Ni anar inte hur mycket snö det ryms på ett ladgårdstak! Det gjorde nog inte jag heller, men idag fick jag veta... Bilden är inte heller särskilt rättvis, det var betydligt mer. Brösthöjd på sina ställen. Segflyttad var den frusna vattenmassan också. På bilden har vi i alla fall fått en ränna. Men förarbetet för att få till en ränna, ojoj, tur att Gustav och Bonden har en del muskler.. Enklaste sättet att rengöra rännan var helt enkelt att åka rutschkana nerför, det var jag rätt duktig på. Snörena som vi knöt runt midjan gjorde sin nytta kan jag lova... Men efter många timmar lyckades vi ändå få lös några ton snö. Det slutade med att Gustav stod på toppen av snöhögarna och skottade bort snön därifrån. Högarna gick hela vägen upp till taket, så snön hade ingenstans att ta vägen längre..
Fast rätt skoj hade vi ändå, framför allt Gustav skulle jag gissa på.
Nu är vi hemma igen, nyduschade och fikade. Jag har hittat några fina blåmärken och ett fint sår på rumpan! Någon hade satt fast taket med bultar som stack upp, dumheter att förstöra en så bra åka bana... Fast korna vill nog gärna att deras tak inte blåser bort heller. Dom är petiga de där djuren, taket (tillsammans med massa snö) får inte ramla över dem och taket får inte blåsa bort...
1 kommentar:
Jaa.. Vad ska man säga.. Han får mig att rodna och gråta av glädje, och jag är inte en person som gör sånt väldigt lätt. Han är ganska precis 6 månader äldre än mig, bor i Övik, är drygt 196 cm lång (helt perfekt!!!), kör taxi, har jättelockigt hår (som synes på bdb), är otroligt lätt att umgås med och ta in i nya kretsar... Han gör mig glad och lycklig. ^^
Jo, jag vet att det var länge sedan jag skrev sist, men det har som varit fullt upp.
Jag har faktiskt tänkt hälsa på ända sedan jag tog körkortet, men det har som inte blivit av. Men jag lovar att säga till om jag är i Sundsvallstrakten någon gång. :P
Kramar på dig unge!
Skicka en kommentar