag ens säga att vi vann med 9 poäng 4? Petter var den bästa spelaren och sköt ungefär dubbelt så många skott som mig fast med ungefär samma pricksäkerhet. Fast många skott vara bara för-att-skott utan att sikta på något. Lite pinsamt är kanske att jag bara var 3 bäst, lite surt att vara sämre än en av de killarna... Men sånt är livet...

Börjar fundera lite på om Petter har någon genetisk fördel som gör honom duktigare på att skjuta än mig. Jag hade ju trots allt spelat tidigare! Men åt andra sidan så är han bättre än mig på det mesta som inte kräver lite kroppsstorlek. (Trots att han är längre än mig väger jag betydligt mer... Det är inte jag som är tjock utan han som är smal!)

Det kändes i alla fall som om det var värt det, speciellt med tanke på priset 100 kr/2 st/4 spel/1h 20 min! Efteråt var vi väldigt törstiga så vi fick in på en av de gigantiska mataffärerna för att köpa dricka. Efter att ha gått igenom så gott som hela butiken frågar en ur personalen var de gömt undan drickan någonstans. Har vi norrlänningar väldigt dåligt lokalsinne? Jag tror snarare att det är Göteborgarna som vill ha en anledning till verbal kommunikation!

Klockan fem satt min bror på tåget och vinkade åt en storasyster som redan börjat sakna honom! Efter att jag sett tåget rulla iväg kändes det väldigt tomt och nästan lite sorgligt... Hade gärna haft kvar honom ett bra tag till!

Men man får inte alltid som man vill, det fick jag inte på tågresan till Trollhättan heller. Det var väldigt fullt så jag blev utan sittplats och fick sitta i trappan.. Det är roligt att de kan sälja fler biljetter än vad som finns sittplatser. Men det beror väl på att de som har kort som liknar mitt inte går att beräkna..

Nu sitter jag hemma och känner att det var rätt skönt att jag missade löpträningen idag. Inte bara för att det var löpning brukar tycka att det är ganska skönt, utan för att min halv värker lite.

Det skyller på vädret, snö som smälter och gör mina stackars fötter blöta och kalla!

Min bror har äntligen anlänt

Nu är han äntligen här, min bror! Jag klev upp vid åtta i morse, bakade klart morotsbrödet (som jäst ordentligt över natten), åt frukost och tog mig ner till tågstationen. Sen var de dags att kliva på tåget och sitta där i en timme utan ro att ta sig till något, längtade bara efter att tågresan skulle gå snabbare än någonsin! Längtade så mycket efter bror min. Det är underligt med syskon, ibland skriker man att man hatar varandra, aldrig vill se den andra igen och nästan intill slår ihjäl varandra. Men så fort man är i från varandra saknar man den andre och så fort ens syskon råkar ut för något så vill man hjälpa till.. "Ingen får slå mitt syskon, förutom jag..."

Hur som så gick (kröp!) timmen till sist bort och jag kliver av tåget och ser min bror stå längre bort på perrongen med en ryggsäck en bag (som väger ett ton) och min innebandyklubba! Vilken lycka! Tågresan tillbaka (med samma tåg som jag kom med) gick betydligt snabbare, vi fick nästan en hel vagn för oss själva så det var inget tänk på att hålla ner rösten. Vi pekade på allt möjligt vi åkte förbi, speciellt "Muslim Halal kött", tyckte det var ett roligt och anorlunda namn på en affär...
Sen tog vi bussen hem hit, åt hamburgare och fortsatte ha trevligt!
En stund senare tog vi och åkte bort på Överby och strosa omkring en stund. Gustav och Petter hittade många spännande verktyg, slutsteg och annat att titta på, medan jag köpte två tröjor på superrea!
Sen åkte vi hem, åt köttfärspaj innan vi tog med Tux på en pulkatur! Underbart roligt och det dröjde inte länge förrän Petter ville bygga ett hopp. Skönt att han är sig lik, trots att han växt om mig på längden. (Vilket är en upplevelse i sig, någon som varit kortare än dig i 19 års tid är plötsligt längre än dig!)
Jag tog och gick med Tux, så han inte skulle bli nerkyld och när jag kom tillbaka höll grabbarna på premiär hoppa! De flög riktigt bra, eller Petter i alla fall, Gustav missa hoppet...

En perfekt dag avslutades med ytterligare ett halvdant delfinal av melodifestivalen. Låtarna var si så där, Queen med Velvet och Emd:s låt var också helt okej, fast att jag inte brukar gilla dem. Massa godis, popcorn, chips och cider hade vi att trösta oss med i alla fall...
Så nu är det dags att slumra så jag orkar ha världens bästa söndag imorgon!

Brorbesök i morgon!

Imorgon kommer min underbara bror hit och jag längtar massor! Den här dagen har mest bestått av förberedelser och smältande av gårkvällens upplevelse!
Efter som smältningen mest var en inre process som gick ut på att jag kollade igenom programmet några gånger och diskuterade lite med Gustav så är det inte så mycket att orda om. Då är nog förberedelserna lite intressantare.
Eftersom jag har bestämt att vi ska få en kanon rolig och underbar helg tillsammans så ska allting vara perfekt! Så vi har städat i dag (mest Gustav om jag ska vara ärlig) sen har vi varit både på netto och willys och handlat så vi ska kunna äta god mat!
På tal om att äta gott, för tillfället har jag bullar i ugnen (ätbara då), nybakade muffins (med blåbär och choklad) på bänken och rågbaugetter på jäsning.
I mitt huvud finns funderingar på en sockerkaka och morotsbröd med. Verkligen tur att vaniljbullarna är slut så jag inte lider av bakförbjud!
I frysen lurar det också semelbullar, nu räknas det inte som tjuvstart längre. Dels eftersom jag redan tjuvstartat och dels för att det är så knapp tid innan riktiga fettisdag så domaren skulle aldrig märka att vi stack iväg lite tidigare!
Massa godis (20 kr/kg) och billiga chips samt lidlcider gömmer sig också i lägenheten. Så på måndag är det "Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram" som gäller!
Eftersom jag, till min stora glädje, slipper matchen på söndag så kommer jag verkligen rulla. (Ja, det heter slipper då du hellre vill vara med din bror och söndag är den enda hela dagen ni har tillsammans! Annars älskar jag att spela match.)
Det beskedet fick jag i dag på träningen som fö övrigt var rätt loj. Vi värmde upp, drev bollen fram och tillbaka lite grann och sedan hade vi massa skottövningar. Tro det eller ej, men jag gjorde flera mål och sköt bra skott. Helt otroligt, bäst att jag passar mig så jag inte blir forward...
Sen hade vi smålagsspel också, är lite svårt att göra annat då vi bara är nio spelare på träningen. Har varit väldigt ont om folk på sistonde, men då kan man lägga till att det är sportlov här nu (=många bortresta) och en hel del är sjuka med...

Nu ska jag ta och vispa i hop sockerkakan och morotsbrödet och hämta säng till bror i förrådet!

Gårdagens Debatt

Jag lever! Jag klarade av direktsändningen utan att smälla av. Men upprörd blev man ett antal gånger. Speciellt på Herr Lila Statistik och lilla fröken Röd Scarf på raden nedanför mig!
Sitta och rabbla massa siffror, si och så många fuskar.
Jaha, var drar man gränsen för fusk då? Är en dag fusk?
- En dag med betalning från försäkringskassan är inte mycket pengar, för mig var det strax över 100 kr...
Visst det är helt klart fel att det fuskas. Men jag tycker att fuskandet är mindre allvarligt än att människor som verkligen är sjuka ska granska ihjäl. Men samtidigt är det väl rätt att uppgifterna kollas igenom, men det måste ju finnas smidigare sätt att göra det på?

Varför ska de som är sjuka behöva jobba när det finns hur många unga som helst som vill ha ett jobb! Är det inte bättre att ha en frisk och dessutom en ung som vill och kan jobba än en som är sjuk och kanske inte orkar jobba?
Det finns en anledning till att man sjukskriver sig. (Om man inte är riktigt sjuk utan fuskar, så kanske man är less på sitt jobb och då behöver hjälp att få ett inspirerande jobb, eller?)


Nu till lite ytligheter, mitt smink funkade som det skulle. Man ser inte mycket av det hemska såret jag har/hade på hakan!
För er som missade programmet igår kväll eller som gärna ser på det fler gånger så hittar ni hela programmet här!

Snart dags

Nu är det nära! Om mindre än en timme sitter jag på bussen till Göteborg. Nu märks det att jag börjar bli lite nervös, fick just en stressattak eftersom jag trodde att jag kollat fel på tidtabellen...
Men nu har Gustav, som nyss kom hem, har fått dubbelkolla och jag hade rätt. Ungefär 20 i 7 går bussen. punkt.
Ungefär om en kvart cyklar jag iväg. Jag har ätit lite, ett paket nudlar och ett ägg. Men jag har med mig yoghurt, godis och müslimuffins som jag slängde ihop efter ett nytt recept. Ett recept som inte vinner många pluspoäng på grund av att det blev en så hård skorpa på dem. Men de mättar säkert... Dessutom ska jag ju få fika innan sändingen!

Just nu väntar jag bara på att tiden ska gå, jag har packat väskan och sminkat mig. Kanske borde gå på toa en gång till...
Det här ska bli så spännande! En tjej ur klassen (den andra som hoppade på kryckor under observationsuppgiften) tyckte det lät jätte kul så förhoppningsvis har hon fixat så att hon också kan komma. Men det återstår att se. Mycket återstår att se. Jag hoppas jag lär mig någonting, men det borde jag göra!
Ha en trevlig kväll i tvsofforna!

Pepp för i kväll!

Wiee, snart är det dags. Men jag känner min inte särskilt nervös, inte än. Men det kommer att komma, det är jag helt övertygad om.
Kvart i sju sätter jag mig på bussen (gick inget lämpligt tåg) sen har jag 40 minuter i Göteborg att hitta rätt. Låter rätt lämpligt.
Fram tills dess ska jag kanske göra något som jag av det som jag borde ha gjort i gårkväll. För i går kväll blev det absolut inget gjort. Strax efter att jag gjort klart disktarsa till swappen (bild kommer då den hittat rätt) och hjälpt syster med hennes blogg (och lagt till en besöksräknare i min(och hennes)) skriver Adam att jag ska komma över och fika. Kan tillägga att Gustav gått över en stund tidigare. Sen blev vi kvar där till det var dags att gå och lägga sig i princip. Jag spelade Nhl 2008 med Adam och Jesper. Jag fick inte spela målvakt och då jag var forward åkte jag bara på utvisningar. Givetvis inte min egna utan de andra spelarna i laget. Så jag fick spela back... Vilket inte heller gick så bra eftersom jag gjorde ingen nytta överhuvudtaget. Men det var lite kul för jag hittade en knapp som gjorde att man slängde sig ner på isen...
Sista matchen (visserligen den som gick sämst) spelade vi Modo, efter att Krizan släppt in 4 mål fick jag min vilja igenom och Zacke fick stå. Det gick bättre då!
På tal om Modo, jag och Gustav skulle boka biljett till matchen de har mot Frölunda nu i veckan men det var slut på biljetter. Så det ser mycket mörkt ut för mitt hockeyintresse nu. Jag har inte varit på en enda match denhär säsongen! Så jag håller alla tummar jag har att Modo lyckas ta sig till slutspel och får möta Frölunda!

Nog om hockey nu, nog om det mesta känns det som. Jag borde ha viktigare saker för mig, som att baka. Jag hade nyss ett bakförbjud (igen) eftersom vi hade misslyckade vaniljbullar i frysen. Men nu har vi tvingat (ja, så illa var det) i oss dem och jag har matat okända fåglar med dem så mitt förbjud har upphört!
Anledningen till att jag känner ett behov av att baka är min lillebror. Jag vill att han ska ta det bra när han är här. Något som definitivt höjer mysfaktorn är gott och hembakat bröd (som i kaka)..
Gustav är i Vännersborg och badar. Jag vill också bada! Jag har föreslagit för Gustav att vi ska bada hela hösten utan lyckat resultat, men nu säger Mikael, Adam och Jesper åt honom en gång att bada och han följer med... Jag tror jag måste pucha hårdare på min badidé!

Jag kan tillägga att det snöar här nu! Helt perfekt då jag måste cykla till tågstationen i kväll! Mitt smink kommer att rinna, håret bli blött och platt, kort sagt jag kommer se ut som en snögubbe i tv! Hurra!
Som sagt 22.00, debatt i ettan!

Debatt - Here I come

Jag har bestämt mig, jag ska sitta med i publiken på debatt imorgon. För intresserade sänds det mellan 22.00 och 22.45 på ettan.
Tråkigt är att jag kommer hem så sent, säkert efter tolv någon gång, dessutom missar jag en träning. Det gör visserligen inte så mycket, på sistonde har jag haft ganska hög närvaro.
Igår hade jag en underbar träning, jag fick min älskade explodera-låt på tjockmattan. Till och med en av tränarna märkte att den låten gjorde susen för mig på den stationen. Så nästa gång, ett varv senare (sista varvet dessutom) sa hon till en annan tränare (ja, vi har en massa tränare) att han skulle kolla in min hopp. Då blev jag ju tvungen att hoppa högt, snabbt och mycket en gång till....
Det tog bra på benen kan jag lova, jag flåsade flera stationer efteråt. Vilket är synd för efteråt kommer armhävningar, som jag nästan börjar bli bra på. Jag tycker i alla fall att det är en av de roligare stationerna..

Idag har varit en ganska meningslös dag, har varit i skolan på en föreläsning och lyssnat på hur organisationer är uppbyggda, strukturer och mål. Det skulle vara mycket intressantare om man inte visste att man behövde läsa flera kapitel till varje föreläsning...
Ikväll ska jag försöka jobba ner den långa att-göra-listan jag snart ska skapa. Brorsan kommer ju till helgen (vad jag längtar) och jag vill att vi ska få den bästa av bästa helger. Så jag borde läsa massa, baka gott och städa och fixa i ordning.
Dessutom borde jag diska klart en disktrasa som ska swapas (bytas mot en annan med en helt okänd, vis sysidan.se)... Dessutom ska jag bestämma om jag har tid att swapa vantar...
All tid jag klagade över i höstas hade jag velat ha tillbaka nu. Min uppfinning tidsburken borde verkställas!

By the way, hjälpte syrran att fixa en egen blogg igår kväll. Kolla in henne på http://rosasockervadd.blogspot.com/ !

Ska jag, eller inte?

Att våga.
Har fått en intressant inbjudan (se nedan) i min mail som får det att pirra i min mage.

Försäkringskassan den mest utskällda myndigheten just nu.... står i fokus på torsdag 19 februari, i SVT:s Debatt. Vi ska både debattera de nya reglerna som ställer helt nya krav på sjukskrivna. Ansvarig minister Cristina Husmark Pehrson är på plats.
Vi ska också debattera Försäkringskassans ineffektivitet, att många fått vänta i månader på ersättning. Vissa har tom tvingats lämna sina hus eftersom de gått under ekonomiskt. Adriana Lender, generaldirektör, får svara för den biten. Givetvis ska vi har fler debattörer i studion, och drabbade personer. Vill du vara publik på torsdag?
Hör av dig snarast, så återkommer jag med bekräftelse och detaljer.
Först till kvarn.... Denna inbjudan uppmanas att spridas till samhällsintresserade personer!

Att våga eller inte att våga. Visserligen vet jag inte så mycket om försäkringskassan arbete, mer än att deras blanketter är väldigt jobbiga att fylla i och svåra att få alla rätt i....
Men samtidigt så pratar inte publiken särskilt mycket utan det är speciellt utvalda (bestämda) som får prata. Det skulle faktiskt vara intressant att sitta och lyssna på vad som sägs. Dessutom lite kul att få se hur det går till i en studio, hur kameramännen, ljudnissarna jobbar.
Fast det vore skönt att slippa gå dit själv. Någon som är på?
Gustav började direkt smutskasta programmet så fort jag nämnde det så det är ingen idé att försöka där.
Jag har redan svarat på mailet med frågor om vilken tid och plats, svar på det kom med en gång.. Så det känns lite som om har man tagit steg a får man ta steg b?

Tux vs Skålen

Här kommer ett litet filmklipp med Tux... Han visar mycket bestämt att en skål med en isbit i inte är någon höjdar. "Handduksmackan" får sig även en släng.

(Förlåt för dålig kvalité, filmat med kameran på min digitalkamera. Ta det för vad det är.)

Jag ser ljuset

Jag tror att jag är klar med tentan nu. Men eftersom jag inte har någon aning om jag uppfattat vad de frågar efter rätt så kan jag inte säkert veta. Men jag ska i alla fall snart ta och skriva ut alla nio a4 och kolla igenom det ytterligare en gång. Jag hoppas så att jag ska klara tentan.
Det vore väldigt skönt speciellt då jag börjat tvivla på i fall det här med högskola och universitet verkligen är något för mig. Det skulle vara skönt att få det motbevisat.
Jag har nyss skrivit klart den sista frågan, har suttit sen tio i morse. Men jag har verkligen inte jobbat effektivt, först så pratade jag med Lena, Gustavs mamma och fick höra att Missan (deras katt) äntligen hittat hem igen efter tio dagar ute i kylan. Sen började jag prata med Adam som satt på föreläsning, sen med syrran och med Rickard en sväng med. Och mitt i allting hoppar Tux upp på mitt skrivbord, tuggar på min tenta, slickar på mitt tangentbord och "skriver" massa. Dessutom satte han sig mitt på mitt kompendium som jag försökte läsa.
I dagens uppgift skulle man refera till kompendiumet, vilket för min del inte var så lätt. Jag har som sagt ingen större lust att läsa på engelska. Speciellt inte då de använder sig av massa ord jag knappt förstår på svenska. Så jag tog och referade till den svenska delen i kompendiumet och till en böckerna istället och hoppas att de inte nollar mig av den anledningen...
Det kan ju faktiskt inte bli värre än att jag måste göra om tentan, även om det skulle vara ett mycket psykiskt nederlag också...
Jag ska snart börja på med middagen så är den kanske klar när Gustav dyker upp. Det skulle han nog uppskatta. Han har varit på två föreläsningar idag och dessutom fyllt på mitt resekort så att jag kan åka till skolan imorgon.
Jag hade lite tur att det gick ut precis nu när det var lite reseuppehåll, så där tjänade jag in några dagar. Inte för att jag vet hur det ser ut till sommaren, men jag har hellre några dagar till övers då än att behöva fylla på och bara utnyttja det halva tiden...
Pengarna från försäkringskassan har också kommit nu, blev runt 3000 kronor så det var inte helt fel. Klart värt att fylla i papprena tre gånger om.
Ikväll är det återigen fotbollsträning som står på schemat, löpträning denna gång. Den underbara kilometern som ska springas fort fem gånger. Kanske inte den roligaste träningskvällen, men helt klart den skönast när den väl är över.
Sen har jag lovat de flesta i familjen att konstruktera en önskelista så det är väl nästan på tiden. Läsa inför morgondagens föreläsning kan också vara en bra idé. Försöka hänga med från början denhär gången då jag har böckerna.

Nostalgi

När jag liks är igång med gamla goda barnprogram, har är ytterligare ett minne. Dock bara introt, men det var ändå den bästa delen...

Trasdockorna var mitt absoluta favoritprogramm! Så här i efterhand ser man vilken härlig moral programmet hade; "Du är lika bra ändå!"

Denhär serien tyckte jag också om och visst är den väldigt söt?

Vem minns inte de här?

Det här programmet, Joela bitar, var absolut inte mitt favoritprogram. (Föregångaren till "En annan del av Köping"?)

Denhär däremot, Rädda Joppe - Död eller Levande, var väldigt spännande!

Simpor och Grodfötter!

Min efterfrågan gav resultat! Detta klipp hittade min kusin Sara. Klarnar minnet något?

Alla Hjärtans Jävladag

Nu blev ju inte rubriken så lyckad då jag inte lyckas hitta det underbara klippet med Magnus Betner då han snackar om alla hjärtans dag. Men allt blir inte alltid som man tänkt sig, så det får vara som det är...

Så var det återigen dags för en av våra högtider som mest är till för att vi ska konsumera. I det här fallet blommor, helst rosor, geléhjärtan och annat med hjärtan.
Men i år hade jag och Gustav bestämt oss för att inte gå i den fällan, utan att göra det till en mysig dag istället. Vi hade redan tre kuvert med diverse hälsning i från mitt hem att öppna så vi fick den spänningen som presenter trots allt tillför.
Dagen började väldigt bra vi vakande av oss själv vid halv tio. Helt perfekt tid att börja dagen. Innan tolv hade vi duschat, ätit frukost, dragit ut och rengjort spisen samt startat upp våra datorer. Mycket viktig punkt det där sista.
Vi hade dessutom öppnat brevet från pappa som innehöll en slant och en uppmaning om att gå och köpa geléhjärtan. Mamma ringde dessutom och tyckte att jag skulle ut och springa en kilometer. Hon får för sig sånt ibland, att jag borde vara mer utomhus och att jag borde träna mer. Utomhus har hon nog rätt i, men jag tycker att det räcker ganska bra med fyra träningar i veckan...
Hur som så ska man göra som föräldrarna säger (efter att ha källkritiskt granskat uppmaningen och undersökt vilka effekter den får), så det blev en promenad bort till Jätten (som ligger nästan där Gustavs gamla lägenhet finns). Det var fint väder så vi fick en väldigt trevlig promenad.
Men där fanns det inte några geléhjärtan, inte den sort som pappa brukar köpa, så vi fick gå vidare. Till sist hamnade vi på Willys och efter en stunds letande så hittade vi åt rätt sorts hjärtan!
Dessutom träffade vi våra grannar och Gustavs klasskompis så vi fick sällskap hem.
Väl hemma tog vi och diskade undan berget som tagit över vår diskbänk. Sen lagade Gustav en otroligt god middag, bandspaghetti med carbonara!
Jag vispade ihop en sockerkaka och trollade lite med knäna så att uppgift 3 på hemtentan blev klar.
Vi öppnade de två resterande kuverten hemifrån, det var två par strumpor från mamma (ett par med nallar det andra med igelkottar) och i det andra var det ett näsduksfodral med hjärtan som min syster sytt.

På kvällen blev det tårta (fd. sockerkaka) och melodifestivalen.
Verkligen tur att det var bättre låtar denhär veckan än förra annars hade vi fått se film i stället. Markoolios låt var en av de bättre, fast den hade nog inte slagit så bra i det stora hela. Men för oss som är uppväxta med Markoolio var det kul att se honom driva totalt med sig själv. Det ska vara Markoolio till att göra något sånt.
Annars har jag inte så mycket att säga om Melodifestivalen, tycker rätt låtar gick vidare och framför allt åkte fel ut. Det känns lite som om det är det viktiga, så länge inte den låt som är mest fel vinner så får man acceptera att de som röstar inte har skärskilt bra smak...

Simpor och Grodfötter

Är det någon som minns?
Ett barnprogram som svt sände 1994-95, den handlade om en familj snurpingar, en människolikande varelse fast som lever i vatten. Det såg ut som om de var en blandning av en äcklig form av sjöjungfru och människa. Det såg ut som om de ha strumpbyxor på sig, men med världens häng, värre än gällivarehäng, kan jag lova. Vilket medförde att de fick en underlig gång..
Sen "växte" det sjöväxter på dem och de var mörkgröna, ungefär som en slemmig sjö.
Om jag minns rätt var det fyra snurpingar, en sunkig pappa, en dotter, en son och en mamma. Jag har för mig att en av dem tillbringade mycket av tiden i badkaret De levde i en lägenheten tillsammans och skulle försöka leva ett så mänskligt liv som möjligt. Jag minns särskilt en scen, bara för att jag tyckte att det var så konstigt. De skulle tillaga fiskpinnar (givetvis tyckte de om fisk, då de var från vatten världen), sen läste de bruksanvisningen. "Sätt på spisen" vilket följdes med att en av snurpingarna praktiskt taget satte sig på spisen...
Jag tror inte att jag tyckte så mycket om programmet, men man såg på det i alla fall. Det var så det fungerade då det bara gick barnprogram en tid på dygnet...
Hur som, jag har försökt berätta om snurpingarna för Gustav efter som jag använder mig av ordet "snurpinghäng" då jag pratar om strumpbyxor. (Vilket går att motverka med ytterligare ett par trosor som man tar på sig utan på strumpbyxorna!)
Ibland önskar man att man kunde plocka en bild ur minnet och få det i ett format som gör att andra kan se det...
Men eftersom det inte går så efterlyser jag nu någon bättre bild eller helst ett filmklipp med dessa varelser?

Hemtenta pågår

Tre dagar har gått och treåterstår nu på hemtentan. Det går upp och ner. Ibland känns det som om jag är helt ute och cyklar och andra stunder tröstar jag mig med att jag i alla fall håller mig till ämnet.
Anledningen till denna hopplöshet beror på de vackra uppmaningarna "Utgå i från relevanta kapitel i litteraturen." Vilket får det att känns som att jag kan inte skriva utifrån hur jag upplever det eller hur jag tror att det är. Jag kan inte basera mina uttalande på som jag tolkat böckerna eller föreläsningarna. Vilket känns orättvist eftersom de stora forskarna som Bourdieu har hittat på egna begrepp att utgå ifrån. (Om det är någon som förstår hans begrepp om fält och kapital, hojta gärna till!) Men allt är inte rättvisst, tyvärr.
Dessutom ska vara en akademisk blah-blah (uppsats heter det på svenska). Jag gillar inte akademiska, det är ett krångligt språk som enbart är till för att akademikerna ska få känns sig lite bättre än vi vanliga människor...
Jag har i alla fall jobbigt mig igenom mer än hälften nu, de två första frågorna är så gott som klara. Tredje frågan har jag också kommit en bit på.
Jag kommer nog inte få full poäng på någon fråga, om man jag klarar över hälften (60%) så är jag i alla fall godkänd. Det känns konstigt att bara sikta på godkänt, det har jag bara gjort i engelskan tidigare så. Men jag gillar att ha ett realistiskt mål...

Samtidigt som jag kämpar med hemtentan börjar jag undra om det här verkligen är det jag vill göra. Jag tror att jag vill bli journalist, men jag tror inte att jag vill skriva akademiska uppsatser... Ibland skulle det vara så skönt om det inte fanns lika mycket valmöjligheter som det gör. Om någon redan planerat mitt liv, så här ska du göra, det här ska du plugga, här kommer du jobba och framför allt du kommer att vara lycklig.
Eller åtminstonde tala om för mig vad jag ska bli, vad som ska vara huvudsyftet med mitt liv..
Jag gillar när det finns planer och struktur, fast som man kan jobba fritt utifrån.

Hemtenta

Så då var det dags. Dags att ta reda på om jag lärt mig något på den knappa månaden jag har tillbringat på föreläsningar och med näsan i någon kryptisk bok.

Jag har fyra små krångliga frågor som vill ha långa svar (1,5-2 a4/st) som visar på hur mycket jag lärt mig. Sen måste jag referera massa till böckerna också. Men det ska nog gå att trolla lite med knäna, hoppas jag. Så känns det just nu, annars skulle jag nog inte ta mig tid att skriva här.

Igår däremot, då kändes det verkligen hopplöst. Dagen började inte speciellt bra heller. Jag var duktig och tog mig upp i tid (mycket beroende på att Gustav också klev upp). Gjorde mig klar och packade mitt tågfika. Kom till Göteborg i tid och hade bra flyt och behövde knappt vänta på spårvagnen. Jätte skönt. Jag hade till och med några minuter till godo när jag klev av spårvagnen och begav mig mot Linnesalen, bara för att upptäcka att den var tom!

Tänkte att det blivit ytterligare en saländring och gav mig av till de salarna vi tidigare varit i. Bara för att konstantera att de också var tomma. Efter att ha kollat på skärmen som visar dagsschema och sett att min klass inte fanns med där började jag ana oro. Jag begav mig till receptionen för att be om hjälp. Men hon kunde inte hjälpa mig. Så jag tog och ringde Rebecka (från Trollhättan) för att fråga var alla höll hus. Jag blev ganska chockad då hon svarade (man har inte telefonen på under föreläsningarna), hon tyckte genast synd om mig, för vi började inte klockan tio utan ett!

Hurra, helt perfekt. Jag som planerat att komma hem vid 2-3tiden och sätta igång med tentan direkt.

Vad gör man i Göteborg 3 timmar? Ja, gå i affärer eller läsa i någon av kursböckerna är väl det som genast kommer upp. Jag satte mig faktiskt och läste i ena boken. Men gav efter ett tag upp då de började använda begrepp som bara snurrade till allting för mig! Gå i affär var ungefär det sista jag ville göra. Så jag tog och åkte spårvagn hit och dit medan jag försökte ringa Gustav för att beklaga mig och tala om att jag blev sen hem.

Efter att ha åkt ingenstans överallt men i alla fall till Liseberg tröttnade jag på det och klev av i Nordstan. Då fick jag äntligen tag på Gustav som haft telefonen på ljudlöst. Vi kom fram till att jag behövde något mer att äta så jag köpte en panpizza och åkte till skolan och värmde den.

Sen var det äntligen dags för föreläsningen. Inte för att det var så mycket att längta efter, hon behandlade kapitlet i boken som jag tidigare gett upp. Hon lyckades inte göra det speciellt mycket begripligare...

Därefter fick vi tentan och ja, det kändes verkligen inte bra.... Sen var det dags att ta sig till Centralen för att vänta i 45 minuter på tåget, bara för att hamna mitt i ett gäng 30 åringar som diskuterade allt från tvillingar till försäkringskassan vidare till massageutbildningar och express house...

När jag precis skulle kliva av tåget ringde Gustav och sa att han var på Öb, så jag tog buss 21 istället för 24 och mötte honom där. Tro det eller ej, de har fortfarande inte fått in något garn. Jag tror jag ska ta ett snack med någon där snart.. Jag vill gärna göra klart min sjal.

Anledningen till att vi befann oss där var för att kolla priset på pulka och tefat!

Det är ju så att det råkar ligga lite snö på backen och Mikael har länge pratat om att åka pulka nu... Dock blev det inget köp, det fanns ingen enkelpulka där.

Så när vi kom hem hann jag mata Tux lite och skala en morot till mig innan vi gick över till "Mia" för att åka bort till Överby.

Där gick det betydligt bättre för oss och vi fick en svarta och röda pulkor och tefat. Tefat till mig och Adam och pulka till Gustav och Mikael. Sen tillbaka till lägenheten för att byta om, därefter åkte vi pulka på kyrkogården/parken. Vi var till en början inte ensamma och det var många som åkte där för oss.

Enda nackdelen är att man måste bromsa för att inte köra in i en stenmur och att det var en brant och hal backe att ta sig upp för. Men turen nerför var väldigt rolig!

När det var färdigåkt fick Tux komma med mig ut en sväng medan Gustav stekte hamburgare. Tux hade jätte roligt och skutta omkring och nosade på allting.

Kvällen slutade framför tv:n med tentan kvar i ryggsäcken...

Xlopera

Anledningen till att denna låt hamnar på min blogg är för att det är världens bästa träningslåt. Älskar när man lyckas tajma in så man kommer på tjockmattan (som man gör upphopp på) lagom till denna låt. Dessvärre hade jag inte sån tur idag, utan fick den till armhävningarna. Men styrketräningen gick bra ändå! Jag lyckas nästan göra lika mycket armhävningar som innan juluppehållet. Däremot har jag blivit betydligt starkare då det gäller "liggande pull ups". I början var det knappt att jag orkade hänga i, nu klarar jag flera stycken!
Det är så kul när man får se någon effekt av det man lägger ner tid på!

På tal om lägga ner tid på, dessa skolböcker. Imorgon vet jag om jag fattat rätt eller inte. Det är dags för den fasansfulla hemtentan. Jag har haft en föreläsning idag som skulle handla om kapitlet om identit, istället babblade hon om en massa olika skolor. Frankfurtskolan och Biringhamskolan... Fast det ska väl höra ihop, men jag tyckte inte riktigt hon lyckades knyta ihop det, eller så är det bara jag som är för dum. Ibland är det hela meningar som jag inte förstår, för då har de lagt in vackra akademiska ord... Jag tycker bättre om begriplig bondsvenska då...

I övrigt har inte den här dagen bjudit på särskilt många överraskningar om man bortser från att det var underbara minusgrader och snö! Vilket är helt otroligt, även fast att det inte går upp emot de decimetrar snö de har fått hemma. Jag är jätte avundsjuk, jag vill också ha snö, så mycket att man inte ser gräset i alla fall..

Helt slut

Nu är jag verkligen helt slut. Har precis kommit hem i från löpträning. Vi (ungefär 10 stycken) sprang 1 km på tid fem gånger. Sammanlagt fem kilometer allt man orkar. Men det gick ändå rätt bra, givetvis hade jag bästa tiden första loppet, 04.29. Fast det var inte sista loppet som hade den sista tiden, utan någonstans mitt i, 04.55. Sen låg jag någonstans mittemellan där de tre resterande gångerna. Under fem var bra och det var bra om man inte diffade mer än 30-35 sekunder, så där måste jag ändå känna mig rätt nöjd. Förhoppningsvis är det bättre siffror om en vecka!
Efter träningen var det lite teori, inte särskilt roligt, men säkert nyttigt. Fast jag ville mest hem och äta middag. Det var tur att min nyabakade morotskaka kunde stilla lite av min hunger.

Jag har blivit dålig på det där med mat, om man inte räknar frukosten, den är jag fortfarande bra på! Trots att jag kom hem tidigt från skolan i dag, redan vid två kunde jag inte ta mig för att stoppa i mig något vettigare än mitt fika som jag åt på tåget.
Det fanns ju annat att göra när jag kom hem, smutsdisken hade växt till något som liknade Mount Everest och givetvis var det min disk (vi brukar ta varannan gång, jämställt och bra). Gustav är för duktig för att samla på sig några mängder. Jag antar att jag är den lata varadags hushållsfixaren av oss två... Jag är mer för det mysiga som gardiner, kuddar och kakor...
Vi kompletterar varandra ganska bra skulle jag tro.

Föreläsningen idag var lite av en besvikelse, hela första timmen var en repetion på föregående förläsning. Det kändes både lite onödigt och var inte så roligt.. Jag började konstruktera en önskelista till min 20 års dag i stället...
Andra delen fick i alla fall mer uppmärksamhet eftersom han fortsatte på den otroligt intressanta sagan om medieforskningen över 100 år...
Det som känns mest intressant, den lavinartade ras som medierna gjorde i trovärdighet runt 1940 och sen uppgången några decennium senare... Men det nämner han inte så mycket (tillräckligt) om, tråkigt nog..

Men nu lutar det åt att jag går och lägger mig, är riktigt trött. Jag kanske hinner läsa några sidor i någon bok, det är ju trots allt hemtenta om bara några dagar nu. Det känns ändå helt okej. Hellre det är att skriva ett prov under några timmar. Det är ju trots allt närmare 1000 sidor allt som allt. Det går inte att plugga in allt utantill. Vi får helt enkelt göra det vi människor gör bäst, generalisera och förenkla!

Fotbollssöndag

I söndags var det fotboll för hela slanten. Det var min tur att leka kioskpersonal på tipsrundan. Bara idén att ha tipsrunda varje söndag mellan halv tio och tolv är ju en grej för sig. Vem kommer på en sån grej?
Fast ska inte säga att det är en fålig idé, för det kommer runt en 200 personer i alla fall. Mest gamlingar och några barnfamiljer, alla andra vettiga människor ligger väl hemma och sover, tar en lugn morgon och njuter av tillvaron...
Fast jag ska inte klaga, de två gånger jag hittills har varit där har jag fått stått i kassan och räknat. Sluppit grädda våfflor.
Sen när man väl kom hem vid två tiden var magen lite i uppror. Det är nämligen så att man får äta vad man vill, när man vill och hur mycket man vill. Verkligen gott med kexchoklad, glass och mazariner. Man måste ju passa på, fast att det inte är så nyttigt. Men den tanken slog jag bort dels för att det var träning senare på kvällen och dels för att jag inte vill leva ett liv som går ut på att räkna kalorier! Det kan jag börja med om 10 kilo, men fram tills dess ska jag äta gott!
Väl hemma hade Gustav varit duktig och fortsatt på lördagens städning, vilket var väldigt trevligt.
Resten av dagen, fram till träningen försvann bara. Givetvis utan att jag öppnade en enda skolbok... Det är så segt när alla "läxor" bara går ut på att läsa texter. Texter som du antingen tycker passar bättre på ett mediegymnasium eller texter som du behöver ett uråldrigt lexikon för att förstå orden i... Kompendiumet på engelska kommer jag verkligen inte att ge mig in på. Inte i fall det inte blir absolut nödvändigt till den stundande hemtentan.
Det är inte lätt alla gånger..

Fotbollsträningen gick ganska bra, det var rätt mycket spel. Efter träningen var det efter middagen nästan dags att gå och lägga sig igen...

Ordentlig Städning

Vilken dag! Än sedan jag klev ur sängen till ungefär nu har jag och Gustav städat, medan Tux har motarbetat oss på sitt egna lilla sätt. Till att börja med hade han själv fixat mer tvätt än jag och Gustav tillsammans! Under dagen har han fortlöpande ordnat mer (han kissar ner det han finner lämpligt) så till sist blev det husarest i buren!
Men nu är han på frifot igen och betydligt snällare.
Anledning till att städning har tagit så lång tid idag är för att vi har byggt en till hylla i vår klädkammare. Det blev en tur till Cheapy och sen såg och skruvdragare. Sen har vi bytt plats på en liten korg byrå och tvättkorgen. Det innebar en hel del sorterande och det dra verkligen ut på tiden ner på lusten.
Men nu är det fint i klädkammaren, vilket känns bra då det varit kaos där en längre tid.

På kvällen blev det av tradition melodifestivalen. Det är faktiskt ganska skönt att få sitta och klaga på för korta klänningar, sega låtar, torra skämt och hur det svenska folket röstar. Dessutom har man en anledning att popa popcorn och äta chokladbollar!
Jag fick ingen favorit från kvällens program, jag satt bara och hoppades att "Snälla snälla" inte skulle gå vidare. Fast vad hjälper det när det sitter en "proffsig" jury och tycker till...
Jag fick i alla fall tid att sticka disktrasa. Jag ska vara med i min lillasyster swap (byta bestämd sak med andra) på sysidan. Jag började med en tidigare då jag stickade fiskar med hjälp av aviga och räta, men fantasi har gått på promenad där. Så jag började på en som jag bara rätstickar nu och ska pynta efteråt.

På tal om handarbeten. Kom just på att jag lovade visa vad det var jag och Gustav hade gjort som jag inte ville visa innan förra helgen, Malmö-helgen. Anledningen var att denna hund-tavla/skärbräda/grytunderlägg var en present till kusin Matilda som så länge jag kan minnas älskat hundar. Hon skulle bo i England och ha ett hus fullt med hundar när hon blev stor...

Nu blir det inte så mycket roligare, ska fortsätta sticka på trasan så jag slipper läsa... Fast jag är nästan i kapp med den första boken nu. Kanske borde göra ett ryck ändå?

Överby och plugg

Det känns som om jag inte behöver skriva vad jag har gjort idag, avhandla det mest redan igår.
Händelseförlopp stämmer ganska bra med tidigare uppgifter. Vaknade relativt tidigt, före väckaren i alla fall (strax innan nio). Efter att ha tagit det lugnt blev det frukost och en stund vid datorn innan jag tog bussen ner till stan och Gustav cyklade. (Han har inget superresekort och han tyckte att han behövde röra på sig.) Först tog vi och klarade av arbetsförmedlingen. Jag kopierade nya att-fylla-i-lappar, tro det eller ej, men de gamla började ta slut. Sen satte vi och långsamt fyllde i lapparna och kontrollerade flertalet gånger att det var som de skulle. Är minst lilla kryss på fel ställe blir de sura och skickar tillbaka den resterande bit av regnskog jag inte tidigare fått...
Sen hittade jag en ledig snubbe som fick kolla även han en gång och sedan skriva på alla. Så nu hoppas vi att det här bli dödsstöten så jag får ut mina pengar...

Den ena myndigheten efter den andra, polisen stod nu på tur. Efter att hon klickat på datorn och inte hittat min cykel bad jag att få se cyklarna de hade inne. Efter att ha gått igenom en halv labyrint kom vi till ett rum med skylten "Hittegods". Men där fanns inte min kära cykel, jag är rädd att jag såg den för sista gången i december. Fast spaningen går vidare, vore så underbart att få tillbaka den!
Det var inte mycket mer att uträtta, utan vi tog oss bort till Överby. (Jag i buss och Gustav cykelandes på jobbigt oplogad väg.) Har jag nämnt att vi, hör och häpna, fått snö! Det snöade i går och lite idag. Fast givetvis är det plusgrader så mina skor läckte som ett såll...
Fast att jag älskar snö så tycker jag att det är otroligt slöseri på denna härlighet att ha det i städer. Det blir bara skitigt och slaskigt. Jag vill ha fin vit snö och fem minus grader...

Väl i Överby gick vi runt lite överallt, var ju länge sen vi var där. Vad less man kan bli på rea. Alla affärer rear nu, massa procent billigare. Men har de något vettigt eller något i rätt storlek? Självklart inte. De förstör bara det roliga med rea. Nu är det rea året om, det var bättre förr. Då fanns mellandagsrean, sen säsongsrea. Men nu är det rea jämt, enda gångerna man kan göra riktigt fynd är på totala utförsäljningar när affärer upphör... Vilket inte händer särskilt ofta.
Vi hittade i alla fall en (försenad) födelsedagspresent till Elma (Gustavs lillasyster), billiga kulsptespennor och två nya bh:ar till mig.
Det blev lunch på Max eftersom vi fått massa kuponger där. Men till vår besvikelse märkte vi att vi blivit "lurade" när vi tittade på kvittot. Jag skulle få köpa en hamburgare billigare, så jag köpte pommes och dricka till, vilket resulterade i att meny hade blivit billigare. Vad snäll personal de har som påpekar det. Inga bonuspoäng där inte.
Dessutom är det ju så fint skrivet på alla kuponger, "går ej att kombinera med andra erbjudande". Så ska man kunna utnyttja alla måste man äta där flera gånger, suck!

Jag känner mig lite duktig. När vi kom hem läste jag faktiskt i boken! Jag blev så glad att vi bara skulle ha läst ett kapitel (35 sidor) till två föreläsningar Sen när kollade noggrannare, skulle vi ha läst ett kompendium med. Men där går gränsen. Jag valde kursen för att den skulle vara på svenska, glöm att jag läser text på engelska! Jag har nog svårt med alla svenska termer. Någon motta får det allt vara!
Då läser jag hellre i kapp det jag har missat i de andra böckerna...

Nu är det dags att hoppa ner i sängen, så kanske man kommer upp i morgon med. Imorgon är det städ- och tvättdag. Vilket, som vanligt, behövs., Speciellt nu. Då det är hemtenta till veckan (onsdag) måste det vara städat annars kommer jag att vilja göra det i stället. Ingen bra kombination med andra ord.

Semla, träning och Tux olycka

Så var äntligen helgen här! Vi hade bara en föreläsning idag, väldigt skönt, även om det känns lite så där att resa längre tid än man har lektioner... Hellre få allt bortgjort och vara hellediga i stället. Men ledig i helgen är nog det sista jag är. Ytterligare en ny bok som ska läsas och jag har ännu inte hunnit klart med de två första. Somnar ofta mitt i dem, eller börjar tänka på annat så meningarna kan bli helt sajko. Även det ett trötthets tecken..
Men jag har försökt att intala mig att den här boken är mycket bättre och mer spännande än dess föregångar och så här långt har det faktiskt funkat.
Sen imorgon är det återigen dags för den älskade arbetsförmedlingen. Jag får snart spinn, fick tillbaka papprena från försäkringskassan, de var felaktigt i fyllda, igen! Åh, vad irriterande. Verkligen tur att jag inte är i akut behov av pengarna. Men tro om de inte lägger ner mer pengar i porto och utskrifter än det jag faktiskt ska ha.
Hur som ska jag dit och återigen försöka få det rätt.
På tal om pengar, det fungerar i alla fall med csn nu, så jag fick strax över 3 tusen för någon dag sen. Skönt att det löste sig efter bara ett samtal.

Imorgon får även polisen ett besök av en liten Rebecka som saknar sin gamla cykel. Jag ska inte säga något ont om den nya, den är faktiskt riktigt bra. Jag älskar att lamporna sitter fast på cykeln och det känns bra att jag inte har batterier till den främre i alla fall. Tänk på miljön!
Men det faktum att det inte är min gamla älskade merida kvarstår. Jag håller tummarna att den finns där, men hoppet är lågt. Men skam den som ger sig, jag brukar kunna vara riktigt envis och ihärdig bara jag vill.
Jag och Gusav ska även till Överby en sväng i morgon, jag ska försöka plita i hop en önskelista till 20 års dagen. (Snart bara en månad kvar tills jag blir vuxen på riktigt.. Eller ja, vuxen, skulle inte tro det..) På tal om födelsedagar så fyller lillsyrran, Josefin, 16 år idag! Det är när man tänker på syskonens ålder man inser hur gammal man är. Josefin har alltid varit liten i mina ögon, inte så konstigt, hon är inte storväxt och trots allt min lillasyster. Men när jag var 16 år så var jag allt annat än liten kan jag lova. Jag skuttade omkring med garnflätor och en massa knytna armband från diverse kompisar...
Tänk vad tiden går fort...

En annan tid som inte går fort är den tills då man får äta semlor varje tisdag.. Men efter att varje dag mötts av flertalet bilder, reklam och riktiga semlor stod jag inte ut längre. På vägen hem från skolan tog jag buss 21 i stället för 24 och hamnade vid Willys där jag till min glädje hittade hjortonsalt! Köpte massa onyttigt godis med, som jag bortförklarar med tågmellanmål och energikick så jag kanske kan hålla mig vaken och läsa.
När jag kom hem var det bara att sätta igång att baka de efterlängtade semlorna.
Mitt i baket kom Gustav hem efter att ha hackat datorer på skolan och lagade en underbart god lassange. Sen flera timmar senare var det dags för träning, det känns lite motigt att ha träning som börjar halv nio. Speciellt när man ska vara utomhus. Men det var faktiskt en rätt rolig träning, med undantag för att jag fick vara forward. Det är inte riktigt min grej det där med att anfalla och löpa på inlägg... (Blogg-inlägg är mer min grej.)

Sen efter träningen kom Gustav och mötte mig sen hemma fixade jag i ordning varsin semla åt oss. Nu lutar det mot god natt sov gott, efter att ha fått bytt exakt allt (eller ja, inte kuddarna) i sängen efter att Tux omvandlat sin föda till flytande. Säkert bara för att han ville protestera att vi klippte hans klor tidigare idag. Fast han satt duktig still då och åt mandlarna jag mutade honom med...
Ibland blir man bara så less, speciellt för att vår bäddmadrass är väldigt fläckig nu och för att han lyckades pricka mitt vackra överkast. Det är nu blött och hängt på tork, så jag hoppas verkligen att det inte får några men efter olyckan...

Redovisningen

Idag var det dags att redovisa gårdagens observation. Jag måste säga att det ändå gick bra, även om morgonen inte blev riktigt som planerat.
Jag hade varit duktig och ställt mobilen på att ringa 1 och en halv timme innan bussen gick. Då finns det tid för lite soonze med, vilket passar mig!
Men när klockan ringde kvart i fem var jag inte alls så pigg som jag borde ha varit. Jag var nästan på väg upp då Gustav la armen om mig och bad mig stänga av alarmet. Strax därefter hade vi båda somnat om.
Men min kropp måste ha reagerat på att något var fel. Jag tror att man kan ställa en psykisk väckarklocka, så en timme senare vaknade med ett ryck.
Då blev det verkligen bråttom, men tack vare att super snälla Gustav klev upp och gjorde i ordning mackor åt mig hann jag i tid.

Trots att jag till en början hade hjärtat i halsgropen fick jag i mig lite av frukosten och somnade sedan på tåget. När jag kom fram till skolan hade de andra redan hunnit öva igenom en gång. Tur att jag bara skulle fråga publiken en fråga och sedan svara på den (Hur många tror ni hjälpte mig att stämpla på de 25 resor vi gjorde..? En och det var en en empatisk mamma.) och sen bara skådespela med kryckorna.
Inledningen blev precis så bra som planerat. Jag hoppade in på kryckorna, trots värkande händer, och lurade de som frågade att jag skadat mig på fotbollsträningen kvällen innan.
När det sedan blev vår tur, var jag med flit segare upp med mina kryckor. När jag nästan var framme ramlade jag pladask. Synd att jag inte kunde se det utifrån, men de längst bak ska tydligen ha blivit förskräckta och läraren stutsade från andra sidan klassrummet för att hjälpa mig upp... Det var även en till som hjälpte mig, han jag ritade rektanglar med första veckan.
Men lärarens min när han förstod att det ingick i vårt rollspel, den var riktigt sevärd. Vi blir nog inte glömda i första taget.
Resten av redovisningen flöt på riktigt bra, alla var jätte duktiga och sa bra saker. Mycket skratt blev det också, bland annat när det nämndes att det var mest yngre killar som hjälpt mig...
Det var riktig skön redovisning, visserligen sa jag inte så mycket, men jag blev inte så där låst nervös som när vi hade nationella i trean...
Nackdelen var väl att vi inte riktigt fyllde ut de tilldelade 25 minutrarna, men det var det egentligen ingen grupp som gjorde.

De andra redovisningarna var också väldigt bra! En grupp hade gjort en minst lika tokig undersökning som vi, de hade åkt hiss hela dagen! Två grupper hade undersökt medlemsvärvare, roligt nog på samma ställe. Fast ena gruppen hade kollat försäljarnas agerande och den andra de förbipasserande. Den sista gruppen (som egentligen var först ut) hade undersökt studenter som placerats i grupper och skulle göra ett arbete tillsammans.
Det blev många intressanta frågor och diskussioner i en allmänt behaglig stämning.

När redovisningarna var över visade det sig att det inte gick något tåg förrän en timme senare! Jag slog i hjäl den mesta av tiden på Nordstan och sen är ju tågen alltid inne en bra stund i förväg, Göteborg är ju en ändstation.
När jag kom hem var Gustav och Jim i full huggning med någon form av nätverksbygge, en skollabb. Så jag satte mig vid min dator ett tag och hör och hämna skaffade Face book. Jag har varit ganska anti den sidan, mest eftersom alla är där och alla tidningsrubriker i stil med "din kompis kan vara någon annan". Det kändes som om vuxenvärlden var så långt efter, jag menar, det lärde man sig på lunarstorm att det gick att förfalska identitet på internet. Det kändes liksom inte som en nyhet.
Men det som fick mig att skaffa sidan var främst att de startat en grupp där i klassen och det känns som om man skulle missa så mycket om man inte finns med där...

Sen fick jag för mig att vara duktig och läsa i boken, men tro det eller ej, jag somnade i från den! Nu vet jag inte om det var för att boken var lika tråkig som vanligt eller om det berodde på att jag inte sovit fullt så många timmar som jag borde.
Efter någon timme var killarna klar och då Jim gick hem följde jag och Gustav med honom en bit. Lagom till att det var dags att svänga av vid affären. Vi var in på Öb och de har fortfarande inte fått in garnet som jag behövde i november! Men jag är inte särskilt förvånad.
När vi kom hem vispade jag ihop våffelsmet och sen åt vi middag. Resten av dagen har varit riktigt slapp och ska fortsätta i samma stil. Imorgon har jag bara en föreläsning på två timmar, vilket känns skönt. Jag kan sova två timmar längre, det behöver jag nu. Sen är jag ledig på fredag, ska försöka ta i tu med litteraturen då. Till veckan är det ju hemtenta!

Observerat

Idag var allt annat än en vanlig skoldag. Det var dags för aktion! Dessvärre aktion väldigt tidigt på morgonen. Jag åkte in till Göteborg två timmar tidigare än vanligt. Vilket inte säger så mycket och egentligen inte är så otroligt tidigt. Men det var tidigare än under gymnasietiden!
Hur som samlades vi i gruppen, Niklas, Amanda, Cissi, Anna och Lousi på centralen för att prata ihop oss och förbereda oss inför dagens uppgift.
Det kom dock ett litet störningsmoment, en full medelålders kvinna kom och undrade massa och ville hjälpa oss. Även fast hon inte var otrevlig på något sätt kände vi oss inte i behov av någon hjälp, så efter ett tag gick hon och vodkan.
Vid det laget hade jag och Anna tagit på oss ett antal tjocksockar och bandage.
Vår uppgift gick ut på att en i varje grupp går på kryckor och bara kan "gå" med ena foten. Den andra i gruppen är i närheten av den skadad men gör aldrig något för att hjälpa, i bland till och med tvärtom. Den tredje sitter en bit bort och för anteckningar över folks reaktioner.

Jag kan säga att jag verkligen offrade mig i alla fall. Jag ramlade ordentligt två gånger och då fick man minsann massa hjälp! Ingen av gångerna var det meningen att jag skulle ramla, jag klämde till och med huvudet mellan dörrarna på spårvagnen! Det ni! Det gjorde till och med lite ont, fick ett svidande sår på knät med. Men vad gör man inte för forskningen!
Överlag var det mest yngre män som hjälpte mig och oftast den som faktiskt var närmast.
Efter två och en halv timme var jag ganska less och händerna värkte. Det kommer dröja länge innan jag kommer på tanken att skada foten så pass att jag måste skutta med kryckor!
Vi hade i alla fall fått ihop en hel del intressanta faktan, så efter en välförtjänat lunch slog vi oss ner på ett fika och började planera redovisningen.
Ett krav för den var att vi skulle ha ett rollspel, så vi ska helt enkelt visa en mix av det vi upplevde under dagen. Jag tror det kommer bli riktigt bra.
Lite jobbigt är dock att vi ska samlas riktigt tidigt i morgonbitti, blir inte många timmars sömn i natt heller. Men det kan det vara värt!

När jag kom hem gjorde jag i princip ingenting tills det var dags för att äta. Därefter var det dags för styrketräning med laget. Jag tror det var smart att jag stod över träningen igår för i dag kände jag mig både pigg och taggad. Skönt att slippa tänka på att händerna värker!
Löpningen gick bättre än den brukar, vilket det också gjorde inomhus med alla tokiga övningar.
Känner mig jätte nöjd nu, man får verkligen en kick av en lyckad träning!
Nu borde jag läsa lite i socialpsykologin så jag kan svänga mig med lite fina termer imorgon på redovisningen (säger så lite så några ord ska jag nog kunna lära mig). Ät något är bra för återhämtningen och sen väntar sängen.
Ska försöka, för ovanlighetens skull, att sova innan tolv i kväll så jag orkar med morgondagen.

Grupparbete

Idag var det dags för lite verklighet i form av skola. På tåget in lyckades jag avverka ytterligare några sidor i boken, det går sakta med säkert framåt. Jag tror att jag förstår budskapen, om inte annat så kanske jag lär mig kanske något undermedvetet. Positiva tankar brukar vara en bra utgångspunkt.

Positiva tankar och roliga idéer fick min grupp definitivt i från dagen och morgondagens uppgift. Vi ska göra en observationsuppgift en mycket speciell miljö. Eller själv miljön är inte så märkvärdig men situationen blir det. Den förlitar sig mycket på mina färdigheter som skådespelare! Jag känner mig jätte taggad! Dock förblir jag lite hemlighetsfull om vidare detaljer. Hm, tro om jag försöker locka läsare tills imorgon då allt ska avslöjas...
Men eftersom vi inte kunde genomföra vårt mission i dag gjorde vi så mycket pappersarbete vi kunde och slutade tidigare. Vilket ställde till det lite för mina planer...
Eftersom jag känner mig småsjuk, får hjärtklappning för minsta lilla ansträngning så hade jag tänkt skippa fotbollsträningens löppass och gå på kårkvällen. Men jag hade ingen större lust att vara kvar i Göteborg i flera timmar, dessutom var jag inte särskilt partyklädd. Jag skulle inte hinna hem och tillbaka bekvämt heller.
Det slutade till sist med att jag fixade mitt passérkort, det fungerade inte som det skulle, men nu gör det det.
Sen åkte jag hem (försökte läsa, men somnade) och satt vid datorn. Det blev varken kårkväll eller träning för min del. Däremot for jag på det korta "möte" efter träningen och hämtade träningskläder och fyllde i målsättning, starka och svaga sidor på ett papper...
Sen har det bakats bröd och paj. Jag och Gustav såg också på film, Stepbrothers. Den var bättre än jag trodde, ganska rolig också! Men väldigt löjlig och "fel" enligt mina samhällsnormer. (Kanske har jag lärt mig något ändå?)
Nu väntar sängen, vill vara utvilad för morgon dagens stora äventyr. Dessutom kanske jag orkar gå på styrketräningen imorgon! Det vore inte helt fel det inte!