Nu är det nära, riktigt nära. Nu har jag slutat räkna veckor och gått in på dagar, nästan timmar.. Om en vecka kommer jag vakna upp bredvid Gustav i vårt gemensamma sovrum i mitt nya hem! Trots att ältat det om och om igen, känns tanken ändå ganska främmande. Jag har aldrig i mitt liv flyttat. Jag har inte varit bort hemifrån längre än tre veckor i sträck. Kommer jag kunna förstå att det är i Trollhättan jag ska bo ett år framåt och att Sollefteå inte längre är mitt enda hem? Det vet jag inte, inte än. Antar att det kommer kännas som att fara och hälsa på Gustav till att börja med. Men ja, vi får väl se.
Har försökt söka lite mer jobb nu på morgonen, men man blir ju snurrig av allt som ska kryssas i och allt som ska beskrivas. Som bara det, vad har jag för befattning på Statoil... Hm, jag står i kassan, alltså kassabiträde, jag är ute på lagret, alltså lagerarbetare. Jag fyller på i butiken, jag hjälper kunder med tankning och vägbeskrivningar, jag serverar korv och hamburgare.. Finns det något bra samlingsord för allt det där?
Nu ska jag snart iväg till näst sista dagen på macken. Sen ska jag packa ihop ännu mer. Det blir en rolig låda den sista nu.. Allt jag inte packat ner tidigare hamnar nu huller om buller i denhär. Sakerna som finns kvar på mitt rum går snart att räkna på fingrarna! Det börjar bli tomt. Men det är väl bara som det ska..
Snart ger jag mig ut i den stora världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar