Vilken dag torsdagen var! Jag fick galet mycket gjort. Som vanligt vaknade jag tidigt, jag har börjat misstänka Tux gallerskakande som boven i dramat. Ska se om det inte går att dämpa med någon textil..
Inte gick det att somna om heller, så det var lika bra att kliva upp. Innan jag visste ordet av så hade jag städat Tux bur (efter att han fått mat och blivit utsläppt), dammsugit i hall, klädkammare (illa när man måste dammsuga sin garderob) och kök, moppen fick också komma fram och dansa över de rena golven.
En snabb blick på klockan talade om för mig att det var 1 timme och 45 minuter till skolan började - perfekt, då hinner jag göra klart bottnarna till biskvierna som jag lovat Gustav. Jag började på och medan de stod i ugnen gick jag till datorn, inte för att få panik, men det var just vad jag fick. Jag blev tvungen att kolla på de fyra små siffrorna i datorn högra hörn två gånger för att se att väggklockan gick en timme fel!
Tror ni jag fick någon panik?
Jag hade inte klätt mig ordentligt, inte fixat hår och smink (framför allt inte plattat mitt ostyriga fluff) och inte packat väskan... Blubb.. Bråttom, bråttom, mitt i all röran kunde jag inte hitta mina nycklar heller. För de låg ju inte i min jackficka... Varför blir man blind i sitt sökande när man har bråttom?
Dessutom behövde bottnarna några minuter till.. Det blev inget annat val än att slå nytt cykelrekord - men jag kom ihåg hjälmen! Som jag faktiskt inte varit utan en enda gång sen förra rapportering! Känner mig som "Bror Duktig"... Men än så länge har jag inte fått annat än positiv respons - Tack alla!
Men kom i tid gjorde jag i alla fall. Men jag vill hest inte veta hur jag luktade, tyckte nästan synd om alla i salen... Lektionen på skolan var om grafisk design historia, så där intressant.. Man hade i alla fall ingen chans att hinna med att skriva det som skulle. Han pratar det ena medan det andra stod på powerpointen... Suck, lärarna här är inte så bra på att anpassa föreläsningar efter powerpointen eller tvärtom.
Sen bar det av hemåt, lite mat i magen och sen hörde Linnea av sig. Hon var på skolan och ville ha sällskap. Det var bara att packa ihop datorn och slänga sig på cykeln igen..
Jag hann inte vara där så länge innan det var dags att förvandlas till en liten plutt på basketplanen. Jag känner mig verkligen liten och dålig när jag spelar... Är de inte sju meter längre än mig så är de tusen gånger snabbare, starkare eller bara mer tekniska.. Men jag har roligt i alla fall. Nästa gång har Ida så gott som lovat att följa med!
Sen for jag tillbaka till skolan, men fick inte mycket gjort.. Hem igen och sen satt jag upp så gott som hela natten och klickade lite samt gjorde klart bisvikerna.. De är allt annat än några skönheter, men de jag tappade på golvet smakade bra. Jag och Tux delade rättvist, han fick äta upp det som blev kvar på golvet...
Jag kom även fram till något som kan likna klart då det gäller reportaget, sen har jag plocksidan och framsida så där.. Framsidan är sjukt svår.. Mörklila bakgrund, väldigt få färger som blir läsbara. Och med bara vitt blir det rätt tråkigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar