Sista och sista och lite mer sista

Sista träning avklarades igår. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Ulaget verkar ha upphört att existera, då det endast var jag och Mickaela (som är 17 år) från ulaget där. Har varit halv konstigt upplägg i år och otydliga besked. Men nu verkar det som om de stackarna som är kvar i ulaget ska få träna med alaget, där de som ändå spelar ulagsmatcherna tränar. Bra och minst sagt på tiden. Inget ont om 93:orna som vi tränar med annars, men det känns inte som om man utväcklas direkt. Men nu är ungefär tio år i Ruif avslutade! Nu väntar, min tredje klubb, Trollhättan fk för min del och det känns riktigt roligt. Var ju där nere och tränade i mars och det var bland det roligaste jag gjort i fotbollsväg!
Papprena är påskrivna och inskickade så jag ska kontakta Lindberg (ja, en av tränarna bär faktiskt också det fina namnet, men eftersom han håller på Modo så är det lugnt) om träningstider. Förhoppningsvis får jag spela någon match med. Vi får väl se.

Idag var det sista arbetsdagen. Blandade känslor där, men i slutändan rätt skönt. Det är ett bra jobb även om det kan vara lite väl lite att göra i bland. Macken är inte så där överdrivet stor, men mysig är den. Som Per sa "Vi får en kaka och sen överger du oss.."
Ungefär så är det också, men Anna sa att vi fick hålla kontakten via sms eller något så jag överger dem inte helt. Tack för en trevlig sommar Anna, Marie, Emma, Per, Markus, Bossa, Patrik och Jocke!

Dock var vägen till jobbet inte riktigt lika rolig.. Jag skulle äntligen se till att bli av med alla färdigskrivna tackkort sen studenten. Sagt och gjort, tog moppen i stället för cykeln, väl medveten om regnet lämnar jag ändå regnkläderna hemma, av okänd anledning. (Jaja, jag kanske är aningen för gammal för att köra moppe. Men jag ser det som ett miljövänligare alternativ till bil.) Det slutade med att det stod ut som om jag duschat med kläderna på när jag kom fram. För en gångs skull var jag glad att vi har arbetskläder. (Okej, det är ganska praktiskt, men lite tråkigt.) Torra och någorlunda varma kläder till frusna mig. Gissa vad första uppgiften blev, jo, att fylla på dricka. Mina redan nedkylda händer jublade.
Det var så illa att kläderna inte hade torkat när jag jobbat klart mina sex timmar. Sen att det regnade på vägen hem gjorde mig inte direkt torrare, konstigt nog. Det blev en varm dusch väl hemma.
Mitt rum börjar bli riktigt tomt nu. Trots att jag tjatat hela sommaren nu vet jag inte om jag riktigt insett att jag ska flytta hemifrån. Allt det här sista får det att kännas så långt borta men samtidigt närvarande. Idag har jag guidat mamma och pappa bland mina lådor och mamma lät ganska optimistisk angående hurvida allt skulle få plats. Speciellt efter att jag talat om att den sista prion låg på en av de större lådorna..