Sagan om min åvves försvinnande

I got a story to tell innan jag kan koncentrera mig på vad allt vad böcker och gamla tentafrågor heter. Tentan är i morgon!
Hur som, måste först få ro innan jag kan ta tag i det på allvar.
I tisdags bestämde min kära åvve för att inte följa med mig hem igen. Något som jag tog mycket hårt på. Men eftersom jag trodde att jag glömt den i det låsta klassrummet så leta jag inte så mycket mer den dagen, dessutom var mamma och väntade på mig. Så på onsdags började jakten, först Kerstin (personen hela skolan skulle kollapsa utan) men hon hade inte fått in någon åvve. Lärarna hade inte sett till den och inte heller någon kurskamrat. Klassrummet innehöll ingen påsen. Hela onsdagen, mellan 9 och 17 hade vi lektion så det fanns ingen längre tid än lunchen och tio minuters rasterna att ägna åt sökandet. Sista utvägen kom jag fram till vara att fråga städet och slänga ut lite efterlysningar på väl valda webbplatser. Städet hade naturligtvis slutat vid fem, så det var bara att ta sig hem och hoppas på morgondagens lycka. Det vill säga i dag.
Jag fick dessutom ett hett tips under kvällen om en påse med något svart i grovt tyg i som legat utanför J-huset.
I dag hade vi bara en lektion, eller responsmöte ska jag kanske kalla det, som gick betydligt bättre än sist. Så efter den fanns det massa tid för jakten. Min idé gick ut på att kolla i fall någon lämnat in den, leta upp lokalvårdarna och kolla upp tipset. Jag hade tipsaren ganska omgående så jag fick veta att den legat bredvid en trappa, som jag kört cykeln ner för dagen då jag tappade. Men där låg den inte kvar. Några sköter ju om miljö utomhus också! Helt klart värt att undersökas.
Kerstin visste ingenting, den andra receptionen visste ingenting men hos vaktmästaren fick jag lite mer tur. Han visste i alla fall vilka som skötte om utemiljön och två samtal senare var jag på väg mot en container! Jag var inte helt säker på om jag hoppades att den skulle vara där eller inte. Eller jo, jag var innerst inne så mån om att få tillbaka den så skicket kändes mindre viktigt. När jag fick se container så kunde jag inte låta bli att öka på stegen till jag småsprang emot den.
In med koden på kodlåset och mycket riktigt där låg åvven! Långt i från det fräschaste jag sett, till råga på alla fimpar så låg den inte kvar i påsen heller utan låg verkligen rak lång i skiten! Vem slänger en åvve på det viset?
Jag hade kunna tagit att den legat kvar i påsen och man trodde det var skräppåse som kommit på vilovägar. Men när den verkligen ligger utfläkt...

Det var inte mycket att välja på, jag ville verkligen ha tillbaka den. Ner med händerna i skiten och rädda den stackars åvven. Den stank, värre än ryktet säger Hins,jag lovar. Extra jobbigt för mig som är icke-rökare att den verkligen luktade gamla fimpar. Ursch, fy och blä. Hur som går jag med min äckliga åvve för att tacka vaktmästaren, Kerstin och berätta för min gamla klass som varit involverade i min jakt (tipset kom dessutom därifrån).
Sen såg jag till att stink objektet låg ordentligt i cykelkorgen så var det bara att bege sig hem. Jag tror denhär bilden talar tillräckligt för vad som hände sen.

Och ja, jag duschar alltid med grönsåpa och brukar avsluta med lite tvättmedel som peeling när jag ska lyxa till det! Jag passar också på att lova att det här är den enda bilden ni kommer att få se på mig i duschen!
Nu hänger stackarn på tork och imorgon blir hälften gult!

Mammakick och Tappningar

Man blir aldrig för gammal för att behöva en mammakväll. En sån fick jag idag. Mamma kom till mig lagom till middag, lagade mat, surrade och lyssnade. Sen for vi ut till Birsta och hittade Syster Liten. Därefter tillbaka till lyan för lite fika. Inget märkvärdigt i sig, men energin och glädjen är på topp nu. Men människor man tycker om är otroliga energikällor, det går nog inte att komma i från. Det kompenserar till och med den stundande förlust av min mobil, återupplivningsförsök pågår för fullt. Tänkte prova det fina som heter fabriksåterställning.
Jag tycker nog att en telefon ska hålla i mer än två år. Det har alla tidigare i princip gjort. Felet har oftast varit att knapparna rasat och jag inte hittat något nytt skal. Men på min "nya" så har nästnedersta raden med knappar (789) tackat för sig och den är allmänt konstigt. Speciellt efter en lilla turen ner i asfalten i dag... Så vi får väl se. Mest troligt blir jag av med massa nummer. Men jag försöker se det som att de går att få tag i igen om det är nummer jag verkligen behöver. Fast jag borde kanske lägga undan åtminstone familjens nummer. Jag är ju så otrolig att jag bara kan pappas mobil i huvudet och det är för att det numret har de haft sen man hade en lapp i skolväskan med hemnumret. Jag kan inte mammas, inte brorsans eller syrrans och håll i er, jag kan inte ens Gustavs nummer! Helt hopplös och då har jag ändå försökt lära mig dem. Memorera siffror är helt klart inte min starkaste sida.
På tal om att tappa saker, det har varit en stark sida idag. Jag kom äntligen till skott att hämta åvven från Elin idag. Hon fick ju ta över mitt generalsuppdrag och lånade då åvven. Nu till helgen är det åvvefest och halva behöver bli gul tills dess. Köpte för övrigt tyg till det i dag. Men tror ni inte jag lämnar påsen på lämpligt ställe. Lämpligt ställe är ett ställe man inte kommer in till om man inte har ett lärarpasserkort. Utmärkt idé.
Så i morgon är det skattjakt på åvve som gäller!

Testa det där som heter twitter

Här sitter man och försöker vara jätteduktig och undersöka Twitter. Men inte går det inte, jag blir inte ens insläppt längre! Vi hade en väldigt märklig föreläsning idag, det slutade med att en ur publiken frågade hur mycket hon fick betalt av Facebook och Twitter för sin reklam. Reklam, för dem med andra ord. Hon stod och räknade upp alla världens fördelar med att finnas på båda sidor... "Tycker ni Twitter är tråkigt är det ert fel. Ni bevakar fel personer då." Hon var noga med att lyfta fram sin egen nick också - för henne borde man ju bevaka. Visst kan jag hålla med om att man kan gå minst om information om man inte sitter på Fcebook.. Men världen är inte så svart eller vit och att påstå att man inte kan vara en bra journalist utan att finnas på Twitter och Facebook är kanske att gå lite för långt. Även om det är där folk hänger nu och medier inte konsumeras på samma sätt som för tio år sedan så finns det ändå nackdelar med de sociala medierna.
Hur som, man ska bilda sig en egen uppfattning och ge saker och ting en chans. Så trots att min nick, Rivka, var upptagen så finns jag på Twitter. Eller räknas det att finnas även om man inte skrivit något där än? Hur som, jag har försökt hitta lite personer att stalka, men det går inte så bra. Inte längre i alla fall, jag får inte ens komma in längre! Wrong, wrong säger sidan åt mig. Skam den som ger sig, men jag har i alla fall försökt.

Ja, jag ska kanske försvara varför jag inte klippt bort mer av webbläsaren. Det var bara för att visa att vi "interneinfödningar" (trots att jag minns en tid innan internet och mobiltelefon) visst kan använda oss av bokmärken för att scanna av internet. Jag har lagt till några nyhetsförmedlare för att bli lite mer uppdaterad.

För övrigt så jag äntligen skrivit "klart" Sören Larsson uppgiften, men det känns inte helt rätt. Artikeln är också omjobbad och ivägskickad. Men det blir ändå att kliva upp vid åtta och ta sig ner till inlämningslådan vid deadline vid nio. Den är bättre, men det är fortfarande ingen nyhet även om jag försökt skriva den som en nyhet.. Nu ska jag roa mig med elfte timmen ett tag.

Ett steg för att tjäna pengar på nättidningen?

Sitter och försöker vara en duktig journaliststudent så här innan jag ska iväg och sparka lite boll. Efter några sidor kommer jag till aftonbladets och ser något intressant om råttor mitt i nyhetsflödet... Ja, djur är något som fångar mitt intresse... Men innan jag hinner klicka på det jag tror är en artikel så ser jag en liten text ovanför "Detta är en annons från mediaupdate.se". Mediaupdate, något som fångar mitt intresse ännu mer... Och efter några klick får jag veta att det är Schibsted sfären som är igång.. Mediaupdate ingår i något som heter Minimedia.. Som jag inte riktigt vet vad de gör än.. Men det verkar vara nystartat. Spännande att se utvecklingen. Men det får bli senare, för nu är det dags för fotboll!

Hårmodellat och Helgen i övrigt

Vi gör så här att vi bjuder på några fula bilder också tittar vi på håret i stället för mina drogade ögon och löjliga miner. Jag har alltså varit hårmodell igen, och asymmetri var de inget fan, så det låg långa längder av mitt stackars hår på golvet.. De vill dessutom framhäva mina lockar, vilket (nästan) syns i bild grupp nummer två (uppifrån)... Dock tycker jag inte om mina lockar, så efter en dusch så var de hokus pokus borta (de fyra nedersta bilderna)!
Det kommer att ta tid att vänja sig att ha så pass kort hår och framför att allt är kort, men det ska nog gå. Som ni ser blev jag återigen rödhårig, så ja, jag kanske passar i det. Det ska bli spännande att se hur länge det sitter i, sist var ju duschvattnet rött minst en månad efteråt.

I övrigt har det faktiskt varit en bra helg, men undantag för farvälet till Gustav. Han skulle åka hemhem och jobba lite. När han åkt så bestämde jag mig för att gå ner på stan och visa att jag är emot främlingsfientlighet. När jag gick så kände jag mig väldigt ensam och kom då på att det var länge sen jag hörde något av min fina mormor. Mitt i samtalet så piper, men jag ignorerar det för att sedan upptäcka att det var Gustav som ringt. Han ringde och frågade om han fick komma hem igen! Jag talade om för honom hur korkade den frågan var och bestämde att vi skulle ses nere på stan. Så vi manifesterade en stund där och sen gick vi en liten sväng innan vi åkte hem tillsammans. Det var så skönt att få tillbaka honom. Man känner sig extra ensam när man blir lämnade en dag utan några som helst planer.... När vi kom hem så tog jag och bakade snoddas, focaccia och lagade blomkålsgratäng. Vilket jag inte hade gjort om Gustav inte varit med.
Men idag har mesta tiden gått åt till håret, men det kan det vara värt. Jag sparar ju x antal hundralappar på att slippa boka tid hos frissan. Vi fick dessutom schampoo och balsam (fast att typografin var mer än vedervärdig på dem) och "finschspray".. Tur var att Linnea kom förbi en sväng så jag fick visa henne typografin eftersom Gustav bara tycker det är löjligt. Men Linnea hon förstod mig gott och väl!
Nu ska jag hitta något skitlakan så jag inte färgar ner kuddarna jag tänkte dyka ner i!

Sågad vid fotknölarna - men levande

I dag har jag fått respons på båda artikelövningarna som vi haft. Det var ju inte direkt några lovord, men det känns ändå mycket bra. Det var befogad, konstruktiv kritik där jag höll med om det mesta som kom fram. Nu ska stora skrivövningen omarbetas, framför allt ska jag hitta grejen. Det är det som är det svåra, skriva är en sak, ta kontakt med människor är en annan. Men att få fram det viktiga i en kort text är något helt annat. Kort har aldrig varit min starka sida. Fast det ska det bli. Jag ska bli duktig.
I övrigt så är det rätt bra, imorgon är inga lektioner schemalagda, men om en vecka är det tenta, så plugg behöver göras ändå. Det går väl sakta men säkert framåt, i alla fall.
Helgen bjuder förhoppningsvis på en ny gratis frisyr (hårmodell). Eller gratis och gratis, den kostar mina åsikter, men jag har ändå ingen konkret tanke på hur jag vill att mitt hår ska se ut. Brorsan verkar dessutom på, så det vore en kul syskongrej... Även om kontakten med kontaktpersonen varit positiv så är det ju trots allt håret som avgör och det har de ju inte sett än.
Nu ska jag ta och hoppa lite på Gustav (medan han fortfarande är kvar) och se hur det går med middagen.
(Wow, det här blev rätt kort!!)

Massa upplevelser

Idag har varit en spännande dag. Först så var det lite skola, olika chefer från tv4 lokalredaktion, Mittnytt, Sr Västernorrland, Öa, Tå, Sn etc, var på plats och berättade om deras yrken. Det visade sig också att jag är ganska ensam om att vilja jobba på en mindre lokal tidning. Men jag tror det är är där charmen finns, där man får temakänslan, där man kan påverka och där man får göra mycket! Vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte.
Imorgon är det i alla fall möte med responsgruppen och sen ska jag förhoppningsvis trolla med knän så min artikel blir fin.
Efter skolan så blev det min och Gustavs premiärdopp på Himlabadet. Jag måste tyvärr säga att det är lättare att vara kritisk än positiv. Men jag tror att vi är lite för gamla och sen jämför jag med Paradisbadet som jag är uppvuxen med att ha som något att längta efter. "Magic hole" - motsvarigheten till "Magic Eye" - kändes kort och långsam. Black Hole, en rutschkana utan belysning, hel svart, med ljus och ljud effekter, var på sitt vis charmig. Men den avslutades på ett märkligt sätt med poäng som varken jag eller Gustav kunde förstå. Det kändes inte som att det var så logisk som tiden, men det vet vi inte...
Rent allmänt  var intrycket att det var litet, men charmigt på sitt vis. Det hade nog varit roligt om den supersnabba rutschkanan som folk halvt om halvt slagits ihjäl sig i varit öppen. Men den har som sagt skadat för många för att vara öppen....

Därefter bar det av till mina små älsklingar, Ewwe och Nelly. Ewwe bjöd på underbart god kassler- och makarongratäng och till efterrätt åt vi min och Gustavs fuskpannacotta, som var helt okej den med, men inte lika god som vanlig. Efter att ha busat runt och snackat strunt bar det av hemåt och därefter iväg för att visa killarna att de inte skrämt bort mig från fotbollen. Det gick inte alls bra idag, men ett mål lyckades jag peta in, så det väger kanske upp mot klantmålet jag började med att släppa in. Jag tror att det är väldigt psykiskt, går det dåligt i början och man, dum som man är, hänger upp sig på det så kommer det att fortsätta gå dåligt.
Nu är det dags att krascha i sängen och försöka avverka några till sidor i den stora tjocka boken...

Kokbakbok på gång

Nu har jag just kommit hem från Birsta, trott eller ej, det var inte på mitt initiativ som vi åkte dit. Men jag är nog en bidragande faktor till vi blev där så länge. Kokbakboken börjar närma sig stadiet som brukar kallas produktion, vilket innebär till att jag måste bestämma hur utsidan ska se ut. Utseendet ska dessutom vara praktiskt. Som kom fram under min sista lektion som Gdkare tycker jag inte design bara ska vara snygg, speciellt inte om snyggheten gör den sämre rent praktiskt och ja, det påverkar mig när jag skapar. Så min idé är att utsidan ska vara stabil eftersom den ska kunna stå också... Tänk er en pärm som man viker åt fel håll så att man kan ha receptet stående. Lite liknande den här ramgrejen, men den är inte ultimat eftersom ringarna inte är öppningsbara utan de ark (plastfickor) som sitter är de enda som sitter. Dessutom går den inte stänga som en vanlig bok.
Men problemet med bindningen har jag löst idag genom en slags öppningsbar ring som jag ska använda, så just nu ligger problemet omslaget. Det behöver vara tillräckligt stadigt för att stå, det får inte blir smutsigt lätt och det får inte bli för tjockt. Helst ska det ju se bra ut också, men det kommer lite längre ner på listan. Men inte så långt att det inte spelar in. Ett mörkare trä som man kan bränna med brännpenna på vore tjusigt. Problemet är bara att trä är till för att bygga hus och inte som bokomslag.. Det är inte helt lätt att hitta en skiva som bara är någon millimeter tjock. eller tunn är det ju jag vill ha.
Men jakten går vidare. Inlagan är inte helt klar den heller. Den ska jag också på allvar ta tag i. Jag måste framför allt bestämma mig i fall jag ska ha kvar matbiten i den...

Något mer jag borde kika på är den stora skrämmande skrivuppgiften. Den känns inte alls kul, jag får helt enkelt inte till det. Men vi ska ha inlämning i två omgångar så jag kommer att ha chansen att skriva om en gång till. Fast det lär nog bli att börja om från start, men tanke på hur illa det känns.
Jag ska ta och skriva ut, läs igenom sova och göra några ändringar i morgon och sen får det brista, för bära lär det inte göra....

Massa skit och bajsnödiga nyhetsartiklar

Det verkar vara så bra att jag får tillbaka Gustav redan nu ikväll! Helt underbart, däremot blir jag nog gräsänka i princip hela nästa vecka. Men det är bättre, då är det tentaspurt och jag kommer behöva begrava mig i en stor hög med böcker, speciellt i den stora tjocka utan vettigt register. Men jag har tur som hade boken i Göteborg så jag tror jag ska ta och kolla igenom mina anteckningar sen då. Det finns fördelar med att aldrig slänga något, nackdelarna kan ni fråga Gustav om. Dem brukar han ha bra koll på.
Bortsett från bokläsandet känns det som att det går sådär. Jag hittar inte vinkeln i mina texter, de blir allmänt bajsnödiga och skulle på sin höjd kunna publiceras i stället för vädret mitt i en nyhetstorka. Men jag antar att jag kommer bli bättre på det efter tre år.
I fredags släpptes ett helt busslast journaliststudenter av ute i Birsta. Vi hade fått några meningar på en lapp. Meningarna formulerade löst vad vi skulle göra, en nyhetsartikel. Jag har lite svårt för ordet nyhet. Det betyder ju att det måste vara något nytt... En nyhet kan ha olika element som gör den extra intressant. Men jag hittar dem inte. En lätt panik spreds sig i alla fall där jag stod på busshållplatsen mitt i Birsta. Inte nog med att en artikel skulle skrivas, alla skulle dessutom vara unika. Okej, ingen mening att gadda ihop sig med någon tänkte jag och gick bort mot gångtunneln vid e4 eftersom de flesta försvann in i Birsta City eller bort mot Ikea. Efter en stund gång stöter jag på några kundvagnar och sen några till... Något att skriva om, kanske. Ja, som sagt i brist på bättre. Jag kunde ju inte gärna orsaka en trafikolycka bara för att få en nyhet.
Hur som, min första artikel på Mittuniversitets journalistlinje handlade om kundvagnar...
Min andra håller jag på med, paniken finns även med i den och den kommer nog också bli helt bajsnödig och dålig. Men då får jag väl kritik att suga åt mig. Jag har i alla fall valt något att skriva om vilket är ett stort steg framåt. Fast det betyder ju förstås inte att jag lyckats hitta en nyhet. Suck.

Jag kan ta några ord om nollningen så att inlägget blir på tok för långt för att orka läsas. Det mesta flöt på bra och jag var både med jfs och Committ. Men mest med Committ, fast det kändes väldigt naket utan min åvve. Den borde jag förresten hämta hem igen, den behöver modifieras lite. Jag måste inse att jag inte kan vara 100 % Committare längre, men jag kan vara 50/50. Med andra ord tänker jag sy på lite gult tyg på halva. Då kan jag vara både och, visst är det skönt när man kan välja att inte välja.
Jag har dessutom lovat någon bild på mig från sista sittningen.. Kanske där skon klämmer gällande min blogfrånvaro. Jag antar att det är lika bra att få det hela gjort. Som ni ser hade jag lite problem med tuppkammen, men jag kan lova att jag i alla fall försökte. I flera timmar! Tur man inte ska ha tuppkam varje dag. Givetvis fick jag mängder av tips när jag väl var på plats. Allt i från ägg och sockerlösningar till bara hårspray... Jag tycker att jag lyckades bra i övrigt så man kan vara lite ursäktande på just hårfronten, det var ju åtminstone svart. Halsbanden blev också en liten panik, det säljs en hel del nitar nu mera, platta, snälla och anspråkslösa nitar. Men inte några långa häftiga, vassa och elaka nitar speciellt inte på halsband. Som tur är kunde Cheri skicka sina två halsband till mig och kvällen var räddad. Klippa sönder kläder var i alla fall lite roligt och numera har jag ett par snygga jeansshorts, synd bara att hösten är här...

Nej, nu ska jag ta och städa lite mer så Gustav känner sig välkommen hem!

Jag finns fortfarande

Ja, jag vet att nollningen är slut och att uppdateringen blivit ännu sämre här. Jag vet inte om det har att göra med att jag redan börjat tänka annorlunda när det gäller att skriva tack vare min nya utbildningen eller om det har att göra med att jag behöver plugga eller för att jag hellre umgås med Gustav. Mest troligt så är världen inte så svart och vit att det bara finns en orsak.. Just nu är jag i alla fall i Lugnvik hos svärföräldrarna, men ska strax sätta mig på en buss härifrån och lämna bort lillpojken för några dagar... Så då blir det kanske mer bloggat och mer pluggat... Givetvis har jag varit och röstat, fast igår. Förtidsröstat. Säkrast så när jag inte har 100 procentig koll på vilka regler som gäller på själva valdagen. Tycker det är underligt att det heter Valdagen när man kan rösta långt innan. Valdagen verkar mest vara en deadline för röstningen... Undra hur det ska gå.. Bra, hoppas jag.
Nu ska jag ta vara på den sista stunden innan jag och Gustav skiljs åt av bussen.
Ha det fint världen!

Lite liv i all nollning

Snart får jag tillbaka mitt liv helt. På lördag är det sista sittningen, den stora grand finale, filmsittningen. Utstyrseln är så gott som färdig och förfest med ordningfixning är planerad. Det kommer helt enkelt bli toppen. I dag var jag med Committ och hjälpte till med stadskampen. Trots att det var relativt få nollor, runt 20 stycken, som dök upp kändes det ändå väldigt lyckat. Ska bli spännande att se vilka som vann, vilket jag får göra på lördag.
Men på tal om att få tillbaka sitt liv, imorgon stryks allt vad nollning heter eftersom mitt lilla hjärta, Nelly blir hela två år. Hon börjar bli stor mitt lilla gudbarn. Det blir middag, tårta och mys hemma hos Ewwe och Nelly i morgon kväll. Äntligen ska jag få tillbringa tid med två av de viktigaste personerna i mitt liv.
På lördag kommer ytterligare en viktig person tillbaka, nämligen min lilla bondpojke. Han har lovat att hämta mig från sittningen, ska bli skönt att slippa cykla hem i de inte allt för värmande kläder som jag kommer att ha på mig. (Bild kommer givetvis.) På söndag blir det äntligen fotboll, kårfotboll. Men jag ska ta tag i jakten på ett riktigt lag också, har lyckats snacka med mig två nya kompisar. Sen ska saker från min Att-göra-efter-nollningen-lista, sånt som klippa, skriva ett cv, kolla upp fotbollslag och vårda mina sociala kontakter lite. På tal om att skriva nytt cv så har jag redan börjat, har hittat ett jobb jag bara måste ha, men nog inte får. Men det hindrar mig inte från att göra en snyggt cv och söka. Sundsvall Nyheter söker journalist och bildjournalist från Mittuniversitet på deltid. Give it to me! Alla böner tas tacksamt emot, men jag tror redan jag förbrukat min dos av tur för många år framöver nu.
Men nu väntar sängen och de nya kursböckerna som äntligen lämnat postterminalen till svarthål i Ånge.

Update

Nu var det ett tag sen det hände något här och som vanligt hör det ihop med det att det händer mycket i mitt liv. Det är fint det där med tid och blogg, när det händer mycket i livet, så det finns mycket att skriva om har man inte tid att skriva och när tiden finns vet man inte riktigt vad man ska skriva om. Summa sumario får man helt enkelt ta sig tid när den egentligen inte finns.
Men hur som. I söndags var det min och Gustavs fyra års dag, som jag redan sagt, en dag med blandade känslor. Vi hade en jätte fin dag, började lagom lugnt och följdes av en färd till Birsta. Där fick vår bil för sig att skjuta salut. På något sätt, fråga mig inte, sköt bilen i väg ett tändstift så den började låta ytterst märkligt. Som tur var befann vi oss på parkeringen så det var bara att parkera och springa över på Biltema. På något vänster lyckades Gustav lokalisera felet och dessutom åtgärda det.
Efter en längre Birstatur än tänkt åkte vi hem och fortsatte ha det bra. På kvällen blev det bio, I rymden finns inga känslor. Helt underbar film och det faktum att den är inspelade i städer där jag rör mig gör den verkligen inte sämre! Jag höll dessutom på få en chock när en av killarna var sjukt lik en bekant som gick i estet samtidigt som jag gick media. Jag viskade till Gustav som blev minst lika förvånad och dessutom konstaterade att jag sett rätt. Helt otroligt och givetvis jätte roligt! Ett blommogram från Sam.
Det gjorde inte heller filmen sämre. Filmen var helt underbar, rolig och fint gjord. Den var helt enkelt härlig och jag rekommenderar den till alla, men främst de som har en koppling till Sollefteå, Kramfors och Sundsvall.

I måndags var dataintro, extremt spännande och inte alls en upprepning av vad jag gjorde i fjol. Något som däremot gjorde det värt att gå dit var intervjuerna som skulle göras. Vi var tre stycken som inte gjort det än, så det blev en runda där. Jag hoppas att de skyndar på att sätta i hop bild med text så man får en överblick över klassen snart.
Tisdagens lektion var inställd, hoppas den kommer senare, för den lät spännande. Så jag var hemma och försökte bli frisk, nollningen tar hårt på kroppen. Det blev åter en tur till Birsta för att leta lite kläder till lördagens film sittning. Nu är det bara ett halsband som saknas och dessvärre är det en viktig bit...
Nu ska jag ta tag i plugget för att om en timme åka till skolan och föreläsning!

Skuttunge

5 september är en dag med blandade känslor. Saknad är en stark känsla, men saknad uppkommer ur kärlek och på så vis är det en bra känsla. Men det gör inte saknade mindre och lättare. Tack för alla fina stunder Skuttunge!
(För sakens skull nämner vi att fotografiet i fotografiet är taget av syster.)

Att ta ställning

Det här med att ta ställning för eller emot någonting är inte alltid helt lätt. Så fort man tagit ställning så kommer alltid någon att tycka annorlunda och det är då det svåra uppstår. Att våga stå upp för sitt beslut eller att vika ner sig. Givetvis är svårighetsgraden djupt rotat i beslutet som sådant, vad det är för beslut, hur mycket information man tagit del av innan man verkligen bestämmer sig. Nu pratar jag inte om beslut som ska jag gå på den festen eller inte eller beslut som vilken tröja man ska ta på sig (även om det också kan vara kämpigt emellanåt). Nej, nu menar jag mer beslut av politisk art eller beslut som rotar sig djupt att det blivit en del av ens moral. För några år sedan tog jag ett sådant beslut. Jag valde att ta ställning i tvisten om Stieg Larssons arv, tvisten mellan hans far och bror mot hans livskamrat och sambo Eva. Efter att ha sett en dokumentär stod det för mig klart att Stieg inte haft någon kontakt med sin far och bror de senaste åren, att Stieg lämnat efter sig ett ogiltigt testamenten där det står att hans arv ska tillfalla Kommunistiska Arbetareförbundets Umeåavdelning.. Men som vanligt när det kommer till pengar så är människor giriga. Vilket också upprör mig...
Hur som efter att ha sett det avsnittet av uppdrag granskning tog jag ställning. Problemet uppstår när jag fick låna boken av mamma (som i sin tur fått den begagnat av en sommarstugegranne) och blev totalt förälskade i både Kalle Jävla Blomkvist, Underbara Sallander och chefredaktören Erika. Men till följd av mitt beslut kunde jag inte gå till närmsta bokhandel, köpa böckerna och sluka dem med hull och hår. Nej, det skulle innebära att fadern och brodern skulle få pengar, detsamma skulle gälla, om än i mindre summa, om jag lånat dem på bibblan. Vi gav mig två alternativ, antingen hitta en privat person och låna dem av eller att köpa dem på secondhand... Eftersom då skadan redan var skedd då.
För två år sen, om mitt minne inte sviker mig, fick jag läsa den första boken. Sen har jakten varit igång tills jag i början på sommaren hittade både ettan, män som hatar kvinnor, och tvåan, flickan som lekte med elden, på en loppis i Sollefteå. Lycka var total, priset (som visserligen inte heller var högt) hade inte spelat något roll, dem skulle jag bara ha! Ni som läst böckerna vet hur abrupt flickan som lekte med elden slutar, till och med så att den andra filmen avslöjar början på tredje boken. Vilket inte direkt gjorde det enklare att hålla på min princip.
Men för bara några dagar sen fick jag göra mitt andra kap, jag hittade tredje boken på myrorna här i Sundsvall. Väldigt lämpligt eftersom jag bara har åtta böcker plus ett antal hemsidor och annat spännande jag borde titta på i första hand...

Undra om det räknas som allmänbildning eller åtminstone som studiering av journalistyrket att läsa böckerna...

För er som är iontresserad av dokumenten jag pratar om så finns den inte längre på svtplay, men på youtube. Det verkar som om de gjort om så man inte kan länka in filmen, men en länk till tuben kan jag allt bjuda på. Enjoy!

GeneralsNollan

Jag har äntligen kommit på vad jag är för något, en GeneralsNolla. Jag har fortfarande inte vågat hänga med jfs-nollning. Eller ja, vad låter roligast, Ölympiska med pirattema eller en pubrunda i stan. För mig var valet inte svårt, speciellt inte med tanke på att jag tagit på mig att vara nykter General igår kväll. Med andra ord tillbringade jag går kvällen uppe i  Sidsjön och kika på alla tävlingarna, ganska mycket genom kameralinsen... Så nu sitter jag och fyller på med bilder i nollegruppen på facebook. Ikväll blir det också Committ aktivitet som gäller, aldirg att jag tänker missa black and white sittningen. Jag har ju sytt en klänning! Ja, jag har separationsångest med Committ, det kan inte hjälpas. Men nästa vecka ska jag försöka spana in min nya klass lite, men det känns lite tungt när det är både bildjour, jour60 och min klass tillsammans både under nollningen och på lektionerna.

På tal om lektioner. Igår hade vi en väldigt spännande föreläsning av Ingrid Edfast från sr p4. Hon har i börjat på året tillbringat tre månader på Västbanken och med egna ögon sett följderna av den komplexa konflikten mellan Israel och Palestina. Jag kan väl inte säga att det var roligt att höra hur de vuxnas konflikt får 8 åriga flickor att skrika hemska saker till varandra över gatan är roligt, men ack så intressant. Extremt intressant, jag har verkligen kommit rätt. Inget snack om den saken. Just nu sitter jag och försöker hålla mig uppdaterad, för som journalist på måste man hänga med och hänga på... Så det är lika bra att börja nu. Debatt är avkikad nu går jag vidare på agenda. Rätt soft med två skärmar, en till blogg och slösurf och en för mina älskade playkanaler. Men nu ska det röjas upp lite här också. Som ni kanske redan listat ut har jag inga lektioner idag, men jag har några böcker att ta mig igenom...

Derby och Nollningssnack

Igår var det som sagt hockey. Sittplats för första gången någonsin, men det kändes ändå inte så konstigt då borta ståplats var ganska glest befolkat.. Av någon anledning är inte sca-cupen lika attraktiv som elitserien.. Men derby är derby och det går inte att komma i från. Till en början var det riktigt intressant, första perioden får inga toppbetyg. Det var alldeles för mycket slarv, tappade puckar, dåliga pass - you name it!
Men andra perioden, det var en riktig rysare. Modo vaknade och hade fler bra chanser, vad sägs till exempel om insida stolpe? Det var inte bara en gång pucken låg helt oskyddat i Timrås målområde heller. Men nog hade Timrå sina chanser de med, riktiga vassa en del. Jag måste säga att Nicklas Dahlberg, vår nya målis, imponerade på åtminstone mig. Det kommer utan tvekan bli spännande att se vad det här laget kan åstadkomma så fort de blivit lite mer samspelta... Men det kommer det med.

I övrigt så fick jag lämna iväg alla committs grejer igår, ytterligare ett steg som gör det hela mer påtagligt. Men ikväll ska jag vara med mina svartingar i alla fall. Jag tog på mig att vara nykter General under Ölympiska (som nu råkar vara idag), hellre det än köra någon pubrunda med jfs. Jag förstår inte varför de bojkottar Ölympiska... Sen på fredag är det black and white sittningen, och den tänker jag då inte missa. Jag har ju sytt en klänning speciellt för kvällen! Sen är det lite gemensamma aktiviteter, chill out vid Sidsjön, Storcaps och vinbrännboll. Så det löser sig nog fint. Men nu ska jag ta och läsa några rader i en av de gamla böckerna, medan jag väntar på att de dyra nya ska trilla in i brevlåda. Böcker för nära på 900 kronor, vad sägs om att sänka någon skatt eller något i den stilen på studentlitteratur?
Det är bara hoppas att jag fortfarande befinner mig i lyckorus den dagen jag sätter mig och ska betala den räkningen.

Still don't get it

Jag har fortfarande inte riktigt kommit över gårdagens chock. Det är som om jag lever i drömmen som någon snart kommer att väcka mig ur. Jag väntar nästan bara på Kerstin samtal om att det blivit något fel med turordningen, men samtidigt vet jag att det inte är så. Jag får äntligen göra det jag verkligen vill. Jag slipper oroa mig för fem år till i skolan, om jag överhuvudtaget tagit mig in efter Gdk. Jag slipper gå folkhögskola, som säkert är fin på sitt sätt, men jag har mina idéer om att det är mer meriterande med en högskoleutbildning. Även om det som vanligt är kontakter som spelar in när det kommer till arbetsmarknaden... Men det känns jätte bra!
Jag hade min första lektion idag, i närkamp med texten. Helt underbart att återigen få höra om Vad, Vem, Var, Varför, När, Hur. Som jag fick göra lite i höstas under en lektion. Få höra ord som ingress, rubrik, mellanrubrik och ryckcitat! Jag har kommit helt rätt.
Mitt i lektionen dyker en förvirrad kvinna upp och börjar prata om sig själv och något påhittat parti. Bara för att lärarna sedan ber oss skriva en rubrik, ingress och början på brödtext om det som just inträffade! Det här är helt underbart! Varsegod för gratis reklam Mittuniversitetet!

Idag har jag också varit på fixarmässan. Minna tvingade på mig ett grönt armband nu med.. Men jag vägrar klippa av det svarta och gul, jag lider av separationsångest med Committ. Så mycket som jag lagt ner på det och nollningen nu i sommar var länge sen jag la ner på något. Så helt lätt är det inte.
Extra kämpigt var det igår kväll, kampen om j-huset. Jfs (journalister och bildjournalisternas studentförening) mot Committ... Till en början gjorde jag mitt sista som fullgod CommittGeneral innan jag slet av mig åvven och tävlade för Jfs. Jfs tog efter en hel del fusk hem segern, men det är inget jag kan vara varken stolt eller glad över. För mig var kvällen en stor förlust, en förlust av mina nollor, faddrar, BarbaSkön och Generalskollegor, en förlust av Commit helt enkelt. Jag har också förlorat en helt underbar klass med en skön sammansättning av olika människor för att kasta mig in i en ny okänd grupp, vilket inte allt är helt lätt.

Allting kom så plötsligt vilken har blivit väldigt omvälvande. Men samtidigt har jag inte tvekat en sekund på mitt beslut, man väljer en utbildning inte en studentförening eller klass. Jag jobbar på att övertyga mig själv om att jag kommer att springa på dem i korridoren och fortfarande ha något gemensamt med dem. För det är ju det som för människor tillsammans, något gemensamt intresse eller upplevelse...
Nej, nu ska jag sluta, jag kanske borde testa att hålla mig runt 2000 tecken som det pratades om idag på lektionen. Ikväll blir det i alla fall hockey med min fd Generalskollega, Emmelie och min värdiga efterträdare Elin. Ni ser, jag är inte helt utmobbad trots att jag blivit en ful gultröja...