Sova sova säng säng

Det nya året har verkligen inletts med massor av sömn. Gick och la mig igår, inte allt för sent, sen vaknade jag vid tio tiden. Gick upp borstade tänderna, gav Tux frön, läste lite i Bridget Jones Dagbok och somnade om. Vaknade några timmar senare av att pappa hämtade Tux och tog med honom ner. Sen ytterligare en gång av att mamma informerade mig om att hon, pappa och syster skulle in till stan. Varje gång lyckades jag somna om och jag klev inte upp förrän halv tre!

Det var ett bra tag sedan jag kunde sova så länge. Men ganska skönt var det i alla fall.

Det blev ingen vidare frukost eftersom jag klev upp bara någon timme i från middagen.

Lite har jag i alla fall hunnit med, bäddat om i sängen och städat upp en av Tux toaletter, den under sängen. Han var inte speciellt hjälpsam med min städning, i stället passade han på att riva ner burken med frön som jag varit för trött för att stänga ordentligt. Som tur var så är det nästan slut (har mer frön i en burk i köket, så det är ingen fara).

Jag har också nästan gjort klart mina lovika vantar. Sista biten kvar på ena tummen och sen brodering och flätning! Hoppas att de här är varma i alla fall.

Här näst hade jag tänkt börja göra en mössa. Men jag vet inte hur. En helt nya världen av mönster och färger har öppnats sig genom boken jag fick från "svärfamiljen". Inte nog med att det finns många olika sorters mönster, man kan också göra flera i kombination med varandra och sen olika färgmönster!

Är det någon som har en brijant idé om den perfekta mössan för mig?

På tal om att be om hjälp, min förra klasskompis Emelie T har ett problem. En film från 70-80-talet om en autistisk pojke och hans familj (inte rainman). Hör gärna av er till henne om ni tror er veta vilken hon söker.

Jag har också hunnit spela lite mer timesplitters med brorsan! Jag säger bara en sak, Aphopp och dö Eliah Jones!

Sen var grannarna över på besök och ostbricka så jag umgicks lite med dem och skjutsade sedan hem den. Då jag var den enda med körkort som lagligt kunde sätta mig bakom ratten. Men det gick ingen nöd på mig (gillar inte vin) och så mycket som mamma och pappa kört runt mig kan man inte annat än ställa upp.

Jag hörde faktsiskt av mig till två av dem jag vill träffa innan jag åker hem, men den första svara inte och den andra bodde numera i Sundsvall. Henne, Emilia, ska jag försöka träffa under hemresan. Det var nästan läskigt att jag inte pratat oftare med henne, hon är trots allt en av de vänner jag haft längst (sen förskolan). Det får bli bättring på den fronten.

Jag måste verkligen bli bättre på att ringa alla gamla kompisar, det blir mest att man snackar med dem som är online på msn mycket...

Gustav har jag också pratat en massa med. Han vet inte att det var vi (Josse) som ringde och sjöng för honom. Ganska roligt. Jag pressade honom ordentligt innan han sa att de var någon som ringt och sjungit för honom. Fick till och med säga att hände det inget konstigt med din mobil igår... Jag lyckades improvisera att jag skulle ha lagt in en påminnelse eftersom han inte visste att det var Josse som ringt. Har lovat att inte säga något åt honom. Det gör jag ju inte heller. Det är inte mitt fel i fall han skulle läsa det här. (Om någon som har kontakt med Gustav läser det här. Vänligen avslöja inte att det var min syster som ringde, jag vill göra det själv, lite senare...)

Men nog trodde jag att han skulle känna igen mitt skratt, fast det är nog inte så lätt med den skit telefon som han har tålamod nog att ha. Det var den jag akutköpte för någon hundring då min badade i havet. Jag stod inte ut med den i många månader...

När jag skulle gå upp kunde jag inte hitta Tux! Han var spårlöst försvunnen. Lyckligtvis var jag 100 på att han var inne någonstans då det var jag som öppnat ytterdörren sist och gosat med honom efter det. Men kaninen var jätte försvunnen! Till sist gick jag och Petter upp och letade. Jag har lärt honom hoppa i trappan, men han är inte så förtjust i det, men någon gång har det hänt att han bytt våning på egen hand. Men han fanns inte uppe heller.

Men efter ytterligare en stunds letande hittade Petter honom under fåtöljen han suttit i då vi spelade. Han kan inte ha suttit där så länge, jag undrar just var han höll hus innan han behagade visa sig....

Dagen till ära har jag en bild på Tux från vårt nyårsfirande. Han var jätte snäll när jag knöt på rossetten, men efter ett tag tog han av sig den och har nog gömt den på samma ställe han höll hus på idag..