Norrlands Guld

Det riktiga, alkoholfria, alltså! Eller åtminstone Myrens guld. Dessa väl smakande charmiga bär. Jag pratar alltså om hjorton. Jag och föräldrarna åkte i väg ut i skogen och plockade massa bär. Vi hittade verkligen hur mycket som helst. Till en början innan vi riktigt kommit ut på myren hittade vi inte så många. Men några stycken som hjälpte oss hålla hoppet uppe. Det visade sig att vi inte skulle bli besvikna, långt i från. Skogen dolde en hel hjortonguldgruva.
Mamma fyllde snabbt sin hink, hon fick den minsta. Min gick det lite trögare för, hade mellan hinken och pappa hade ungefär samma takt som mig, fast den största hinken. Men förklaring kom senare på kvällen när det var dags att rensa alla bären. Mammas var orensade med pappa och jag hade betydligt mindre barr och "rens" i våra hinkar. Jag har ont under min rensnagel som jag knipsa lös bären med..
Det var väldigt vackert i skogen, grönt och friskt, trots massa döda träd. Skönt med skogens lugn och frisk luft (som inte luktar statoilkorv). Jag har lärt mig uppskatta den vackra naturen mer och mer, ju mer jag insett att jag kommer flytta här ifrån (men aldrig i livet för gott. Jag vill leva jag vill dö i Norrland). När man väl ställt siktet på bären fanns de plötsligt överallt. Men man fick gå försiktigt, jag var rädd att ramla och spilla ut alla bär. Kände sig lite som hon i reklamen för jokk som är ute och går och sjunker ner i träsktet..
Hur som, eftersom jag vet att min lokalsinne är lika säkert som att spela roulette höll jag mig nära pappa. Det fanns gott om bär så det räckte till oss båda.
Mamma gav sig ut på egna äventyr i bärskogen. Vi fick mobilkontakt med henne och då var hennes hink full. Hon hade tömt över bären i påse och börjat om med hinken.
Den där påsen blev en grej i sig. Efter att mamma fyllt hinken hade hon ingen aning om var påsen var längre. "Jag har hängt den i ett dött träd, som står i en glänta."
Tack, det var en bra beskrivning, döda träd fanns det gott om, lika så "plättar som är lite mer öppna". Mamma lät nästa förtvivlad ett tag, vilket jag väl kan förstå. Det är en hel del jobb med att plocka bären.
Efter att mamma letat själv ett tag gav även jag och pappa oss in i jakten på den försvunna bärpåsen. Vi hade nu lyckas fylla våra hinkar nästan till bredden. Självklart lyckas jag ramla, klev ner i ett hål med ena foten. Men tack gode gud för hon/han som uppfann "gungmekanismen" på hinkar, inte ett endaste bär rymde ur min hink!
När jag gått omkring ett tag och kommit en bra bit i från de andra hittade jag den hägnades på en pinne eller gren kanske det var. Det var en lättnad att hitta den.
Nu var det dags att hitta ut i skogen, vilket inte var det lättaste. Alla ville givetvis gå åt olika håll och stigen vi kom på hade spårlöst försvunnit..
Men då vi kom ganska snabbt ut på grusvägen vi kommit i från och inte allt för långt i från bilen.
När vi kom hem var det dags att rensa bären, mogna i kastrullen (tillsammans med socker) och blivande mogna i byttor. Tur att hjortron mognar trots att de blivit plockade, annars hade vi inte alls fått lika många.
Vi fick uppskattningsvis en 10-11 liter bär! Inte illa!
Nu är det bara förädlingen kvar, sen ska vi njuta av varma hjortron och vanlig glass!