Veterinärsbesök och Stresstenta

Jag lever. Jag lever och har hunnit skicka in en tenta i någorlunda skick, men absolut viktigaste av allt, Tux mår bra! Jag ringde veterinären så fort de öppnade i morse och fick en tid vid halv tio.. Efter frukost så packade jag i ordning lillen och försökte kolla lite på tentan. Vilket var långt i från det enklaste, men jag försökte i alla fall.
Vid 25 över nio satt jag fast i den brantaste backe som jag någonsin sett, eller brantaste med en bilväg... Isigt och halt och jag kom inte upp för den. Förbaskade enirokarta till att hitta på dumheter. Efter några försök hade jag inte mycket till val än att välja en annan väg. Lyckligtvis gick den betydligt bättre än halv tio satt jag, Tux en gubbe och gumma med sin katt i väntrummet. Klockan gick, katten fick träffa veterinären och jag och Tux var ensamma i rummet. Ett väldigt tråkigt rum med massa information om katter. Katter och hundar eller hästar verkar vara veterinärers huvudintressen. Jag vet inte hur många gånger expediten kallade lilla Tux för katt, men jag vet att jag lika många gånger påpekade att han är kanin. Speciellt då jag skulle hämta honom, inte ville jag komma hem med en katt heller! Inte ont mot katter, de är också jätte fina djur, men de är inte Tux.
Hur som sitter vi där och väntar. In kommer ett annat äldre par med sin katt och står och prata avlivning och kremering med expediten. Jag kan lova er att jag inte blev direkt lugnare av det. Tänk om de skulle råka bland ihop Tux med en katt en gång till.. Hemska tanke..
Till sist blir det ändå Tux tur, vi får gå in i ett litet rum med en hård plastig brist med klösmärken i. Rummet heter igelkotten, jag tycker skogsharerummet hade passat bättre, men jag får väl vara glad att vi inte behövde vara i vargen eller lodjuret. Veterinären ber mig förklara sjuksymtomen, men jag skippar den biten och berättar istället att han äter dåligt för att hans tänder är för långa. Veterinären gör efter en snabbkoll samma bedömning och vill att jag ska lämna honom hos dem någon timme. Jag inser att jag inte har så mycket val... Så jag lämnar ifrån mig liten tillsammans med sin packning och far hem igen.
Väl hemma fortsätter jag med tentan, men ni skulle bara veta hur ofokuserad jag var. Mina tankar vill inte alls tänka på olika forskningsperspektiv eller organisationskulturers verkan på resultat. Men vad har jag för val. Tux kommer inte direkt hem fortare för att jag inte sköter mig i skolan.. Det är bara att kämpa på..
När jag kommit halvvägs så ringer de äntligen! Men för att be mig komma och hämta honom en timme senare. Jag får i alla fall veta att allting har gått bra, vilket gjorde det lite lättare att jobba vidare.
Vid ett åker jag äntligen och upp för den vidriga backen igen. När jag anmäler att jag vill ha tillbaka min Tux i receptionen är han återigen en katt.. Stackars lilla Tux, nog för att en del av hans beteende är misstänkt kattlika så är jag 101 procent säker på att han är en kanin. Efter att återigen fått vänta i vänterummet blir Tux namn äntligen uppropat. Jag får återigen gå in i igelkottrummet där min lilla väntar på mig!
Sen talar veterinären om på sin brytande svenska att han inte ska äta frön, kaningodis och naturgodis under tiden slår jag dövörat till. Hon har inte heller något tips på hur jag ska locka honom till att börja gnaga.(Egentligen ska man inte behöva klippa kaniners tänder, de ska nöta ner dem själva..) Vilket gjorde att mitt dövöra till hennes åsikter om Tux mat sjunk ännu mer. Skuttunge åt med glädje både frön och godis, hon blev 9 år. Så jag tror minsann inte att maten är dålig för honom. Så länge kosten inte blir för ensidig så tror jag inte att det är någon större fara.
När vi kom hem så var Tux väldigt skuttig av sig, däremot var han lite avvaktande emot mig.. Men det har nu gått över och han är sig själv igen. Jag har dessutom sett honom äta hö, vilket var länge sen han gjorde!
Tentan blev också färdigskriven, fast jag hade inte så mycket bättre fokus när jag kom hem heller. Men jag tro och hoppas jag fick ihop tillräckligt för att godkänt i alla fall. Annars får jag göra om den, huvudsaken är att Tux mår bra igen. Det är värt betydligt mer än ett bra betyg på tentan, som dessutom bara är en del i hela bedömningen och dessutom går att göra om!