Åter i Trollhättan

Nu har vi precis improviserat en frukost, vår första morgon i Trollhättan det här året.

Med improvisera en frukost menar jag att vårt kylskåp nästan ekade, men det blev till sist scones med vatten i stället för mjölk med smör och marmelad, te och juice.

Jag invigde en av mina gigantiska tekoppar som jag fått av Syster och Ewwe. Den funkade riktigt bra, rann inte ut något eller så.

Den sista dagen hemma var helt okej. Jag och Gustav städade upp på rummet som jag lånat, packade och var ute en stund i vår fina skog med Tux. Vi passade också på att skotta lite och njuta av den vita vackra omgivningen.

Vid två tiden kom mamma hem och då åt vi våfflor, umgicks och städade upp det sista. Sen kom Syster och pappa också hem och vid halv fyra åkte vi alla in till busstation. Tux satt i Josses knä och de ville absolut inte skiljas från varandra, de har blivit de bästa vänner under vår vistelse hemma. Men jag har lovat syster att hon är välkommen hit när som helst.

Men det var lite roligt att han kom så bra överens med Josse, men inte alls lika bra med Petter, av någon anledning. Det kommer nog det med, det är ju på tal om att brorsan ska ner och hälsa på någon gång, han har ju inte sett hur jag bor här än så.

Bussresan gick bara bra, fast att vi kom i väg ganska sent. Tux var snäll och tog det lugnt i sin resebur, han låg nog och saknade Josse.

I Sundsvall mötte Ewwe och Nelly oss på stationen. Det var första gången Nelly och Gustav träffades. Vi lämnade Gustav och Tux på busshållplatsen med all packning, medan vi tjejer gick och handlade lite nödproviant att ha på tågresan nästa dag.

Jag avskyr verkligen att åka tåg och vara hungrig, samtidigt. Det hände mig en gång att mitt fika tog slut och då tänkte jag köpa lite i bistron, men hade bara kortet. Vilket innebär att jag fick fortsätta gå hungrig till jag klev av i Sundsvall och kunde springa in på en mack.

Det var verkligen inte roligt så numera har jag alltid massa mat med mig och någon hundralapp i kontanter.

Hemma hos Ewwe fick jag leka och gosa med Nelly medan Ewwe lagade spaghetti och köttfärssås åt oss. Gustav försökte hjälpa till, men Ewwe ansåg honom som överflödig, så vi satt på varsin stol och höll henne sällskap i stället.

Jag fick byta blöja på Nelly också, tog en stund innan jag kom på (Ewwe visade) hur de fungerade. Nelly verkade i alla fall ha väldigt roligt åt mig där hon låg på "blöjbytarplatsen"...

Det var en mycket nöjd och belåten Nelly som tillbringade kvällen med oss.

Efter maten såg vi lite på tv och jag busa och gosa med lilla Nelly. Ewwe hade sagt att jag fick ha henne så mycket jag ville den kvällen, med undantag för när Nelly blev hungrig. Så det var lika bra att passa på, man vet ju aldrig när jag får chansen nästa gång!

Ewwe bjöd också på en mycket god efterrätt, varma hallon med smält vitchoklad!

En stund senare gick jag och Gustav ut med Tux. Vi var ute i ungefär 45 minuter med vår lilla bebis. Han verkade ha riktigt roligt ute och till Gustavs och min glädje passade han på att kissa också. Första gången han kissat utomhus!

Han är så behändig att resa med och accepterar tillvaron. Han satt lugnt i sin resebur hela kvällen och natten. Jag vågade inte släppa utom honom med tanke på att han inte kissar i sin bur. Det skulle inte ha varit allt för lyckat om han kissat någonstans i Ewwe och Andreas lägenhet.

Medan vi var ute kom Andreas hem från travet med glädjebeskedet att en av hans hästar, Speedy Brodda, vunnit! Grattis till det!

Resten av kvällen tillbringade vi framför tv:n med Nelly. Sen somnade jag och Gustav gott på deras nya snygga soffa. Vi sov fram till att väckaren ringde vid fem tiden.

Efter att ha vaknat till och gått på toa kom en sömnig Ewwe och satte fram frukost åt oss. Efter en god frukost tog jag ut Tux en snabbis så att han skulle få röra lite på sig innan den långa tågresan tog sin början. Andreas tog sig också upp och körde ner oss på stationen efter att vi sagt hejdå till Ewwe och den sovande Nelly.

De är så otroligt snälla som ställer upp och hjälper oss. Det är inte första gången jag utnyttjat deras gästfrihet för att kunna ta det där tidiga tåget.

Tågresan gick bara bra, trots all packning, jag ljuger inte när jag säger att allt säkert vägde mer än mig. Först hade vi min stor scoutryggsäck (som till stor del innehöll tekoppar), min fotbollsväska, Gustavs datorryggsäck, min datorväska, en blå ikeakasse (det otroligt fina överkastet mormor virkat åt mig och Gustavs matberedare), Tux och min handväska!

Vi måste ha sett ganska roliga ut...

Vi satt i djurtillåten avdelningen som var betydligt bättre än när jag åkte hem. Nu var det bara en lite avskild del i en vanlig vagn. Dessutom var den ganska tomm också, en lång bit var vi helt ensamma i den. Väldigt skönt. Vi sov i omgångar och Tux var lung han med.

Första bytet var i Stockholm och det gick bra. Fast varken jag eller Gustav tycker speciellt mycket om Stockholms central. Det är så mycket upp och ner och möjligheter att gå fel på där.

Även tågresan till Göteborg gick bra, vi var lite piggare nu så vi såg på film, Magnus Betners Uncut (han är rolig samtidigt som han har bra åsikter!) och tittade på några av mina gamla bilder (från datorn hemma). Vi passade också på att utnyttja kupongerna för gratis fika som sj bjuder sina priomedlemmar på.

I Göteborg fick vi sitta och vänta i nästan två timmar, vilket inte var fullt så roligt. Speciellt inte då vi hade så mycket packning, gå omkring tillsammans var inte ens att tänka på.

Vi turades om att vakta packningen och Tux medan den andra gick omkring. Jag hittade en resekatalog som jag tittade lite och drömde mig bort. Sen kom jag på att jag hade den sista Eragon boken i min väska så jag satte mig och läste den medan Gustav travade omkring på stationen.

Till sist kom äntligen tåget till Trollhättan och vi hittade bra platser åt oss där vår packning och framför allt Tux rymdes bredvid oss.

Väl framme i Trollhättan väntade vi en extra buss för att den första var så full. Men här nere går ju bussarna ungefär var tjugonde minut så det var ingen fara.

Bussresan gick också bra, fast att det var ganska trångt och skakigt. Det var skönt att få komma hem igen. Tux blev också glad, fast han verkade inte känna igen sig riktigt. Jag öppnade luckan till hans resebur och efter ett tag vågade han sig ut. När han skuttat omkring ett tag lyfte jag in honom i hans vanliga bur. Då gick han direkt dit hans toalettlåda brukar så (lämnade den hemma), rabbade lite och släppte sedan ut en flod!

Att man kan bli så glad och lättad av lite kaninkiss på rätt ställe! Jag bytte tidningen omgående och fixade en ny toalett till honom som han duktigt använt sedan dess.

Vi hittade några pizzamackor (typ som panpizza, fast långa och smala) i frysen som vi micrade och åt medan vi undersökte all post.

Jag hade fått en halv regnskog av försäkringskassan gällande jobbgarantin för ungdomar Så jag ska försöka få någon tid hos min handläggare nu i veckan och gå dit med alla papper och få någon ordning på allt. Jag kommer ju kunna få pengar fram tills dess att skolan börjar, skulle jag tro. Studiebidrag kommer jag i alla fall få, det beslutet är klart. Inget annat var ju att vänta där så. Sen väntar jag glatt på min lön från Statoil med, borde ha blivit lite grann i alla fall. Allt är bättre än inget, utom Allsite.

Kvällen avslutades tidigt, vi packade upp och satt lite vid våra datorer. Sen stängde vi in Tux i köket för natten. Han skulle få det som belöning för att han varit så duktig under resan och för att han behövde få röra lite på sig.

Sen gick vi och la oss och tittade på Simpssons, slutet på körslaget (hur kunde de rösta ut Nanne?!) och lite annat vi hittade på tv:n. Efter ett tag blev vi lite hungrig och Gustav var en ängel och kokade lite mackaroner som vi åt tillsammans med ketchup. Som sagt, kylskåpet var inte allt för välfyllt.

Sen spelade vi rix fm-spelet, i sängen. Gustav tyckte inte alls att det var så roligt. Det var faktiskt inte så roligt att spela på två, man ska nog vara ett gäng om det ska vara skoj.

Sen somnade vi och vaknade pigga till ett grått och trist väder. Jag saknar snön!

Nu ska vi iväg ut i tråkvädret och göra något åt matbristen.