Det där med cykelhjälm

Så har jag äntligen kommit upp ett i förändra-ett-beteende-trappan som vi lärde oss på mkv i Göteborg. När jag var hemma under helgen så passade jag på att med viss hjälp från mamma leta fram min gamla cykelhjälm.  Men vi kan ta trappan från början;

Alarmering - Skulle vi egentligen kunna hoppa över, vem vet inte om cykelhjälmen
Kunskapsöverföring - Ja, jag har länge, länge, länge vetat att cykelhjälmen skyddar huvudet
Attitydpåverkan - Här någonstans känns mer realistiskt att börja. Det är klart att man någonstans i tonåren i och med frigörelseprocesser, nya kompisar och allt vad det är börjar tycka att cykelhjälm är töntigt. Speciellt när alla kompisar inte behöver ha den på sig längre!! Så när man äntligen vann den kampen så blev det en princip sak att man inte har hjälm som sedan har hängt med. Men efter att jag sett Gustav cykla omkring som en tok och köpt en hjälm till honom så verkar det lite motsägelsefullt om inte jag skulle använda en. Jag bestämde i somars att "när jag flyttat till Sundsvall ska jag börja ha hjälm". Vilket för oss vidare till nästa steg...
Intentionspåverkan - Jag har som sagt haft intentionen ett tag. Men hjälmen glömdes hemma i flytten och lika så vid alla andra tillfällen, fram till förra helgen. Jag har motiverat med mig skäl som att det är omöjligt att cykla säkert i Sundsvall. Jag blir galen på alla trotearkanter, rödljus och avsaknaden av vettiga cykelleder. Med andra ord har jag blivit lite av en livsfara i trafiken, speciellt då jag har bråttom..
Handlingsutlösning - Som sagt nu är hjälmen här och har suttit på mitt huvud alla utom en cykeltur sen dess.. Men jag skulle behöva köpa nya puffar till den, känner karborren igenom de som sitter där nu.. Men vad gör det om jag får ha mitt huvud helt vid en krock...
Nu gäller det bara att vidmakthåller mitt beteende och minimerar återfall.

Att tillägga lyckades jag ju krocka i somras, men ett räcke då jag väjade för en tant som inte cyklat på flera år, men var ute just då! Hade väl mest tur att jag inte slog huvudet då, men fina skrubbsår fick jag alla gånger..
Nu måste jag bara lära mig skita i alla inbillade blickar. Jag tror att jag automatiskt ser ut som en tönt i min hjälm men också att alla andra tycker att jag är en tönt. Medan jag tycker att alla andra med hjälm är coola för att de går emot strömmen.. Dubbelmoral, nej nej, eller jo, fast nej, men kanske ja...

Jag borde egentligen inte vara rädd för att gå mot strömmen, jag menar det är inte direkt första gången jag gjort något för att sticka ut (läs högstadiet och första året på gymnasiet). Men skillnaden då har det gett mig en kick, det gör inte cykelhjälmen... ..inte än i alla fall.
Men jag ska kämpa vidare!