Boomerang 2008

Nu ska jag inte göra samma misstag som efter Egyptenresan och studenten.. Jag skriver direkt och kommer med bilderna sen!

Det är söndagmorgon och det är dags att åka från Lugnvik till Gnarp där resten av familjen befinner sig. Resan dit går bra, fast jag blir lite trött och less på motorväg.
På vägen ner till Ellan kör pappa. Det går bra att hitta ända tills vi ska av motorvägen. Vi kör fel en bit, sen tar jag kartan i egna händer. Kan inte säga att det blev mycket bättre. Men vi hittade en väldigt fin berg- och dalbana väg! Det var mysig, fast hade nog varit trevligare att cykla än att åka bil. Kul hade vi i alla fall och fram i lagom tid kom vi.
Som traditionen säger började det regna på oss när vi stod och väntade på båten. Kul nog träffade jag Kiwi (Kristoffer), Aho (Markus) och Hs (Johan) i kön!
Det hade slutat regna när det blev dags att hoppa upp på båten. Jag fick hjälpa till att kasta på packningen på båten. Jag tror Petters väska hade en skyddsängel då, den håll på få sig ett dopp.
Båtresan gick bra, fast liten kall. Men vill man vara norrlänning utan tjocktröja så blir det lätt så..

Vi kom fram ganska sent och missade allt vad mat heter. Jag hann knappt slå upp mitt tält innan det var dags att ge sig av till invigningen. Glad i hågen med känslan av att det inte kunde bli en sämre invigning än Jiingis ger vi oss av. Men usch vad besvikna vi blir! Massa tekniskt krångel och det blir upprepningar på de mest värdelösa inslag.
För att inte lägrets start ska bli värdelöst reser vi oss i protest och går därifrån. Vi fick senare veta att vi inte missat speciellt mycket.
Den kvällen blev det inte så mycket mer gjort, gick runt lite med Ann, Kiwi och Ellie. Vi läste lite grann om vilka aktiviteter som fanns och började planera lite vilka vi skulle göra.
Sen var det dags för första natten i mitt nya tält!

Måndagen började med regn men som lyckligtvis övergick i sol framåt dagen. Eftersom jag bara hade ett livlinekast bort till Ann, Kiwi och Ellies by gick jag dit ganska omgående. Vi fortsatte vår planering. Vi kom fram till att vi skulle på silversmide samma dag. Vilket minst sagt var tur. Ännu mer tur var att Kiwi sprang i förväg och fick tag i biljetter till oss. Vi fick utifrån en silvertråd (eller den manliga titanen för Kiwi) göra våra egna länkar och sedan sätta ihop dem till ett vackert armband.
Då jag säger att vi hade tur menar jag på att det var en av de mest populära aktiviterna och att vi inte skulle ha orkat köa flera timmar för biljetter senare.
Sen spelade vi lite spel och hade trevligt.
Jag gjorde ett försök på att "dunka dunken". Först fick man klättra upp ungefär 7 meter och sen slänga sig iväg mot en dunk som sätt långt bort och högre upp. Självklart hade man sele och livlina på sig. Kul var det i alla fall!

På tisdagen gick vi till respekttältet och spelade respektspelet. Det blev en hel del intressanta disskutioner som vi var ganska överens i.
Vi hann även med backklättring. Jag lyckades med 14 backar innan tornet välte. Kul var det!
Sen kände vi att vi började bli lite smutsiga och inte luktade rosor längre, så efter en krånglig skogstur hittade vi till hoppklipporna. Vattnet var kallt och kändes allt annat än rent. Ön är gjorde för läger, så flera tiotustal tvättar sig vattnet varje sommar och båtar kör fram och tillbaka dagligen. Jag vill inte veta vad som finns i vattnet! Tänk bara på allt fiskkiss... ;)
Hur som luktade vi i alla fall lite bättre och det var kul att hoppa.

De våldtog allt vad lägerbål heter!
När man är runt 1700 pers. på en ö tycker man att de hade kunnat hitta 4 stycken som kunde sjunga. Nej då, två tjejer och två killar med gitarr utan att melodi. Jag menar, man kan inte sjunga "Bang-A-Boomerang" i samma ton som "Jag ljuger så bra". Eller, jo, det gick tydligen, men utan succé! Sen att de fattade vinken från publiken så sent var också ett under! När man efter varje sång börjar sjunga på en "vanlig lägerbålslåt", som tex. trampa på gasen, betyder det kanske någoting. Efter ett tag kom hur som idioten på att vi var en barnslig publik som hellre sjöng "miniorsånger" än "seniorsånger". Men då var känslan redan förstörd så vi gick.
På ett lägerbål ska alla kunna sjunga med, och det ska vara gemenskap!

Onsdagen var planerad som en riktig tjejdag, då det var Kiwis slavdag. Vi skulle börja dagen med spa och sedan pyssla med pärlor. Men trots att vi klev upp tidigt fick vi inte tag i biljetter till något av passen. I stället blev det zonterapi. Jag fick lite svårt att tro på hennes gidder om att banka in energi och kroppens energiflöde. Zonterapi sitter nog lite psykiskt också, men alternativa behandlingsmetoder är rätt intressant. Hur som var det skönt med fotmassage. Jag och Ann kom dessutom med i Lägertidningen för detta också.
Senare gick vi på squaredance. Var kanske inte det roligaste jag gjort, linedance är mycket mycket roligare. Det mest komiska var i alla fall han som höll i det hela. Om de inte bytte ton under lägerbålet så var det ingenting emot denna man! Han sjöng i samma ton som han pratade glatt och irriterat!
Ett annat komiskt inslag var hon som "kunde allt och älskade squaredance".. Vi fick erbjudande om att dansa på avslutningen också. Men vi kände att vi nog hade roligare saker för oss än att träna dans hela lägret.
Sen blev det dusch i varmvatten, fast vi upptäckte att även detta var havsvatten. Det skulle inte bli en vecka i renhet.
Jag fick även tid att träna lite på min jonglering denna dag. Jag kände faktiskt att jag blev bättre under passet! Jag klarade i alla fall två varv, så nu är det på gång!

På torsdagen var det Anns slavdag och vi gjorde inte så jätte mycket.
Vi hade nu gett upp allt vad biljettpass hette. Vi vill inte stå i kö lika lång tid som aktiviterna i sig tog, utan vi hade det bra ändå. Så det blev mest kortspelande samt att vi lagade mat med Ann. Jag tror nästan att jag bodde mer i deras by än min egen. Fast oftast åt jag i min egen by, ibland med matgäster då hygglona i Ann, Kiwi och Ellies by ätit upp allt...

På kvällen var det regnbågs- och kärlektema. Jag tänkte gå på speeddateingen, kul sätt att lära känna nya på. Men när de sa i introditionen frågade om man var sugen på kärlek, kändes det inte som min grej. Det blev slowdate med en timmeslångt samtal med Gustav istället..
Kvällen var en kul grej, men på tok för mycket inriktat på kärlek och inte alls vänskap. Synd..

Fredagen, lägrets sista heldag och Ellinors slavdag.
Jag, Ann och Kiwi gick på kreativt skrivande. Det var inte riktigt som jag tänkt mig. Började med att försöka få igång fantasin, hm, har jag nog aldrig haft problem med..
Roligare blev det när vi skulle skriva slutet på lägertidningens följetong.. Vi skrev varsin mening och sedan skickade vidare pappret.. Vi fick då fyra alternativa slut och enades sedan om ett.
Efter Kiwis flera dagars tjat spelade vi livline-minigolf, betydligt roligare än väntat! Fast några banor var riktigt kluriga..

Vid middagstid tog lägret verkligen första pris i strul och krångel! Vi skulle få varsin picknick kasse, men först var man tvungen att vara 15 personer! Inte nog med det, en halv miljon regler över vilka allergiker man fick räkna till gruppen osv tillkom..
Syrran som inte ska få i sig mjölk fick vegan mat, fast hon kunde äta allt som vi fick, utom osten.. Strul, strul. Något man verkligen inte orkar med i slutet på en lägervecka och framför allt inte då det gäller maten!
Att det var riktigt gott hjälper inte upp betyget mycket här...

På kvällen var det avslutning. Den var inte heller speciellt bra. Vad har det traditionella som funkar tagit vägen?
Sen något som var komiskt var tjejen som satt sig på en stol mitt i publiken och sedan kom fram och klagade att vi stod i vägen. Jag föreslog att hon skulle ta sin stol och gå och sätta sig bland de andra stolarna. Men hon tyckte att hon var där först och att vi skulle flytta oss. Haha, jag tror jag ska köra det på nästa konsert. Sätta mig på en stol mitt bland alla som står och kräva att de ska flytta på sig! Ojoj, tokiga skåning!
Tekniken var verkligen inte lägerledningens starka sida, pinsamt nog. Vi fick se en lägerfilm. Jag trodde jag skulle bli åksjuk. Hade jag lämnat in den filmen under gymnasietiden hade jag nog blivit banlyst från skolan, så dåligt gjort var det!
Sen fick vi se spuaredancen. Tur vi inte var med, de skämde ut sig. Jag tror inte squaredance passar som uppvisningsdans.
Höjdpunkten blev nog Dogge Doggelito, även fast han inte är min favorit. Men hyfsat drag blev det.
Efteråt blev det disco, karoke och massa annat.
Jag var faktiskt upp på scenen och "sjöng"

Hemresan gick bra. Men självklart hade det regnat under natten så alla tält var blöta.
Avresan med båten gick även det i strulandets tecken. Men vi kom över och bilresan hem var avslappnade och jag sov skönt. I Gnarp väntade mamma med varm god mat och Skuttunge med en full kissblåsa som hon tömde på min kjol!
Trevligt återseende. Sen fortsatte Isabella, Petter och jag (bakom ratten) hem till Sollefteå.


Summa av kardemumman har det ändå varit ett bra läger även om väldigt mycket hade kunnat göra betydligt bättre. Att det ändå blev så bra beror på alla gamla trevliga lägerpolare, för så många nya blev det faktiskt inte.
Jag menar, vem vill lära känna skåningar som pratar medan de idislar gröt och renblodiga stockholmare?!



Bilder kommer när jag fått någon ordning på allt...